Bukefalos 28 år!

Min 8-veckorsvalp morrar åt mig när han sitter i knät

Hejsan! Jag har en valp på 8 veckor, han är en blandras mellan rottweiler och pitbull med en släng av mastiff. Han har bara varit här hemma i fyra dagar men redan första dagen så började han morra åt oss. Anledningen till att jag skriver här och inte riktigt vet hur jag ska hantera det är för att han kommer självmant och sätter sig i knät på en, och i 2 fall av 10 när man lägger armarna om honom så börjar han morra. Jag antar att det är att han blir osäker och obekväm, och jag har försökt lösa problemet genom att ignonera hans morrningar och hålla han stadigt i famnen tills han slutar morra och slappnar av, innan han slappnar av har han dock redan gått igenom morr, öppen mun-morr och försöka bita-stadierna. Jag tar det kanske på mer allvar än jag borde, men med hans raser och att detta börjat så tidigt så kan jag inte hjälpa att bli orolig. Han blev veterinärbesiktigad för 4 dagar sedan och därav kan man utesluta att han har ont. Alla råd mottages med glädje.
Ok, jag har en annan åsikt än de tidigare svaren du har fått i tråden. Jag anser att det ingår i en valp/hunds grundutbildning att kunna acceptera att bli upplyft eller fasthållen. Jag tränar mina valpar detta från start så när de är leveransklara är de trygga och slappnar av när någon tar upp dem i famnen. I ditt fall hade jag dragit slutsatsen att valpen inte var så mycket hanterad och jag hade utsatt den för mycket närhet och toleranstränat den, med de raser som ingår i valpen är det enligt mig väldigt viktigt att den lär sig det mycket tidigt. Jag hade hanterat den precis som tiken gör dvs varit omsorgsfull och mild men gjort det som jag anser är bäst för valpen, dvs hållt fast den och berömt tills den accepterar och slappnar av. Morr och annat hade jag bara ignorerat.
 
Ok, jag har en annan åsikt än de tidigare svaren du har fått i tråden. Jag anser att det ingår i en valp/hunds grundutbildning att kunna acceptera att bli upplyft eller fasthållen. Jag tränar mina valpar detta från start så när de är leveransklara är de trygga och slappnar av när någon tar upp dem i famnen. I ditt fall hade jag dragit slutsatsen att valpen inte var så mycket hanterad och jag hade utsatt den för mycket närhet och toleranstränat den, med de raser som ingår i valpen är det enligt mig väldigt viktigt att den lär sig det mycket tidigt. Jag hade hanterat den precis som tiken gör dvs varit omsorgsfull och mild men gjort det som jag anser är bäst för valpen, dvs hållt fast den och berömt tills den accepterar och slappnar av. Morr och annat hade jag bara ignorerat.
Det är väl ingen som påstått något annat ?
 
Det är väl ingen som påstått något annat ?
Då kanske jag missförstått, jag läste att när valpen morrade så skulle ägaren låta den vara och valpen skulle få ställa krav genom att hävda ”stopp min kropp”.
Ja vad ska du annars göra ? Slå den ? Förstår inte varför människor blir så kränkta för en hund morrar, det är en del av deras språk.
 
Då kanske jag missförstått, jag läste att när valpen morrade så skulle ägaren låta den vara och valpen skulle få ställa krav genom att hävda ”stopp min kropp”.

Du missade alltså det här stycket i den texten?

"Och dels finns det ett sätt som är riktigt bra för att se till att eventuella "riktiga" morr leder till värre problem, och det är att ignorera dem.

Om det är så att han säger "låt bli mig!" så tycker jag att du ska låta bli honom. Vill du lära honom att tycka om dina händer så gör det gradvis utan att trigga situationen där han säger åt dig att sluta. Du tvingar in honom i konflikt som han försöker lösa med eskalering, det kommer du att bittert ångra den dag han väger 40-50 kg och lärt sig att det är ingen idé att protestera artigt mot saker man inte gillar utan det är säkrast att gå direkt till bett. "
 
Fast i texten som du refererar till så står det ju att ägaren skall sluta när valpen morrar, jag menar att det är ett helt felaktigt råd.

Jag -och flera andra också vad det verkar- tolkar det snarare som att det är väldigt dumt att provocera fram konflikter, "bara för att" och att det finns bättre sätt än så för att få en ohanterad(?) valp att vänja sig och att vara trygg i hantering.

Att 8 veckors valpar morrar är heller i sig inget konstigt och personligen skulle jag nog tro det är något seriöst fel på en såpass ung valp om den aldrig morrar..
 
@Wingates @Migo Men att acceptera hantering är ju något helt annat? Jag har bara två händer; så om jag skulle (försöka) hålla fast mina hundar så skulle jag inte ha några händer kvar att hantera dem med. Jag lär dem att vara stilla (på ett positivt sätt) så att jag kan göra det jag behöver vid hantering.

Sen, som sagts tidigare, så kan det ju vara allt möjligt ts valp kommunicerar. Det kan ju lika gärna vara lekmorr. Därav bra med leksak i handen, så den kan bita i den istf händerna.
 
@Wingates @Migo Men att acceptera hantering är ju något helt annat? Jag har bara två händer; så om jag skulle (försöka) hålla fast mina hundar så skulle jag inte ha några händer kvar att hantera dem med. Jag lär dem att vara stilla (på ett positivt sätt) så att jag kan göra det jag behöver vid hantering.

Sen, som sagts tidigare, så kan det ju vara allt möjligt ts valp kommunicerar. Det kan ju lika gärna vara lekmorr. Därav bra med leksak i handen, så den kan bita i den istf händerna.
Jag skrev inte acceptera hantering, jag skrev hålla fast. Blir alltid lika ställd när folk blir söndertuggade av sina hundar när det blir nödsituationer, för att hundarna får panik av att sitta fast.

Vi kan förbereda dem för sånt, genom att träna på just fasthållning och "tvång".
 
Jag personligen har väldigt svårt att se vad man vinner på att tjurhålla fast en valp -med mer eller mindre våld- som man precis har hämtat hem "bara för att".

Har inte haft en enda vuxen hund som inte kunnat bli fasthållen utan problem som vuxen, fastän jag aldrig utsätter valparna för nån onödig tvångshållning när de är små och tydligt visar rädsla/obehag genom att sprattla och morra.

Kloklippning kommer de inte undan oavsett vad de gör/säger, men jag ignorerar i det läget helt morrandet/sprattlandet och gör ingen big deal av det.

För mig är att utsätta en liten valp för tvångshållning -för att den morrar- tills den "ger upp" helt förkastligt.
 
Jag skrev inte acceptera hantering, jag skrev hålla fast. Blir alltid lika ställd när folk blir söndertuggade av sina hundar när det blir nödsituationer, för att hundarna får panik av att sitta fast.

Vi kan förbereda dem för sånt, genom att träna på just fasthållning och "tvång".
Ja? Hålla fast för att kunna hantera, i en nödsituation. Om jag inte kunde hantera en hund i en nödsituation utan att hålla fast den och om den skulle tugga sönder mig, så skulle jag se det som en brist på tillit och förtroende.
 
Ja? Hålla fast för att kunna hantera, i en nödsituation. Om jag inte kunde hantera en hund i en nödsituation utan att hålla fast den och om den skulle tugga sönder mig, så skulle jag se det som en brist på tillit och förtroende.
Jag menar nödsituationer där hunden sitter fast. Det jag ser "oftast" är tex intrasslade i elstaket/taggtråd osv - dvs situationer där hunden redan har panik. Att rycka på axlarna och kalla saker för "förtroendebrist" är ju verkligen inte hjälpsamt.
 

Liknande trådar

Hundhälsa Vi har en kastrerad hanhund född i november 2006. Han är alltså snart 8 år gammal. Han kastrerades sommaren 2010. Vi köpte honom som 8...
2
Svar
29
· Visningar
13 226
Senast: ISABEL
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp