Jag har ju haft två hästar hos E,först ett kallblodssto som enbart skulle promenadridas,ev betäckning. Jag körde dit henne i Februari 2008,jag och E hade pratat mycket på telefonen,och jag kände mig trygg i beslutet att köra dit min dam. Eftersom E hade jobbat med inridning och sånt så kändes det kanonbra att min dam skulle hamna hos jusst henne,eftersom hon testade
REJÄLT,och var bara allmänt vrång i bland,så jag kände mig ganska säker på att hon faktist skulle få stanna och inte skickas vidare pga att hon bara dummade sig,och få leva sina sista år där. Hon skulle även betäckas,vilket jag tyckte var underbart,då hon tidigare fått ett föl som hon tyvär förlorade,men OJ vad hon älskade den lilla de dagar han levde.
Jag trodde verkligen att min dam skulle få ett underbart liv!
Gick ett tag,och vi hördes av ofta,det fungerade bra med stoet,och allt flöt på fint,var ner och hälsade på henne,och hon såg så nöjd ut! Våren kom och jag skulle nu ta tag i inridningen på min valack,E erbjöd sig att hon kunde rida in han,men jag tackade nej då jag inte hade dom pengarna jusst då,jobbade bara halvtid,så jag vågade inte ta av sparpengarna till det. Efter ytterligare nån vecka så erbjöd jag E att köpa mitt sto (det var planen att hon skulle få göra om allt funkade) E vart jätteglad,men hon skulle fundera pga pengar,tillslut så frågade jag om inte hon kunde rida in min valack,så skrev jag över stoet på henne,och sagt och gjort,så vart det!
Helgen efter åkte jag ner med valacken,tanken var att han skulle vara där i två månader,men redan efter 3 veckor så börjades det strula...
Dealen var att han skulle gå på sommarbete där,men först så ringde hon om att hon skulle flytta alla sina hästar till ett nytt ställe om ett tag,efter det så skulle hon stalla in hästarna i stället,och jag skulle då få betala stallhyra+skötsel,och efter det så hade han dragit sönder ena hoven,så hon kunde inte göra något mer med honom just nu,utan då skulle han flyttas,jag skulle betala en dyr stallhyra,och hon skulle endå inte kunna göra något med han endå... Jag beslutade då att ta hem han istället,han var skrittat,travad och galopperad på. Jag hade varit dit en gång och skrittat en sväng på han,men inget mer.
Iallafall,hämtar hem han,jag kan inte göra något alls eftersom hoven såg förjävlig ut,skitsvårt att få tag på hovslagare,(mitt i semestern) så en i stallet filade till kanterna lite bara,sen fick han gå i hagen tills hovslagaren äntligen kom,på med ny sko,sen låta han stå ett par dagar till,sen när jag skulle provrida så var han heeeelt överspänd,som om han aldrig varit med om det innan,testade ett par gånger,men han var lika nervös varje gång,att trava och galoppera var bara att glömma!
Fick börja om helt från början att hänga på han osv,en vacker dag när jag hoppade upp så exploderade han,bara bockade!
I samma veva så gick jag och dåvarande sambon isär,jag flyttade,jobbet gick i konkurs,och där stog jag utan både boende och lön,så jag fick lov att sätta ut han till foder/försäljning,hittade en som ville köpa han,och så vart det.
Var utan både internet och hemtelefon ett bra tag,när jag åter fått ordning på allt så hörde jag av mig till E för att höra hur det gick med tanten,inget svar,gick inte att få tag på henne alls! Efter månader så gav jag upp och trodde att hon fått vandra vidare,men i vintras så hittade jag henne på annons,då hade den tjejen köpt henne av E ganska snabbt efter att E blivit ägare,nu klarade inte inte den nya ägaren av henne,utan hon kände att hon måste säljas (som sagt,en väääldigt speciell häst) jag hade inte möjlighet just då att ha häst i mitt liv,hade precis köpt ett hus som skulle helrenoveras,men jag hade första tjing i fall jag ville ha henne. Tiden gick,och jag tänkte mycket på min lilla tjej,gick in på stc en dag för att se om hon fortfarande var vid liv,och där stog det nya ägaruppgifter,snokade på facebook på namnet,fanns massor som hette så,men helt plötsligt så såg jag "min" dam på en profilbild!
Skickade genast ett mejl,och hon svarade med detsamma,hon hade funderat så mycket på tidigare historia osv,jag berättade allt jag och hon varit med om,alla motgångar,men ack så mycket glädje,fick tillbaka ett svar att hon var så tacksam över att jag delade med mig,att hon skrattat och gråtit omvartannat,och hon bjöd genst dit mig,tyvär är det ca 40 mil emellan oss,så det är ju inget man åker bara sådär,men nästa sommar ska jag dit och hälsa på!
Jag blir väldigt lättad över att min dam lever i dag,men kan endå inte förstå varför? Så som E har hållt på att slakta hästar,varför inte min dam? Hon var trots allt till åren,och hade förslitningsskador i benen. E hade ju kunnat kört i väg henne och sagt att benen blivit värre bara,jag skulle inte tveka en sekund på det. Det var ju liksom en anledning nog att ta bort henne!
Nu är jag ju så klart ÖVERLYCKLIG över att hon inte är slaktad,men man tänker ju endå på varför just hon klarade sig? Hade inte E börjat med dessa vansinnes grejer då kanske?
När jag läste en tråd här på buke ang en tjej som bodde i örebro som slaktade hästar så gick det upp för mig vilken det var ganska snabbt när "E.H" skrevs,och jag ryser när jag inser hur nära det var att min dam kunde fått vandra vidare!
Hur som helst,nu är "damen" 21 år,och still going strong!
Man känner igen E direkt vid mejl,väldigt speciell stavning och sånt,så man ska passa sig ifall hon går under ett annat namn! Nu kan jag dock inte komma på ett exempel,och har inga sparade mejl,men m.m användes väll ganska flitigt har jag för mig?
Och snacka för sig kan hon då verkligen göra!
