Mansdominerad bransch

[Thrillie]

Jag jobbar i en mansdominerad branch, bilskrot/metallåtervinning. Har tyvärr stora problem med framförallt kunder, som direkt drar slutsatsen att jag inte vet någonting bara p.g.a. mitt kön. Har även blivit trakasserad av samarbetspartners säljare/inköpare.

Mina kunskaper ifrågasätts ständigt och jag får ofta nedlåtande kommentarer. Det är tufft, går inte att säga något annat. Men det är ju tyvärr ett visst klientel också som håller till på skrotar, det är sällan moderna, medvetna män.

Mina kollegor som har mindre kunskap och erfarenhet av mig, har inte alls blivit ifrågasatta på samma vis som jag, just bara för att de är män och förväntas veta mer. Det är ganska frustrerande när jag säger en sak, sedan talar min manliga kollega med samma person och säger ordagrant samma sak, men får en helt annan respons.

 

[Voeux]

Jag försökte jobba på en kvinnodominerad arbetsplats ett tag men jag klarade inte det, det var så otroligt jobbigt

Jag får ofta frågan om kvinnodominerade arbetsplatser. För mig har det aldrig varit något problem, alltså, verkligen aldrig. När jag får frågan har jag snarare känt att ja men vad tror ni, att vi inte är kompetenta nog att driva ett bolag utan att snacka skit bakom ryggen på varandra och ställa till drama? Vi är väl inte 15 år och går i högstadiet. Nu dock sitter vi i precis den sisten, på ett bolag med enbart kvinnor, men det är ett nytt problem sen något år tillbaks. Så.. I´m out

På mitt förra jobb arbetade många omskolade sjuksköterskor. Det är verkligen varma kvinnor med krut i, är min erfarenhet. Där var det verkligen 100% supporta varandra. Däremot lite väl mycket snack om olika typer av dieter, där också

 

[hvala]

Jag är civilingenjör och således i en mansdominerad bransch. Jag har inte råkat ut för eller sett något grovt men det förekommer ju helt klart en del män som inte kan bete sig (precis som i samhället i övrigt). Massutskick av icke-rumsrena ”skojiga mail” är en klassiker liksom män som inte klarar att det kommer ambitiösa unga tjejer utan måste ta tillfället i akt att trycka ner dem. På mitt förra jobb som projektledare (som jag lämnade pga idiotchef) var det tydlig särbehandling av kön då chefen klappade de manliga kollegorna på axeln men kritiserade och tryckte ner mig och mina kvinnliga kollegor.

I samband med Me Too gjorde även teknikbranschen en sammanställning av vittnesmål och det var många som hade saker att berätta. Det var både nyliga händelser och saker som hänt för länge sen. Jag ser det inte som en anledning att inte välja branschen men tyvärr finns ju sambandet att fler män innebär fler manliga rövhattar (inte alla män, såklart)

 

[Voeux]

Tack alla ni som delar med er!

En reflektion jag gör är att det sannolikt skulle vara enklare för mig att hantera grova överträdelser, än mer subtila antydningar. Jag upplever samma problem på mitt nuvarande arbete. Jag kan exempelvis känna mig förminskad när en viss person här pratar, eftersom jag upplever att hon pratar långsamt och tydligt med mig, samt säger saker som är självklara. Jag upplever att hon underskattar min kompetens. Hade någon på min arbetsplats daskat mig på rumpan eller sagt något olämpligt uttryckligen så hade jag haft betydligt enklare att säga ifrån. Men subtila undertoner är så sjukt svåra att hantera. För länge sen läste jag Elaine Eksvärds bok Härskartekniker, jag kanske borde läsa den igen..

Nu blev frågan väldigt bred och allmän, bortom just problem på enbart mansdominerande arbetsplatser, men hur hanterar ni härskartekniker och mer svårgreppbara problem? Jag vet en kollega som också känner att denna person är lite "lilla gumman" mot henne utan att hon säger så rakt ut.

 

[athena_arabians]

Tack alla ni som delar med er!

En reflektion jag gör är att det sannolikt skulle vara enklare för mig att hantera grova överträdelser, än mer subtila antydningar. Jag upplever samma problem på mitt nuvarande arbete. Jag kan exempelvis känna mig förminskad när en viss person här pratar, eftersom jag upplever att hon pratar långsamt och tydligt med mig, samt säger saker som är självklara. Jag upplever att hon underskattar min kompetens. Hade någon på min arbetsplats daskat mig på rumpan eller sagt något olämpligt uttryckligen så hade jag haft betydligt enklare att säga ifrån. Men subtila undertoner är så sjukt svåra att hantera. För länge sen läste jag Elaine Eksvärds bok Härskartekniker, jag kanske borde läsa den igen..

Nu blev frågan väldigt bred och allmän, bortom just problem på enbart mansdominerande arbetsplatser, men hur hanterar ni härskartekniker och mer svårgreppbara problem? Jag vet en kollega som också känner att denna person är lite "lilla gumman" mot henne utan att hon säger så rakt ut.

Jag försöker ignorera, sedan blir jag spydig och sarkastisk Kanske inte så smart men när jag väl blir less blir jag ordentligt less. Sedan har jag inte upplevt det speciellt mycket i mitt arbetsliv, inte på en sådan nivå iaf så jag har behövt utveckla en mer fungerande strategi för det.

 

[Voeux]

Jag försöker ignorera, sedan blir jag spydig och sarkastisk Kanske inte så smart men när jag väl blir less blir jag ordentligt less. Sedan har jag inte upplevt det speciellt mycket i mitt arbetsliv, inte på en sådan nivå iaf så jag har behövt utveckla en mer fungerande strategi för det.

Ibland undrar jag om det ens finns en fungerande strategi. Jag tänker att all kommunikation är tänkt att främja en relation, och frågan är om det går, eller om man ens vill, främja en relation med en sådan person. Eller om det är bättre att bara lämna en arbetsplats där sådant förekommer. Den enda fördelen med att säga ifrån är att du har stått upp för dig själv. Det kanske är viktigt i vissa sammanhang, men det tar ju också energi och ibland tror jag helt enkelt att det är bäst att bara vända ryggen och gå.

 

[lingonben]

Jag är civilingenjör och således i en mansdominerad bransch. Jag har inte råkat ut för eller sett något grovt men det förekommer ju helt klart en del män som inte kan bete sig (precis som i samhället i övrigt). Massutskick av icke-rumsrena ”skojiga mail” är en klassiker liksom män som inte klarar att det kommer ambitiösa unga tjejer utan måste ta tillfället i akt att trycka ner dem. På mitt förra jobb som projektledare (som jag lämnade pga idiotchef) var det tydlig särbehandling av kön då chefen klappade de manliga kollegorna på axeln men kritiserade och tryckte ner mig och mina kvinnliga kollegor.

I samband med Me Too gjorde även teknikbranschen en sammanställning av vittnesmål och det var många som hade saker att berätta. Det var både nyliga händelser och saker som hänt för länge sen. Jag ser det inte som en anledning att inte välja branschen men tyvärr finns ju sambandet att fler män innebär fler manliga rövhattar (inte alla män, såklart)

Ja uff, MeToo var en intressant historia och belyste skillnaden mellan arbetsplatserna. Gamla jobbet: "MeToo är överdrivet" "Nu vågar jag inte bjuda ut en tjej pga MeToo". De hade liksom redan bestämt sig för hur situationen såg ut för kvinnor i vår bransch, och vad jag hade att säga hörde inte hit Nya jobbet: "hur är det egentligen att vara kvinna i en så mansdominerad bransch, har du blivit utsatt för något? Hur tycker du det funkar här, hur har det varit på andra ställen?". Sen är allt inte guld och gröna skogar här heller såklart. En av de yngre tjejerna på annan avdelning har råkat ut för folk som verkligen inte kan bete sig, stackaren.

 

[Milosari]

Jag jobbar på en mansdominerad arbetsplats. I branschen finns en del kvinnor också, men de jobbar mest på kontor eller labb. Jag jobbar som drifttekniker och har ansvar för brandfarlig vara och då är det bara män. Jag upplever faktiskt inga problem alls. Noll trakasserier, jag blir lyssnad på och jag upplever att man har stor tilltro till min kompetens.

Jag vet att det ser sämre ut på andra ställen och de har jobbat hårt från ledningens sida att få till det. Min platschef rekryterar medvetet människor med olika bakgrund för att få en bra grupp. Problemet är väl snarare att det är för få kvinnliga sökanden.

 

[SiZo]

Tack alla ni som delar med er!

En reflektion jag gör är att det sannolikt skulle vara enklare för mig att hantera grova överträdelser, än mer subtila antydningar. Jag upplever samma problem på mitt nuvarande arbete. Jag kan exempelvis känna mig förminskad när en viss person här pratar, eftersom jag upplever att hon pratar långsamt och tydligt med mig, samt säger saker som är självklara. Jag upplever att hon underskattar min kompetens. Hade någon på min arbetsplats daskat mig på rumpan eller sagt något olämpligt uttryckligen så hade jag haft betydligt enklare att säga ifrån. Men subtila undertoner är så sjukt svåra att hantera. För länge sen läste jag Elaine Eksvärds bok Härskartekniker, jag kanske borde läsa den igen..

Nu blev frågan väldigt bred och allmän, bortom just problem på enbart mansdominerande arbetsplatser, men hur hanterar ni härskartekniker och mer svårgreppbara problem? Jag vet en kollega som också känner att denna person är lite "lilla gumman" mot henne utan att hon säger så rakt ut.

Jag tror att det där är väldigt vanligt. Och jag tror att folk gör det utan att överhuvudtaget tänka på det.

Kan ju bara ta folk på min utbildning tex, vi har 2 män i klassen. Jag har vid flera tillfällen noterat när vi har arbetat i grupp att folk lyssnar mycket mer på framförallt den ena mannen i klassen. Någon annan kan komma med ett förslag, ingen säger något, och så säger han samma sak 5 min senare och alla tycker att det är värsta bästa idén. Och då är många i klassen uttalade feminister som tycker att jämställdhet är extremt viktigt.

Han är både man och auktoritär i sin utstrålning, så jag förstår att folk lyssnar på honom. Men det är ändå lite jobbigt när man 5 min tidigare försökte få igenom sin idé och det var som att man knappt fanns. Han själv är hyfsat medveten om det, och är duktig på att lyfta fram andra, som tur är. Men då blir det ju ändå att det är honom folk lyssnar på för att han stödjer idén.

Jag upplevde stor skillnad i jobbet som väktare beroende på hur jag var klädd och friserad. Jag hade ju alltid samma uniform på utsidan, och normalt sett en alldeles för liten sportBH så att tuttarna blev icke existerande i princip. Ett arbetspass så hade jag varit iväg på annat, och hade en push up istället. Det gjorde jag aldrig om. Attityden från kollegorna var samma. Men från folk ute på stängningar och liknande så var det stor skillnad! Det arbetspasset blev jag raggad på 4 ggr så pass att de nästan kastade sina telefonnummer efter mig Det blev svårt att genomföra arbetet på sina ställen då jag inte skulle "få komma fram innan de hade fått mitt nummer" eller liknande.

Bäst blev det sedan när jag rakade av mig håret till 9 mm och hade sportBH. Man såg att folk blev lite osäkra på vilket kön jag hade vid första anblicken, och jag behandlades väldigt neutralt. Det var riktigt skönt! Vilket är lite sjukt egentligen, att det ska bli skillnad. Men jag gissar att jag inte är mkt bättre själv i vissa situationer eftersom mycket sånt sker omedvetet.

 

[Elektronen]

Jag drabbas inte av det med mina kollegor, där är alla vettiga vad jag märkt. Vi är 50/50 män och kvinnor även om vi är ingenjörer och naturvetare. Men jag jobbar ju med miljö så att det är en mycket kvinnor är väl inte så oväntat.
Jag jobbar dock ibland ute på byggarbetsplatser eller industrier (är konsult) och då kan det vara lite annat tugg.
Alla olämpliga beteenden och skämt jag hört har varit när jag är ute hos våra kunder och då oftast att jag träffar deras entreprenörer eller grävmaskinister och lastbilschaufförer. Det är dock oftast inte riktat direkt till mig, utan mer skämt/kommentarer mellan dem på bygget ( dock väldigt uppenbart att jag hör/ser allting).
En grävmaskinist som tyckte det var lämpligt att ge en bild på en lättklädd tjej (som han skrivit ut) till en lastbilschaffis. Lastbilschaffisen ville inte ha den så då satte grävmaskinisten upp den i sin hytt och där satt den när vi utförde det vi skulle göra... Kände mig nog lite kränkt faktiskt.

Bemöts ibland med "lilla gumman" attityd framförallt från gubbar som ska förklara hur det ligger till, speciellt om klimat och Greta osv. jag jobbar inte med klimat...

Enligt min erfarenhet verkar det här komma fram med män i grupp, för jag är även ibland ute själv med en grävmaskinist (som oftast är män) då har jag väldigt sällan varit med om den där chargongen eller tugget om allt möjligt.

Tycker det är väldigt svårt att veta hur jag ska hantera såna där situationer, som jag ändå hamnar i ibland. Jag blir oftast så ställd att jag inte direkt säger något.

 

[Asko]

Jag jobbar som typ vaktmästare och mina närmsta kollegor har länge varit endast män (tills nyligen). De som jag umgåtts mest med är "långt" äldre än mig så jag har känt att deras omtanke har mera berott på min unga ålder, och detta är mitt första riktiga jobb så det har känts skönt med snälla kollegor som ändå pushat mig ibland (särskilt i början då alltså) att göra arbetsuppgifter själv eller liknande. Så jag tror att de är medvetna om att jag är en ung kvinna men blir mera farbröderliga utan den där "Lilla gumman" attityden, dvs de bryr sig om mig, vilket är trevligt.
De är raka på sak, vilket kan vara uppskattat ibland, men även lite burdusa ibland med sociala samspelet. Min chef i sin tur är en bestämd kvinna som är rätt rak på sak också. Så ibland kunde det kännas som att jag stod med en fot på varje sida, nu har det kommit in en kvinna till i gruppen och hon har hamnat i samma läge.
Så jag tror att det blir lätt att man hamnar i en slags medlar roll som kvinna hos oss.

En negativ sak är dock att de manliga kollegorna är inte så lika långt framåttänkande när det gäller HBTQ ibland, det finns en öppet gay man på arbetsplatsen som är feminin av sig och någon kollega har då "spelat" som honom typ med gester i privat även om de annars beter sig helt okej mot honom.

 

[Verdandi]

Jag upplever att sättet hur jargongen förs kan skilja sig beroende på arbetsplats, men innehållet/syftet kan vara detsamma på mansdominerade arbetsplatser. Lättkränkta egon som tar till de på arbetsplatsen "informella och socialt accepterade" metoder för att trycka till nedåt. Är det inte kvinnor, så är det invandrare som man kan driva med/köra över/begagna sig av på olika sätt. Vet inte vad som är värst av när de håller varandra om ryggen eller när folk låter bli att ta sitt ansvar.

Det här har hänt de senaste åren på ett och samma ställe. De flesta som jobbar där är välutbildade.

Person 1 - Trycker sitt könsorgan mot kvinna. Kollegan bredvid ser, men ingriper inte och vill inte veta av händelsen efter. HR pratar med mannen. Han har blivit anmäld förr. Får möjligen en rättelseanmaning. Behåller sin ställning på jobbet.
Person 1 (igen) - Trycker sitt könsorgan mot en kvinnlig konsult vid flera tillfällen. Men hon vågar inte rapportera.
Person 1 (igen) - Väntar in kvinna i en öde korridor och trycker sin kropp mot hennes i en "kram". Hon får hårdhänt bryta sig fri och skyndar därifrån.
Dessutom, killen som är ett riktigt stolpskott kompetensmässigt och hårt drabbad av latmasken, belönas med ett pris av cheferna. För jobb som andra gjort.

Person 2 - Chef som har olämpligt förhållande med kvinna i sin arbetsgrupp. Han blir tillsagd, men det fortsätter. Under samma period tar han en pryl och trycker den mot ett intimt ställe på en annan kvinna. Han blir inkallad på samtal, inget annat händer.

Person 3 - Chef. Har upprepade gånger varit "på" en kvinnlig kollega. Det blir anmälan, men han behåller sin ställning.

Person 4 - Porrsurfar öppet. Kommenterar högt att han gillar blondiner med stora bröst. Hans chefer sitter några meter ifrån och hör. Han blir inte ens tillsagd. Han blir senare befordrad till chef med personalansvar.

Person 5 - Ansvarig för leverans. Har i åratal dragit snuskskämt. En gång blev en kvinna förbannad då han "skämtsamt" talade om vad han skulle göra med hennes kropp. Då fick han ett samtal med chefen, och många kollegor runt om garvade åt "kärringen som nog inte fått nåt på länge.."

Person 6 - Juckar mot en kvinnas rumpa. Hon rapporterar till chefen. En kollega backar mannens historia om att det aldrig hände. Deras gemensamma chef väljer att tro på Person 6 version och talar sedan illa om kvinnan.

Person 7 - Personalchef. På en AW efter teamaktivitet, så pekar chefen ut olika män på stället för en kvinnliga kollega och föreslår att hon ska ha sex med dem. Hon rapporterar, men får det jätteförvånade och avsnoppande svaret "Jag har bara hört alla andra säga positiva saker om honom". Ingen uppföljning, ingenting. Person 7 blir strax därpå befordrad till ny och bättre tjänst med personalansvar.

 

[sjoberga]

Jag upplever att sättet hur jargongen förs kan skilja sig beroende på arbetsplats, men innehållet/syftet kan vara detsamma på mansdominerade arbetsplatser. Lättkränkta egon som tar till de på arbetsplatsen "informella och socialt accepterade" metoder för att trycka till nedåt. Är det inte kvinnor, så är det invandrare som man kan driva med/köra över/begagna sig av på olika sätt. Vet inte vad som är värst av när de håller varandra om ryggen eller när folk låter bli att ta sitt ansvar.

Det här har hänt de senaste åren på ett och samma ställe. De flesta som jobbar där är välutbildade.

Person 1 - Trycker sitt könsorgan mot kvinna. Kollegan bredvid ser, men ingriper inte och vill inte veta av händelsen efter. HR pratar med mannen. Han har blivit anmäld förr. Får möjligen en rättelseanmaning. Behåller sin ställning på jobbet.
Person 1 (igen) - Trycker sitt könsorgan mot en kvinnlig konsult vid flera tillfällen. Men hon vågar inte rapportera.
Person 1 (igen) - Väntar in kvinna i en öde korridor och trycker sin kropp mot hennes i en "kram". Hon får hårdhänt bryta sig fri och skyndar därifrån.
Dessutom, killen som är ett riktigt stolpskott kompetensmässigt och hårt drabbad av latmasken, belönas med ett pris av cheferna. För jobb som andra gjort.

Person 2 - Chef som har olämpligt förhållande med kvinna i sin arbetsgrupp. Han blir tillsagd, men det fortsätter. Under samma period tar han en pryl och trycker den mot ett intimt ställe på en annan kvinna. Han blir inkallad på samtal, inget annat händer.

Person 3 - Chef. Har upprepade gånger varit "på" en kvinnlig kollega. Det blir anmälan, men han behåller sin ställning.

Person 4 - Porrsurfar öppet. Kommenterar högt att han gillar blondiner med stora bröst. Hans chefer sitter några meter ifrån och hör. Han blir inte ens tillsagd. Han blir senare befordrad till chef med personalansvar.

Person 5 - Ansvarig för leverans. Har i åratal dragit snuskskämt. En gång blev en kvinna förbannad då han "skämtsamt" talade om vad han skulle göra med hennes kropp. Då fick han ett samtal med chefen, och många kollegor runt om garvade åt "kärringen som nog inte fått nåt på länge.."

Person 6 - Juckar mot en kvinnas rumpa. Hon rapporterar till chefen. En kollega backar mannens historia om att det aldrig hände. Deras gemensamma chef väljer att tro på Person 6 version och talar sedan illa om kvinnan.

Person 7 - Personalchef. På en AW efter teamaktivitet, så pekar chefen ut olika män på stället för en kvinnliga kollega och föreslår att hon ska ha sex med dem. Hon rapporterar, men får det jätteförvånade och avsnoppande svaret "Jag har bara hört alla andra säga positiva saker om honom". Ingen uppföljning, ingenting. Person 7 blir strax därpå befordrad till ny och bättre tjänst med personalansvar.

Det var en diger lista på kriminella handlingar och andra extremt olämpliga beteenden, som verkar systematiskt accepteras av de som leder verksamheten (dvs där uppstår nya tjänstefel och brott ). Finns det inga fackliga kontakter som kan upprättas, eftersom det verkar så utbrett? Det verkar vara en arbetsplats som är direkt farlig för kvinnor.

 

[Ms_Antrop]

Jag jobbar på en tillverkningsindustri i stål- och metallbranschen och just hos oss är vi väl typ 30 % kvinnor på verkstadsgolvet och de flesta avdelningar har ganska bra fördelning kvinnor/män på alla skiftlag och så, så där är vi inte mer drabbade av sekuella trakasserier än andra i samma bransch (luddigt svar, men ja - det förekommer, vi är en stor arbetsplats med 550 pers på verkstadsgolvet).

Dock märker man ju att det är mycket värre med jargong och synen på jämställdhet på våra två avdelningar som är enbart män. Bättre på värmebehandlingen (dom har en tjej nu) och mycket sämre på underhållsavdelningen (finns en inhyrd tjej), så där finns mycket jobb att göra.
Kan ju säga att dom gånger karlar har betett sig illa mot mig på t.ex julfesten så är det uteslutande karlar från just underhållsavdelningen (jag jobbar heltid fackligt, så jag är ganska "känd" på golvet och därmed att folk lättare har åsikter om mig och framförallt mitt jobb).

Hade nyligen en riskbedömning med den inhyrda tjejen på underhåll eftersom hon är gravid och ja, jag visste att det nog inte var så bra där med attityden - men jag visste inte att det var så illa. Så det är tråkigt! Har inte riktigt listat ut hur man ska ta tag i det än, men nånting måste ju såklart göras.

 

[Ms_Antrop]

Ja men! Just det! Jag är ju faktiskt i en väldigt mansdominerad "bransch" i mitt förtroendeuppdrag! Jag är skyddsombud - huvudskyddsombud till råga på allt, och det är nog det uppdrag, tillsammans med ordförande - som är mest mansdominerat.

Men i vårt förbund (IF Metall) så kan man ju iaf säga att man märker att förändringens vindar blåser. Jag har jobbar heltid som huvudskyddsombud och regionalt skyddsombud sen 2013 och det är stor skillnad! Mycket bättre jargong, mycket bättre med jämställdhet, väldigt tydligt att man tar avstånd från sexuella trakasserier och aktivt arbetar emot det, bättre attityder överlag på karlarna som är förtroendevalda och fler tjejer som kommit in. Finns ju avarter såklart men inom "min" avdelning så känns det väldigt bra.
Förbundet har ju satsat mycket på jämställdhetsutbildningar för styrelser på olika nivåer, och ärligt talat så hjälper det ju också när de riktigt gamla uvarna går i pension och tar sin kvinnosyn med sig

 

[nullo-modo]

Jobbar i fabrik så är mansdominerat, jämnare fördelning bland yngre än dom äldre på jobbet. Vi är några tusen på jobbet och personligen träffat ett rötägg, sedan är inte alla andra svärmorsdrömmen utan långt ifrån men det har inget att göra med hur dom är på jobbet.
Känner även till en som fick sparken för det han skrev på fyllan till en kollega på FB, spelade ingen roll att han tog bort det när han vaknade.

Har aldrig jobbat på ett kvinnodominerat arbete så har inget att jämföra med. Jo ett kom jag på nu, mor och dotter drev företaget och jag var enda anställda och jag slutade när dottern kastade en stol efter sin morsa .

 

[Verdandi]

Det var en diger lista på kriminella handlingar och andra extremt olämpliga beteenden, som verkar systematiskt accepteras av de som leder verksamheten (dvs där uppstår nya tjänstefel och brott ). Finns det inga fackliga kontakter som kan upprättas, eftersom det verkar så utbrett? Det verkar vara en arbetsplats som är direkt farlig för kvinnor.

De fackliga kontakterna bedriver enbart individuella fall. OM den som blivit utsatt vill (orkar/vågar) dra det hela vägen och kontaktar dem. Fackklubben har inget stöd av den centrala organisationen att bedriva större frågor. Däremot så kanske de kan få bjuda cheferna på en utbildning i ämnet, så länge ingen pratar om de faktiska problemen.

Problemet är egentligen samtidigt ett samhällsproblem som jag ser det. Men det tar ju inte bort ansvaret att tydliggöra gränser, utbilda och informera samt börja använda sig av de helst då uppdaterade, handlingsplaner som ska finnas på en arbetsplats.