Musslan pratar

Idag råkade jag få slut på jobb framåt eftermiddagen så chefen tyckte att jag kunde åka hem. Det är ju så med det här lilla företaget att ibland får vi jobba så det ryker ur öronen och ibland kan vi softa.

I stället för att åka raka spåret hem åkte jag till den lokala handelsträdgården för att glo lite och sukta på alla växter som jag ändå inte har plats för hemma. Där har jag arbetstränat en gång i tiden så jag känner en del av dem som jobbar där. En av dem sprang jag på borta hos perennerna så jag stannade för att prata. Det brukar jag göra när jag är där, men noterade att jag faktiskt har ändrat sätt numera. En gång i tiden var jag ganska sluten och jag blev t.o.m. kallad för "musslan" för att jag inte sa så mycket. Nu har musslan öppnat truten och babblar på.

Jag visade henne bilder på den trädgård jag skapat under den tid jag har bott här och hon gillade vad hon såg, framförallt gillade hon spaljén som satte en bra struktur på trädgården. Så jag bjöd faktiskt hem henne till mig ifall hon ville se det live någon gång i sommar när växtligheten är som finast. För några år sedan hade jag varit för blyg för att göra det.

Jag undrar om det är den där yogan som möblerar om hela mitt sätt att vara?