Mina föräldrar vill inte lyssna

[MarleyzCerridwen]

Jag har velat skaffa hund ända sen jag var gammal nog att fatta vad en hund va för något.
Nu har jag hittat en valp som är leveransklar lagom till sommarlovet.
Det kommer bli jag som tar hand om den, vilket är fullt okej med mig.
Nu är det ju bara så att jag behöver hjälp med den första kostnaden, själva inköpet av hunden. Har sagt att jag kan va skyldig mina föräldrar och kan betala tillbaka, (allt de tänker på är pengar). Ändå säger de att det inte kan "hosta upp" det beloppet, trots att de nyligen köpt två nya mobiler till mig och min syster för 9000 kr, vilket vi inte behövde. Mamma vill bara inte lyssna på mig när jag vill prata med henne och allt hon säger är bara negativa saker, hur mycket tid det går åt och att man inte kan åka någonstans, pengar och så...
Jag är inte dum, jag vet hur mycket jobb det är med en hund, och ändå vill jag ha en.
Dessutom måste någon skjutsa mig alla mil till hunden, vilket jag tvivlar att någon gör. Kanske min bror... om han kan...

Hur ska jag göra för att de ska lyssna på mig?

 

[Lycanthrope]

Sv: Mina föräldrar vill inte lyssna

Det är mycket jobb med en hund.

Vem ska gå ut med den när du går i skolan?
Vem betalar för hunddagis? Veterinärvård, försäkringa, bra foder?

Vad hade du tänkt köpa för foder?

 

[Fanzia]

Sv: Mina föräldrar vill inte lyssna

Inköpskostnaden är bara en liten del av vad det kostar att äga en hund.

Försäkring, vaccinationer, veterinärvård (allt går inte på försäkringen och självrisken kan springa iväg till många tusenlappar), hundmat, utrustning (koppel, matskål, säng, leksaker, tuggben, hundgodis, pälsvårdsprylar osv), kurser, medlemsskap i olika klubbar (kanske brukshundklubb, rasklubb, SKK), dagmatte/husse eller hunddagis.

Nu vet jag inte hur gammal du är, men det är jobbigt för en person att ha hela ansvaret själv. Är man sjuk, har mycket i jobb/skola, vill träffa kompisar eller åka på semester vad gör du med hunden då?

Jag vill inte låta negativ, men det här är saker du bör fundera över. Kanske kan du vara hundvakt åt någon hund så du får pröva på att ha hund och dina föräldrar ser att du är mogen att klara av ansvaret?

 

[Lillagoajag]

Sv: Mina föräldrar vill inte lyssna

Som sagt, det är mycket ansvar och kostnader för en hund - mer än man anar! Vill/kan inte dina föräldrar betala/"ställa upp" så är det nog inte så mycket att göra.

Det du kan göra är ju att jobba/spara ihop pengar till hunden. Då slipper dina föräldrar "hosta upp" och du visar att du verkligen vill! Iofs så blir det väl lite knappt om tid till sommaren och jag vet inte hur gammal du är, men jag slår vad om att det inte är så farligt att väta ett tag till. "Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge...

Men jag tycker framför allt att du ska tänka igenom detta noga. Tänk på att det är ett litet liv du får ansvar för. Och tänk på att du ska ta hand om hunden i kanske (förhoppningsvis!) 10-15 år!

Men om du tänker igenom allt och ändå beslutar dig för att skaffa hund vill jag bara säga Lycka till

 

[MarleyzCerridwen]

Sv: Mina föräldrar vill inte lyssna

Men om du tänker igenom allt och ändå beslutar dig för att skaffa hund]

Det är det jag har. Visst, det kanske inte verkar som det, men som sagt det är mycket och det blir lite jobbigt om jag ska skriva exakt hur allt ligger till.
Jag vill såå gärna ha hund, är det fel?
Och det är lite svårt att överhuvudtaget veta vad mina föräldrar vill/tänker/kan möjligtvis hjälpa mig med när det kommer till kostnader, då de inte vill prata med mig.

Jag är 17 btw, är jag för liten?

 

[Yeah]

Sv: Mina föräldrar vill inte lyssna

Nej, det är inte fel att vilja ha en hund men ibland måste man också inse att det inte går just nu. Du har helt enkelt inte råd med en hund i dagsläget, och med föräldrar som inte är villiga att hjälpa till ekonomiskt så ser jag faktiskt inte hur du skulle lösa det.

 

[hastflicka]

Sv: Mina föräldrar vill inte lyssna

Jag kan forsta att du sa garna vill ha hund, men det ar inte realistiskt nar hela familjen inte delar den onskan. Dina foraldrar vill tydligen inte ha en hund hemma... 'fair enough!' Det ar dom som betalar rakningarna och och har huvudansvar for stadning och att se till att allt fungerar hemma.

Du kan kanske hjalpa till pa nagot hund dagis, eller ga ut och ga med nagon grannes hund. Dels skulle det ge dig erfarenheter med hundar och dels visa dina foraldrar att du har tankt igenom det hela och ar beredd att offra tid och energi pa att lara dig mer om hundar.

 

[squarepants]

Sv: Mina föräldrar vill inte lyssna

Jag säger som jag alltid gör - har man (i detta fallet du, eftersom hunden på pappret ska vara din?) inte råd att punga ut dom 10 000kr som krävs för att köpa hunden, då tycker inte jag att man ska ha hund.

Jag var 16 när jag köpte min första hund, men jag har föräldrar som betalar det jag inte kan betala och skjutsar mig fram och tillbaks till hundklubbar och kurser.

 

[bengeten]

Sv: Mina föräldrar vill inte lyssna

Jag var 14 år då jag köpte min egen hund. Då hade jag också hunnit varit "kennelflicka" och hjälp till med deras hundar. Mina föräldrar hade haft hund tidigare men ville jag ha hund fick jag betala inköpspriset. Jag betalade även försäkring, vaccination och utställningskostnader.. Visst hjälpte dom till med vissa saker och kostnader men hunden var mitt ansvar: uppfostran, rumsrenhet mm mm Det är mycket som jag offrade för hundens skull, hunden var mitt prio 1, vissa tyckte jag var korkad som sa nej till saker för en hunds skull...

En hund är ett stort ansvar...

 

[Saybia]

Sv: Mina föräldrar vill inte lyssna

Det kan låta hårt men skaffa dig en hund när du flyttat hemifrån istället.
Jag ville ha en hund när jag fortfarande bodde hemma hos mina föräldrar, jag tjatade, bönade och bad men det gav inget som helst resultat för resten av familjen ville inte alls ha hund. Min pappa sa alltid att när jag flyttat hemifrån så kan jag skaffa mig den där hunden men det var ju inte det jag ville höra just då och det var ju flera år innan det var aktuellt med flytt. I allafall så tillbringade jag de åren med att drömma, planera och låna hundar av släktigar och bekanta samt gå ut och rasta grannars hundar... kanske inte lika som att ha en egen hund men det var bättre än inget och gav mig en hel del erfarenhet och förberedde mig inför mitt egna hundköp.

 

[Och_Aye]

Sv: Mina föräldrar vill inte lyssna

Jag vill inte vara aptrist, men hur har du tänkt att finansiera resten av hundlivet? Om hunden blir sjuk på en tid där inte försäkringsbolagen har öppet - hur gör du då? Vad händer om du råkar få en hund med diverse åkommor, har du råd med det? (allergi, specialfoder, rehab eller vadsomhelst)

10 000 kronor borde du kunna spara ihop. Kan du lägga undan pengar varje månad så kanske dina chanser att faktiskt ha hunden också ökar.
Antar att du får studiebidrag - vet du hur mycket pengar av bidraget hunderiet kommer att sluka?

Jag tycker såhär; Spara ihop till inköpspengar och till buffert. Efter det kan du skaffa en jycke!

 

[angelwings]

Sv: Mina föräldrar vill inte lyssna

Det är som andra säger ett stort ansvar och en kostnad att ha hund. Kanske bättre börja med att vara hundvakt eller dylikt?

Vi har en jättego tjej som är 17 som går ut med vår hund på sina håltimmar de dagar jag jobbar borta. På det viset visar hon sina föräldrar att hon kan ta ansvar för en hund, får gosa och umgås med en hund som 'sin' de timmarna + att hon tjänar en slant varje månad till att skaffa en egen hund.

Tycker det är ett bra upplägg. Kanske kunde du testa något sånt först? Det finns många härliga hundar, så blir det inte den du sett nu kommer det komma flera i ditt liv.

 

[Lillagoajag]

Sv: Mina föräldrar vill inte lyssna

Det är det jag har. Visst, det kanske inte verkar som det, men som sagt det är mycket och det blir lite jobbigt om jag ska skriva exakt hur allt ligger till.
Jag vill såå gärna ha hund, är det fel?
Och det är lite svårt att överhuvudtaget veta vad mina föräldrar vill/tänker/kan möjligtvis hjälpa mig med när det kommer till kostnader, då de inte vill prata med mig.

Jag är 17 btw, är jag för liten?

Det är absolut inte fel att vila ha en hund! Och om dina föräldrar inte vill prata alls om hunden och (tydligen?) inte vill ha en hund i familjen så kan det bli svårt. Och det skadar ALDRIG att tänka igenom saker och ting en extra gång!

Och nej, du är säkert inte "för liten". (Men det är också svårt att säga. Det finns 17:åringar som är bra mycket mognare än vuxna och det finns 17:åringar som inte alls är mogna.)
Jag fick min hund när jag var 7 och jag "klarade" det, men det hade jag verkligen inte gjort utan mina föräldrar. Och det skulle jag nog inte idag heller, trots att jag är lika gammal som dig. Ibland är man ju ex. borta hela dagen/flera dagar hos kompisar ex. och då är det ju bra att ha en familj som hjälper.
Att skaffa hund är ett (underbart)beslut som man tar i familjen

 

[Carand]

Sv: Mina föräldrar vill inte lyssna

Vad är det för hundtyp/ras du är intresserad av?

 

[MarleyzCerridwen]

Sv: Mina föräldrar vill inte lyssna

Vad är det för hundtyp/ras du är intresserad av?

Den jag hittat är en papillon.
Men för mig spelar det inte så stor roll vad det är för ras, bara den inte är för stor. Och så ska det förstås vara en ras som passar till sällskapshund.

 

[Bobbo]

Sv: Mina föräldrar vill inte lyssna

du får väl helt enkelt lyssna på dina föräldrar. Det är så mycket mer än bara inköps pengar som kommer att gå åt, det är vac. 1 gång om året, om din hund skadar sig och behöver träffa veterinären, vem ska betala det? Foder, vem ska ta hand om hunden när du inte är hemma?
du kan ju inte åka iväg till någon kompis och sova där, om du inte vill ha hunden med dig, ( vilket kan vara jobbigt, någon är kanske allergisk, vill inte ha en hund hemma, är rädd, och inte minst att hunden kan vara jobbig och osäker på nya ställen)
Du borde verkligen tänka igenom allt innan du skaffar din egna hund.

 

[_Amazing_]

Sv: Mina föräldrar vill inte lyssna

Jag har velat skaffa hund ända sen jag var gammal nog att fatta vad en hund va för något.
Nu har jag hittat en valp som är leveransklar lagom till sommarlovet.
Det kommer bli jag som tar hand om den, vilket är fullt okej med mig.
Nu är det ju bara så att jag behöver hjälp med den första kostnaden, själva inköpet av hunden. Har sagt att jag kan va skyldig mina föräldrar och kan betala tillbaka, (allt de tänker på är pengar). Ändå säger de att det inte kan "hosta upp" det beloppet, trots att de nyligen köpt två nya mobiler till mig och min syster för 9000 kr, vilket vi inte behövde. Mamma vill bara inte lyssna på mig när jag vill prata med henne och allt hon säger är bara negativa saker, hur mycket tid det går åt och att man inte kan åka någonstans, pengar och så...
Jag är inte dum, jag vet hur mycket jobb det är med en hund, och ändå vill jag ha en.
Dessutom måste någon skjutsa mig alla mil till hunden, vilket jag tvivlar att någon gör. Kanske min bror... om han kan...

Hur ska jag göra för att de ska lyssna på mig?

Det är ett stort ansvar att ha egen hund som du alla redan fått höra kanske

De viktigaste kostnaderna är framförallt hundfoder och försäkring på hunden, även veterinärkostnader, om hunden skulle bli dålig vid nått tillfälle..

Lycka till

 

[Raderad medlem 94602]

Sv: Mina föräldrar vill inte lyssna

Förstår verkligen om du vill ha hund. Vill man så är det något man oftast VERKLIGEN vill. Det är lätt att sätta din önskan i realitet till sig själv som är hundägare. Men jag kan inte låta bli att reagera på några saker.

Du är 17 år men tycker att det är självklart att föräldrarna ska låna dig pengarna till någonting DE absolut inte vill ha. Vid 17 års ålder kan man sommarjobba ihop den summan LÄTT. Vill du ha hund så mycket så är det inte ens jobbigt med tanke på slutmålet. Visst, du kanske missar just denna vovve men tro mig, alla valpar är lika fantastiska och det kommer nya.

Nu bor du hemma fortfarande och det är dina föräldrar som byggt upp hela erat hem och till syvens är det de som bestämmer hur det vill ha sin vardag. Du kan inte tvinga på dem en hund. En hund tar ju trots allt en stor plats i hela hushållets vardag oavsätt vem som sköter den. En vovve förtjänar också att att bli älskad och välkommen av alla i hushållet. Du är sjutton. Har du lyckats bita ihop hitills så klarar du resten. Du har inte långt kvar innan du flyttar hemmifrån och har ett eget hem att förfoga över.

Du skriver att denna hund är en papilon men det spelar ingen roll bara den är liten och av sällskapshundras. Det får mig att undra hur mycket arbete och tankar du lagt ner över att finna rätt ras för dig? Inte bara på en höft en ras som passar. Om detta nu är en noga utvald drömras är det superlätt att skaffa valpis när tajmingen är rätt.

Sist men inte minst så kommer som många redan påpekat hunden att kosta mycket mer. Även om den är liten. Räkna med flertalet hundralappar i månaden i foder, försäkring, träningar, utrustning och ev vetkostn. Du har ju ingen inkomst om jag förstått det rätt. Ska föräldrarna låna ut dessa pengar med? Du kommer också ev att behöva köras till träningar och vetbesök regelbundet. Detta i synk med skola och kanske ev jobb för att ha råd att hålla hunden.

En vovve bör inte vara ensam mer en 4-5 tim/ dagl. Antar att dina skoldagar är längre. Vems ansvar blir vovven då?

 

[Microglia]

Sv: Mina föräldrar vill inte lyssna

Du kanske kan komma fram till en kompromiss med dina föräldrar? Snart är det sommar och många annonserar om att de vill ha hundvakt under tiden de är bortresta. En sån lösning kan ju var ett första steg för att visa dina föräldrar om du är mogen att ha hund och samtidigt kolla om ditt intresse fortfarande håller i sig. Efteråt kan ni ju utvärdera hur familjen tycker att det har gått En hund kommer kräva stora uppoffringar från din sida och vad ska du göra av den om 1 år när du fyller 18 och vill börja gå på krogen? Lämna den hos föräldrarna?

Det enda sättet att övertyga föräldrar på är att lägga upp en långsiktg plan för hur du ska ta hand om en hund. Där ska ingå allt från rent ekonomiska aspekter hur du ska finansiera inköp, vård odyl till mer praktiska såsom passning på dagarna när du är i skolan. Om du lyckas lägga upp en hållbar plan som inte involverar dina föräldrars pengar eller på något sätt andra insatser har du mycket större chans att få din vilja igenom. Lyckas du inte pussla ihop det på något sätt så får du nog snällt vänta tills du är självförsörjande och har flyttat hemifrån.

 

[Zqathan]

Sv: Mina föräldrar vill inte lyssna

När jag var 15 jobbade jag i en kiosk på helgerna och det blev faktiskt en hel del pengar av det, som jag sparade till min dröm.
En egen hund
Frågade min mor lite försynt om jag fick köpa vad jag ville för pengarna?
Vist sa hon (hon hade väl inte tänkt sig en hund direkt)
det är dina pengar som du jobbat för.

Fanns en Pudel uppfödare strax utanför den stad vi bodde i
och jag hade ringt henne många gånger och pratat valp och viste att hon hade en tik valp till salu när sommar lovet började.
Så jag tingade den och bestämde hämtningsdag!
Att det blev just en Pudel berodde mest på att det var cykel avstånd, jag brydde mig inte om ras bara att jag fick en egen hund så att säga (väldigt genomtänkt alltså)

Det var en underbar sommardag när jag tog min cykel och cyklade dit för att hämtas min dröm.
Jag fick vara med att bada/föna/klippa det lilla livet för uppfödaren tyckte det var bra att man lärde sig!
(jag kom så småningom att jobba ett par år på hennes trim, men det är en senare historia)
vi pratade/drack kaffe och jag betalade.
Sedan sa uppfödaren och när kommer dina föräldrar???

!!
Nää de kommer nog inte kan jag inte ha henne i cykelkorgen när jag cyklar hem? (nyinköpt för ändamålet)
Nej det gick hon inte med på, ”anande ugglor i mossen” och sa dina föräldrar är väl med på det här?
De måste dessutom skriva på köpekontraktet, då du är minderårig
Ja vad göra….

Var ju bara att inse att ville jag ha valpen och vid det laget var bara tanken att mista ”min” hund inte ens möjlig…
Så var det bara att ringa hem och be dom komma…
Hum hade ju fått löfte om att köpa vad jag ville så.
Var nog mitt unga livs svåraste samtal, men fanns ju inget val.

Jodå de kom, sa inte så mycket, men tog valpen och körde hem medan jag med ångestfullt hjärta cyklade hem..
När jag kom hem satt alla i trädgården och lekte med valpen och ingen sa något i stil med vad har du gjort, du måste lämna tillbaks den eller något annat gräsligt som jag hade tänkt hela vägen hem.

Det som sas var istället att jag fick ta hand om henne själv och stå för kostnaderna samt att skolan inte fick bli lidande.
Om jag inte klarade detta så fick jag lämna tillbaks hunden punkt.
Hårda krav på en 15-åring men samtigt bra, jag viste vad som gällde.

Hon förändrade mitt liv kan jag lugnt säga!
Jag skötte henne helt själv när det gällde pälsvård och lärde mig även att klippa hos uppfödaren och jodå jag betalade allt för henne själv, jobbade så mycket det bara gick bland annat med att gå och plocka ogräs i parker och som bär och frukt plockare när det var säsong, dela ut reklam osv (inte kul, men gav bra betalt,)
Jag gick på SBK`s kurser tävlade både lydnad och bruks(spår) och följde med uppfödaren på utställning, där jag även fick hjälpa till och visa hennes hundar.
Blev aktiv inom Pudelklubben och satt till och med i styrelsen ett par år.
En hel värld öppnade sig alltså!

Nu hade jag en väldig tur, jag hade av en ren slump fått en väldigt bra hund med en underbar uppfödare som lärde mig mängder och fick mig att få ett väldigt stort hundintresse.

Jag som var ganska ensam, hade dåligt självförtroende, blyg och mobbad och inte hade några vänner direkt.
Hade nu en fin hund som jag var otroligt stolt över och ett jätte intresse.
Och faktiskt mina skolbetyg blev bra mycket bättre på kuppen, var ju liksom tvungen att visa att skolan inte blev lidande på grund av hunden.

Mina föräldrar såg att deras dotter tog ansvar, fick ett sunt intresse, ”växte” som människa och fick ett helt annat självförtroende mot tidigare och var glada över detta, de stöttade mig på alla sätt utom med skötsel och pengar.
Körde mig till tex tävlingar när jag inte kunde åka med någon.

Vad jag vill säga med allt detta, det är att det behöver inte vara så omöjligt att ha egen hund som tonåring, det kan till och med vara väldigt bra!
Självklart måste föräldrarna ställa upp, en hund är ju en familjemedlem och alla i familjen måste inse det..