En belastad hund tycker det är jobbigt liksom, men blir inte RÄDD. De går liksom ner sig lite.
Sen hur problematiskt det blir handlar ju lite om hunden skapar negativa minnesbilder eller inte, min första var väldigt skotträdd och rädd för folk - men han skapade inga negativa minnesbilder och avreagerade fort dvs även om han blev skiträdd på en promenad var han lika glad nästa gång.
Sådant tycker jag är jätteintressant, just det här med hur lätt de skapar negativa minnesbilder.
Min första salukidam blev fullständigt panikslagen en nyårsafton. Inte så konstigt, då vi snabbrastade och genade över innergården där husen stod i cirkel (så att alla ljud förstärktes...) och någon smartskalle sköt av en hel tårta med fyrverkerier så att de smällde rakt ovanför innergården precis just då. Volymen var så hög att jag själv blev tillfälligt döv, jag bodde hos min pappa då och hörde inte vad han sa när vi kom in, trots att han stod bredvid mig och försökte prata. Det var fullkomligt vidrigt.
Efter det så var hon även rädd för ljus på himlen. Gatlyktor bakom trädgrenar som rörde sig tex. Eller månen. Hon kröp längs marken och försökte gömma sig under vad som helst som fanns ute. Men det gav med sig och just ljusrädslan försvann helt.
Visst reagerade hon på fyrverkerier även senare. Men, det räckte med att träna med godisbelöning så blev det klart hanterbart för oss. Jag var nog mer rädd än vad hon var. Och jag tyckte såklart att det var jobbigt att se henne rädd. Men det var absolut inte som att hon fick panik av att vara ute på promenad när det sköts i området. Det var godisbelöning och så fortsatte vi gå som att ingenting hade hänt.
Hon var just en sådan som "inte kunde" skapa negativa minnesbilder. Det gick tex inte att träna henne med tillsägelser, för hon mest tittade på mig och undrade varför jag var så tråkig, sedan promenerade hon iväg och försökte hitta på något eget kul
Så det där med att vara hård i skallen har verkligen både fördelar och nackdelar. Själv gillar jag det, framförallt efter att ha slutat försöka lära hundarna något med hjälp av obehag. Vilket förövrigt är tack vare samma salukidam. Jag försökte verkligen ta i ordentligt för att få henne att tex gå prydligt i koppel istället för att välta mig vid hundmöten eller vid åsynen av en hare. Det var först när jag började med glad skvallerträning som jag faktiskt såg några framsteg. Och vår relation blev så mycket bättre, vi hade så mycket roligare ihop osv.