Miljö eller gener? Hur mycket kan vi påverka?

purity_666

Trådstartare
Jag har en chinese crested powderpuff. Han är omplacering och kom till mig i januari, han var då 1.5 år. Han hade då, förutom uppfödaren, haft två hem där han vanvårdats i båda.

Som man kan förvänta sig har han en del problembeteenden. Han är rädd och otrygg med nya människor, främst män. Tyvärr visar han det genom utfall och han har någon gång nafsat när han känt sig trängd. När han kollat läget och slappnat av är han dock social, även om det är första gången han träffar någon. Han funkar att gå med i folkmassor, men om någon tittar för intensivt gör han utfall.
Han har inte heller lärt sig hantera roliga saker i tillvaron. Han blir superuppspelt och skriker. Ser han en hund låter han som om jag mördade honom långsamt ungefär.
Sen är han allmänt ouppfostrad och har noll samarbetsintresse.

Jag tänkte att det här beror på hans bakgrund, men har fått kontakt med några syskon och de har också en del problembeteenden. En hund har haft samma ägare sen valp, en vettig ägare, och den har problem vid hundmöten då den blir arg. En annan har bott hos uppfödaren till vuxen ålder, runt 1 år, och såldes sen. Den är också skygg för nya människor. Jag är med i forum för rasen och många där har liknande problem som jag, även fast de haft sin hund sen valp. Det gör mig lite missmodig förstås.

Men det fick mig ändå att tänka, hur mycket kan vi påverka de medfödda egenskaperna? Om en hund är naturligt skygg och osäker bland människor, kan vi någonsin få bort det? Eller får vi nöja oss med att träna hunden så att den åtminstone inte gör utfall eller får panik, men acceptera att den aldrig blir social? Kan vi bara träna å att ha kontroll över beteendet, men aldrig jobba bort själva kärnan? Som att hunden genom ren lydnad inte försöker mörda mötande hundar, men vi kan aldrig få bort viljan att göra det?

Hur förstörd kan en mentalt stabil hund bli av en dålig miljö? Är de enkla att få tillbaka som stabil hund när de hamnar i en bra miljö, eller är de "förstörda" för livet?

Ja vad är natur och vad är miljö? Hur mycket kan miljön förändra det som följer med genetiskt?
 
Tiken påverkar ju valparna mycket när de är små och självklart spelar ju mycket arv in. Men det går ju ändå att träna bort det till viss del.
Jag skulle säga att det handlar om minst nåt års arbete att få bort ett så invant beteende. Sen beror det ju på hur mycket arbete du är villig att lägga ner på hunden...
 
Och jag som haft gud vet hur många kennel hundar som ofta har fösts/slagits/slangats och av den anledningen är både slagrädda o människo ovana säger att det är mer gener än miljö.
Det har ofta bara tagit några mån att få dom trygga o sociala,dock är det svårare med slagrädslan och tar längre tid.
 
Jag trodde att miljön påverkade mer förr än vad jag tror nu för tiden. Fram till jag såg ett experiment på rävar i Ryssland, de valde ut de rävar som var minst aggressiva mot människor och avlade vidare på dem. Hittar inte länkar till en längre dokumentär jag sett men här är några länka om experimentet.

http://experimentsinwandering.com/p...incredible-fox-farm-experiment-in-novosibirsk
http://www.bioacoustica.org/projects/vulpes_eng.html
http://domesticatedsilverfox.weebly.com/how-the-foxes-changed.html
 
Just rädsla är otroligt ärftligt och är i många svåra fall omöjligt att träna bort. Möjligtvis att man kan lära hunden hantera rädslan men rädd kommer den vara ändå.

Jag kan inte låta bli att slås av hur otroligt mycket som är ärftligt beteendemässigt varje gång jag träffar nära släktingar till mina hundar. Två hundar som växt upp med helt olika personer i olika miljöer kan ha exakt samma beteende, både bra och mindre bra sådana.
 
Jag säger också att gener påverkar mer än miljö. Att rädslor har arvbarhet vet man. Likaså att en tik påverkar valparna. Så en stor del av grunden läggs i aveln. Därför ska man välja sin valp med omsorg.

Har flera gånger sett importhundar som levt som "orörda" i hundgårdar utomlands, köpts in för sina linjer och de har utan knussel anpassat sig till "normalt svenskt hundliv" med allt vad det innebär med människor, miljöer, ljud, träning, samhället osv.
Har också sett hundar som fått de bästa förutsättningarna rent miljömässigt men som haft svårt att fungera i vardagen hur mycket ägaren än kämpar.
 
Det är otroligt viktigt i all avel att man använder föräldrar med bra mentalitet.

Det mesta kan för det mesta bli åtminstone lite bättre med hjälp av positiv förstärkning, det är viktigt med beröm när hunden gör rätt. Klicka gärna in hunden hemma så den förstår vad du förväntar dig av den och använd sedan klicker och olika slags belöningar när hunden gör rätt. När den gör fel så kommenterar du över huvud taget inte alls, bara låter det passera utan varken negativt eller positivt. Gör t ex hunden utfall mot olika saker (t ex andra hundar) så börja träna på väldigt långt avstånd och försök arrangera det hela med hundar som du själv känner om möjligt. Olika rädslor är väl det som är svårast att träna bort, det kan ta väldigt lång tid att få hunden att acceptera t ex skott och ibland är det helt omöjligt att få hunden att vänja sig vid det.
 
Det är otroligt viktigt i all avel att man använder föräldrar med bra mentalitet.

Det mesta kan för det mesta bli åtminstone lite bättre med hjälp av positiv förstärkning, det är viktigt med beröm när hunden gör rätt. Klicka gärna in hunden hemma så den förstår vad du förväntar dig av den och använd sedan klicker och olika slags belöningar när hunden gör rätt. När den gör fel så kommenterar du över huvud taget inte alls, bara låter det passera utan varken negativt eller positivt. Gör t ex hunden utfall mot olika saker (t ex andra hundar) så börja träna på väldigt långt avstånd och försök arrangera det hela med hundar som du själv känner om möjligt. Olika rädslor är väl det som är svårast att träna bort, det kan ta väldigt lång tid att få hunden att acceptera t ex skott och ibland är det helt omöjligt att få hunden att vänja sig vid det.

Hundar (och hästar, får, kor osv) leder till outgrundlig glädje så han skriker som en gris. Han är inte arg, men extremt högljudd och fixerad.

Han verkar inte rädd för ljud, verkar inte så lättskrämd. En gallergrind ramlade med ett brak och han vågade snabbt fram och lukta utan mitt stöd. Människor däremot. Känner han sig uttittad eller trängd så gör han utfall. Han kan bita också om det går för långt.

Sen har han enorm jaktlust efter allt som rör sig. Katter, fåglar, cyklar, och tyvärr bilar. Han smet en gång och jag hittade honom mitt i vägen, fullt jagande en bil.
 
Ja, då har du lite att "bita" i.

Börja hemma inomhus med att träna in klicker så du kan börja med s k skvallerträning. Börja sen med ett objekt i taget, t ex hund och på väldigt långt avstånd som får bli kortare efterhand som det funkar. Arrangera gärna med samma hund ett antal gånger.

Skvallerträningen testar du även på jaktlusten och även där med ett objekt i taget. Välj det vanligaste eller farligaste. Be t ex grannen köra fram o tillbaks över en korsning o du är på långt avstånd som efterhand kortas ner. Meningen är att ha ska lära sig att titta på dig istället för att skrika alternativt kasta sig iväg.

Så ber du alla människor att ignorera hunden helt o hållet tills han själv söker kontakt. Se till att alla gör likadant, bara "tappar" en godbit utan att titta direkt på hunden till att börja med. Sen kan de böja sig ner lite o fortfarande "tappa" o resa sig upp igen utan att titta på hunden osv. Lite svårare efterhand som han klarar det.
 
När jag tog över knasboll så kunde jag kolla upp hans linjer i förväg och fick även träffa flera hundar hos uppfödaren förutom knasboll. Även han kom när han var 1.5 år till mig, som med uppfödaren inräknad är fjärde hemmet och med en hel del i bagaget.

Han har varit inbunden, stressad, arg och rädd om vartannat men jag har gjort som @dpmatte och försökt ignorera dåligt beteende och uppmuntrat gott. Jag har aldrig försökt tränga mig på honom utan respekterat hans integritet. Han är idag en glad hund som själv tar kontakt och gillar gos, han lyssnar och lyder riktigt bra även om det inte sitter som en smäck. En del egenheter tror jag är genetiskt då hans mamma har samma idéer hur man hälsar på folk.

Det har varit några gånger tidigare som jag funderat på att avliva då jag vägrar låta honom flytta runt mer, men nu är han så himla go och fin och det är nästan aldrig något av det gamla som kommer upp till ytan längre. Han har lärt mig otroligt mycket på vägen. Nu är han ju en malle dessutom och en sån med dåligt temperament är ju betydligt mer farlig hund än ett litet fluff.
 
Absolut har gener oerhört mycket större vikt än miljö även om miljö kan försämra en bra hund och då givetvis förstöra en sämre hund.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hej! Jag behöver er kloka hjälp i frågan om vår lilla franska bulldogg ska omplaceras eller i värsta fall avlivas. Hon är bara 2 år...
2
Svar
37
· Visningar
3 964
Senast: Hermelin
·
Övr. Hund Detta är nåt som tyngt mig länge så därför har jag valt ett anonymt nick. Jag har en sjuårig hund som jag haft sen han va valp. Vi...
2 3
Svar
42
· Visningar
4 133
Senast: lilstar
·
Övr. Hund Vi är många här på Buke med trimmraser. Och trimpälsar är ju en hel vetenskap! Så jag tänkte vi kunde ha en tråd med fokus på deras...
2
Svar
30
· Visningar
1 740
Senast: Jeps
·
Övr. Hund Hej, Ytterliggare ännu en vilken ras tråd men tänkte kika med experterna ;) Jag har gått ganske länge nu i hundtankar och funderar på...
2 3
Svar
57
· Visningar
5 265
Senast: Praefatio
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • WE-tråden
  • Hingstval 2024
  • Välja säkerhetsväst

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp