Aminette gör så när hon blir spänd: lägger huvudet på sned och tar liksom ganaschen inåt precis som du beskriver. Detta har kommit av att jag aldrig riktigt tagit igenom förhållningen utan har tyckt ja det är nog bra. Och sen så har jag haft en tendens till att ge henne stöd vilket har gjort att hon kunnat spänna sig.
Nu från marken har jag lärt mig mycket och jag längtar efter att lära mig mer.
I vilket fall. A och O är: håll aldrig ett stöd! Vare sig på stång eller kapson tygel (eller vanligt bett om man har det). Förhållningarna ska vara korta och snabba och självklart gjorda i rätt tillfälle i så stor mån det nu går.
Om du tar en förhålling på innertygeln och ber om att hästen ska slappna av i nacken; främst lättast med stången eftersom den ger ett tryck i nacken, och hästen inte slappnar av när du släppt, vilket ska ske omedelbart, ja då tar man lika kort och snabb en förhållning, men med mer "kraft". Lägger hästen bara huvudet på sned får man kolla efter hur man tar förhållningen.
Förhållningen ska gå åt hästens bog inte mot personen i fråga.
Funkar inte det ja då är det en förhållning på båda tyglar som gäller. Då brukar det släppa oavsett vad som hänt innan.
Sedan får man börja om på steg ett när spänningarna sätter in igen.
Så ha alltså tygel slak när du inte tar en förhållning. Jag klarar av det i skritt och trav; på volten och på spåret, men i öppna och sluta kan det skita sig ibland, men jag jobbar på det. I toucheringen går det inte alls utan där får jag hålla i henne stenhårt för att få henne att stanna kvar, men just nu så gör jag så att jag ber henne om en sakta och lugn trav, vänder mig till hälften om och ser hur hon reagerar. Är hon lugn ja då börjar jag smacka och tar små små impulser på stången i takt med smackningarna. Är hon fortfarande lugn så höjer jag spöt (och då brukar det bära iväg), men om hon spänner sig och vill springa då går jag tillbaka ett steg och fortsätter på det sättet och genom det hoppas jag att jag kan ha slaka tyglar snart ör det är inge kul att känna att man tar i med råkraft för att få stopp på hästen.
Och en sak till...använd godis!! Har aldrig gjort det tidigare, man jäklar vilken skillnad det gjort! Har själv med mig små skivor av en morot som hon får varje gång vi byter varv på volten och varje gång vi avslutat långsidan (vi har bara en långsida att arbeta efter).
Så småningom ska bara godiset infinna sig när hon gör något nytt.
Hm...slutan.
Minnesförlust när det gäller sånt här, men jag ska försöka förklara.
Jag går med henne rakt fram genom böjning och sedan så vänder jag mig om så nära det ställe som jag var på innan som möjligt. Jag försöker alltså att inte sväva ut från hästen eller att trycka in henne mot staketet. Jag gör det nig i hennes takt också eller försöker. Alltså i samma takt som hon flytatar sina ben. Sedan när jag hamnat baklänges så sätter jag en hand där halskotpelaren "går in i bogen" och lägger ett lätt lätt tryck där om det behövs. Sedan ser jag till att behålla böjningen, försvinner den kan man lika gärna lägga ner. Och jag för hennes huvud lite utåt mot staketet samtidigt som samma böjning finns. Då pluppar bakbenen in. Numera behöver jag bara vända mig om så gör hon sluta, vilket är lite päsigt (päsigt = bekvämt), men då ber jag om lite mer eller mindre emellanåt för att gå henne att tänka lite och inte bara göra.
Oj, oj...orkar du läsa igenom det här?
