Min pappa fyller år, vill inte fira med släkten

[Ajda]

Vad skönt det vore om facebook kunde läggas ner. För allas skull!

Jag tycker du ska gå på kalaset.

 

[mandalaki]

Vad skönt det vore om facebook kunde läggas ner. För allas skull!.

Ja, eller så tänker man på vad man skriver där. Att tro att man kan läxa upp släkten på ett "trevligt" sätt offentligt på facebook låter ... som att man behöver tänka igen.

 

[Haemoglobin]

Pappas sambo bjuder in och står för kalas.

Se det som så att det är snällt av henne att bjuda in dig.

 

[Bison]

Man kan se det det på olika sätt. JAG tar på mig att jag reagerade och försvarade ett barn som blev orättvist behandlad. Visst borde jag sagt något just då, men mitt i julfirandet med hennes barn och barnbarn ( samt min egna släkt) var det inte läge att "ställa till en scen" och förstöra julen. Men det har ändå inte med framtiden att göra och hur min pappa fyller år...

Fast sa du inget då borde du inte sagt något på fejan sen heller.
Vad hjälper det ungen att du skriver där?

 

[em-pirre]

Jag hade skämts, tagit kontakt med sambon och tackat för inbjudan samtidigt som jag bett om ursäkt för mitt beteende. Sen hade jag fått på festen och sett glad ut. Efteråt hade jag tänkt efter innan jag hänger ut folk på fb.

 

[Monstermom]

JAG tar på mig att jag reagerade och försvarade ett barn som blev orättvist behandlad.

Är det vad du borde ta på dig? Att prata med sambon och gå eller inte gå på festen verkar vara steg 2 ärligt talat, först borde du nog fundera igenom hur du ser på ditt eget beteende. Vad jag läser i tråden är ett "jag gjorde lite fel MEN...", för att du betedde dig illa av en god anledning (stackars barnet, du var sårad och ledsen) medan hon betett sig illa av en dålig (eller ingen) anledning.

Om jag hade folk hemma som var till synes glada och nöjda när de var här, för att sedan åka hem och skriva ett offentligt "tack för maten, synd att du är så elak mot försvarslösa barn"-inlägg på facebook så hade jag sagt upp bekantskapen där och då. Och om jag av någon anledning inte kunde det (sambons släkt i det här fallet, man kan förmodligen känna sig lite låst) hade jag nog... Jag vet faktiskt inte, så jävla bisarrt beteende att jag har svårt att reagera på det ens i teorin.

Jag har ingen aning om vad som hände barnet, vad som borde ha blivit gjort och inte, vem som eventuellt har rätt eller fel i frågan, osv. Och jag tror säkert att sambon klivit över gränser hon borde låtit bli och du är sårad. Men som sagt, vad jag ser i tråden är att du först och främst behöver ta en titt på vad du känner och tänker inför vad du själv har gjort, för jag tror inte du kommer någon vart innan du granskat dig själv lite. Du använder barnets (eventuella) lidande som en ursäkt att gömma dig bakom, vad som hände barnet har inget att göra med ditt val att inte säga något ansikte mot ansikte utan istället skriva anklagelser för alla (som inte heller var närvarande och vet vad som faktiskt hände) att läsa. Jag fattar inte att du tycker det är en OK sak att göra?!

Hon har bjudit in dig till sitt hem igen! Det hade jag inte gjort...

 

[tott]

Jag vill vara ärlig, så jag erkänner att jag skrev ett inlägg på fb, där jag tackade och skrev goda lovord över hur trevlig vi haft det på senaste sammankomsten, men i samma inlägg att jag blev ledsen över hur en 4-årig pojk blev undansatt och orättvist behandlad.Jag skrev det på ett trevligt sätt, men förstår reaktionen på det. Jag erkänner utan problem att JAG var dum och skrev ut det, men samtidigt vill jag försvara mig med att jag aldrig accepterar orättvisa och blev väldigt ledsen och illa berörd denna kväll när ett barn blev illa behandlat.Efter detta finns det inget på fb, utan det har vart på pm/mail genom fb. Jag har försökt vara trevlig och förklarat min åsikt, men fått rena hatmail tillbaka. Hatmailen har vart mot mig och min familj( syskon), även mot min mamma, hennes sambo mm som hon knappt träffat. Hon har pratat skit, anklagat mig och andra för olika saker hon inget vet om, och jag kan bara inte ta det. Jag har inte svarat henne, men orden sitter kvar och gör mig både bitter och sur.Pappa är inte medveten och lever i sin värld,han förstår inte konflikten.

Hoppsan! Det verkar som att ni har en hel del att prata om och reda ut i släkten.
Varför inte börja med att reda ut saker nu, typ. Bitterhet är oklädsamt!

Om du vill gå vidare och lämna tjafset bakom dig så tycker jag att du ska gå på kalaset. Det är ju din pappa du ska fira och du behöver inte umgås med hans sambo. Jag tror, som andra här har skrivit, att du bara förstorar problemen genom att fira på egen hand med pappa. Ibland måste man bita ihop. ...och kommunikation är alltid viktigt!!

 

[tott]

Man kan se det det på olika sätt. JAG tar på mig att jag reagerade och försvarade ett barn som blev orättvist behandlad. Visst borde jag sagt något just då, men mitt i julfirandet med hennes barn och barnbarn ( samt min egna släkt) var det inte läge att "ställa till en scen" och förstöra julen. Men det har ändå inte med framtiden att göra och hur min pappa fyller år...

Att försvara ett barn är kanske inte samma som att skriva surinlägg på fb så att alla vänner kan läsa (sådant som de inte ens har att göra med). Att försvara ett barn är, enligt mig, att ta barnets parti då det är aktuellt och DÄR det är aktuellt. Om du inte ville ta upp det precis just då, för att inte förstöra julen, så kunde du ha tagit upp det dagen efter med de inblandade. Osar feghet och falskhet att göra som du gjorde, tycker jag.

 

[Reville]

Jag har ärligt talat skitsvårt för människor som gör som du. Om du inte vågar stå för vad du tycker och ta upp det på plats när det väl händer så ska du låta bli att gnälla senare.

 

[TinyWiny]

Jag vill vara ärlig, så jag erkänner att jag skrev ett inlägg på fb, där jag tackade och skrev goda lovord över hur trevlig vi haft det på senaste sammankomsten, men i samma inlägg att jag blev ledsen över hur en 4-årig pojk blev undansatt och orättvist behandlad.Jag skrev det på ett trevligt sätt, men förstår reaktionen på det. Jag erkänner utan problem att JAG var dum och skrev ut det, men samtidigt vill jag försvara mig med att jag aldrig accepterar orättvisa och blev väldigt ledsen och illa berörd denna kväll när ett barn blev illa behandlat.Efter detta finns det inget på fb, utan det har vart på pm/mail genom fb. Jag har försökt vara trevlig och förklarat min åsikt, men fått rena hatmail tillbaka. Hatmailen har vart mot mig och min familj( syskon), även mot min mamma, hennes sambo mm som hon knappt träffat. Hon har pratat skit, anklagat mig och andra för olika saker hon inget vet om, och jag kan bara inte ta det. Jag har inte svarat henne, men orden sitter kvar och gör mig både bitter och sur.Pappa är inte medveten och lever i sin värld,han förstår inte konflikten.

På vilket vis blev barnet hjälpt av ditt inlägg på facebook? Eller var det kanske så att du inte brydde dig om barnet egentligen utan ville ha lite uppmärksamhet själv? Blir ett barn illa behandlat så tar man barnets parti där och då, inte går man hem och skriver om händelsen på facebook?!
Angående att förstöra julen, hur tror du barnet upplevde den julen? Var den rolig och trevlig för henom? Hade du försvarat barnet där och då så hade inte du förstört julen för det hade redan den personen gjort som betedde sig illa mot barnet. Jag hade iallafall inte kunnat ha trevligt mer om någon betedde sig illa mot ett barn. Det hade förstört bra mycket mer än om någon försvarade barnet, problemet/händelsen reddes ut och det förhoppningsvis inte var allvarligare än att alla kunde gå vidare sen.

 

[em-pirre]

Det töntiga i mig blir nyfiken på vad som egentligen hände med barnet.

 

[Hermelin]

Gå på kalaset för att fira din pappa. Relationen till familjen överrider eventuella bråk med andra.

Ta sedan tillfället i akt att be sambon om ursäkt för att du tog dina klagomål offentligt.

 

[IzeUnicorn]

Det töntiga i mig blir nyfiken på vad som egentligen hände med barnet.

Trodde att jag var ensam!

 

[Ava22]

Jag har ju också ett "knepigt" förhållande till pappas fru. Eller ett ikke-förhållande. Men det är båda hon och jag som valt att ha det så, det är samma sak mellan henne och mina syskon. Jag har försökt att ha henne i mitt liv men det är omöjligt. Som tur är vet pappa om allt och låter det vara så. Hon kommer aldrig (är väl inte direkt bjuden heller) och bjuder pappa på nått så är det utanför hans hem där hon inte kommer med.
Även om du startade allt så är ni ändå två om det. Jag klarade inte av att pappas fru snackade skit om familjen oavsett så jag valde bort henne. I ditt fall hade jag träffat pappa vid ett annat tillfälle och firat.