Stulen från en bukares blogg, men jag har bestämt läst den nån annanstans med
"jag kom att tänka på en story som min kusin berättade för länge sedan. Hon har spenderat en hel del tid i afrika och jobbat där, och hon har många berättelser om hur olika livet kan te sig för människor födda i olika delar av världen. Den här speciella berättelsen hade börjat med att hon och en afrikan hon jobbade med kom in på ämnet hundar av någon anledning. Hon hade berättat att i Sverige håller vi hundar som sällskapsdjur.
”Vi köper dom och låter dom bo hemma hos oss.” Redan här såg afrikanen förvånad ut. ”Som sällskap alltså.”
”Men har man inte sällskap av andra människor?”
”Vi har dessutom speciella människor som ägnar sig åt att avla fram nya hundar.”
”Men vad gör dom då? Det klarar väl hundarna av så bra själva?”
”Sen går vi ut på promenad med hundarna flera gånger om dagen…”
”Varför det? Kan inte hundarna gå själva?”
”…Och på promenaden har vi dom fastbundna i koppel för att dom inte ska springa bort.”
”Men man VILL ju att en hund ska springa bort!... Och vad är det för mening med att promenera med en hund som vill springa därifrån?”
”Och på promenaderna, när hunden gör du-vet-vad – då tar vi fram små speciella plastpåsar och plockar upp högen efter dom.”
Här tystnade afrikanen. Sedan sprack han upp i ett stort leende och började gapskratta.
”Ahaaaaaa, nu förstår jag – du luras bara! Hah, jag gick faktiskt nästan på det till en början!”
"jag kom att tänka på en story som min kusin berättade för länge sedan. Hon har spenderat en hel del tid i afrika och jobbat där, och hon har många berättelser om hur olika livet kan te sig för människor födda i olika delar av världen. Den här speciella berättelsen hade börjat med att hon och en afrikan hon jobbade med kom in på ämnet hundar av någon anledning. Hon hade berättat att i Sverige håller vi hundar som sällskapsdjur.
”Vi köper dom och låter dom bo hemma hos oss.” Redan här såg afrikanen förvånad ut. ”Som sällskap alltså.”
”Men har man inte sällskap av andra människor?”
”Vi har dessutom speciella människor som ägnar sig åt att avla fram nya hundar.”
”Men vad gör dom då? Det klarar väl hundarna av så bra själva?”
”Sen går vi ut på promenad med hundarna flera gånger om dagen…”
”Varför det? Kan inte hundarna gå själva?”
”…Och på promenaden har vi dom fastbundna i koppel för att dom inte ska springa bort.”
”Men man VILL ju att en hund ska springa bort!... Och vad är det för mening med att promenera med en hund som vill springa därifrån?”
”Och på promenaderna, när hunden gör du-vet-vad – då tar vi fram små speciella plastpåsar och plockar upp högen efter dom.”
Här tystnade afrikanen. Sedan sprack han upp i ett stort leende och började gapskratta.
”Ahaaaaaa, nu förstår jag – du luras bara! Hah, jag gick faktiskt nästan på det till en början!”
