Mansdominerad bransch

[Voeux]

Ärligt talat så har jag inte hört jätte positiva saker i bemötandet/jargongen mot kvinnor inom den yrkesroll du nämner en bit ner i tråden.

Vilken yrkesroll? Hänger inte med.

 

[gulan]

Efter sommaren byter jag jobb, och från att ha arbetat i en kvinnodominerad bransch hela mitt liv (utbildning) så kommer jag att börja arbeta i en mansdominerad (bygg). Nu ramlade jag över en artikel på LinkedIn om en kvinna som berättar om sexuella trakasserier i byggbranschen. Hon och jag har olika tjänster och arbetsplatser, och jag tror att hennes tjänst är betydligt mer utsatt, men det gjorde mig såklart nyfiken på hur det egentligen ser ut ute på dessa tungt mansdominerade arbetsplatser. Framför allt med tanke på att jag kommer att arbeta lite med arbetsmiljöfrågor. Visst har vi en del bukefalister som arbetar i mansdominerade yrken? Hur upplever ni det, har vi kommit en bit på vägen eller är det fortfarande "kvinnor borde kedjas vid spisen höhöhö?"

Här är artikeln:
https://www.byggnadsarbetaren.se/be...CFWuVcGLAafXpe2uUSsYbKNDnCJZ0W4ZQB6TY4Rz-3xBc

Det senaste 10 åren har varit mansdominerade arbetsplatser. Samtliga med blandade upplevelser. Aldrig med sexuella trakasserier. Det har mest varit hur man skämtar och använder könsord som svärord. Jag själv skämtar gärna om kön och sex (på hemma plan). Min första arbetsplats upptäckte jag tyvärr för sent att "vara med i gänget" och dra fräckisar var som att prata godis med femåringar. Det kunde ibland dra iväg och bli rätt galet faktiskt. På något sätt landade det på mitt ansvar över "hur fräckt" det fick vara. Jag var inte bekväm med det. Med den vetskapen så på nästa arbetsplats var jag strikt redan från början. Deltog inte fräckis snacket och uppmuntrade inte något genom skratt -även om något kunde vara rätt kul. Jag har antagit den approachen för då blir det inga frågetecknen. Måste bara få delge en händelse på nuvarande jobb. Min kollega har en liten tik och chefen har en lika liten hane. Han blev helt tokkär i den lilla söta tiken och ville para sig med henne. Han sket i att hon inte löpte. Han fjäskade och slickade i öron och mungipor, och ville leka och hon var lite lagom kär i honom också, men han fick absolut inte "sticka in den". Det hela slutade med att min kollega inte tog in tiken eftersom det blev så stimmit då. Hannen så kär i min kollega och ville bara lukta och sitta i hans knä så då fick han vara instängd på kontoret i stället. När kollegan varit på kontoret var det ett väldigt sniffande på hannen efteråt. En dag kom tiken in och chefen hade inte sina hundar med sig, så det var ett fasligt sniffande på henne ochså. Hon for runt överallt och blev väldig förtjust i hanhundarnas bäddar där de dom ligger. Några kommenterade det lite skämtsamt och jag drämmer j-Ja fan vad det luktar kuk där. Det blev helt knäpptyst och jag höll på att sjunka genom bordet....

 

[Ainon]

Vilken yrkesroll? Hänger inte med.

Mot de kvinnor som jobbar med dessa områden "arbetsmiljö och kompetensförsörjning (mao bland annat fler kvinnor in i branschen) är ett par utan dem. Andra är hållbarhet och miljö, sund konkurrens mm."

 

[Voeux]

Mot de kvinnor som jobbar med dessa områden "arbetsmiljö och kompetensförsörjning (mao bland annat fler kvinnor in i branschen) är ett par utan dem. Andra är hållbarhet och miljö, sund konkurrens mm."

Ah, då är jag med! Jag får det nog lite enklare delvis för att jag inte kommer att vara ute på bygge utan enbart kontor, men även eftersom de kontakter jag kommer att ha med byggföretagen är med personer som själva tagit kontakt med oss gällande dessa frågor. Så de som sitter och tjurar i hörnet på en byggarbetsplats över jämställdhetsfrågor kommer jag nog aldrig att komma i kontakt med. Även om det kanske är ju de vi behöver komma åt Men det får bli deras chefers problem.

 

[MissFideli]

Jag jobbar i en mansdominerad bransch. När jag började för 20 år sen, var det ca 20% kvinnor inom busstrafiken. Nu är vi nog nere på 10-15%. Mycket beror ju på var man sätter gränsen, men ja, jag har flera gånger utsatts.
Uppfattar inte så mycket från kollegorna att dom nedvärderar min kunskap pga kön, men man kommer med mer eller mindre olämpliga uttalanden och blir lite närgången. Jag säger inte att det är vanligt, men det förekommer.
Kommer ihåg en gång. Stod på ett torg och skulle avlösa. Det var fler än jag och jag stod och pratade lite med en kollega som inte hade svenska som modersmål. Vi pratade om att hälsa när man möts i trafiken och han sade:
"Du ser så glad ut, man vill bara krama dig."
Och sen
"Ja, man blir så glad att man bara villligga med dig"

Jag vet fortfarande inte om det var språkförbistring eller äkta, men min buss dök lägligt upp och jag kunde avvika utan att behlva säge mer än "Ojdå, jaha. Åh, nu kommer min buss, vi ses!"

 

[athena_arabians]

Efter sommaren byter jag jobb, och från att ha arbetat i en kvinnodominerad bransch hela mitt liv (utbildning) så kommer jag att börja arbeta i en mansdominerad (bygg). Nu ramlade jag över en artikel på LinkedIn om en kvinna som berättar om sexuella trakasserier i byggbranschen. Hon och jag har olika tjänster och arbetsplatser, och jag tror att hennes tjänst är betydligt mer utsatt, men det gjorde mig såklart nyfiken på hur det egentligen ser ut ute på dessa tungt mansdominerade arbetsplatser. Framför allt med tanke på att jag kommer att arbeta lite med arbetsmiljöfrågor. Visst har vi en del bukefalister som arbetar i mansdominerade yrken? Hur upplever ni det, har vi kommit en bit på vägen eller är det fortfarande "kvinnor borde kedjas vid spisen höhöhö?"

Här är artikeln:
https://www.byggnadsarbetaren.se/be...CFWuVcGLAafXpe2uUSsYbKNDnCJZ0W4ZQB6TY4Rz-3xBc

Jag har nästan aldrig haft en kvinnlig kollega. Jag har varit utsatt en gång (av en chef) men det var en ökänd knäppgök och lite av en one off. I övrigt har mina kollegor från Australien en rätt mossig kvinnosyn men det är inget jag känner av förutom i sociala situationer. Inom mitt yrke är det rätt många kvinnor, jag gissar nog på att det är i stil med 50%.

Mina borrkillar skulle aldrig i helvete försöka med något. De vet att de blir av med jobbet då. Jag vet om några kvinnliga borrare också och har träffat en av dem. Hon hade inga problem med sexuella trakasserier men mer att hon var tvungen att bevisa att hon hörde hemma där och klarar jobbet (för en del, inte alla).

Det har kommit fler och fler kvinnor inom gruvindustrin, speciellt som dumperförare (de kör inte sönder sakerna som karlarna gör ).

 

[Ninnurur]

Ah, då är jag med! Jag får det nog lite enklare delvis för att jag inte kommer att vara ute på bygge utan enbart kontor, men även eftersom de kontakter jag kommer att ha med byggföretagen är med personer som själva tagit kontakt med oss gällande dessa frågor. Så de som sitter och tjurar i hörnet på en byggarbetsplats över jämställdhetsfrågor kommer jag nog aldrig att komma i kontakt med. Även om det kanske är ju de vi behöver komma åt Men det får bli deras chefers problem.

Min syster är byggingenjör och hon har inte alls stött på samma motstånd som jag gjorde inom transport, inte ens ute på byggen. Jag hade det nästan värre på golvet på terminalen än på kontoret, och du vet ju att jag inte direkt är någon ömtålig typ ändå

 

[attheedge]

Jobbar också inom en mansdominerad bransch, skog. På arbetsplatsen har jag satt ner foten kring jargong och var gränsen går för ”högt i tak”, vi är ca 15 st på kontoret varav 2 kvinnor. Företaget i stort jobbar mycket med de här frågorna och det är ett stort fokus på just jämställdhet och det märks stor skillnad bara på de senaste åren.

Jag har ett par kontaktytor i arbetet (kunder/leverantörer etc) där det ofta kan hamna i ”lilla gumman köret” när vi har delade åsikter. Typ ”men xxxxx det förstår du väl att...” eller ”jag har minsann hållt på med detta i x antal år och vet...) Har en manlig kollega som är i samma ålder som mig, vi har samma arbetsuppgifter och han har aldrig fått höra fraserna ovan. Jag blir totalt galen när jag hör det och har de sista gångerna i princip bara lagt på luren och sagt att jag inte vill samarbeta med någon som inte kan se mig som likställd och hänvisat till min chef. Tidigare så bemötte jag det med ”jag hör vad du säger men förstår inte vad det har med saken att göra...”

Förutom vissa undantag då, så tycker jag att jag bemöts med respekt och på samma sätt som övriga kollegor.

 

[jeennnnyy]

Helt sjukt ju

Fick det nog att låta värre än vad det är, mycket är bra, man jobbar massor med jämställdhet, men ville bara visa på att det förekommer på min arbetsplats. Inte dagligen, men lite titt som tätt. 100 procent jämställt är det inte, och det märks..

 

[Red_Chili]

Jag jobbar på klart mansdominerad arbetsplats. Har 1 kvinnlig kollega, 7 manliga kollegor, chefen är man och andra som dyker upp ibland pga jobb är alltid män. Har hittills inte varit med om att bli bemött på något speciellt sätt pga mitt kön och när någon ny/vikarie dragit skämt som varit på gränsen för vad som är ok så har kollegor varit jäkligt tydliga med att de inte uppskattat det (det har hänt även när de inte visste att jag var inom hörhåll, så det är inget de gör "bara för att det ska verka bra utåt").

Men. Hade jag sökt jobb med något mer typiskt manligt, tex bilrelaterat eller inom bygg, då hade jag nog frågat chefen redan innan en eventuell anställning hur de hanterar problem som dyker upp. Jag litar inte för fem öre på att mansdominerade arbetsplatser faktiskt fungerar på ett trevligt sätt.

 

[athena_arabians]

@Voeux: Just ja, jag har ju jobbat som testförare en säsong också. Mansdominerat men fler kvinnor än vad jag väntade mig. NOLL tolerans mot sexuella trakasserier och var man duktig förare fick man cred för det, oavsett kön. Ingen förväntade sig att kvinnorna skulle vara sämre än männen och det fanns flera kvinnor som var bland de bästa förarna.

 

[Fd Diabetikern]

Jobbar som säljare ute bland entreprenörer i mark/va/bygg

Än har jag inte haft/stött på några problem. Ja de finns där och en del äldre har en viss jargong men tacksamt har jag inte fått stå ut med denna än. Jag stormtrivs på mitt arbete med kollegorna och speciellt mina chefer som varit tydliga med att jag ska säga till vid minsta problem. Det tror jag har gett mig en stor trygghet när jag är ute bland kunder.

Grattis till nya jobbet och stort lycka till!

 

[Red_Chili]

Kan förresten tillägga att jag var på AW på ett annat kontor förut eftersom en av mina kollegor jobbat där förut och fortfarande är vän med flera som jobbar där. Hur som helst. Kollegan sa att de nog skulle bli jätteglada åt att det kom en tjej också. Det jobbade bara män på det kontoret. De var väldigt trevliga, men någon gång under kvällen när vi jämförde hur det fungerade på olika kontor så sa en man att om det skulle komma en kvinna och jobba där, så hade han nog frågat lite extra om hon behövde hjälp, erbjudit sig mer att hjälpa till med tunga lyft och inte haft lika höga förväntningar på att hon skulle göra lika mycket själv som männen. Min kollega skrattade, skakade på huvudet och anade vad som skulle komma

Mannen menade att det berodde på att han var uppfostrad att man ska hjälpa kvinnor (mer än män) för att på så sätt visa dem respekt. Jag menade att han genom sitt beteende visade att kvinnor var inkompetenta. Det hela ledde till en låååång och mycket givande diskussion, och jag är faktiskt övertygad om att om jag skulle jobba där någon gång, så hade de bemött mig så som jag vill (dvs på ett mer jämlikt sätt).

Så, om man hamnar på en arbetsplats där männen beter sig dumt, så tror och hoppas jag att det många gånger kan lösa sig genom att ha en seriös och lugn diskussion med dem. En vänlig, icke-dömande diskussion där de inblandade får prata om hur de vill bli bemötta, varför de beter sig som de gör osv. Hjälper inte det så är såklart en bra chef guld värd, men alla gånger kanske det går att lösa på egen hand.

 

[PathOfClovers]

Jag jobbar som lokförare, det finns ju fler kvinnor men de allra flesta är ju män. Har inte en enda gång på 3 år (praktik plus snart 2 år i tjänst) känt mig annorlunda bemött/behandlad pga det. Inte heller när det blir diskussioner om teknik och strul med tågen där jag inte har nån direkt medfödd fallenhet har jag känt nåt sånt från de (dessutom ofta äldre) männen som dessutom ofta är betydligt mer tekniskt kunniga. Alla är otroligt hjälpsamma och schysta. Kan kanske bero på bransch, känns som att vi järnvägare över lag är rätt bra på att "hålla ihop" och hjälpa varann.

 

[TheRedLightning]

Visst har vi en del bukefalister som arbetar i mansdominerade yrken? Hur upplever ni det, har vi kommit en bit på vägen eller är det fortfarande "kvinnor borde kedjas vid spisen höhöhö?"

Jag jobbar inom en mansdominerad bransch - lastbilschaufförer. Är fortfarande flest män även om det blir och mer tjejer i branschen.
Visst jargongen kan vara lite hård ibland, har varit några kommentarer ibland att man som tjej inte skulle klara av vissa saker. Det jag tycker är jättekul i dom lägena är att motbevisa, eller om det rör sig om att flytta en tung pall med t ex. pallkärran "be my guest, va bra då sliter ja inte ut min kropp ".

Det märks att en del yngre killar tror att de är störst bäst å vackrast samt kan allt (finns vissa äldre också), jag kan slänga käft tillbaka om det skulle vara så om de kläcker ur sig något. Har kläckt någon som kommentar en gång lite svar på tal och det blev stora kakhål.

Just nu är vi 3 tjejer som kör lastbil och ett 50-tal män på samma arbetsplats, skulle dock inte säga att det är något typiskt "kvinnor hör hemma i köket" och aldrig varit, däremot hört talas om andra åkerier där det är bra mycket värre, så nog förekommer det allt.

Har varit på en hel del byggarbetsplatser och lossat och det har funkat klockrent, har imponerat några när jag backade in på ett trångt ställe där det inte var många cm att spela på, till de som undrat hur jag kan köra en sån stor bil. Ja, det är som att köra personbil bara lite större och tar lite mer plats annars ingen skillnad. I och för sig kan jag få höra samma sak även i vanliga sammanhang, ofta mina äldre pensionerade grannar som tycker det är så häftigt att jag kör denna stora bil, till andra tjejer jag träffat där de tror det är jättesvårt.

Så jag har nog inte riktigt stött på den mörkaste sidan av det hela... eller ja bortsett från en grej som hände i februari, där till och med polisen blev indragen... är fortfarande ett polisärende så vill ej gå in på detaljer.

 

[iNHALE]

Hos oss är det numera ganska jämställt men problemet här är att omsättningen på personal är väldigt liten. Det innebär att gammalt gubbdrägg tenderar att hänga med länge och det är inte förrän de går i pension sent omsider som man blir av med dem. Jag har ett tekniskt yrke och möter ibland äldre män som per automatik frågar efter min manliga kollega i tron att jag är någon slags praktikant/assistent/sekreterare eller liknande. Ibland får jag nästa släpa med mig gubbarna när det är något vi ska meka med tillsammans. Ingen är otrevlig och jag tror inte att någon av dem gör det medvetet, men jag blir lika lack varje gång.

 

[Linta]

Jag är lokförare sen sex år tillbaka. Det är en mansdominerad bransch generellt, och godset mer än personsidan. I produktion(lokförare, bangårdspersonal, och rangerledare) i min depå är ca 8% kvinnor, och på kontoret har vi(så vitt jag sett) enbart två kvinnor varav en är chef. När jag läste till förare 2013 var vi 3 tjejer i en klass om 24 som tog examen.

När jag började på gods var jag rädd för att det skulle vara en gubbig stämning och machoattityder, men jag har blivit otroligt positivt överraskad. Ingen har ifrågasatt min kompetens eller frågat om jag verkligen är stark nog för jobbet eller nåt annat dumt, utan man möts snarare av omsorg och uppskattning. Typ "härligt att fler och fler tjejer vill jobba här!" och "hur upplever du stämningen, känns det bra?". Det är viktigt för de allra flesta att vi har en arbetsplats där alla kan trivas. Flera av mina handledare stämde av löpande att jag kände mig okej och trygg under övningskörningen(vi är ju ensamma på loket i ödeskogen liksom), både gällande sig själva och framförallt kollade dom varandra. Inte för att dom misstror varandra, utan för att man vill vara säker på att arbetsplatsen är trevlig för alla och fattar att det kan vara svårt att riva ifrån själv, just för att vi, som sagt, är helt ensamma på ett lok i skogen. Och i beroendeställning dessutom.

Jag upplever inte heller att jag blir daltad med för att jag är en ung tjej, utan jag förväntas utföra mina arbetsuppgifter själv och gör givetvis det också. När jag tabbat mig har det inte varit varken lättare eller värre än när någon av gubbarna tabbat sig. Jag blir bemött som den vuxna, kompetenta, människan jag faktiskt är. Vi är alla kollegor och sina kollegor är man snäll mot och rädd om.

Att det är så bra nu beror helt enkelt på att man haft problem förr, har tagit det på allvar, och har åtgärdat. Flera frågor på den årliga medarbetarenkäten berör diskriminering, sexism, och rasism.
Jag har även jobbat med persontåg, där var vi nästan 20% kvinnor MEN hade en ledning som inte brydde sig ett jota - och problemen var så klart många många fler.

 

[Amha]

Jag jobbar också i mansdominerad bransch. En tidigare plats jag hängde på var stämningen fruktansvärd. Minns inte direkt om jag utsattes för några trakasserier eller så men på intervjun sa chefen att han egentligen inte ville ha kvinnor på den platsen men var tvungen att ta in oss ändå. Jag var för mesig vid 21 års ålder för att säga ifrån. Nu hade jag blivit vansinnig, säkert rapporterat till hans chef osv.

Stället jag kom till efter det har jag varit på i.. äh. 8.5-9 år nu. Jag trivs med både kollegor och chef. Om det blir ett problem försöker folk ta i det osv. Visst sjutton finns rövhattar men jag kan inte minnas att jag någonsin på nuvarande avdelning råkat ut för någon slags trakasserier pga mitt kön. Sen är jag nog rätt vass också när det gäller såna saker så det kanske inte är någon som vågar

 

[lingonben]

Stort grattis till nya jobbet och lycka till!

Jag har bara jobbat på väldigt mansdominerade arbetsplatser efter examen, dock inte inom bygg utan i datorsvängen. Jag upplever klimatet som betydligt bättre än när jag började jobba för 20+ år sedan. Det finns en medvetenhet om jämställdhetsfrågor och en betydligt lägre tolerans för sunkigt beteende nuförtiden. Dock kan det skilja rejält från arbetsplats till arbetsplats, beroende på vilken attityd som tongivande personer har där.

På mitt första jobb så var en äldre kvinna inne på mitt kontor första veckan och sa att "du ska akta dig för X, han är inte bra mot de unga tjejerna". Karln blev så småningom uppsagd för sexuella trakasserier, men det skedde först när chefen som dittills hållit honom om ryggen hade slutat.
I övrigt har jag inte råkat ut för några grova grejer, mest slippriga kommentarer, automatiskt misstroende av att jag kan göra mitt jobb och allmänt nedsättande jargong om kvinnor. Jag jobbade med en farbror gammal nog att veta bättre som ofta refererade till "kärringar" eller "honor". Alla sakerna blir iofs lättare att hantera med åldern, det var värre som ung nyexad tjej. Karlar unga nog att vara söner till mig vågar sig inte riktigt på sånt. Sådana som sunkjargongfarbrorn tycker jag bäst hanteras med kall blick och höjda ögonbryn, att visa mig upprörd hade jag bara förlorat på.

Något som gjort mig rejält upprörd var kollegorna på gamla jobbets attityd till riktade försök att få in fler kvinnor. ("vavava ska vi inte anställa på kompetens mer??" *pterodaktylskrik*)
Det fanns liksom inte i deras begreppsvärld att det skulle finnas någon annan anledning alls till att vi hade ont om kvinnliga anställda än att kvinnor inte var kompetenta nog att jobba hos oss Som t ex att väldigt få kvinnor sökte våra utannonserade jobb öht, med hänsyn taget till hur många yrkesverksamma män respektive kvinnor som finns inom branschen i regionen. Söker ingen är det klart att vi knappt har några anställda, och jag tycker det är intressant att försöka klura på varför det blir så. Eftersom vi hade svårt att få tag i folk så verkar det ju dumt om en grupp vi skulle kunna rekrytera oss öht inte ser oss som ett jobbalternativ, försökte jag förklara för dem. Men nej. Jag är väldigt glad att jag har gått vidare därifrån till en arbetsplats med mer resonerande och mindre pterodaktylskrik rörande jämställdhet.

 

[Hippocampus]

Jag har jobbat många år inom väktarbranschen och hade aldrig problem, även om jag var ensam kvinna på mitt objekt (och det var ett objekt med män som ansåg sig vara superhjältar).
Jag har nu jobbat på räddningstjänst i 10 år och heller inga problem. Jag försökte jobba på en kvinnodominerad arbetsplats ett tag men jag klarade inte det, det var så otroligt jobbigt