Småbarn Låta 5åring se sin döda farmor

Oj vilken svår och komplex fråga och situation .
Allmänt så i 4-5 årsåldern är det ju vanligt att barnen börjar greppa om ämnet döden . Även utifrån det oroa sig för hur länge mamma, pappa, farmor, farfar osv ska leva . Samtidigt som de inte förstår vad döden är och vad den betyder för dem .

tycker det är jättesvårt 😞 Både 4 och 6 åringarna här står sin farmor jättenära och jag tror trots att vi försöker svara på frågor när de undrar om döden osv, att de skulle finna det väldigt svårt att se farmor död .
 
Mina syskonbarn var nog i samma ålder (ca) när deras mamma fick ett sent missfall (eller för tidig födsel, jag minns inte riktigt). Pappan gjorde en kista själv och hämtade babyn från sjukhuset. Kroppen var inte helt utvecklad, om jag minns rätt. Barnen fick hålla babyn och hjälpa till att lägga ner den i kistan.
 
Jag skulle nog också tycka att det var lite respektlöst att använda farmor till stilla sin nyfikenhet på lik.
Fast om jag var farmor och mitt hypotetiska barnbarn var nyfiken på döden skulle det nog kännas fint att kunna bidra. :) Barn är ju generellt vetgiriga och döden är helt abstrakt för dem. Det handlar nog mindre om en generell nyfikenhet på lik än om att barnet uppriktigt vill veta hur just farmorn ser ut död, för att förstå världen lite bättre.

Jag har en vän från ett östeuropeiskt land som berättade att det i dennes kultur är vanligt att den döde placeras på ett bord i hemmet under en tids likvaka där familjen och bekanta kan ta farväl. Det upplevdes som en smula konstigt i barndomen, men inte skrämmande.

Det är kanske bra att avmystifiera döden för barn, det gör det kanske mindre skrämmande än om de helt avskärmas.
 
Fast om jag var farmor och mitt hypotetiska barnbarn var nyfiken på döden skulle det nog kännas fint att kunna bidra. :) Barn är ju generellt vetgiriga och döden är helt abstrakt för dem. Det handlar nog mindre om en generell nyfikenhet på lik än om att barnet uppriktigt vill veta hur just farmorn ser ut död, för att förstå världen lite bättre.

Jag har en vän från ett östeuropeiskt land som berättade att det i dennes kultur är vanligt att den döde placeras på ett bord i hemmet under en tids likvaka där familjen och bekanta kan ta farväl. Det upplevdes som en smula konstigt i barndomen, men inte skrämmande.

Det är kanske bra att avmystifiera döden för barn, det gör det kanske mindre skrämmande än om de helt avskärmas.
Jag tänker att det finns mellanting mellan att helt avskärma sig från döden, och att använda farmors begravning för att passa på att ta sig en titt på hur lik ser ut. Man kan ju titta på döda djur, t ex.
 
Jag tänker att det finns mellanting mellan att helt avskärma sig från döden, och att använda farmors begravning för att passa på att ta sig en titt på hur lik ser ut. Man kan ju titta på döda djur, t ex.
Fast jag läser /tolkar öht inte tråden som du gör alls. Varflör skulle det TS undrar om vara något kliniskt som du tolkat det ? Har väldigt svårt att se hur barnen dessutom skulle se det så, med älskade farmor där.
 
Fast jag läser /tolkar öht inte tråden som du gör alls. Varflör skulle det TS undrar om vara något kliniskt som du tolkat det ? Har väldigt svårt att se hur barnen dessutom skulle se det så, med älskade farmor där.
Var står det att farmor var älskad? Vad jag kan se står det att barnet träffade sin alkoholiserade farmor någon gång per månad men inte har haft någon nära relation, och att barnet vill se sin döda farmor i första hand för att hen är nyfiken på hur nån som är död ser ut.
 
Jag tänker att det finns mellanting mellan att helt avskärma sig från döden, och att använda farmors begravning för att passa på att ta sig en titt på hur lik ser ut. Man kan ju titta på döda djur, t ex.
Jag tror att barnets nyfikenhet här faktiskt gäller specifikt hur en död människa - eller kanske ännu mer specifikt just den här döda farmodern - ser ut. Jag ser inget konstigt i att ett barn undrar det och jag ser inte heller något som helst opassande eller respektlöst i det. Istället kan ju tillfället användas till att visa/lära barnet hur man på ett fint och respektfullt sätt kan säga hejdå till en avliden släkting eller vän, och för att visa att döden inte behöver se otäck och skrämmande ut, utan kan vara lugn och stillsam.
 
Var står det att farmor var älskad? Vad jag kan se står det att barnet träffade sin alkoholiserade farmor någon gång per månad men inte har haft någon nära relation, och att barnet vill se sin döda farmor i första hand för att hen är nyfiken på hur nån som är död ser ut.
Jag har kanske svarat lite mer nyanserat och allmänt än du gör ang så små barn. Deras allmänna tankar och funderingar om döden, och med lite utrymme för att TS möjligen inte redogör för exakt allt runt sina barn och farmor osv .

Du verkar dessutom i övrigt ha lite samma tankegångar ang att man kan prata om och studera döden på många sätt
 
Senast ändrad:

Energi

Trådstartare
Jag tänker att det finns mellanting mellan att helt avskärma sig från döden, och att använda farmors begravning för att passa på att ta sig en titt på hur lik ser ut. Man kan ju titta på döda djur, t ex.
Det där är en ganska hård och i mitt tycke orättvis tolkning. Hen är just nu intresserad av döden, ja. Men inte på ett sensationslystet vis (det är alltså en femåring vi pratar om) utan hen undrar till exempel mycket om hur vi kan veta att farmor är död, om hon ser likadan ut osv. Det är alltså kopplat till just farmor, inte att hen vill "ta sig en titt på hur lik ser ut".
 
Jag har i mitt yrke genomfört många avlivningar av djur där barn har varit med. Jag upplever är att barnen många gånger tar det bättre än de vuxna tror. Förklarar man tydligt vad man gör hela tiden så går det bra. Det jag har fått med mig från föreläsningar i ämnet är att det är viktigt vilka ord man använder. Säg t ex aldrig att nu ska den somna in, nu sover den. Använd nu är den död i stället, finns barn som annars kan bli rädda för att somna.
Nu har jag jobbat på djursidan, men tänker att tankar kring döden är lika oavsett. Så jag tror att kommer att gå bra att sonen ser farmor under förutsättning att hon inte är för skadad, men det har nog begravningsentreprenören koll på.
 
Jag vet inte om detta är ett svar som kommer hjälpa dig men jag fick se min bror i kistan när jag var liten. Jag var dock inte så liten som fem år utan 12 år när han gick bort i en bilolycka. Jag hade ett starkt behov att se och förstå att han faktiskt var borta och jag vet att många runt omkring var tveksamma men att hans mamma var tacksam efteråt att vi faktiskt gjorde det och fick en möjlighet att ta adjö. I ungefär samma ålder resonerade jag likadant när vi förlorade djur och ville se dem också. Idag resonerar jag inte alls så och vill absolut inte vara med vid avlivningar eller liknande. Om det är för att jag redan sett döden och inte har något behov längre eller om det beror på något annat kan jag inte svara på. Jag är tacksam över att jag blev lyssnad på då men idag önskar jag att jag inte hade haft det behovet för de minnesbilderna jag fått är otroligt starka och bilden när min bror ligger i kistan är tydligare än något annat minne jag har tyvärr. Så kontentan är att jag faktiskt inte vet hur jag hade gjort om jag hade fått chansen att vrida tillbaka tiden. :)
 
Jag vet inte om detta är ett svar som kommer hjälpa dig men jag fick se min bror i kistan när jag var liten. Jag var dock inte så liten som fem år utan 12 år när han gick bort i en bilolycka. Jag hade ett starkt behov att se och förstå att han faktiskt var borta och jag vet att många runt omkring var tveksamma men att hans mamma var tacksam efteråt att vi faktiskt gjorde det och fick en möjlighet att ta adjö. I ungefär samma ålder resonerade jag likadant när vi förlorade djur och ville se dem också. Idag resonerar jag inte alls så och vill absolut inte vara med vid avlivningar eller liknande. Om det är för att jag redan sett döden och inte har något behov längre eller om det beror på något annat kan jag inte svara på. Jag är tacksam över att jag blev lyssnad på då men idag önskar jag att jag inte hade haft det behovet för de minnesbilderna jag fått är otroligt starka och bilden när min bror ligger i kistan är tydligare än något annat minne jag har tyvärr. Så kontentan är att jag faktiskt inte vet hur jag hade gjort om jag hade fått chansen att vrida tillbaka tiden. :)
Jag var 16 när jag såg min morfar död och jag önskar faktiskt att jag inte gjort det. Likadant med min mormor och då var jag 35.

Det är ju sånt man inte vet, och just därför, med ett så pass litet barn och en person som varit avliden så länge hade jag inte gjort det.
 
Jag var 16 när jag såg min morfar död och jag önskar faktiskt att jag inte gjort det. Likadant med min mormor och då var jag 35.

Det är ju sånt man inte vet, och just därför, med ett så pass litet barn och en person som varit avliden så länge hade jag inte gjort det.
Så olika man är.
Jag valde att se min pappa i kistan. Även om jag var med när han dog kändes det rätt att se honom igen och se att det faktiskt var han i den kistan. Eller skalet av honom då...
Ångrar det inte det minsta, tvärtom är jag väldigt nöjd att jag gjorde det för det är ett finare minne än när han dog.
 
Jag tycker det var jobbigare att gå på mormors likvaka än att vara med när morsan dog. Var mycket ledsnare när morsan dog men bilden av mormor försvinner inte. Det är ändå 18 år sedan men bilden är kvar.
 
Jag var ca 13 år nr min bestefar dog, bodde inte i Sverige då. Jag var vuxen när min far dog, jag o min mor turades om att ligga o hålla om honom, han dog i min famn o jag är så tacksam att jag fick den ynnesten. Min bror dök upp på sjukhuset straxt efter tia attackerna, han tittade på far o sa "det där är inte min far" o så gick han o såg aldrig far igen.
När min egen mor dog så hade hon druttat ut från ett fjäll i Stockmarksnäs, jag hade inget behov av att se henne, det hade tagit flera dagar innan de hittade henne. Norska begravningsentreprenören tyckte jag var udda som ville få hit askan o inte kroppen.
Mors önskan var att deras aska skulle blandas o spridas i en minneslund.
:heart
Jag beklagar att min bror o halvbror gick miste om den upplevelsen, men vad vet jag, jag är varken psykopat eller narcissist.
 
Jag hade självklart låtit barnet se. Oavsett om det är för att hen är intresserad eller om det är för farväl ellet båda två.

Att sätta respekt för den döde före barnet förstår jag inte alls @Thera . Den döde är ju död liksom. Samtidigt visar man ju barnet hur man beter sig i en sån situation.
 

Hästfolk

Häst

  • Mögligt hö

Hästavel och Grenar

  • Betäckningar 2020

Allmänt

  • Covid-19 del 6

Fritid

  • Tittar in i ditt kök del 24

Barn

  • Höstföräldrar 2020

Hund

Katt

  • Kattbilder #5

Andra Djur

  • Fjärilar

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Upp