Övr.Katt Min älskade lilla katt är borta. Håller på att gå sönder i hjärtat.

Det här är en gammal tråd som jag har läst under de senaste dagarna och som betyder mycket för mig. Om ni som har skrivit här fortfarande läser och använder forumet så vill jag säga tack för era ord. Det har varit en tröst att läsa och inse att fler går igenom samma sak.

Min älskade älskade Sören blev nästan 10 år. Han fyller 10 år på lördag. Han blev snabbt dålig och under vet-besöket i måndags tog jag ett beslut i samråd med min man och vet ta låta honom somna in. Det gick lungt och fint till, han somnade in i mina armar och har det bra nu. Det är det värsta jag gjort och han är så väldigt saknad och älskad.

Nu har det gått några dagar med många tårar och tankar, och jag är inte säker på att jag tog rätt beslut. En operation, och framförallt läkeprocessen, hade varit svår men jag kanske skulle ha gett min Sören en chans ändå?

Nu går jag omkring här hemma bland filtar och matskålar men vill inte ta bort dem. De får stå kvar tillsvidare.
 
Jag ser att ni är några som har sett min kommentar. Vad är er erfarenhet av tarmoperationer och cellgifter på älskade katter? Jag har förstått att man jobbar med cellgifter på Strömsholm och i Uppsala?
 
Jag ser att ni är några som har sett min kommentar. Vad är er erfarenhet av tarmoperationer och cellgifter på älskade katter? Jag har förstått att man jobbar med cellgifter på Strömsholm och i Uppsala?
Jag har bara erfarenhet av cellgifter på hund, Ultuna. Jag skjutsade grannens hund och pratade med veterinärerna åt dem men det slutade tyvärr med avlivning, vilket jag även tog hand om åt min gamla granne.

Det är tungt att sörja och mycket man önskar man kunnat ändra på men det finns inget som säger att du inte gjorde rätt val för Sören. Du har gjort ditt val av kärlek och vad som du kände var rätt för honom. Straffa dig inte för att du inte gjorde annorlunda. Sören har inte ont och är inte sjuk längre.:heart
 
Senast ändrad:
Jag ser att ni är några som har sett min kommentar. Vad är er erfarenhet av tarmoperationer och cellgifter på älskade katter? Jag har förstått att man jobbar med cellgifter på Strömsholm och i Uppsala?
Jag har ingen erfarenhet av det men skulle inte utsätta min katt för något sådant. Jag är mycket restriktiv för vad jag utsätter ett sällskapsdjur för i behandlingsväg, det går ju inte att förklara för dem varför man gör det och behandlingen kan då i sig bli ett svårt trauma.

Sedan tar jag cellgifter själv och de är verkligen inte utan biverkningar. Det gör att jag ännu mer inte vill ge något sådant till ett djur.
 
Jag ser att ni är några som har sett min kommentar. Vad är er erfarenhet av tarmoperationer och cellgifter på älskade katter? Jag har förstått att man jobbar med cellgifter på Strömsholm och i Uppsala?
Ultuna hittade cancer i min katt(i magen bl a.) vid obduktionen. I rapporten jag fick står det att man hade kunnat försöka behandla med cellgifter(om vi vetat om det), men till tveksam nytta och det var så gott som garanterat att cancern skulle ha återkommit rätt snart. Nu var han i dåligt skick i övrigt också, och dom skrev rakt ut att det var rätt beslut att låta honom somna in. Jag skulle kunna tänka mig att prova cellgifter OM katten är ung och frisk i övrigt, om biverkningarna är få/milda, och om man köper katten många, många år/den har goda chanser att bli helt frisk. Det är ingen snäll behandling och jag tycker nog aldrig man gör fel om man avstår den, jag tror du gjorde helt rätt för Sören ❤
 
Jag har ingen erfarenhet av det men skulle inte utsätta min katt för något sådant. Jag är mycket restriktiv för vad jag utsätter ett sällskapsdjur för i behandlingsväg, det går ju inte att förklara för dem varför man gör det och behandlingen kan då i sig bli ett svårt trauma.

Sedan tar jag cellgifter själv och de är verkligen inte utan biverkningar. Det gör att jag ännu mer inte vill ge något sådant till ett djur.
Min fetning; just detta kan göra att det är lättare att genomföra såna behandlingar på hund då de kan vara vanare vid resor och främlingar. Jag tror att de flesta katter, iallafall min, skulle avsky att behöva åka till veterinären mer än typ en gång per år. Min katt är alltför rädd för främlingar att det skulle kännas lugnt och avslappnat med upprepade besök.
Så jag skulle vilja tillägga att det beror mycket på kattens psyke och temperament också.
 
Tack för era inlägg. Beslutet i måndags var mitt och går inte att ändra, men tankarna snurrar och försöker hitta en annan lösning.

Sören var väldigt mycket ute på sommaren och 100% inne på vintern. En operation hade gett en sommarmånad i soffan med tratt, och tumörerna hade med stor sannolighet kommit tillbaka inom kort. Han tyckte inte om att åka bil och tyckte inte om nya, främmande människor så täta vet-besök hade varit jobbig för honom. Han har det bra nu där han är, han är pigg, glad och frisk men han fattas här. Man vet ju att den här tiden en dag kommer, men det här är så mycket svårare än jag kunde tro.
 
Tack för era inlägg. Beslutet i måndags var mitt och går inte att ändra, men tankarna snurrar och försöker hitta en annan lösning.

Sören var väldigt mycket ute på sommaren och 100% inne på vintern. En operation hade gett en sommarmånad i soffan med tratt, och tumörerna hade med stor sannolighet kommit tillbaka inom kort. Han tyckte inte om att åka bil och tyckte inte om nya, främmande människor så täta vet-besök hade varit jobbig för honom. Det var nog rätt beslut trots allt. Han har det bra nu där han är, han är pigg, glad och frisk men han fattas här. Man vet ju att den här tiden en dag kommer, men det här är så mycket svårare än jag kunde tro.
Med vad du berättat kan du vara 110%-igt säker på att du gjorde rätt mot din katt :heart Smärtan vi känner när vi tar bort ett älskat djur är priset vi får betala för all glädje de gett oss. För mig personligen är den smärtan värd det.
 

Hästfolk, Häst, Avel, Grenar

Allmänt, Fritid, Barn

  • Hårsnoddsfråga

Hund, Katt, Andra Djur

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Upp