Misslyckad hundägare (långt och meningslöst...)

[peter_lundin]

Sv: Misslyckad hundägare (långt och meningslöst...)

Himla trevligt med en tråd som får vettiga svar o inte bara en massa som säger att trådskaparen inte borde ha hund!!
PL

 

[cassina]

Sv: Misslyckad hundägare (långt och meningslöst...)

Ja, vi är nog lite knäppa

Måste instämma
När jag var ute och gick med min totalt icke-kontaktsökande lilla Chihuahua valp brukade jag jag hoppa, vissla, tjoa och hålla på. Allt för att få lite kontakt med valpen. Tänkte väl kanske inte på att jag inte var ensammen ute En liten vavva valp på knappa kilot syns ju knappt i snöret heller Speciellt inte om man passerar en massa hus med häckar runt tomten

 

[Jadzia]

Sv: Misslyckad hundägare (långt och meningslöst...)

Inte då. Det är till viss del rasbundet hur pass kontaktsökande och vänligt inställd en valp är och till mycket stor del beror det på individ. Det finns många valpar som ser sig själva som kungar då de är åtta veckor och som då mycket väl kan uppföra sig som Cassiopejas valp om de inte uppfostras rätt.

Tasse var i och för sig mycket glad och vänlig mot alla människor men han testade och var envis från dag ett. Vid fyra månaders ålder testade han att bita för första gången. Han var helt klart född med en du-ska-inte-komma-här-och-tala-om-vad-jag-ska-göra-attityd.

 

[Jadzia]

Sv: Misslyckad hundägare (långt och meningslöst...)

I princip alla gör sjutusen misstag med sin första egna hund. Det är oundvikligt att den första hunden blir försökskanin och vissa misslyckas. Det är dock inget att yvas över för det mesta går att rätta till med hjälp och stöd från rätt håll. Riktiga problem uppstår först då man fått sig en hund som man verkligen inte går ihop med. Det kan vara personkemi eller att mesiga märta köpt sig tuffa totte. Man ska inte behöva ändra sin personlighet bara för att klara av hunden. Då är det bättre att omplacera till någon som redan har en passande personlighet. En omplacering är inget stort misslyckande. Det visar bara att man är klok nog att fatta vad man kan och inte kan klara av, att man känner sig själv och hunden helt enkelt.

Jag klarade inte av Tasse, men so what?
Jag kan stå ut med och klara av många andra knepiga hundtyper istället. Min styrka ligger således inte i att ta ned tuffingar på jorden eller ens äga sådana utan i att få fason på rädda och fjantiga hundar.

Jag kan förstår hur du känner det. Jag hade samma känslor själv då det sket sig med Tasse, men varken du eller jag förtjänar de smockor vi ger oss själva. Man gör så gott man kan och det får räcka. Ett extra plus är att man faktiskt lär sig hemskt mycket mer av problembarnen än av ett hundägande där allt går som på räls.

Var inte rädd för att ta hjälp. Det får vi alla göra till och från och det visar bara att man är smart. Man tar ju ridlektioner och körlektioner och får undervisning i det mesta så varför skulle vi inte behöva hjälp med våra hundar?

 

[Jadzia]

Sv: Misslyckad hundägare (långt och meningslöst...)

En bra bok om man vill ha tips på hur man gör sig viktig är Kontaktkontraktet. Jag tror den är skriven av Eva Bodfält.

Och du har så rätt. Varför vara uppmärksam på matte när matte är fullt uppmärksam på hunden istället?
Varför be om kontakt när matte redan lockar och pockar?

 

[prinsessfeminist]

Sv: Misslyckad hundägare (långt och meningslöst...)

Klokt och nyanserat om personkemi! Så där skulle jag egentligen ha resonerat kring vår rottis. Jag är Lättsamma Lisa och vår hund var Tuffa Torvald. Jag fick ändra mig en hel del för att kunna hantera min hund som hade mycket dominans och kamplust i sig. Det var slitigt och periodvis inte så roligt att ha hund. Hade jag inte varit så envis i kombination med att jag på sätt och vis också uppskattade min hunds egenheter så hade jag omplacerat henne.

Numera har jag bytt ras och tycker att den jag har fungerar bättre med min personlighet. Jag behöver aldrig ta i, men det är kanske en sanning med modifikation (jag är van vid att mina korrigeringar faller för döva öron). Jag säger ifrån så klart, men inte alls så att det känns störande för min personlighet.

Jag tror att jag hade vågat mig på ytterligare en rottis om jag hade haft en mer lättsam hund. Rasen är underbar, men ganska många är av den kaliber vår hund var. Hälften av hennes "kom-inte-och-bestäm-över-mig"-attityd hade varit tillräckligt jobbigt för mig som helst vill ha en trogen hundkompis som följer med och inte ifrågasätter alltför mycket. Mina föräldrars rottis var en mesig hund. Envis och inte alltid så foglig, men jämfört med min egen rottis, en hund som jag som vuxen definitivt klarat av.

Men man vet aldrig förrän efteråt och varje hund är en ny prövning. Vår nya hund är mjuk och rar i sitt sätt. Inte så morsk som jag sett många andra, men kanske är de också hundar som får "hållas" mer än min? Sådant lär man aldrig veta. Hunden har givetvis sin individuella personlighet också.

Vad jag vill säga med detta inlägg är att du, Cassiopeja inte skall känna dig värdelös. Du har gjort allt enligt boken, skaffat en ras som i de allra flesta fall hade passat din personlighet (pudlar är inte kända för att vara rottis-aktiga), men råkat på en hund som inte matchar dig så bra. Det i sin tur gör att du tappar sugen (och vem hade inte känt sig frustread/besviken?) och allt blir en negativ spiral.

Det är ett lotteri att köpa hund och man aldrig förrän efteråt hur det blir. Man kan bara göra göra sitt bästa av situationen och jag säger som Jadzia, se inte din situation som ett misslyckande. Tvärtom en värdefull lärdom!

 

[Mabuse]

Sv: Misslyckad hundägare (långt och meningslöst...)

En kommentar:

Det här blir lite gissningar, men jag tror inte att pudlar är så lätta hundar. Mina svärföräldrar har sen 20 år tillbaka pudeluppfödning (mest storpudel, men de har haft mellanpudel också), som min sambo tävlade med när han bodde där. Han är mycket tuffare i sina uppfostringsmetoder gentemot hundar än jag, som är uppväxt med fransk bulldog och boxer. Det kan ju ha andra orsaker att han är tuffare, men uppenbart är det så, att pudlarna tål en hel del psykiskt, för det har ju gått bra för honom när han tävlat.

Däremot håller jag med andra om att det är konstigt att hunden inte vill ha mer kontakt än så, och inte är glad - storpudlarna hos min svärmor är snarare tvärtom, enormt intresserade och "på", och när de haft valpar så är det verkligen "O glädje! O glädje!" hela tiden.

Nu vet jag ju inte hur uppfödaren du köpte hunden av är, men svärmor har inget emot om valpköparna hör av sig med frågor. I vissa fall har hon åkt ut till ägaren för att se om det går att lösa problemet på plats och gett lite handfasta råd. Uppfödaren vill ju också att det ska fungera bra med hunden! Så ring du!

 

[Skogstrollet]

Sv: Misslyckad hundägare (långt och meningslöst...)

Det guardianangel skriver tycker jag låter mycket klokt och definitivt värt att prova. Hade nog gjort så själv. Det har man ju märkt själv ibland att blir man för på och intresserad av en hund så tappar den liksom intresset, motsatsen borde gälla.

Dessutom verkar det som om din valp/unghund kanske känner sig lite pressad av den "påtvingade" (förlåt) kontakten och skulle må bättre av att få kliva fram på egna villkor? Precis som en surande unge, ignorera henne/honom och gör något jätteroligt en bit ifrån så slutar snart ungen att sura och vill vara med istället.

"Det krävs ett helt gäng bukefalister för att uppfostra en valp!" -vi är med dig så länge du vill!

 

[Mabuse]

Sv: Misslyckad hundägare (långt och meningslöst...)

Har pratat lite mer med sambon, och han menade att just det där beteendet hade deras mellanpudel som han tävlade med också. Om han ville att den skulle göra något som den inte kände för just då så blev den stensur och ignorerade honom.

Hos den hunden höll det dock inte i sig lika mycket som det verkar på din hund, så sambon tyckte att din hund låter som en måndagsexemplar i psyket. Har du pratat med uppfödaren? Vad säger hon?

 

[Shettisar]

Sv: Misslyckad hundägare (långt och meningslöst...)

Precis min tanke också..En hund som hugger flera gånger blir inte gammal här.

Jag kan bara hålla med Martha & Co. Jag hade undersökt hunden, rätt om rasen kanske är kylig som någon skrev så är ju en valp levnads glad oavsett ras?
Låter som det är något som är galet hos hunden.Och absolut inte hos er, ni gör så gott ni kan o mer därtill.
Men prova att kontakta veterinär och sen tränare,vem som helst förstår ju att det ligger hos hunden och inte er.
Lycka till o stå på dig!!

 

[cassiopeja]

Sv: Misslyckad hundägare (långt och meningslöst...)

Hos den hunden höll det dock inte i sig lika mycket som det verkar på din hund, så sambon tyckte att din hund låter som en måndagsexemplar i psyket. Har du pratat med uppfödaren? Vad säger hon?

Jag har inte pratat med uppfödaren än. Jag tror dock inte att han är dålig i psyket, utan att vi helt enkelt inte får fram varandras bästa sidor. När jag var hos privatinstruktören blev hon jätteförtjust i honom. Hon tyckte att han var en jätterolig och supersmart hund. Fast mycket att jobba med, och att det kunde ta lång tid innan det skulle funka oss emellan.... En självständig, självsäker och tuff kille men mycket egen vilja och attityd, och det tyckte hon var en jätterolig hund. "Hellre en hund med egna idéer och initiativ än en som bara gör en till lags och gör vad man säger" tyckte hon. Fast där vet jag ju inte riktigt om jag håller med....

I alla fall så lyckades hon lära honom "vacker tass" på bara några minuter. Så lätt som det gick för mig att lära vår förra hund att räcka vacker tass. Så lätt som jag tycker att det borde gå. Men själv har jag kämpat jag vet inte hur länge med att försöka lära honom vacker tass, och han har bara totalvägrat förstå vad jag ville. Det riktigt dumma är att jag inte kunde se någon större skillnad i hur hon gjorde jämfört med hur jag hade gjort. Hon använde till och med samma metod som mig - att ha en godis i knuten näve och låta honom prova flera olika beteenden, för att när rätt tass väl lyftes ge honom godiset, och sedan upprepa det flera gånger tills tassen lyftes direkt.... Men när jag har försökt har han bara inte förstått. Eller inte velat förstå kanske....

På något sätt känns det bara som ytterligare ett bevis på att vi inte passar ihop. Han KAN uppenbarligen förstå - men bara inte tillsammans med mig. Jag har som jag tidigare har nämnt någonstans gått på valpkurs och hos privatinstruktör, och jag har fått uppfattningen att jag inte gör något direkt FEL, utan jag beter mig rätt mot honom enligt konstens regler. Men att han bara inte vill förstå mig, inte vill vara mig till lags. Och han blir arg, och jag blir arg, och han vägrar förstå, och jag vägrar ge mig....

Det är svårt, jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Om jag bara låter bli att ställa krav på honom utan släpar med honom som en pälsboll överallt så är det ju egentligen inga större problem (förutom att våra promenader inte ser särskilt vackra ut eftersom han drar och sliter åt alla håll...). Han är ju inte aggressiv, farlig för omgivningen eller något sånt. Och han väger ju trots allt bara 9 kg och är lätt att hålla i och lyfta iväg... Och visst tycker jag om honom på ett sätt - det är väl svårt att låta bli eftersom han ändå bott hos oss ett tag och han är en stark personlighet. Men vi fungerar inte jättebra tillsammans, har inte den där kontakten och samarbetet med varandra som jag haft med familjens hundar tidigare, och vi lockar nog inte fram varandras bästa sidor....

 

[GaurdianAngel]

Sv: Misslyckad hundägare (långt och meningslöst...)

I alla fall så lyckades hon lära honom "vacker tass" på bara några minuter. Så lätt som det gick för mig att lära vår förra hund att räcka vacker tass. Så lätt som jag tycker att det borde gå. Men själv har jag kämpat jag vet inte hur länge med att försöka lära honom vacker tass, och han har bara totalvägrat förstå vad jag ville.

Det där är fel gjort av instruktören anser jag! Som instruktör ska man aldrig "ta över" elevens hund och visa/lära in moment. Det är ett sätt som många instruktörer utnyttjar för att hundägarna ska tycka dem är så duktiga. Ett bra sätt att få hundägarna få dåligt självförtroende.

Det är alltid lättare för en utomstående att lära in tex tass på en främmande hund. När Du som ägare kommer med Din hund till en privatinstruktör eller till klubben så riktar Du all Din uppmärksamhet på denna person. Med hela Ditt kroppspråk visar Du inför Din hund att denna person är någon väldigt viktig och betydelsefull person, vilken man bör lyssna på.
Så att Din hund verkar lära sig allt jättefort och visar sig jätteintresserad är inte alls konstigt. Du har ju redan omedvetet visat att Du tycker personen är intressant och har denna person sedan godis i sin hand så gör det ju saken bara bättre, tycker hunden.

Tycker absolut inte att Du ska ta illa vid Dig av att hunden snabbt lärde sig tass inför denna instruktör.

Jag tycker Du ska säga detta till instruktören att Du inte vill att hon ska visa Dig hur man gör när man lär in olika moment. Det ska hon kunna förklara själv eller så får hon visa på sina egen.

 

[Daydream]

Sv: Misslyckad hundägare (långt och meningslöst...)

Måste säga att jag anser att du är barnslig om du inte tar kontakt med din uppfödare och ber om hjälp. Det är ju självklart att uppfödaren vill att den valp denne har placerat ska ha det bra och trivas så du får säkert hjälp.
Vet du att hunden är frisk? Om den är hängig och inte är med på något så kan den ju vara sjuk.

 

[eldhroka]

Sv: Misslyckad hundägare (långt och meningslöst...)

Jag har en liten stilla undran.. Har din uppfödare aldrig ringt och frågat dig hur det går med hunden?

Jag vet en bra tränare men du verkar ju redan ha hittat någon Hur trivs du med denna tränare? För mig känns det viktigt att jag tycker att tränaren kan ge mig mer kunskap på ett sätt som känns bra. Dvs tränaren ska inte trycka ned mig, h*n ska kunna svara på mina frågor utan att få mig att känna mig dum osv.

mvh Anna

 

[cassiopeja]

Sv: Misslyckad hundägare (långt och meningslöst...)

Jag har en liten stilla undran.. Har din uppfödare aldrig ringt och frågat dig hur det går med hunden?

Jag vet en bra tränare men du verkar ju redan ha hittat någon Hur trivs du med denna tränare? För mig känns det viktigt att jag tycker att tränaren kan ge mig mer kunskap på ett sätt som känns bra. Dvs tränaren ska inte trycka ned mig, h*n ska kunna svara på mina frågor utan att få mig att känna mig dum osv.

mvh Anna

Nej uppfödaren har inte ringt, men det sa hon redan från början att hon inte är typen som gör, utan att jag var välkommen att ringa själv om jag undrade över något.

Jag trivs med tränaren, men jag tror inte riktigt att en tränare kan hjälpa mig egentligen.... Det är ju kontakten som inte fungerar. Kontakten och samarbetet (och våra personligheter). Jag ville ha en hund som var följsam, villig att vara till lags, kommunikativ och frivilligt tar kontakt. Med min lilla självständiga vovve kan det i värsta fall ta flera års träning av kontaktförstärkning bara för att få honom att uppskatta att ta och hålla kontakten med mig... Och innan jag har någon kontakt med honom är det ju ingen idé att försöka träna något annat.

 

[Springer]

Sv: Misslyckad hundägare (långt och meningslöst...)

Nej uppfödaren har inte ringt, men det sa hon redan från början att hon inte är typen som gör, utan att jag var välkommen att ringa själv om jag undrade över något.


Men varför ringer du inte då?

 

[cassiopeja]

Sv: Misslyckad hundägare (långt och meningslöst...)

Men varför ringer du inte då?

För att jag vet vad som anses om en person som inte klarar av sin hund och som vill omplacera den.
För att jag är rädd och skäms.

Nåväl, jag har faktiskt ringt, och det var (precis som jag misstänkte) inte populärt. Men jag vill tacka alla i denna tråd som har engagerat sig och tagit sig tid att ge mig tips och råd. Det är bara att konstatera att det var fel av mig att skaffa hund och att jag är olämplig som hundägare, men det går inte att göra ogjort tyvärr och nu tycker jag att jag har provat flera vägar ut men bara kommit fram till att jag och hunden inte passar ihop (vilket man inte kan skylla på för det är alldeles för subjektivt) och jag hittar ingen lösning för det så nu får det vara såhär.

 

[Gnist]

Sv: Misslyckad hundägare (långt och meningslöst...)

För att jag vet vad som anses om en person som inte klarar av sin hund och som vill omplacera den.
För att jag är rädd och skäms.

Nåväl, jag har faktiskt ringt, och det var (precis som jag misstänkte) inte populärt. Men jag vill tacka alla i denna tråd som har engagerat sig och tagit sig tid att ge mig tips och råd. Det är bara att konstatera att det var fel av mig att skaffa hund och att jag är olämplig som hundägare, men det går inte att göra ogjort tyvärr och nu tycker jag att jag har provat flera vägar ut men bara kommit fram till att jag och hunden inte passar ihop (vilket man inte kan skylla på för det är alldeles för subjektivt) och jag hittar ingen lösning för det så nu får det vara såhär.

Hallå där!!!
Vad är det där för kvalificerat sk**snack???????
Att du råkat ut för ett Miffo till uppfödare är väl banne mig inte ditt fel och gör dig inte till en olämplig hundägare!!
Nu får du ursäkta att jag låter lite tuff och brutal.....
Inse att din hund inte är en normal representant för pudelrasen!! Inse att din uppfödare inte är seiös!!
Vore det inte för att du bor så långt bort, så skulle jag erbjudit en specialsydd kurs för dig och din jycke i det egna Hemmet!!

Tror inte ett smack på att du är en olämplig hundägare, så ge inte upp på hunden..
Ta hjälp av hundpsykolog eller vad som helst, men ge banne mig inte upp!! Motbevisa dig själv....

 

[Kilauea]

Sv: Misslyckad hundägare (långt och meningslöst...)

För att jag vet vad som anses om en person som inte klarar av sin hund och som vill omplacera den.
För att jag är rädd och skäms.

Nåväl, jag har faktiskt ringt, och det var (precis som jag misstänkte) inte populärt. Men jag vill tacka alla i denna tråd som har engagerat sig och tagit sig tid att ge mig tips och råd. Det är bara att konstatera att det var fel av mig att skaffa hund och att jag är olämplig som hundägare, men det går inte att göra ogjort tyvärr och nu tycker jag att jag har provat flera vägar ut men bara kommit fram till att jag och hunden inte passar ihop (vilket man inte kan skylla på för det är alldeles för subjektivt) och jag hittar ingen lösning för det så nu får det vara såhär.

Om du ska räknas som olämplig hundägare så bör nog jag göra det (av intrycket jag fått av dig här).
Håller på att sliter håret i alla håll och kanter pga min donna (lagotton). Senast igår stack hon från gården på sommarstället (hon går i vanliga fall i lina för att det inte ska kunna ske och för att vi ska minska på förbudsorden). Hon var bara borta. Ropade, ropade och ropade...ingen hund. När jag cyklat precis från gården kommer hon studsande, glad och nöjd, från grannen. Mitt på vägen (visserligen bara en grusväg, men det KAN ju komma bilar).....gissa om jag var arg och lättad samtidigt!

Lydnaden har vi helt gett upp med, träningsmässigt alltså. Numera fungerar INGENTING i hennes hjärna. Allt hon lärt sig har försvunnit, puts väck. Hon är tillbaka i hennes valpfasoner (hon var ju fruktansvärd som liten, ok, yngre).
Jag står ut, men det är inte mer än så.
Som tur är har jag en förstående uppfödare och även lagottons pappas ägare som jag håller kontinuerlig mail-kontakt med!

 

[Grana]

Sv: Misslyckad hundägare (långt och meningslöst...)

Precis, du och din hund passar inte ihop. Men för det säger det inte att du inte kan ha hund igen (blev det rätt nu :-)..) Det är ju så med allt, ibland passar man ihop, ibland inte. Fungerar det inte, går man skilda vägar och testar med en annan... Gäller ju även häst, sambo, bil..ja allt.
Hade du bott nära mig, hade du fått låna min gamla, så får du se att du visst fungerar med andra hundar.