"Mitt livs stora kärlek"

Fast varför tror så många att en ensam person "väljer bort" något?
Det kom kanske inte någon mer som vare sig föll för pesonen eller vice versa?

Ensamliv behöver i inte innebära att man sagt nej till en massa chanser. En del människor väcker helt enkelt inte intresse hos andra.
Precis vad jag tänkte skriva men visste inte hur jag skulle formulera mej.
 
Fast gör inte många en tankevurpa nu? Jag gör iaf skillnad på den stora kärleken och den enda. Även om man går vidare i livet och träffar nya kärlekar så kan det ju finnas en man aldrig glömmer, det händer ju faktiskt att man läser om de som skilts åt som unga, träffat andra, gift sig, skaffat barn och sedan av olika anledningar blivit singlar igen och återupptagit kontakten efter väldigt många år och blivit kära på nytt. :idea:

Ens livs kärlek behöver ju inte vara den enda kärleken i livet. :love:
 
Fast gör inte många en tankevurpa nu? Jag gör iaf skillnad på den stora kärleken och den enda. Även om man går vidare i livet och träffar nya kärlekar så kan det ju finnas en man aldrig glömmer, det händer ju faktiskt att man läser om de som skilts åt som unga, träffat andra, gift sig, skaffat barn och sedan av olika anledningar blivit singlar igen och återupptagit kontakten efter väldigt många år och blivit kära på nytt. :idea:

Ens livs kärlek behöver ju inte vara den enda kärleken i livet. :love:
Jag vet inte vem du syftade på, jag gör nog iaf ingen tankevurpa. Tror absolut att det kan finnas många ”den stora kärleken”.
 
Eftersom jag är nöjd, och älskar min sambo :) Även om det skulle dyka upp någon som skulle ha passat mig lite bättre i teorin så finns det inte en chans att den marginalskillnaden skulle överväga kärlek som haft flera år på sig att växa. När jag var yngre tänkte jag att man väl var tillsammans tills man hittade någon bättre, men det var innan jag fattade hur jag fungerar i relationer och hur det (för mig) skiljer sig mellan att vara nyförälskad och att älska någon.
 
Eftersom jag är nöjd, och älskar min sambo :) Även om det skulle dyka upp någon som skulle ha passat mig lite bättre i teorin så finns det inte en chans att den marginalskillnaden skulle överväga kärlek som haft flera år på sig att växa. När jag var yngre tänkte jag att man väl var tillsammans tills man hittade någon bättre, men det var innan jag fattade hur jag fungerar i relationer och hur det (för mig) skiljer sig mellan att vara nyförälskad och att älska någon.
Jag tänker att det där är aningen naivt.
 
Eftersom jag är nöjd, och älskar min sambo :) Även om det skulle dyka upp någon som skulle ha passat mig lite bättre i teorin så finns det inte en chans att den marginalskillnaden skulle överväga kärlek som haft flera år på sig att växa. När jag var yngre tänkte jag att man väl var tillsammans tills man hittade någon bättre, men det var innan jag fattade hur jag fungerar i relationer och hur det (för mig) skiljer sig mellan att vara nyförälskad och att älska någon.
Jag tänker snarare tvärtom. Jag älskar min sambo och har extremt svårt att teoretiskt föreställa mig att någon annan skulle kunna vara en bättre "match".
Men det innebär ju inte att det är helt omöjligt att det kan dyka upp någon annan som får mig på fall.
Osannolika saker händer ju.

Jag har ju älskat mina tre andra långa relationer (2*7år Och 2år) Och. Det står liksom inte i motsättning till varandra.
Så det går ju inte att helgardera sig för all framtid.
 
Jag tänker snarare tvärtom. Jag älskar min sambo och har extremt svårt att teoretiskt föreställa mig att någon annan skulle kunna vara en bättre "match".
Men det innebär ju inte att det är helt omöjligt att det kan dyka upp någon annan som får mig på fall.
Osannolika saker händer ju.

Jag har ju älskat mina tre andra långa relationer (2*7år Och 2år) Och. Det står liksom inte i motsättning till varandra.
Så det går ju inte att helgardera sig för all framtid.
Jag har dessutom skäl att tro att OM jag blir kär i någon annan än min sambo så lär det INTE vara någon som varesig teoretiskt eller praktiskt är en "bättre match" än min nuvarande utan snarare totala motsatsen...

Kärlek är ju inte alltid ett beslut fattat på logiska och rationella grunder.
 
Senast ändrad:
Mitt ex var mitt livs kärlek
Men också alkoholist och våldsam
Valet blev enkelt
Hellre singel än död
Så jag och katten kamperar ihop
Kanske ramlar jag över nån igen eller såska förblir jag ensam
 
Fast gör inte många en tankevurpa nu? Jag gör iaf skillnad på den stora kärleken och den enda. Även om man går vidare i livet och träffar nya kärlekar så kan det ju finnas en man aldrig glömmer, det händer ju faktiskt att man läser om de som skilts åt som unga, träffat andra, gift sig, skaffat barn och sedan av olika anledningar blivit singlar igen och återupptagit kontakten efter väldigt många år och blivit kära på nytt. :idea:

Ens livs kärlek behöver ju inte vara den enda kärleken i livet. :love:
Så var det för mig, vi fann varandra igen efter +20 år. Det innebär ju inte att det inte funnits kärlek i de förhållanden jag haft under tiden, förstås.
 

Liknande trådar

Relationer Hur mycket är egentligen värt att offra för kärlek? Är 38 år, har varit tillsammans med min pojkvän i ett år. Han bor 1 timmes bilfärd...
5 6 7
Svar
132
· Visningar
12 655
Senast: Ramona
·
Relationer Fundering efter att ha läst i en dagbokstråd och att en kollega frågade mig om jag menade det jag sa positivt. Vi människor...
2 3
Svar
45
· Visningar
3 594
Senast: Snowball
·
Relationer Hejhopp. Bönar och ber efter nått svar från någon klok människa med lite livs erfarenhet. Har visserligen lite själv betoning på lite...
2 3
Svar
52
· Visningar
3 736
Senast: Mabuse
·
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
5 992
Senast: mars
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp