Måste man vara en skitstövel för att ta sig till toppen?

[break_a_leg]

Jag lägger denna tråd här eftersom frågeställningen kan appliceras på alla grenar, även om jag mestadels tittar på dressyr på alla nivåer både ponny och stor häst.

Det som jag reagerat på är hur många ryttare (framför allt på ponny) som är helt fixerade vid just sina egna resultat och hela tiden vill framhäva sig själva - finns inte ödmjukhet hos folk längre? (Från lokal till elitnivå)

Det finns även ponnyföräldrar som verkligen kan gå över lik för att "hjälpa" sina barn (de finns på allt från lokal till elitnivå), ingen ödmjukhet där heller...

Vuxna ryttare beter sig oftast lite bättre i alla fall.

Alltså, jag tycker att man ska vara glad över sina bra resultat - men hos många tycker jag att det är "too much".

Vad tycker ni andra?

(Och inga namn eller sådant, diskutera ämnet allmänt)

 

[Gisburne]

Sv: Måste man vara en skitstövel för att ta sig till toppen?

Ödmjukhet är en utav hörnstenarna hos en god idrottsman. Det är en sak att vara glad och stolt över sig själv eller sitt barn som har lyckats bra, men att trycka ner alla andras resultat är bara omoget och själviskt.

Jag har också stött på den mentaliteten hos många genom åren, på olika nivåer, och det finns två kategorier; de som bara framhäver sig själv och säger "f*n, vad bra jag är!" hela tiden, och de som säger "jag är bättre än du!". Båda kategorierna blir tröttsamma att lyssna på i längden, särskilt om man själv har lyckats lika bra eller till och med bättre.

Jag är kanske extrem åt andra hållet, för jag säger sällan att nåt jag gjort är jättebra. Jag har alltid en strävan efter perfektion och även när jag vinner så känner jag att det hade kunnat gå bättre. (Snabbare, bättre vägar, finare helhet, whatever.) Så jag har inga problem med att gratulera de som kommit under mig, eller över mig, i resultatlistan, helt och hållet utan att framhäva mina resultat som om de vore ouppnåeliga. Men då vill jag inte höra en massa själv-skryt tillbaka, eller kommentarer som "jag är så jäkla bra, jag är bäst, jag hade kunnat slå dig också om inte du hade haft en större häst än jag har." (Jaha, tack då...?) Det är så otroligt självcentrerat att bara se sina egna resultat och inte kunna relatera till hur de övriga i klassen känner. Jag kanske är superstolt över att jag kom t.ex. 4:a med en ny häst som aldrig har tävlat förut, men när de 3 som kom före mig i klassen vill få det till att allt annat än "topp 3" är skit, ja då blir man genast punkterad i sitt lyckorus...

Barnsligt, är var det är, oavsett vilken av ovan nämnda kategorier man tillhör. Skryt och var stolt, för all del, men med måtta.

 

[moonlightgarden]

Sv: Måste man vara en skitstövel för att ta sig till toppen?

Hm, såg ett rpogram om hur man lärde barn ödmjuket inom sport. Ganska bra program faktiskt.

Dom hade som vanliga tävlingar inom olika sporter, men för att vinna tävlingen så lärade man utöva god sportmanship.

Man skulle vara trevliga mot dom andra lagen, var man duktig å möte någon dålig så fick man inte vinna med för mycket å så där.

Man kanske skulle införa lite sådana tävlingar inom hästsporten. Bara man får til det så det blir en bra ide som kan funka inom grenarna. PÅ ett eller annat sätt.

 

[break_a_leg]

Sv: Måste man vara en skitstövel för att ta sig till toppen?

Inom ungdomsfotboll finns ju någonting som heter "fair play" (man kan tex få pris om laget är sportsliga och uppför sig bra på planen och mot motståndarna).

Jag tycker visst att man ska få anse att man själv är duktig, men det behöver inte gå till överdrift.

Heder åt de förädrar som faktiskt säger till sina barn när de går till överdrift, men vem ska säga till föräldrarna?

 

[Gisburne]

Sv: Måste man vara en skitstövel för att ta sig till toppen?

I mina klubb så införde jag förra året ett pris på KM för Bästa Kompisar och ett för Bästa Stil. Det första går till det ekipage som verkar ha roligast tillsammans oavsett hur de har placerat sig, och de andra går till den person som dels har ridit/kört snyggt och säkert men också varit schysst och ödmjuk mot andra. Jag hoppas att medlemmarna ser syftet med dessa priser, och varför vi delar ut dem. Framöver har jag en tanke på att dela ut flera priser i samma kategori, till alla som har gjort sig förtjänt av dem, så att inte bara en person får pris i varje kategori. Jag tycker att man måste uppmärksamma de som verkligen är sportsmannamässiga och ödmjuka mot sina mottävlare, speciellt eftersom det rör sig om en ponnyklubb med många små barn. (Men egentligen är det ju grundläggande att man ska vara ödmjuk mot andra, men det har tydligen glömts bort hos en del.)

 

[BernT]

Sv: Måste man vara en skitstövel för att ta sig till toppen?

Fast det finns faktiskt en del barn som får be sina föräldrar att lugna ner sig.
Tex en i klubben, hennes mamma är sjukt besserwisser, jobbig och ska bara framhäva sitt barn. Skriker och bråkar och har sig.
Men hennes dotter är inte alls så, ödmjukare får man leta efter, och hon kan allt få tyst på sin mamma, med idel fula ord

Så bara för att föräldrarna är mongo behöver inte barnen vara det.

 

[Hotandspicy06]

Sv: Måste man vara en skitstövel för att ta sig till toppen?

Märke det på Nationella ponnyhoppningarna här nere i helgen.

Tjej 1: Hur gick det?
Tjej 2: Skitdåligt, jag kom 2:a!
Tjej 1: vaddå, jättebra ju!
Tjej 2: han kändes fin också men liksom, varför inte lite snabbare?

Blir så arg när jag hör sånt. Tjejen klappade inte enns ponnyn. Ponnyn kan ju omöjligt veta att om den hade varit 2 hundradelar snabbare så hade han vart JÄTTEDUKTIG.

Nej, det är en sjukt tävlingsvärld.

 

[Bewildered]

Sv: Måste man vara en skitstövel för att ta sig till toppen?

jag hade Hemskt gärna sett någon form av "tradition" att på något vis framhäva de som gör saker i "skymundan" på tävlingarna.. som visar sportsmannamässigt och respektfullt beteende på framridningsbanan, de som hjälper ryttare/hästägare utan att känna dom vid olyckor eller andra problem.. folk som helt enkelt beter sig som hästmänniskor borde med ödmjukhet och välvilja FRÄMST. Alla kan ta sig tiden att fånga en förrymd hund, eskortera en stressad häst med stressad ryttare, hjälpa till att ta emot en jacka från en ryttare, lägga tillbaka en nedriven bom.. lite medmänsklighet tar inte särskilt mycket tid egentligen och vilka Leenden man kan få tillbaka!

oavsett om vi rider på samma nivå, i samma klass, eller ej så är vi ju hästmänniskor (..hoppas jag..) och sätter väl för tusan hästarna först?

var med om något för något år sedan som jag tyckte var lite läskigt.. Vi var på väg mot stallet och ser en häst som fastnat med frambenet i eltråd (ingen el på som tur väl var..) och givetvis traskade vi dit och tog loss hästen.. Helt främmande häst och en ägare vi inte hade en aning om vem det var.. men hästen satt fast och loss skulle den innan det blev riktigt allvarligt. Det Läskigaste var... att vi var långt ifrån de ända som var i närheten, men många verkade anse att det inte var deras problem och röck på axlarna för att traska vidare..

kanske.. bara Kanske behöver vi allihopa då och då komma ihåg att nästa gång kanske det är Vår häst som fastnat i något och inte får någon hjälp..

Nah, mindre Egon och mer Hjärta ute på tävlingarna!

 

[lektra]

Sv: Måste man vara en skitstövel för att ta sig till toppen?

Sånt här tycker jag är jätteviktigt! Bra tråd!

En dålig attityd hos en person kan sänka en annan persons intresse för sporten helt och hållet, rakt ned i mattan helt enkelt!

Anledningen till varför jag lämnade hoppsporten var giriga medtävlande som bara var ute efter en sak - att vinna oavsett vad det kostar.

Jag gillar att hoppa och jag kan inte förneka att jag är/var bra på det, men att varje tävling behöva höra:

"Ta det lugnt med spöt" från speakern
"Pappa det är ditt fel"
"Dumma häst" och därefter in på framridningen efter start och få iväg sin frustration.

Jag kan inte säga att jag hatar de här personerna (främst barn, ungdomar men också vuxna) men jag tycker det är sorgligt att de inte kan ta ut sin frustration på något annat sätt än att låta den gå ut över någon annan.
Jag kan heller inte förneka att jag inte varit där själv. Kanske är det därför det gör så ont varje gång jag hör och ser motsattsen till sport(horse)manship. Jag vet nämnligen hur mycket jag ångrade varje gång jag bettedde mig som en idiot mot min häst, jag grät floder och bad om förlåtelse. Om och om igen sa jag "aldrig mer" och varje gång jag gjorde en upprepning så bannade jag mig själv.

Hästen är ett ständigt förlåtande djur, det gäller bara att göra sig värd dens förlåtelse innan man får tillåta sig själv att ta emot den.

Jag lade helt enkelt av med tävlingshoppandet och koncentrerade mig på mig själv, mitt huvud framför allt. Jag tränade mer dressyr och lärde mig mer om hästens sätt att tänka helt enkelt.

Jag erkände för mig själv att det jag gjorde var fel. Jag tänkta alltid att det måste finnas ett annat sätt och det gör det ju faktiskt. Jag (försöker) ser tävlingar med en annan syn, att se om det jag gör hemma även funkar ute - dvs om hästen är lösgjord.

_________

Nu pratade jag mest om horsemanship... men mång andra tog upp att hästen är i främsta rummet - vilket jag håller med om.

Nu till vuxna. Precis som barn/ungdom så finns det självklart skräckexempel och den bättre parten - Men vuxna finns med både på ponny och hästtävlingar.

På hästtävlingar så har jag hört vuxna som rakt ut snackar skit om sina lagkamrater när de är med Samma vuxna är de som alltid hittar något att klaga på när det inte går som dom har tänkt (när de inte blir placerade), det kan exempelvis vara: underlaget, idioten på läktaren, hästskötaren. Jag säger det igen - en lösgjord häst gör allt du ber den om, oavsett exemplen.

Vuxna på ponnytävlingar... Föräldrar. Vissa kanske man inte ska kalla föräldrar Alltför ofta, undersökningar har gjorts, så vill inte barnet tävla för sin egen skull utan för mamma/pappa vill.

Ojojoj, det finns så mycket att skriva om det här ämnet, så jag blir alldeles trött i huvudet. Ska ta en paus

 

[flashlight]

Sv: Måste man vara en skitstövel för att ta sig till toppen?

Inom ungdomsfotboll finns ju någonting som heter "fair play" (man kan tex få pris om laget är sportsliga och uppför sig bra på planen och mot motståndarna).

Jag tycker visst att man ska få anse att man själv är duktig, men det behöver inte gå till överdrift.

Heder åt de förädrar som faktiskt säger till sina barn när de går till överdrift, men vem ska säga till föräldrarna?

Håller helt med dej

Det är ett tag sen jag var ute på ponnytävlingar men det du skriver om känns igen väl, från den tiden också.....Egentligen borde man kunna säga till, för deras egen skull, de blir inte så populära, det är ju de mer ödmjuka som blir, som är goda kamrater när de tävlar ihop.

 

[Camisado]

Sv: Måste man vara en skitstövel för att ta sig till toppen?

Märke det på Nationella ponnyhoppningarna här nere i helgen.

Tjej 1: Hur gick det?
Tjej 2: Skitdåligt, jag kom 2:a!
Tjej 1: vaddå, jättebra ju!
Tjej 2: han kändes fin också men liksom, varför inte lite snabbare?

Blir så arg när jag hör sånt. Tjejen klappade inte enns ponnyn. Ponnyn kan ju omöjligt veta att om den hade varit 2 hundradelar snabbare så hade han vart JÄTTEDUKTIG.

Nej, det är en sjukt tävlingsvärld.

wtf?! hur kan man säga att det går dåligt när man blir tvåa? och hur kan man ta ut det över hästen? nej ibland undrar jag om inte hästarna är smartare.

 

[ricca]

Sv: Måste man vara en skitstövel för att ta sig till toppen?

Jag upplever att det är mer vänligt i westernridningen än hoppning & dressyr
I H&D skryter alla om diverse resultat, att ponnyn kostade 200 000:-, den har hoppat SM...
Och ja, man kan ta sig till toppen på det sättet men man blir inte vänligt bemött & stöts ut ganska snabbt
Tar man sig till toppen seriöst & trevligt kan man bli vän med sina konkurenter...
Tyvärr verkar folk ha glömt vad seriöst & trevligt är...

Sportmanshipen håller på att dööö...

 

[SweetBriar]

Sv: Måste man vara en skitstövel för att ta sig till toppen?

Jag tycker det är otroligt mkt trevligare stämning på dressyrtävlingar än hoppträvlingar (tävlar ponny).
Mycket lugnare, säkrare och trevligare människor och funktionärer!
På dressyrtävlingar ler nästan alla ekipagen mot varandra på framridningen, flera st konkurrenter har kommit fram och sagt att de tycker min ponny ser så trevlig ut, och när jag stod och tittade på resultat tavlan och ser att mitt namn åker ut från placering (1 poäng ifrån) så säger tjejen som puttde ner mig med äkta medlidsamhet:
-Åh, vad synd, bara ett poäng från placering, jag tyckte din ritt var bättre än min.
Dessutom är alla mkt trevligare mot sina ponnyer.

Har varit med i div II ponnyallsvenskan dressyr i vår och det har varit otrligt roligt! Världens bästa lagkompisar, vi hade sån sammanhållning, hög nivå på deltagarna, trevliga ponnyer, föräldrar och ryttare, bra domare och funktionärer och mkt välarrangerade tävlingar på bra banor och anläggningar. Sen att det gick väldigt bra för vårat lag gjorde inte saken sämre

Finns självklart trevliga människor på hopptävlingar oxå, men det är mer sällsynt
Känner att jag mer och mer går över till att bli dressyrryttare.

 

[Findy Lee]

Sv: Måste man vara en skitstövel för att ta sig till toppen?

Nu kommer jag tala helt efter egna erfarenheter.

Jag tycker inte som b_a_l att det är värre i ponnyvärden. Snarare tvärt om. När jag tävlade ponny (dressyr) träffade jag nästan uteslutande trevligt folk som red väl och gjorde sitt bästa och var ödmjuka mot sina ponnyer.
Jag vet att problemet i vårt tävlingsgäng (från ridskolan) var att vi tog ut vår nervositet över våra mammor men en kurs i mental träning gjorde slut på det problemet.

Jag vet dock några ponnyryttare som inte beter sig sportsligt eller schyst mot sina ponnyer. Men vilka tar de efter då? Jo, de etter värre vuxna som skolar upp dem i tävlingsverksamhet.

Nog för att var och en har ansvar för sig själv men när en 13 årig tjej får lära sig att (ursäkta ovårdat språk) "slicka r*v" för att komma någonstans i sin sport av sin ridlärare så är det för mig självklart att hon blir otrevlig och är beredd på att vandra över lik för att nå sitt mål.

En annan sak, det finns ett gäng unga ryttare som väljer att stanna på lättC/B i dressyr för att plocka rosetter istället för att avancera upp i klasserna. Dessa ryttare har också tryck på sig från vuxna att det är vinster som räknas och därför får/kan/vill de inte ta steget upp i lätt A. När en och samma ryttare vinner gång efter annan blir ju attityden tyvärr ofta "jag är störst bäst och vackrast så ni andra kan ju låta bli att starta eftersom att jag ändå kommer att vinna".
Tråkigt men sant...

Men som sagt, jag tycker inte att ponnyryttare över lag är värst. Jag tävlade ponny i några år innan jag blev 18 och blev så illa tvungen att tävla häst.
Jag har en medryttarhäst som inte är den bästa av dressyrhästar men som ändå är kul att rida och en mysig tävlingskompis. Mitt problem har tyvärr blivit att på varje tävling finns det minst en annan ryttare (som själv sitter på en jätteflashig häst som ser ut att kunna starta medelsvår men ändå rider ryttaren lättB) som pinsamt nog markerar sitt missnöje mot min häst genom att hela tiden bete sig illa på framridningen. Högerregeln existerar uppenbarligen inte om man sitter på en fin häst? Jag har flera gånger vart den som har företräde på spåret och ändå rids jag över av någon...

Värsta exemplet var från en tävling LättA4 då en tjej red över mig och calle 3 gånger under 20 minuter... Två gånger då jag hade företräde på spåret och en gång när jag red i höger varv en bit innanför spåret och hon kom med sin häst i full galopp så att vi möts i ett hörn och hon faktiskt rider in i mig så våra stigbyglar och knän krockar (jag var 3-4 meter innanför spåret och så tjock var inte hennes häst) och sedan hör jag ett ljudligt stön och en suck från henne??!!

Det hände aldrig när jag red ponny.. och då satt jag också på en liten skogsmulle som inte såg så mycket ut för värden...

Nu blev det ett jättelångt inlägg detta menmen en sista sak bara:

Ni på flashiga hästar som tycker att ni är förmer än alla oss andra...SKÄRPNING!!!

Till alla som sitter på fina hästar i alla flashighetsgrader:
Lycka till i framtiden!!!

Sofia

 

[Findy Lee]

Sv: Måste man vara en skitstövel för att ta sig till toppen?

ja kan inte annat än hålla med. hoppryttare verkar överlag mer stressade och pressade och sura på sina ponnyer än dressyrryttare, även fast det alltid finns undantag som bekräftar regeln

 

[MonteRose]

Sv: Måste man vara en skitstövel för att ta sig till toppen?

Jag tror inte man måste vara en skitstövel för att ta sig till toppen.

Kan tänka mig att de som är riktigt talangfulla och duktiga inte behöver bära sig illa åt. Tror mer att fenomenet finns hos dem som saknar det där lilla extra.

När vi har elit/nationella tävlingar så träffar man väldigt många elitryttare som är genuint trevliga och hänsynstagande och jag har svårt för att tänka mig att dessa har varit skitstövlar på "vägen upp".

Självklart finns det väl alltid undantag.

 

[Elanor]

Sv: Måste man vara en skitstövel för att ta sig till toppen?

Ville bara spinna vidare lite granna på hur folk beter sig mot sina HÄSTAR på tävlingsbanorna. Hur ofta ser man inte folk som rider kanonfint på banan, men på framridningsbanan är det något annat. Ryck och slit och spark! Man borde ha en "domare" på framridningen som håller koll på att folk behandlar sina hästar bra, och har möjlighet att diskvalificera en ryttare som beter sig riktigt illa mot sin häst.

Jag observerar alltid hur de "duktigaste" ryttarna i mina kretsar rider fram sina hästar. Och man har fått se mycket skit, och mycket otroligt duktiga ryttare.

En annan sak som skulle behövas mer av, är ödmjukhet från vuxna mot ungdomar. Jag har flera gånger blivit tvungen att väja tvärt med min häst eller tvärnita, för att den stora duktiga VUXNA mannen var ju faktiskt där och red och HAN skulle minsann öva stopp, fast att reglerna för framridningen var två volter, en åt varje håll

 

[BernT]

Sv: Måste man vara en skitstövel för att ta sig till toppen?

Ville bara spinna vidare lite granna på hur folk beter sig mot sina HÄSTAR på tävlingsbanorna. Hur ofta ser man inte folk som rider kanonfint på banan, men på framridningsbanan är det något annat. Ryck och slit och spark! Man borde ha en "domare" på framridningen som håller koll på att folk behandlar sina hästar bra, och har möjlighet att diskvalificera en ryttare som beter sig riktigt illa mot sin häst.

Är inte det vad överdomaren är till för?
För häromkring brukar det alltid stå en överdomare på framhoppningen.

 

[Elanor]

Sv: Måste man vara en skitstövel för att ta sig till toppen?

Är inte det vad överdomaren är till för?
För häromkring brukar det alltid stå en överdomare på framhoppningen.

Jag har aldrig sett röken av en domare på framridningen inom westerngrenar i alla fall.... Jag kanske har fel (Och det vore ju bra) annars borde western ta efter hoppningen!

 

[loch]

Sv: Måste man vara en skitstövel för att ta sig till toppen?

Oj! Jättebra ämne och så bra tankar från er alla!

Jag är ju ganska gammal och har hunnit med att lära mig mycket om hästar under mina år... men jag är ingen tävlingsperson.
Min dotter har ärft mitt hästintresse och sin fars tävlingsambition vilket gör att hon vill tävla, det är hennes mål.
Hon är bara 10 år och har en ungponny så hennes förutsättningar är inte de bästa... men hon älskar sin ponny och han älskar henne (hon vill inte byta, har frågat).
Så vi åker på tävlingar och det går "så där". Dotra är nöjd och ponnyn är nöjd men jag får höra mycket kritik "bakom ryggen" för vad gör vi ute på tävlingsbanorna? (Svar; tränar! Tränar oss föräldrar på hur det fungerar på tävling, tränar ponnyn på miljön, tränar dottern på rutiner) Vi har kul när vi åker iväg men glädjen för mig som mamma "smolkas" av snacket som går.
De är inte ute för att vinna. Dottern peppar sina lagkamrater och hoppas på att det ska gå bra för dem! Några av tjejjerna stöttar och peppar tillbaka, men inte alla...
Jag känner att det finns kritik mot mig som förälder eftersom vi inte köpt en "rosettplockare" till dottern och för att vi åker på tävlingar utan ambition att vinna. Lite av den kritiken färgas av på klubbkamraternas attityd och det är ju helt naturligt, vi föräldrar är ju förebilder för våra barn!
Jag tycker absolut att vi vuxna har ett stort ansvar för hur sporten utvecklas oavsett om vi tävlar eller ej! Vuxna är förebilder för barn och ungdommar, beter vi oss illa kommer vi att generera ett otrevligt klimat på tävlingar i framtiden.