Missförhållande på jobb - när blir du en visselblåsare?

[Lobelia]

I alla fall så infördes den för några år sedan. Företaget tog upp det på medarbetardagar, att de är glada att några använt funktionen för då vet vi att den finns, fast de hade använt den av fel anledning. De kunde inte hjälpa att få semester beviljad om chefen sa nej och dylikt

Inte för att visselblåsarfunktionen kanske är rätt instans men chefer kan ställa till mycket skit för folk genom att bete sig illa i samband med beviljande av semester. Om en person kategoriskt aldrig får önskad semester medan alla andra får det så är ett tecken på att det förekommer oegentligheter.

 

[Snowball]

Det har varit ganska turbulent på mitt jobb och facket var involverat då schemat för en del personer var helt uppåt väggarna. Även chefens chef fick ta emot en del samtal och brev.
Dock så har alla varit rätt öppna med sitt missnöje och nu är det bättre så det var nog ingen som använde den där visselblåsarfunktionen
Däremot så var det en del som fick tillsägelse då de hade skrivit något negativt på Facebook eller sagt något till någon utanför arbetet, exakt vad vet jag inte, annat än att det snuddade vid personliga påhopp

Det förekom nog inga regelrätta missförhållanden, bara en j-la massa slarv rent ut sagt och stor nonchalans från ledningsgruppen men på något vis lyckades vi att vända det rätt och ledningsgruppen har bättrat sig
Min chef borde inte varit chef under en period pga diverse privata saker och vice chefen är inte rätt person på rätt plats egentligen. Ytterligare en person i ledningsgruppen är nog heller inte rätt person faktiskt. Men framförallt att chefen egentligen borde varit heltidssjukskriven och någon annan kapabel till att vara chef borde varit insatt istället var det största problemet.

Men vi vände skutan åt rätt håll och nu är det kul att gå till jobbet igen

 

[Killaloe]

Jag vågar inte gå till pressen och härom månaden fick jag lära mig att jag inte ens får dela länk till en artikel som handlar om min arbetsgivare på facebook. Så nu vågar jag inte göra nått typ. Utöver kommentera, men jag tar aldrig upp min arbetsgivare.

Men oj, det låter ju ändå rätt märkligt att en inte ens få dela länk som handlar om sin arbetsgivare? Hur kommer det sig?

Jag jobbade inom vården där det skedde missförhållanden, chefen tog inte tag i det och ingen annan högre upp heller. Så jag och min kollega gjorde en anmälan till IVO som gick in och löste situationen. Förhoppningsvis fick sig företaget en tankeställare då.
Jag och kollegan kände att vi inte kunde arbeta kvar under dom förhållandena, utan vi båda sade upp oss.

Vad skönt ändå att ni var två som kunde göra något ihop! Och att IVO kunde hjälpa till. Det är fördelen med vården tänker jag - att det finns en sådan organisation som IVO som kan gå in vid behov.

Kan tillägga att på nuvarande jobb finns etiskt råd, Hotline, skyddsombud och etiska regler samt uppförandekod. Det finns en önskan om att man ska göra rätt, vilket jag gillar.

Det låter väldigt genomtänkt och bra! Upplever du att det fungerar i praktiken också? Och jag antar att det blir enklare att peka på när saker faktiskt inte följs om det finns nedskrivet än om det bara är lite godtyckligt och halvt uttalat?

 

[Hyacinth]

Men oj, det låter ju ändå rätt märkligt att en inte ens få dela länk som handlar om sin arbetsgivare? Hur kommer det sig?



Vad skönt ändå att ni var två som kunde göra något ihop! Och att IVO kunde hjälpa till. Det är fördelen med vården tänker jag - att det finns en sådan organisation som IVO som kan gå in vid behov.


Det låter väldigt genomtänkt och bra! Upplever du att det fungerar i praktiken också? Och jag antar att det blir enklare att peka på när saker faktiskt inte följs om det finns nedskrivet än om det bara är lite godtyckligt och halvt uttalat?

Både och. Men det är super att det finns ett regelverk och att man försöker komma tillrätta med missförhållanden. Det är ett generationsskifte, jag tycker det är på väg åt rätta håll men är glad att ha en stor arbetsgivare. De små i branchen är rätt gräsliga generellt.

 

[MissFideli]

Men oj, det låter ju ändå rätt märkligt att en inte ens få dela länk som handlar om sin arbetsgivare? Hur kommer det sig?

Ingen aning, det var min enhetschef som sade det och även HSO bekräftade. Jag hade inte en tanke däråt eftersom det var min arbetsgivare som var i kontakt med tidningen och inget jag larmat om. Dessutom handlade det om att vår pressansvarige gick ut med felaktig information som lade skulden på oss förare för nått det sen visat sig att vi inte kan påverka.
Nu har jag en bra enhetschef, men vi var vänner på en först och sen när han blev min chef så tog jag bort honom i samråd med honom och då togs detta upp. Så ingen varning eller så.

 

[Lobelia]

Ingen aning, det var min enhetschef som sade det och även HSO bekräftade. Jag hade inte en tanke däråt eftersom det var min arbetsgivare som var i kontakt med tidningen och inget jag larmat om. Dessutom handlade det om att vår pressansvarige gick ut med felaktig information som lade skulden på oss förare för nått det sen visat sig att vi inte kan påverka.
Nu har jag en bra enhetschef, men vi var vänner på en först och sen när han blev min chef så tog jag bort honom i samråd med honom och då togs detta upp. Så ingen varning eller så.

Där har du svaret, det får ditt företag att framstå i dålig dager, du pekade ut misstag vissa vill ska glömmas,

 

[Killaloe]

Ingen aning, det var min enhetschef som sade det och även HSO bekräftade. Jag hade inte en tanke däråt eftersom det var min arbetsgivare som var i kontakt med tidningen och inget jag larmat om. Dessutom handlade det om att vår pressansvarige gick ut med felaktig information som lade skulden på oss förare för nått det sen visat sig att vi inte kan påverka.
Nu har jag en bra enhetschef, men vi var vänner på en först och sen när han blev min chef så tog jag bort honom i samråd med honom och då togs detta upp. Så ingen varning eller så.

Det är ju himla märkligt om det är offentlig information där företaget själva gått ut till pressen? Och jag tänker att stora företag ofta hamnar i tidningen av en eller flera anledningar så märkligt om en inte får ha en åsikt öht (det är ju skillnad på att ha åsikt och kampanja mot sin arbetsgivare såklart)

Alltså, jag förstår givetvis att det finns policys kring hur en sprider information osv men ibland är det väldigt märkliga gränsdragningar och skrämmande tystnadskulturer inom vissa företag.

 

[MissFideli]

Där har du svaret, det får ditt företag att framstå i dålig dager, du pekade ut misstag vissa vill ska glömmas,

Ja, det kan jag i viss mån förstå. Men det var ju vår lokaltidning, inget lite internt utan nått i princip hela Stockholm fick läsa samtidigt som oss. Så det var ju inte så att jag lyfte fram nått de försökt förminska. Dessutom handlade delar av artikeln om fula anklagelser mot oss som anställda, så det var ju vi som framställdes som klantiga/dumma av honom. Inget vi skrev om arbetsgivaren.

 

[MissFideli]

Sen gick förövrigt Kommunal ut i samma tidning och krävde en ursäkt, så det blev inte nån liten hemlig grej av det heller.

 

[FannyN]

När jag var chef jobbade alla anställda med vetskap att meddelarfrihet gällde. De var i sin fulla rätt att vända sig till media om de ansåg att missförhållanden förekom.
Jag ser det som en fördel i en upphandling gällande vård omsorg och socialt arbete.
Sen finns det hopplösa människor och arbetsplatser och även arbetsgivarförbund och chefscoacher som ger direkta råd till chefer hur man lagligt kan jävlas med anställda för att de ska säga upp sig.
Det här är skitsvåra frågor och med erfarenheten att ha tagit fajter som både arbetstagare och arbetsgivare så känner jag mer och mer för varje dag att det inte är värt det. Konfliktsituationer i arbetslivet som till sist handlar om den enskildas förmåga att betala sina räkningar blir lätt stålbad som äter upp en inifrån.
Jag själv är så lat att jag byter jobb numera när det känns som alltför många och för mycket är dåligt eller till och med förjävlabedrövligt. Visst kliar det i fingrarna ibland att riva upp himmel och jord med jag skriver numera avvikelserapporter och sen släpper jag. För mig är det dessutom som så att det är gentemot en medlemsorganisation det sjukaste jag gjort i yrkeslivet, så att grejen att jag skulle vara med i nåt fack känns helt främmande.
Och ensam är inte alltid stark.