Lokalsinne

[MJLee]

Jag blir helt fascinerad av det här. Hur kan man ha så dåligt lokalsinne som folk här har ?

Det är en sann mardröm

 

[clusia]

Jag är hopplös när det gäller att hitta trots gps. Orkar inte ens stressa upp mig längre utan jag kommer gå eller köra fel, spelar liksom ingen roll. Kräver att jag kör/går en sträcka ett par gånger på kort tid för att jag ska lära mig hitta.

 

[trazel]

Jag är också fruktansvärt dålig på att hitta. Jag har bland annat ett stort boende i mitt upptagningsområde på jobbet, vilket gör att jag titt som tätt måste gå i långa korridorer. Jag har gått vilse så sjukt många gånger i dessa korridorer, GPS fungerar förstås inte där och jag brukar få fråga de boende om vilket håll jag ska åt - de flesta börjar känna igen mig och vara rätt roade. Men jag kan leva med det, det är inget skrämmande ställe. Annars använder jag alltid GPS, men lyckas ändå ofta gå/köra fel om jag inte är i områden jag besöker i princip dagligen.

 

[Red_Chili]

Jag tycker att den här tråden är jätteintressant! Jag själv kan i princip inte gå vilse. Har nog aldrig gjort det. Även om jag går i en ny stad eller ny skog så har jag alltid en utmärkt känsla för vilket håll jag ska åt, vilket håll olika stigar och vägar går åt osv. Jag läser nog (ibland omedvetet) av omgivningen utifrån ljud och ljus och använder det till min fördel. Har inte heller några som helst problem att se allt som en karta vid behov, och jag har inga som helst problem att läsa kartor.

Visst, jag blev förvirrad när halva min favoritskog plötsligt skövlades och alla träd var borta, så att allt såg annorlunda ut, men hittade, det gjorde jag ändå. Likadant hittar jag utan problem om jag kör bil i områden där allt byggs om, och kör jag i nya städer där det är sjutusen vägarbeten så löser det sig också alltid. Att gå vilse på hemmaplan, alltså, jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara möjligt.

För mig har det inget att göra med koncentrationsförmåga, för jag behöver inte koncentrera mig det minsta för att hitta. Flertalet vänner tycker att det är jättepraktiskt. När vi är ute så kan vi prata på hur mycket som helst, de låter mig bestämma och vet att vi alltid kommer dit vi ska. På jobbet har det också sina fördelar, de andra har sagt flera gånger att de kan sätta mig på vilka rundor som helst, det tar iaf aldrig tid för att jag skulle tappa bort mig (vilket vissa kollegor gör när de kör nya rundor). Visst kan jag ta någon liten onödig omväg ibland, tex ta en bilväg för att komma fram istället för gång- och cykelvägen som hade blivit en genväg, men det är inget jag förlorar mer än några sekunder på.

 

[tanten]

Jag är också fruktansvärt dålig på att hitta. Jag har bland annat ett stort boende i mitt upptagningsområde på jobbet, vilket gör att jag titt som tätt måste gå i långa korridorer. Jag har gått vilse så sjukt många gånger i dessa korridorer, GPS fungerar förstås inte där och jag brukar få fråga de boende om vilket håll jag ska åt - de flesta börjar känna igen mig och vara rätt roade. Men jag kan leva med det, det är inget skrämmande ställe. Annars använder jag alltid GPS, men lyckas ändå ofta gå/köra fel om jag inte är i områden jag besöker i princip dagligen.

Fniss.

Jag jobbade på ett ställe som i stort sett bara var en enda lång korridor. Många likartade dörrar.

Min rumkompis löste mitt bekymmer med att sätta en grön PostIt på vår dörr och skriva HÄR med tjock tusch. På ett annat jobb med likadana dörrar satte jag en diskret blå lapp i hörnet på den frostade glasrutan - så jag skulle hitta mitt kontor.

I unga år jobbade jag i Lustgården på Kungsholmen. Flera hus som hänger samman i knutarna. Alltså gick korridorerna åt olika håll. Jag behövde flera månader för att fatta var de olika avdelningarna höll hus...

Jag älskar planritningar. Gissa varför.

 

[avslutat medlemskap]

Jag tycker att den här tråden är jätteintressant! Jag själv kan i princip inte gå vilse. Har nog aldrig gjort det. Även om jag går i en ny stad eller ny skog så har jag alltid en utmärkt känsla för vilket håll jag ska åt, vilket håll olika stigar och vägar går åt osv. Jag läser nog (ibland omedvetet) av omgivningen utifrån ljud och ljus och använder det till min fördel. Har inte heller några som helst problem att se allt som en karta vid behov, och jag har inga som helst problem att läsa kartor.

Visst, jag blev förvirrad när halva min favoritskog plötsligt skövlades och alla träd var borta, så att allt såg annorlunda ut, men hittade, det gjorde jag ändå. Likadant hittar jag utan problem om jag kör bil i områden där allt byggs om, och kör jag i nya städer där det är sjutusen vägarbeten så löser det sig också alltid. Att gå vilse på hemmaplan, alltså, jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara möjligt.

För mig har det inget att göra med koncentrationsförmåga, för jag behöver inte koncentrera mig det minsta för att hitta. Flertalet vänner tycker att det är jättepraktiskt. När vi är ute så kan vi prata på hur mycket som helst, de låter mig bestämma och vet att vi alltid kommer dit vi ska. På jobbet har det också sina fördelar, de andra har sagt flera gånger att de kan sätta mig på vilka rundor som helst, det tar iaf aldrig tid för att jag skulle tappa bort mig (vilket vissa kollegor gör när de kör nya rundor). Visst kan jag ta någon liten onödig omväg ibland, tex ta en bilväg för att komma fram istället för gång- och cykelvägen som hade blivit en genväg, men det är inget jag förlorar mer än några sekunder på.

Jag är likadan, släpp mig i en okänd skog mitt i kolsvarta natten och jag tar mig dit jag ska. Även på sjöbotten funkar det och den som dykt i svenska sjöar förstår vad jag menar. Jag har fått frågor många gånger om varför jag simmade en runda åt ett annat håll innan jag vände mot målet och svarat att det låg ett "berg" eller en massa klippblock eller nåt annat ivägen som jag rundade. Även på sjön funkar det utan sjökort, jag har liksom sjökortet i skallen och vet nånstans innerst inne vilken väg jag ska ta och ibland är det inte den mest logiska enligt en översiktsbild men logisk när man sett bottenformationer och övrigt.

 

[trazel]

Fniss.

Jag jobbade på ett ställe som i stort sett bara var en enda lång korridor. Många likartade dörrar.

Min rumkompis löste mitt bekymmer med att sätta en grön PostIt på vår dörr och skriva HÄR med tjock tusch. På ett annat jobb med likadana dörrar satte jag en diskret blå lapp i hörnet på den frostade glasrutan - så jag skulle hitta mitt kontor.

I unga år jobbade jag i Lustgården på Kungsholmen. Flera hus som hänger samman i knutarna. Alltså gick korridorerna åt olika håll. Jag behövde flera månader för att fatta var de olika avdelningarna höll hus...

Jag älskar planritningar. Gissa varför.

Planritningar är fantastiska, förutsatt att det är utmärkt var jag befinner mig på den! Såna här utrymningskartor har varit min räddning vissa gånger!

 

[soom]

Skulle ni med sämre lokalsinne på ett någotsånär kunna peka ut norr och söder? Det kan nämligen jag ganska så bra, märkligt nog!

Inte en chans.

Ni andra med kasst lokalsinne - hur lär ni er vägar? Jag lär mig i svängar och bryr mig inte så mycket om vägen däremellan. Kör helt enkelt framåt tills jag ser var jag ska svänga och då gör jag det. Byggs det om ligger jag alltså risigt till...

Så gör jag också!

Jag har hela mitt liv besökt Malmö några gånger per år. Har varit på olika platser, och känner igen mig på dem. Kan inte för mitt liv reda ut hur de ligger i förhållande till varandra och hur man transporterar sig däremellan.

 

[FeatherCloud]

Inte en chans.


Så gör jag också!

Jag har hela mitt liv besökt Malmö några gånger per år. Har varit på olika platser, och känner igen mig på dem. Kan inte för mitt liv reda ut hur de ligger i förhållande till varandra och hur man transporterar sig däremellan.

Malmö är skitjobbigt! Jag bodde strax utanför i drygt 4 år och rörde mig ganska mycket runtomkring, men jag hade precis samma problem. Har tillslut lärt mig hitta hyfsat i de centrala delarna, men inte mer än så. Det går bara inte in.

 

[Umbria]

Jag brukar gå vilse på tåg, trots att jag är en van tågresenär. Går jag på toaletten eller till bistron kan jag vara helt lost när jag ska hitta tillbaka till min plats och går ofta åt motsatt håll. X2000 är hopplöst eftersom vagnsnumren inte står på insidan av vagnarna, och jag har ofta irrat bort mig i helt fel ände av tåget.

Jag brukar försöka kolla upp vilka personer som sitter i närheten av min plats innan jag går iväg, men eftersom jag dessutom har dåligt ansiktsminne så kan det också bli knepigt.

Riktigt illa kan det bli om jag går vilse just innan det är dags att kliva av tåget och jag inte hittar tillbaka till min jacka och väska

 

[Mumfie]

Jag har inget lokalsinne alls. Pekar alltid i fel riktning om jag ska peka på något, går alltid åt fel håll om jag tex går ut från en affär och går alltid vilse, även inomhus. Jag hatar därför att gå in i nya byggnader för jag blir verkligen helt lost. Utomhus kan jag ändå använda karta i mobilen och irra omkring utan att det är allt för konstigt, men inomhus? Riktigt hopplöst är det.

 

[Daff]

Jag skulle säga att jag var rätt dåligt lokalsinne men nu när jag tänker efter är det sällan ett problem när jag promenerar utomhus, då har jag ändå någon slags känsla för väderstrecken och riktningar. Jag har tyvätr inte någon kartbild som en del av er beskriver utan går bara på känsla vilket gör att jag kan ta en del omvägar ibland eller blir förvånad när jag upptäcker var jag har kommit fram.

Om jag däremot har varit inne i en butik är det vanligare att jag går åt fel håll när jag kommer ut än att jag skulle välja rätt håll även om jag numera har lärt mig kolla på butikerna brevid och minns vilka jag har varit inne i.

Jag jobbar på ett ganska stort kontor som är format som ett H. Jag kan inte peka ut riktningen till ett annat rum i en annan del av huset om jag inte är i mitten, det är helt omöjligt. Samma sak när det kommer till att peka ut någonting utanför huset som en parkeringsplats eller en väg, där är jag helt vilse.

Även om jag tycker att jag har okej lokalsinne utomhus så råkade jag förra året komma helt vilse när jag var ute och åkte skidor Jag kom ut 1 mil från mitt tänkta mål och fick ringa min syster som kom och hämtade mig.

 

[Buck]

Jag kan iofs oftast peka ut norr någorlunda om jag bara ser solen och vet vad klockan är . Och kan se vad klockan är om jag vet var norr är och har skuggor från solen att gå efter .

Men det hjälper sällan när man går på stan..

 

[hastflicka]

Skulle ni med sämre lokalsinne på ett någotsånär kunna peka ut norr och söder? Det kan nämligen jag ganska så bra, märkligt nog!

Not a chance!

Ni andra med kasst lokalsinne - hur lär ni er vägar? Jag lär mig i svängar och bryr mig inte så mycket om vägen däremellan. Kör helt enkelt framåt tills jag ser var jag ska svänga och då gör jag det. Byggs det om ligger jag alltså risigt till...

Jag lar mig via speciella kannemarken. Ett overgangsstalle précis fore/efter Svangen, de jatte Hoga traden Langst trotoaren, eller (och da far jag problem) den coola Bilen som star parkerad I hornet.

Jag blir helt fascinerad av det här. Hur kan man ha så dåligt lokalsinne som folk här har ?

You halve no idea how easy that is

Mitt lokalsinne ar helt vardelost, MEN ... jag ar en hejare pa att lasa kartor. da jag ar betydligt aldre an GPSen handlade det om survival. Bristen av lokalsinne hanger I mitt fall ihop med att jag har vissa problem med sjalvklar organization. (Min mormor sa alltid att jag inte sag skogen for traden, sjalv brukar jag saga att jag ser detaljer och inte nodvandigtvis helheter) Jag har darfor utveklat ett mycket anvandbart system att ha listor for allt mojligt. Har jag skrivit ner Mina listor glommer jag det inte

 

[Pancakes]

Jag har inget lokalsinne alls. Pekar alltid i fel riktning om jag ska peka på något, går alltid åt fel håll om jag tex går ut från en affär och går alltid vilse, även inomhus. Jag hatar därför att gå in i nya byggnader för jag blir verkligen helt lost. Utomhus kan jag ändå använda karta i mobilen och irra omkring utan att det är allt för konstigt, men inomhus? Riktigt hopplöst är det.

Jag kan inte heller peka ut rätt håll men av någon outgrundlig anledning kan jag inte få kroppen att sluta försöka oftast fattar folk vart jag menar utan att riktningen pekas ut så jag gör bort mig helt i onödan...

 

[Gimlan]

Jag kan absolut inte peka ut något om jag är inomhus, eller knappt ens utomhus om det är utom synhåll... tom hemma får jag fundera på åt vilket håll saker är utanför dörren, vilken granne som bor var i förhållande till sovrummet tex

 

[trazel]

Jag har inte alls någon känsla för norr och söder heller. Jag kan komma till en byggnad och känna igen den, men jag har ingen aning om hur jag kom dit, eller hur jag ska komma dit jag ska.

 

[Petruska]

Ni andra med kasst lokalsinne - hur lär ni er vägar? Jag lär mig i svängar och bryr mig inte så mycket om vägen däremellan. Kör helt enkelt framåt tills jag ser var jag ska svänga och då gör jag det. Byggs det om ligger jag alltså risigt till...

Lär mig vägar? Jag förstår inte frågan.

 

[Petruska]

Jag kan inte heller peka ut rätt håll men av någon outgrundlig anledning kan jag inte få kroppen att sluta försöka oftast fattar folk vart jag menar utan att riktningen pekas ut så jag gör bort mig helt i onödan...

Jag undviker aktivt att peka om jag är inne och pratar om något ute. Det är så tröttsamt när samtalet stannar av för att alla blir förvirrade av min pekning och tydligen måste påtala det.

 

[Petruska]

Det är en sann mardröm

Så hemskt tycker jag nog inte att det är. Lite meckigt att världen är spegelvänd ca varannan gång och att inget ligger där jag trodde, men inte en mardröm.