Min pappa är rasist

Nej det är inte ditt fel att han för fram dessa åsikter. Men du väljer hur du vill svara upp.
Är kvällen, dagen viktig för någon annan än dig själv kanske det är bättre att backa än att gå i konfrontation.
Du väljer

Jag tycker det är en sorglig inställning att man ska kamma rasister medhårs för att inte förstöra stämning. Jag hade inte kunnat låta bli att låta den typen av åsikter så oemotsagda. Stämningen hade redan varit förstörd för mig och den som bjöd rasisten borde ju vetat om risken med att det kan bli diskussioner.
 
Ja det handlar ju om vilken hänsyn man tar till tredje part och hur viktigt det är att framhäva sin inställning på bekostnad av tredje part. Att stämningen redan är förstörd för dig är ju inte en hållbar anledning att förstöra en middag/fest för de andra...om man inte är självisk, har jag inte skoj ska jäklar i mig de andra inte heller ha det...
 
Nån, kanske @axel, skrev om att det inte var fördomar så mycket som erfarenheter.

Min pappa tror på fullt allvar på idiotier som att [ordet han använder censurerar och ersatt med "mörkhyade"] inte kan släppas in i en affär utan att stjäla, eftersom "de inte förstår att man inte bara får ta sakerna som ligger på hyllorna".

På den nivån är det. Dessutom så alla romer stjäl som korpar, för att 1872 eller nåt visste nån om nån som blivit av med nåt och det var en rom (pappa använder ett annat ord) som tog det.
Invandrare lever på bidrag, vill inte jobba, kör lyxbilar och är kriminella hela bunten. Går de omkring i trasor så är det bluff och båg. Osv osv osv.

Erfarenhetsmässigt, det är här det blir "humor" så är givetvis alla invandrare han känner vettiga och hyvens människor - "det är ju inte dem jag har något emot, de som jobbar och gör rätt för sig, utan de där andra". De "där andra" är alla han inte känner.

Så han är åtminstone helt riskfri att kalla någon något på släktkalaset, men det är väl ända trösten.

(För att göra det ironiskt så avskyr han nazister, anser att judeutrotningen var fruktansvärd, spottar över att neutrala Sverige tillät tysktågen under WW2 samt hyllade de rosa bussarna)

Ja min pappa är en typiskt jäkla SD-are med uppenbart grym otur när han tänker mellan varven.
 
Ja det handlar ju om vilken hänsyn man tar till tredje part och hur viktigt det är att framhäva sin inställning på bekostnad av tredje part. Att stämningen redan är förstörd för dig är ju inte en hållbar anledning att förstöra en middag/fest för de andra...om man inte är självisk, har jag inte skoj ska jäklar i mig de andra inte heller ha det...

Jag håller helt enkelt inte med dig. Det är inte JAG som har ett behov att framhäva mina åsikter, det är ju den som börjar med rasistdravel. För övrigt så tror jag att tillställningen är förstörd för alla om det visar sig att någon av vännerna har rasistiska åsikter.
 
Nån, kanske @axel, skrev om att det inte var fördomar så mycket som erfarenheter.

Min pappa tror på fullt allvar på idiotier som att [ordet han använder censurerar och ersatt med "mörkhyade"] inte kan släppas in i en affär utan att stjäla, eftersom "de inte förstår att man inte bara får ta sakerna som ligger på hyllorna".

På den nivån är det. Dessutom så alla romer stjäl som korpar, för att 1872 eller nåt visste nån om nån som blivit av med nåt och det var en rom (pappa använder ett annat ord) som tog det.
Invandrare lever på bidrag, vill inte jobba, kör lyxbilar och är kriminella hela bunten. Går de omkring i trasor så är det bluff och båg. Osv osv osv.

Erfarenhetsmässigt, det är här det blir "humor" så är givetvis alla invandrare han känner vettiga och hyvens människor - "det är ju inte dem jag har något emot, de som jobbar och gör rätt för sig, utan de där andra". De "där andra" är alla han inte känner.

Så han är åtminstone helt riskfri att kalla någon något på släktkalaset, men det är väl ända trösten.

(För att göra det ironiskt så avskyr han nazister, anser att judeutrotningen var fruktansvärd, spottar över att neutrala Sverige tillät tysktågen under WW2 samt hyllade de rosa bussarna)

Ja min pappa är en typiskt jäkla SD-are med uppenbart grym otur när han tänker mellan varven.

Ha, det låter som delar av min släkt :grin:
 
Ärligt talat, VARFÖR är det egentligen skillnad bara för att han råkar vara din genetiska far?Själv klipper jag banden med personer som inte tillför något positivt i mitt liv, oavsett blodsband.

Det handlar väl inte bara om blodsband utan om en lojalitet som utvecklas gentemot personer som har funnits där kanske hela ens liv. Skulle du verkligen inte hjälpa t.ex din bror om han var i tillfälligt behov av det, bara för att det inte skulle tillföra ditt liv något positivt?
 
Jag håller helt enkelt inte med dig. Det är inte JAG som har ett behov att framhäva mina åsikter, det är ju den som börjar med rasistdravel. För övrigt så tror jag att tillställningen är förstörd för alla om det visar sig att någon av vännerna har rasistiska åsikter.
Ja det är ett val en bedömning bara du kan göra.
 
Hjälp mig att tänka! Hur gör ni andra som har familjemedlemmar med hemska åsikter?
Jag har bara läst några få svar. För mig är det faktiskt enklare att "säga ifrån" till egen nära släkt än till respektivens. Jag har ett antal gånger sagt ifrån till min pappa som det bubblar ur en del konstiga saker ibland. Han är definitivt INTE rasist, men ibland kommer det bara så idiotiska uttalanden från honom; det kan röra homosexuella, barnuppfostran eller invandrare. Jag tror han vill vara "skämtsam", men jag tycker inte det är roligt. Men då får han också höra det; direkt och rättframt.

Däremot har jag en i makens släkt som lägger upp en hel del rasistiskt skit på FB och mer eller mindre direkt talat om att hen röstar på SD. Jag tar faktiskt inte i det alls; så länge jag inte hör något IRL (vilket jag aldrig gjort när vi ses) så låter jag det passera på FB. Jag tycker helt enkelt det är jobbigt, vill inte få en debatt/konflikt och har fått klart för mig (från maken) att det KOMMER med stor sannolikhet bli ett hat mot mig - och då drabbar det maken mer än mig. Däremot har maken sagt ifrån vid något tillfälle då han hört det muntligt (han har inte FB och slipper se skiten).
 
Jag har uttryckt det tidigare, och säger det igen. Jag ser ingen anledning att skydda sina barn för vad som är verklighet. Vi har olika åsikter. Även de vi tycker om kan ha åsikter vi inte tycker om. I ett perspektiv är det ju bättre att redan från början i lugn och ro få förklara och resonera kring vad jag ser som obehagliga åsikter. Eftersom jag vet att det förekommer i just umgänget med xxxx.

Sedan hade jag absolut tyckt det var jobbigt att farsgubben var "en sån" i brunt, men det är hans åsikt och jag får respektera att han har den. Med det sagt tycker jag ni kan vara överens om att inte vara överens och helt enkelt inte diskutera politik. Det kommer ju aldrig att gå väl. Men det finns väl annat ni kan diskutera?
Instämmer!
Min far gör och säger ju en del dumheter ibland. Han får ändå ha hand om våra barn. Någon gång har sonen känt sig kränkt av morfar; morfar hade retats och sonen blev ledsen. Jag känner ju igen det från min egen barndom, det är ju min pappa. Han har gjort liknande mot mig, men ändå i huvudsak varit en hyfsad farsa. Hans stora minusposter vet jag om.
Däremot ser jag inte hans övertramp som SÅ allvarliga att min far inte kan/får ha barnen själv. När det hände med sonen (som berättade när vi hämtat honom där) så förklarade jag för honom att det är just morfar som "äger" sitt problem. Att jag kände igen det, att jag tycker HAN gjorde fel och att han var dum.

Bekräftade sonens upplevelse och sa att han har rätt i att känna sig dåligt behandlad. Men det var inte så allvarligt att jag vill ta ifrån sonen det som ändå är uppskattat och bra med morfar. Jag ser det; liksom du säger; att jag kan resonera och förklara för mina barn att morfar har sina "sidor", att han gör dumheter och att de har rätten att BLI ledsna och rätten att säga ifrån. Att de alltid kan tala om sånt för oss och att vi "står bakom" dem och kan prata med morfar om det så att han förstår.
 
Ja det handlar ju om vilken hänsyn man tar till tredje part och hur viktigt det är att framhäva sin inställning på bekostnad av tredje part. Att stämningen redan är förstörd för dig är ju inte en hållbar anledning att förstöra en middag/fest för de andra...om man inte är självisk, har jag inte skoj ska jäklar i mig de andra inte heller ha det...
Jag förstår hur du menar. Men å andra sidan kan det ju vara så att x antal personer på samma bjudning som gör just det där (tar hänsyn och håller tyst när någon vräker ur sig något rasistiskt) tycker det är oerhört BEFRIANDE när en person faktiskt säger ifrån.
Jag har en gång suttit på en middag för många år sedan när samtalet kom in på invandring/flyktingar och två personer i ett sällskap på kanske tolv totalt började "spåra ur" (enligt min mening). Jag sa ifrån; minns ej exakt vad, men jag upplevde att merparten av övriga faktiskt verkade väldigt tacksamma över att jag stoppade "snacket" (såg jag på deras miner). Stämningen blev lite "tryckt" just då när jag sa till, men den var ju "tryckt" redan när rasisterna orerade och alla andra satt tysta.

Rasisterna höll snattran och alla började snart prata om annat och kvällen blev faktiskt riktigt trevlig till slut.
 
Har några nära anhöriga som kan fälla sådana kommentarer ibland. Den ena träffar jag sällan, den andra tämligen ofta. Säger alltid ifrån och rimliga argument finns sällan bakom.

Min partner har en väldigt vettig familj så tror nog inte att situationen skulle uppstå där men jag hoppas verkligen att jag skulle säga ifrån i så fall.
 
Jag förstår din goda intention, men du rekommenderar yoga mot allt. Det kan jag inte riktigt förstå. Yoga har varit bra för dig men det är inget mirakelmedel.

Klart jag rekommenderar det. Anledningen är enkel och det är för att det fungerar så otroligt bra för så otroligt många och på så otroligt många olika sätt. Jag är sannerligen inte den enda som haft stor nytta av det. Därför är det svårt att hålla klaffen även om jag försöker ibland.
 
Bevingat uttryck :)
Hahaha, ja, fast det är inte hans eget uttryck, det är min bedömning. Han har mer ett sätt att släppa ut ord ur munnen utan att tänka. Och i 99% av fallen då han säger något "dumt" så är det "dumt" på HELT andra plan än gällande rasism. Han tycker han är rolig och skämtar, även om det är rätt tydligt att JAG ingen av oss andra i familjen tycker det är ett skämt. Oftast är det nog på ämnet barn och fostran, där det tydligen är "roligt" att skämta om att barn borde få stryk till exempel (även fast han aldrig någonsin tillämpat det som metod).
Det är som att han enstaka gånger hänfaller åt att han bara MÅSTE säga något dumt. Som ett barn som säger fula ord för att få se vad reaktionen blir. Trots att han är över 70 så verkar han inte ha vuxit ifrån det...
 
Ja det handlar ju om vilken hänsyn man tar till tredje part och hur viktigt det är att framhäva sin inställning på bekostnad av tredje part. Att stämningen redan är förstörd för dig är ju inte en hållbar anledning att förstöra en middag/fest för de andra...om man inte är självisk, har jag inte skoj ska jäklar i mig de andra inte heller ha det...
Hänsyn till tredje part? Tänk om tredje part blir illa berörd av den som uttrycker sig rasistiskts uttalanden? Om tredje part känner sig ansatt? Rädd? Rasism är inte som vilken politisk åsikt som helst. I mina ögon skulle det vara bra mycket obehagligare att sitta i ett sällskap där någon fäller rasistiska uttalanden och ingen reagerar än det obehag en konfrontation skulle innebära.
 
Hänsyn till tredje part? Tänk om tredje part blir illa berörd av den som uttrycker sig rasistiskts uttalanden? Om tredje part känner sig ansatt? Rädd? Rasism är inte som vilken politisk åsikt som helst. I mina ögon skulle det vara bra mycket obehagligare att sitta i ett sällskap där någon fäller rasistiska uttalanden och ingen reagerar än det obehag en konfrontation skulle innebära.
Jag fattar inte heller vem "tredje part" skulle vara. Snarare visar väl rasistiska uttalanden på en middag att där finns två parter, inte tre. Part 1 är jag och de andra som inte är rasister. Part 2 är den som säger något rasistiskt (och ev även fler rasister).

Tredje part är ett uttryck som saknar mening i det här sammanhanget.
 
Jag fattar inte heller vem "tredje part" skulle vara. Snarare visar väl rasistiska uttalanden på en middag att där finns två parter, inte tre. Part 1 är jag och de andra som inte är rasister. Part 2 är den som säger något rasistiskt (och ev även fler rasister).

Tredje part är ett uttryck som saknar mening i det här sammanhanget.
Riktigt! Det var ju vad jag egentligen famlade efter. Rasistiska uttalanden berör alla.

Den tredje part jag ändå nappade på att tala om vore i sånt fall de som drabbas av rasistens uttalanden, men som inte förmår säga ifrån. Vilket ju inte vore en tredje part.
 
Senast ändrad:
Riktigt! Det var ju vad jag egentligen famlade efter. Rasistiska uttalanden berör alla.

Den tredje part jag ändå nappade på att tala om vore i sånt fall de som drabbas av rasistens uttalanden, men som inte förmår säga ifrån. Vilket ju inte vore en tredje part.
Om jag vore tredje part i den meningen, skulle jag bli glad när någon sa ifrån då jag inte klarade av det.

Stämningen är helt enkelt så ödelagd när rasisten går igång, att det inte finns mer att be för.
 
Och jag vet inte hur jag ska tackla detta :(. Hans åsikter har svängt lite fram och tillbaka de senaste åren och det har blivit ganska många hetsiga diskussioner. Men igår så hade min mamma (som inte lever med honom, de är separerade sedan 30 år) ordnat med en fin middag för att fira födelsen av min son. Pappa bjuder på champagne och är glad och trevlig. Men mitt under efterrätten så kläcker han ur sig några riktigt grova rasistiska saker. Helt ärligt hade han lika gärna kunnat ställa sig upp och göra en Hitlerhälsning, så illa var det.

Jag blev väldigt ledsen och skämdes som en hund för att min sambo skulle behöva se detta. Så vi åkte därifrån ganska omgående. Min mamma blev också ledsen, det var ju inte såhär middagen skulle bli.

Nu funderar jag lite på framtiden. Hade det varit vilken annan person som helst så hade jag klippt banden direkt. Men detta är ändå min pappa. Fast sedan vill jag nog inte att han ska få något inflytande över mitt barn.

Nu blir det en paus från honom i några veckor. Det gör tyvärr att han kommer missa en viktig tid i sitt barnbarns liv, och det kommer ju bli lite konstigt när min och sambons familj ska träffas. Men jag känner inte att jag har så mycket att välja på,

Hjälp mig att tänka! Hur gör ni andra som har familjemedlemmar med hemska åsikter?

Du får ha förståelse för att samhället förändras och att människor i olika generationer har olika värderingar. Rasism var standard för bara 50 år sedan och det lever kvar hos många.

Självklart ska du umgås med din far och självklart ska dina barn träffa sin morfar. Däremot kan du ju förklara för barnen att farfar har en ålderdomlig syn om de nu skulle råka ut för rasistiska kommentarer.

Att säga upp bekantskapen från nära familjemedlemmar för att man inte gillar deras åsikter är extremt destruktivt. Vem vet. Dina barnbarn kanske följer ditt förslag och tar avstånd från dig i framtiden.
 
Jag själv kommer ifrån en liten ort med många lågutbildade, och det är även talande för majoriteten av de som tillhör släkt och familj för min del. Främlingsfientlighet får tyvärr verkligen utrymme att frodas i en sådan miljö där förekomsten av källkritik är i princip obefintlig, vilket märks bland den närmaste familjen. I de flesta fallen ser jag det faktiskt som att de inte vet bättre :o, men jag ser inte åt andra sidan och undviker en konfrontation. Men jag har även lärt mig att samexistera med personer med åsikter som är långt ifrån vad jag tycker är acceptabla, jag kan se bort ifrån den biten och se till andra delar. Exempelvis har jag en bekant som blivit utesluten ur SD för några år sedan, denna person är inte någon som jag kan placera in i facket som inte vet bättre, så jag känner en genuin motvilja mot personens åsikter men ser ändå honom som en människa på andra plan, vilket blev påtagligt då han nästan dog i en bilolycka för några år sedan.

Följande exempel rör inte rasism, som egentligen inte känns jämförbart med politik åt vänster eller åt höger eftersom att det är något mer grundläggande, men jag drar det ändå. Jag tror absolut att man kan samexistera mer personer som har åsikter som är långt ifrån vad man själv tror på, utan att vara osann mot sig själv och vad man tycker. I yngre år var jag exempelvis medlem i MUF men umgicks nästan uteslutande med personer från (extrem) vänstern. Där blev det ju dagligen saker som man klart och tydligt tyckte helt olika om, men i de flesta fallen gick det bra ändå. Men som sagt känns det inte riktigt jämförbart med någon som är rasist och någon som är vettig.
 

Liknande trådar

Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de... 4 5 6
Svar
106
· Visningar
11 960
Senast: monster1
·
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad... 8 9 10
Svar
183
· Visningar
23 823
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka... 2
Svar
27
· Visningar
6 785
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har... 2
Svar
39
· Visningar
7 435
Senast: mars
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp