Kirre
Trådstartare
Igår var min värsta dag som hästägare!. Skulle köra upp min + en unghäst dit där jag ska bo. Min häst har aldrig tyckt att åka transport är roligt men hon går in numera men är orolig och stampar en del, ffa i vänstersvängar men som sagt det har gått bra hittills. Har funderat MYCKET på varför hon tycker att det är så läskigt och jag vet hela hennes bakgrund sånär som på ett halvår och inget ska ha hänt vid transport. Jag har alltid kört _extremlångsamt_ och försiktigt, hon har stått smalt, i enhästars, hon har stått brett i tvåhästars men ingen skillnad i uppförande. Jag har haft mina misstankar att oroligheten beror på att hon blir lämnad ensam. Är väldigt ängslig och orolig när hon är själv inne i stallet eller blir ensam i hagen. Det har dock inte givits tillfälle att testa att åka med någon annan som är lugn, tills nu.
Unghästen hon skulle åka med är coolheten själv vad gäller ALLT så vi lastar först på min och beteendet är helt normalt och sen lastar vi på unghästen. Allt fortfarande normalt. Jag åker iväg och hon stampar som vanligt och så stannar jag till, parkerar och ska köpa lite färdkost, fortfarande inget onormalt. Så när jag kommer ut så står min kompis i transportdörren skrikandes att min har panik och försöker lägga sig och när jag ser henne så, tja, panik är ett milt ord. Hon dryper av svett, då menar jag dryper, det rinner fullkommligt av henne och hon kastar sig mot ytterväggen och trampar mot mellanväggen i full panik, kommer upp, står ett par sekunder och så kastar sig igen. Unghästen står fortfarande lugnt, mest orolig över alla människor.
Medan de andra fäller ner lämmen försöker jag se till att hon inte lägger sig genom att sparka allt jag kan i magen. Så får jag loss henne och vi backar ut. Så fort vi kommit ut är hon som vanligt igen, ställer sig och betar, ruskar på sig och är, ja, normal. Unghästen börjar nu käka ur hönätet och verkar mest glad över att bli av med tokstollen som stod bredvid henne.
Vi beslutar att åka och hämta en transport till (naturligtvis var den som bensinstationen vi stannat på har, uthyrd) Jag funderar dock på hur jag ska få in henne igen när hon varit måttligt road förut så jag försöker att gå runt transporten, upp och över lämmen. Nu börjar hon tröttna på att gå omkring på en bensinstation, typiskt beteende för min häst.
Så kommer de med den andra transporten, beslutar att hon ska få åka brett. Hon går, mot alla odds, dock på darrande ben in i transporten (efter att ha backat in två gånger) inom några minuter, backar dock ut igen ett par gånger men stannar till sist därinne så vi får upp lämmen.
Jag ska åka efter och hålla lite koll, har överluckan nere som vanligt då jag upplevt att hon står lugnare då. När vi kört 40 min checkar vi via telefon hur det går och precis när vi pratar ser jag hur hon lyckats komma loss och vänder sig om och sätter ut huvet genom luckan. NU ser hon nöjd ut kan jag säga! Bara att stanna igen, så lugnt det går. Nu börjar jag undra om någon skämtar med mig, hur mycket kan hända på en färd på 1 timme?
Fäller upp luckan, sätter hela mellanväggen åt sidan och vänder henne. Hon är förhållandevis lugn faktiskt. Sätter fast henne med karbinhake den här gången, inte panikhake som vi haft förut. Åker vidare och kommer till sist fram.
Unghästen har fortfarande inte rört en min, hon har dessutom aldrig varit lämnad ensam mer än några minuter utan annat hästsällskap inom synhåll. Så att åka en timme i transport, ensam utan att göra ett ljud eller en röresle är helt fantastiskt.
Varför hände det här? (Kastningarna, paniken alltså) Det enda jag kan komma på är att hon just hade sällskap och upplevde att det blev för trångt. För smalt har hon ju i princip alltid stått förutom några få gånger och det "utan" problem. Hon har även stått en längre tid i en stillastående transport förut, även när vi kört en stund och sen parkerat. Är det någon mer som har fått en liknande reaktion av en häst som inte åkt med någon förut? Jag hade ju förväntat mig den motsatta reaktionen, att hon skulle känna sig tryggare.
Hur skulle ni gå vidare för att hon inte ska bli helt transporträdd? Ska jag försöka låna en transport och lasta varje dag nu direkt efter och kanske köra kortare turer? Vad ska jag göra för att få henne att åka "rätt". Hon står alltså och lutar sig mot ytterväggen _hela_ tiden och i vänstersvängarna så lutar hon ändå mer och tar spjärn. Har ju trott att hon lutat sig mer mot mellanväggen och pga att den är lite ostabil har gjort att hon trampat så himla mycket men nu förstår jag ju vad som händer. Jag förstår verkligen vilket h**vete hon har med att åka och därmed tveksam till att göra det. Lär hon sig att bredda om jag fortsätter låta henne åka brett?
Usch, det här var fruktansvärt. Tur i alla otur är väl att vi kom fram med ett skrapsår och lite blåmärken. Lite öm och stel är hon nog idag, var lite svullen och varm i alla fyra i morse men alltså inget värre. När vi kom fram igår och släppte dem i hagen sprang hon piggt på i både trav och galopp och såg nöjd ut.
Såg senor och benpipor ryka framför mig när hon kastade sig så. Drömde mardrömmar i natt om hur hon låg i en svettpöl, krampandes inne i transporten och jag gallskrek. Burr... INTE roligt!
Någon som har ngåra funderingar, erfarenheter?
Unghästen hon skulle åka med är coolheten själv vad gäller ALLT så vi lastar först på min och beteendet är helt normalt och sen lastar vi på unghästen. Allt fortfarande normalt. Jag åker iväg och hon stampar som vanligt och så stannar jag till, parkerar och ska köpa lite färdkost, fortfarande inget onormalt. Så när jag kommer ut så står min kompis i transportdörren skrikandes att min har panik och försöker lägga sig och när jag ser henne så, tja, panik är ett milt ord. Hon dryper av svett, då menar jag dryper, det rinner fullkommligt av henne och hon kastar sig mot ytterväggen och trampar mot mellanväggen i full panik, kommer upp, står ett par sekunder och så kastar sig igen. Unghästen står fortfarande lugnt, mest orolig över alla människor.
Medan de andra fäller ner lämmen försöker jag se till att hon inte lägger sig genom att sparka allt jag kan i magen. Så får jag loss henne och vi backar ut. Så fort vi kommit ut är hon som vanligt igen, ställer sig och betar, ruskar på sig och är, ja, normal. Unghästen börjar nu käka ur hönätet och verkar mest glad över att bli av med tokstollen som stod bredvid henne.
Vi beslutar att åka och hämta en transport till (naturligtvis var den som bensinstationen vi stannat på har, uthyrd) Jag funderar dock på hur jag ska få in henne igen när hon varit måttligt road förut så jag försöker att gå runt transporten, upp och över lämmen. Nu börjar hon tröttna på att gå omkring på en bensinstation, typiskt beteende för min häst.
Så kommer de med den andra transporten, beslutar att hon ska få åka brett. Hon går, mot alla odds, dock på darrande ben in i transporten (efter att ha backat in två gånger) inom några minuter, backar dock ut igen ett par gånger men stannar till sist därinne så vi får upp lämmen.
Jag ska åka efter och hålla lite koll, har överluckan nere som vanligt då jag upplevt att hon står lugnare då. När vi kört 40 min checkar vi via telefon hur det går och precis när vi pratar ser jag hur hon lyckats komma loss och vänder sig om och sätter ut huvet genom luckan. NU ser hon nöjd ut kan jag säga!
Bara att stanna igen, så lugnt det går. Nu börjar jag undra om någon skämtar med mig, hur mycket kan hända på en färd på 1 timme? Fäller upp luckan, sätter hela mellanväggen åt sidan och vänder henne. Hon är förhållandevis lugn faktiskt. Sätter fast henne med karbinhake den här gången, inte panikhake som vi haft förut. Åker vidare och kommer till sist fram.
Unghästen har fortfarande inte rört en min, hon har dessutom aldrig varit lämnad ensam mer än några minuter utan annat hästsällskap inom synhåll. Så att åka en timme i transport, ensam utan att göra ett ljud eller en röresle är helt fantastiskt.
Varför hände det här? (Kastningarna, paniken alltså) Det enda jag kan komma på är att hon just hade sällskap och upplevde att det blev för trångt. För smalt har hon ju i princip alltid stått förutom några få gånger och det "utan" problem. Hon har även stått en längre tid i en stillastående transport förut, även när vi kört en stund och sen parkerat. Är det någon mer som har fått en liknande reaktion av en häst som inte åkt med någon förut? Jag hade ju förväntat mig den motsatta reaktionen, att hon skulle känna sig tryggare.
Hur skulle ni gå vidare för att hon inte ska bli helt transporträdd? Ska jag försöka låna en transport och lasta varje dag nu direkt efter och kanske köra kortare turer? Vad ska jag göra för att få henne att åka "rätt". Hon står alltså och lutar sig mot ytterväggen _hela_ tiden och i vänstersvängarna så lutar hon ändå mer och tar spjärn. Har ju trott att hon lutat sig mer mot mellanväggen och pga att den är lite ostabil har gjort att hon trampat så himla mycket men nu förstår jag ju vad som händer. Jag förstår verkligen vilket h**vete hon har med att åka och därmed tveksam till att göra det. Lär hon sig att bredda om jag fortsätter låta henne åka brett?
Usch, det här var fruktansvärt. Tur i alla otur är väl att vi kom fram med ett skrapsår och lite blåmärken. Lite öm och stel är hon nog idag, var lite svullen och varm i alla fyra i morse men alltså inget värre. När vi kom fram igår och släppte dem i hagen sprang hon piggt på i både trav och galopp och såg nöjd ut.
Såg senor och benpipor ryka framför mig när hon kastade sig så. Drömde mardrömmar i natt om hur hon låg i en svettpöl, krampandes inne i transporten och jag gallskrek. Burr... INTE roligt!
Någon som har ngåra funderingar, erfarenheter?
Det är bara det att jag har gjort allt som du tar upp, utom den speciella uppbindningen med halsring.
