Om vårdnadsfrågor och barnperspektivet...

ameo

Trådstartare
Moderator
Bakgrunden till den här tråden är ett verkligt, aktuellt fall, som fått mig att fundera på hur systemet fungerar i verkligheten. Tanken är att tråden ska vara allmängiltig, framförallt eftersom jag bara känner till delar av historien, men min frågeställning kommer ändå vara med utgångspunkt från det jag minns av det aktuella fallet, som pågått i några år. Det jag skriver blir dock inte helt autentiskt, det viktiga är att andemeningen kommer fram.

Föräldrarna i en familj med tre barn separerar, när det yngsta barnet är typ 2-3 år. Efter separationen bor barnen hos mamman och har sporadiskt umgänge med sin pappa. De två äldsta barnen vill inte träffa honom och när det står klart för dem att pappan inte kommer flytta tillbaka till dem igen börjar de berätta för mamman att pappan gjort obehagliga saker mot/med dem. Mamman ser samband med konstiga saker hon sett på barnen tidigare och väljer att tro på deras berättelse. Hon väljer också att vända sig till soc för att få råd om hur hon ska agera och kanske stöd i att inte behöva tvinga iväg barnen till en pappa som de är rädda för, inte vill träffa och som hon misstänker ha utsatt dem för övergrepp av något slag.
Någonstans i det här väljer pappan helt plötsligt att begära vårdnaden för det yngsta barnet, något han tilldöms av tingsrätten, delvis pga att mamman "inte har underlättat umgänge med pappan". Och i förlängningen av detta följer en tvångsöverflyttning av det yngsta barnet och ett beslut från soc att barnet bara får träffa sin mamma några timmar då och då under övervakning, för barnet ska avprogrammeras från mamman.

Jag väljer att stanna här, för jag undrar verkligen hur man resonerar
- när man väljer att splittra en syskongrupp i en vårdnadsfråga
- när man inte funderar på varför pappan inte ens tänker tanken på att vilja ha vårdnaden för alla tre barnen utan enbart är intresserad av det yngsta barnet
- när man inte alls lyssnar på farhågorna om att pappan utsatt barnen för otrevligheter
- när man anser att mamman är så olämplig som vårdnadshavare för sitt yngsta barn så att det barnet måste avprogrammeras från mamman, samtidigt som hon uppenbarligen är fullt lämplig att fortsatt vara vårdnadshavare för de två äldsta.

Det jag som åskådare ser är en mamma som försökt skydda sina barn mot en pappa som inte är snäll mot dem. Och tyvärr har denna önskan om att skydda barnen gjort att soc ser henne som någon som sysslar med umgängessabotage. Fast tydligen bara när det gäller ett av barnen.
OM mamman skulle vara en dålig förälder och en olämplig vårdnadshavare, varför låter man då de två äldsta barnen bo kvar där?
Jag kan inte se det på något annat sätt än att pappan har fått vårdnaden om yngsta barnet bara för att straffa mamman som inte har underlättat umgänget mellan dem.

Och VAR hittar man barnperspektivet i den här frågan?
Hur kan det vara det bästa för det yngsta barnet att tas från sina två äldre syskon och flytta till sin pappa?
Hur kan det vara det bästa för de äldre syskonen att bo kvar hos sin mamma utan sitt yngre syskon?
Hur kan det vara det bästa för någon av dem att de splittras? Det finns inget som tyder på att de inte fungerar väl tillsammans.
Hur kan det vara det bästa för barnet att byta vårdnadshavare? Även om mamman nu har sysslat med umgängessabotage - är det då självklart att pappan är bättre lämpad att ta hand om barnet?

Ur mammans synvinkel ser jag det lite som "damn if you do, damn if you don't.
Hade hon tvingat iväg barnen till en pappa som inte var snäll mot dem och eventuellt utsatte dem för sexuella övergrepp, trots att hon varit medveten om risken för att detta skulle ske, så hade hon kunnat anklagas för att inte skydda barnen mot detta. (såvitt jag har förstått så har boendeföräldern rätt att hålla barnen hemma om hen har fog för att misstänka risk för övergrepp)
Och när hon inte tvingat iväg barnen så har det alltså ansetts vara umgängessabotage.

Historien ifråga är en soppa utan dess like. Och förlorare är barnen, oavsett hur det slutar. För jag tror inte att vi har sett slutet på detta ännu - men låt oss hoppas att det inte är så illa som mamman är rädd för, så att barnet ifråga (nu i tidig skolålder) åtminstone slipper fysiska övergrepp.
 
Bakgrunden till den här tråden är ett verkligt, aktuellt fall, som fått mig att fundera på hur systemet fungerar i verkligheten. Tanken är att tråden ska vara allmängiltig, framförallt eftersom jag bara känner till delar av historien, men min frågeställning kommer ändå vara med utgångspunkt från det jag minns av det aktuella fallet, som pågått i några år. Det jag skriver blir dock inte helt autentiskt, det viktiga är att andemeningen kommer fram.

Föräldrarna i en familj med tre barn separerar, när det yngsta barnet är typ 2-3 år. Efter separationen bor barnen hos mamman och har sporadiskt umgänge med sin pappa. De två äldsta barnen vill inte träffa honom och när det står klart för dem att pappan inte kommer flytta tillbaka till dem igen börjar de berätta för mamman att pappan gjort obehagliga saker mot/med dem. Mamman ser samband med konstiga saker hon sett på barnen tidigare och väljer att tro på deras berättelse. Hon väljer också att vända sig till soc för att få råd om hur hon ska agera och kanske stöd i att inte behöva tvinga iväg barnen till en pappa som de är rädda för, inte vill träffa och som hon misstänker ha utsatt dem för övergrepp av något slag.
Någonstans i det här väljer pappan helt plötsligt att begära vårdnaden för det yngsta barnet, något han tilldöms av tingsrätten, delvis pga att mamman "inte har underlättat umgänge med pappan". Och i förlängningen av detta följer en tvångsöverflyttning av det yngsta barnet och ett beslut från soc att barnet bara får träffa sin mamma några timmar då och då under övervakning, för barnet ska avprogrammeras från mamman.

Jag väljer att stanna här, för jag undrar verkligen hur man resonerar
- när man väljer att splittra en syskongrupp i en vårdnadsfråga
- när man inte funderar på varför pappan inte ens tänker tanken på att vilja ha vårdnaden för alla tre barnen utan enbart är intresserad av det yngsta barnet
- när man inte alls lyssnar på farhågorna om att pappan utsatt barnen för otrevligheter
- när man anser att mamman är så olämplig som vårdnadshavare för sitt yngsta barn så att det barnet måste avprogrammeras från mamman, samtidigt som hon uppenbarligen är fullt lämplig att fortsatt vara vårdnadshavare för de två äldsta.

Det jag som åskådare ser är en mamma som försökt skydda sina barn mot en pappa som inte är snäll mot dem. Och tyvärr har denna önskan om att skydda barnen gjort att soc ser henne som någon som sysslar med umgängessabotage. Fast tydligen bara när det gäller ett av barnen.
OM mamman skulle vara en dålig förälder och en olämplig vårdnadshavare, varför låter man då de två äldsta barnen bo kvar där?
Jag kan inte se det på något annat sätt än att pappan har fått vårdnaden om yngsta barnet bara för att straffa mamman som inte har underlättat umgänget mellan dem.

Och VAR hittar man barnperspektivet i den här frågan?
Hur kan det vara det bästa för det yngsta barnet att tas från sina två äldre syskon och flytta till sin pappa?
Hur kan det vara det bästa för de äldre syskonen att bo kvar hos sin mamma utan sitt yngre syskon?
Hur kan det vara det bästa för någon av dem att de splittras? Det finns inget som tyder på att de inte fungerar väl tillsammans.
Hur kan det vara det bästa för barnet att byta vårdnadshavare? Även om mamman nu har sysslat med umgängessabotage - är det då självklart att pappan är bättre lämpad att ta hand om barnet?

Ur mammans synvinkel ser jag det lite som "damn if you do, damn if you don't.
Hade hon tvingat iväg barnen till en pappa som inte var snäll mot dem och eventuellt utsatte dem för sexuella övergrepp, trots att hon varit medveten om risken för att detta skulle ske, så hade hon kunnat anklagas för att inte skydda barnen mot detta. (såvitt jag har förstått så har boendeföräldern rätt att hålla barnen hemma om hen har fog för att misstänka risk för övergrepp)
Och när hon inte tvingat iväg barnen så har det alltså ansetts vara umgängessabotage.

Historien ifråga är en soppa utan dess like. Och förlorare är barnen, oavsett hur det slutar. För jag tror inte att vi har sett slutet på detta ännu - men låt oss hoppas att det inte är så illa som mamman är rädd för, så att barnet ifråga (nu i tidig skolålder) åtminstone slipper fysiska övergrepp.
Sådana här liknande historier kommer ju upp ibland. Och fall där barn inte tas hand om trots att allt är upp och ned :-(

Jag utgår från att det är urusla handläggare. Kanske en som alltid väljer till pappans fördel bara för att mammorna oftast får det. Dvs bara en principsak.
 
Sådana här liknande historier kommer ju upp ibland. Och fall där barn inte tas hand om trots att allt är upp och ned :-(

Jag utgår från att det är urusla handläggare. Kanske en som alltid väljer till pappans fördel bara för att mammorna oftast får det. Dvs bara en principsak.

Fast vårdnaden döms inte av handläggare, det döms i tingsrätten.
 
Aha!

Vart får tingsrätten information ifrån? Är det någon oberoende som plockar fram det?

Det görs en utredning av soc där båda föräldrarna och hemförhållandena utreds. Även barnen pratar de med om de är i talbar ålder så att säga.

I af enligt den människa hos soc här som jag frågade med tanke på hur mitt ex håller på och att jag starkt överväger att begära enskild vårdnad pga exets samarbetssvårigheter om de mest basala saker.
 
Det har inte gått att överklaga. Och mamman har advokater som har gjort allt som stått i deras makt för att hjälpa till.

Varför begär hon i sin tur inte enskild vårdnad? Att ett beslut angående vårdad inte går att överklaga innebär inte att man som motpart inte kan lämna in en egen begäran om enskild vårdnad.
 
Varför begär hon i sin tur inte enskild vårdnad? Att ett beslut angående vårdad inte går att överklaga innebär inte att man som motpart inte kan lämna in en egen begäran om enskild vårdnad.
nu var tråden inte tänkt att handla om just detta fallet, men jag svarar ändå
Jag tror att de har vänt på varenda sten som varit möjlig. Och om jag fattat saken rätt så kan de inte göra något förrän barnet bor hos pappan.
Det är lite "plågsamma barnförsök" över det hela, enligt den känsla jag får. Måtte barnet klara detta...

Edit:
efter kort fundering så tror jag att mamman hade enskild vårdnad för alla tre barnen först. Och när pappan stämde henne om vårdnaden så ansågs han uppenbarligen vara den mest lämplige - av anledning som ingen utomstående begriper. (jag har utelämnat en hel del information här) Så jag har väldigt svårt att tänka mig att domstolen skulle se det på annat sätt just nu.
Frågan om vårdnaden har inte gått att överklaga, det finns ingen instans som tar emot en sådan överklagan.
 
Senast ändrad:
Stackars barn. Hoppas att det inte går illa. Det kan ju ta evigheter att reparera skadorna. Jag separerades själv från min mamma och två syskon när jag var 8. Inga övergrepp, men en massa annan skit. Summa summarum av all tragik hit och dit så har det tagit +25 år att få mig lagad, något så när i alla fall.

Kan mamman lämna in en orosanmälan till soc? Kan mamman kontakta dagis, förskola, skola (beroende på barnets ålder) och be dem hålla uppsikt och larma om det inte verkar stå rätt till?
 
Stackars barn. Hoppas att det inte går illa. Det kan ju ta evigheter att reparera skadorna. Jag separerades själv från min mamma och två syskon när jag var 8. Inga övergrepp, men en massa annan skit. Summa summarum av all tragik hit och dit så har det tagit +25 år att få mig lagad, något så när i alla fall.

Kan mamman lämna in en orosanmälan till soc? Kan mamman kontakta dagis, förskola, skola (beroende på barnets ålder) och be dem hålla uppsikt och larma om det inte verkar stå rätt till?
Jag är inte så nära insatt i fallet att jag vet hur de tänker agera just nu. Det jag vet är att personal från soc i både mammans och pappans kommun var med när barnet hämtades. Så myndigheterna är åtminstone medvetna om att barnet finns även i den nya kommunen. Och man får väl hoppas att de inser att de bör ha ögonen på vad som händer.
 

Liknande trådar

Relationer Gammal användare, anonymt nick. För ett år sen valde jag att separera från mina barns pappa. Barnen är idag 3 och 8. Beslutet hade...
2 3
Svar
51
· Visningar
8 463
Senast: nejlica
·
Övr. Barn Ska försöka fatta mig kort, vi är en normal familj med jobb och 3 barn. 1 pojke på 15 med Autism och drag av ADD. Förmodligen någon form...
20 21 22
Svar
427
· Visningar
59 558
Senast: lundsbo
·
Relationer Jag skulle behöva lite råd. Jag är sedan ca 20 år tillbaka tillsammans med en man. Vi blev sambos för 7 år sedan och har två barn med...
2
Svar
24
· Visningar
5 625
Gravid - 1år Vad ska man göra när man planerat livet efter ETT barn och ett till knackar på? Misstänker att jag är gravid. Vi har skyddat oss med...
2
Svar
21
· Visningar
3 617
Senast: ako
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp