Det beror på hur man påpekar det. Man kan bara konstatera att "Det är nog ingen bra idé att du går hem själv mitt i natten i det där skicket, sov över här istället." Om något sedan händer så blir det skuldbeläggande att säga "vad var det jag sa" men riskanalys är inte skuldbeläggande.
Alltså, det ÄR skuldbeläggande att skylla på offret oavsett hur en säger det.
Jag är nog en av många (de flesta?) kvinnor som faktiskt undviker vissa platser att gå själv på, jag går aldrig ensam när jag varit ute på krogen eller ja, jag går allt som oftast aldrig själv kvällstid/när det är mörkt. Oavsett vad jag har för kläder på mig. Det kvittar om jag måste gå själv i stan en fredagskväll iförd overall eller i kort kjol och tight linne.
Men det ska inte behöva vara så. Jag SKA kunna gå vart jag vill, när jag vill, hur jag vill utan att risken finns att jag blir överfallen och/eller tafsad/sexuellt trakasserad. Och jag tror att det är så du menade också, ellerhur? Att självklart går det att undvika vissa situationer (som att som ensam tjej vistas på "utsatta platser"). Men en ska inte undvika vissa saker. En ska inte känna att männen har makten. Männen ska inte göra kvinnors liv begränsat. "Gör du så här så är det lättare för oss att våldta dig, och då är det ditt fel, vi varnade ju". Det är bara sjukt att tänka så.
Aldrig offrets fel. Aldrig offrets fel. ALDRIG OFFRETS FEL!