Min man är död

Jag mår bättre nu. Barnen mår också bra.
Med hjälp av bl a. kloka Bukare värkte beslut kring hästarna fram. Så det var värt med en veckas sjukskrivning för att bromsa och låta tankarna komma och gå...

Det blir avlivning för vår fina gamling och helinackordering för ridhästen.
Då får jag lite andrum, kan leta delfodervärd i lugn och ro och kommer att få hjälp med tillsyn och lite igångsättning av en kompis som har häst i det stallet.
Vi kommer inte göra något förrän efter storhelgerna förstås.
När beslutet väl var taget började jag kunna andas lite lättare igen.
Den senaste veckan har jag varit uppe och snurrat i närmaste mani nån vecka, dejtat och haft mig.
Nu börjar det närma sig normalnivå för det psykiska och emotionella tillståndet igen. Vilket är skönt. Allt blir så galet när jag är där uppe i rymden och snurrar. Det syns säkert på mina inlägg här också.
Så skönt att fatta ett beslut. Tiden innan ett så stort beslut är kämpigt, och efter upplever jag ofta att jag blir så lättad att all trötthet bara sköljer över mig och sedan behöver jag ta det otroligt varligt med mig själv, tillåta mig att vila och göra stillsamma men mysiga saker.

Kanske är det annorlunda för dig, kanske är lättnaden en stor skjuts framåt istället. Oavsett så hoppas jag att du och barnen får en mysig jul, en ostressig och njutningsfull helg utan stora krav! ❤️
 
Jag mår bättre nu. Barnen mår också bra.
Med hjälp av bl a. kloka Bukare värkte beslut kring hästarna fram. Så det var värt med en veckas sjukskrivning för att bromsa och låta tankarna komma och gå...

Det blir avlivning för vår fina gamling och helinackordering för ridhästen.
Då får jag lite andrum, kan leta delfodervärd i lugn och ro och kommer att få hjälp med tillsyn och lite igångsättning av en kompis som har häst i det stallet.
Vi kommer inte göra något förrän efter storhelgerna förstås.
När beslutet väl var taget började jag kunna andas lite lättare igen.
Den senaste veckan har jag varit uppe och snurrat i närmaste mani nån vecka, dejtat och haft mig.
Nu börjar det närma sig normalnivå för det psykiska och emotionella tillståndet igen. Vilket är skönt. Allt blir så galet när jag är där uppe i rymden och snurrar. Det syns säkert på mina inlägg här också.
Så skönt att höra.
Jag tycker verkligen det låter som ett bra beslut du tagit också.
Vad bra att kompisen kan hjälpa till lite också.
 
Låter som ett mycket bra beslut :heart)

Och vilka otroligt fina hästar du har!
Tack, vad fint sagt, @Johanna1988 :love: .

Ponnyn är nu änglahäst sedan en dryg vecka och min svarta är utlokaliserad sedan samma dag.
Vi var dit och klappade på henne idag. Hon gick ifrån lunchen i hagen och kom oss hummande till mötes. Älskade häst!
Det känns jobbigt men faktiskt skönt.
Jag har jobbat-skjutsat barn-rastat hund och sovit typ.
Ja, sanning med modifikation, firade en 50-åring hela förra helgen och var på buketräff denna ;), men i övrigt har det varit lugnt.

Kom hem efter en trevlig träff igår till ett matdoftande kök och H som lagade lasagne till mina barn. Så bitterljuvt att det sög till i magen. Hur många gånger har jag inte kommit hem till J som stod vid spisen. På helgerna med ett glas vin på köksbänken och alltid bra musik i högtalaren... Nu är det något annat.
H sa för någon vecka sedan, att J känns så avlägsen. Och så känner jag också.
Och ändå är det som ett grått filter lagt sig över världen sedan han dog... (också H:s ord).
Jag har ju bävat för att J ska upplösas som tunn rök, vill ju hålla honom kvar, vara kvar i sorgen på ett sätt, vara kvar i smärtan. För då finns han ju kvar.
Men det är som det är och går inte att ändra på.
Jag är ändå så tacksam för oss. Jag bär OSS i mitt hjärtas innersta rum. För alltid. För evigt.
Under tiden lever jag. Jag LEVER. Jag är levande. Mina barn vibrerar av liv. Vi har bara det här.
Jag ska fortsätta dyka huvudstupa mer i livets brunn. Jag ska lära våra barn att göra detsamma. Leva! Uppleva.
Dricka livet i djupa klunkar.
Det kan vi göra. Det är så vi har J kvar...

Stora V tog ett sista foto på mig och vår kära ponnytant.
J matar henne med massor av morötter och äpplen nu. Lite tafatt, som han alltid var runt hästarna (Tufflorna, som kallade han dem).
Snapchat-865860977.jpg
 
Jag var med om en incident i tjänsten tidigt i morse.
Det gick bra, men usch vad jag känner mig sårbar. Det får bara inte hända mig något. För barnens skull.
Jag är den enda föräldern de har kvar!
Nåja. Det gick bra och mina kollegor och chef var underbara. Närmaste kollegan kom till undsättning.

Det blir polisutredning med mig som målsägare, arbetsskadeanmälan och hej och hå.

Förhoppningsvis kommer det något gott ur det i slutändan, med bättre skydd för oss.
 
Jag var med om en incident i tjänsten tidigt i morse.
Det gick bra, men usch vad jag känner mig sårbar. Det får bara inte hända mig något. För barnens skull.
Jag är den enda föräldern de har kvar!
Nåja. Det gick bra och mina kollegor och chef var underbara. Närmaste kollegan kom till undsättning.

Det blir polisutredning med mig som målsägare, arbetsskadeanmälan och hej och hå.

Förhoppningsvis kommer det något gott ur det i slutändan, med bättre skydd för oss.
Vad bra att du har bra kollegor. ta hand om dig! :heart
 
Jag var med om en incident i tjänsten tidigt i morse.
Det gick bra, men usch vad jag känner mig sårbar. Det får bara inte hända mig något. För barnens skull.
Jag är den enda föräldern de har kvar!
Nåja. Det gick bra och mina kollegor och chef var underbara. Närmaste kollegan kom till undsättning.

Det blir polisutredning med mig som målsägare, arbetsskadeanmälan och hej och hå.

Förhoppningsvis kommer det något gott ur det i slutändan, med bättre skydd för oss.
*kram*
Förstår att det känns sårbart.
Hoppas du är okej nu efter omständigheterna och att det inte är någon besvärlig skada.
 
Jag var med om en incident i tjänsten tidigt i morse.
Det gick bra, men usch vad jag känner mig sårbar. Det får bara inte hända mig något. För barnens skull.
Jag är den enda föräldern de har kvar!
Nåja. Det gick bra och mina kollegor och chef var underbara. Närmaste kollegan kom till undsättning.

Det blir polisutredning med mig som målsägare, arbetsskadeanmälan och hej och hå.

Förhoppningsvis kommer det något gott ur det i slutändan, med bättre skydd för oss.

Fy så obehagligt 😬. Ta hand om dig ❤️
 
Klart du är sårbar!
Även de minsta motgångarna blir som stora berg när man redan innan är nergången.
Ta hand om dig själv! Göra så lite som möjligt låter bra :heart
 
Det är ju inte bara att man själv är sårbar, känslan av att vara den enda vuxna som finns kvar för sina barn är något som jag iaf inte var beredd på, och då var min situation inte alls lika allvarlig som för ts. Jag hade väl liksom inte planerat att dö innan dess heller, men jag hade inte tänkt så mycket på det. Plötsligt blev det tydligt att om något skulle hända mig så skulle barnen stå själva kvar (ja de skulle ju tas omhand av systemet, men ni fattar).

Jag förstår att du blev skakig @Tualma , sköt om dig!
 
Tack för omtanken :love:.
Jag mår okej.
Jobbade ett kortpass igår kväll och nu är jag långledig.
Var jättetrött med lite sjukdomskänsla hela dagen igår, men nu känns det bättre.
jag tror att jag ska göra så lite som möjligt idag. :up:
Skönt att höra att det är okej wfter omständigheterna.
Ta hand om dig!
 
J:s 50-årsdag närmar sig.
Det blir lite firande i samband med det på olika sätt. Det kommer att bli fint :heart.
Jag är lika gammal nu som han var när han dog.
Nästa år är det jag (och H) som fyller 50. Han kom aldrig så långt. Min älskade, älskade. Så orättvist.
Men jag, vi, har det bra ändå.
Det har vi faktiskt. Det går framåt. Våren är på väg.
Vi har stöd och gemenskap. Sammanhang. Vi har Jontes boys, med H I spetsen. De är familj. Vi har varandra. Barnen mår bra i det, tror jag. De är omslutna av ombry och kärlek. Jag gör så gott jag kan. Det får vara gott nog, helt enkelt.
Jag är så stolt över våra underbara ungar. Våra guldklimpar. De är trygga och fina. Nu ska vi ha lite lov. Jag har tagit semester, så vi bara kan vara... Det blir bra.
 
Min Älskade Jonte.
Jag känner i kroppen att det närmar sig. Födelsedag först. Dödsdag strax efter.

Milrundan i skogen med hundarna idag. Kallt och sol. Välbehövligt. Behövde gå loss det frusna inom mig, släppa lös, skapa rörelse till brusandet av friska aprilvindar i grantopparna.

Jag sörjer och älskar med själ, hjärta och tanke och skogen lyssnar, bryr sig inte nämnvärt, men finns där. Andas med mig. Tröstar.

Rörelsen genom kroppen när jag går sätter allt i rörelse, låter den trögflytande leran i hjärnan och hjärtat virvla tills det porlar som i vårbäcken, glittrar med enstaka fjolårsgrässtrån ännu pärlbeströdda av is.

Jag noterar att något låter och ljuden kommer från mig själv. Nej, inte förtvivlade urtidsläten från instinkternas botten som när sorgen var ny, utan mer lågmält, som en jämrande ton. Det lossnar...
Molandet i magen, de små nålsticken i hjärttrakten värms upp. Det känns lite som när man får akupunktur...

Jag gråter fortfarande nästan varje dag, oftast när jag kör bil ensam, över dig gråter jag, för att jag ser händelseloppet spelas upp i huvudet, för allt du kommer att missa när våra barn växer upp, för att barnen missar dig när de växer upp, ibland gråter jag för att jag tycker synd om mig själv. För att framtiden inte blev som jag önskat och trott. För att jag inte orkar ha hästarna kvar, för att jag inte orkar vara en bra förälder alltid.

Men det är fint också. Tidens rörelse kan ingen stoppa. Och vad annat kan väl vi göra, än att röra oss med den, hitta nya vägar, andas, leva, skratta, gråta, svära och älska. Att gråta en stund och sedan leva på och ha det ganska bra. Eller faktiskt mycket bra. Vi har det mycket bra.
Ibland känns det som om du gav mig lite av dina superkrafter när du dog. Lite av ditt makalösa lokalsinne spillde du över till mig för att jag skulle kunna ta mig ut i skogen och läka.
Allt det tänker jag på och känner där i skogen, medan hundarna springer med gladsvansar framför mig på stigen.
När jag kommer hem är jag vemodig, men ändå stark och glad. Molandet har volymen på lägsta och nålsticken länns inte längre för nu.
En dag i sorgen, i livet. Nästan två år in...
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Ok varning för triggande ämne kanske, men känner att jag behöver bolla mina tankar. Har nog alltid eller iaf sedan väldigt ung ålder...
2
Svar
20
· Visningar
1 497
Senast: miumiu
·
Relationer Hej Då jag inte har någon i min krets att vända mig till kollar jag om det finns någon på buke. Kanske blir ett långt inlägg, så ni...
Svar
11
· Visningar
1 826
Senast: Twihard
·
Kropp & Själ Ja kära buke. Google var inte min vän i den här frågan så därför kollar jag med er. Flera gånger när jag stått upp och rakat benen de...
Svar
8
· Visningar
1 384
Senast: underensten
·
Fritid Ja, som rubriken säger... Jag är inte jägare, och är den där stadsbon som på sin höjd varit ute på svampplockning som barn (:p). Så...
5 6 7
Svar
133
· Visningar
3 533
Senast: skogaliten
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Akvarietråden IV
  • Hundrädda

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp