Bukefalos 28 år!

Myndighetsfråga (FK)

Samtidigt iofs, forum och media är ju proppfullt av historier om folk som -så då sjukskrev jag mig. Utan att egentligen ha verkat väldigt dåliga varken psykiskt eller fysiskt. Min gamla chef tex. Ett gräl med chefen över och så sjukskrev hon sig 1-2 månader och slutade. Undrar fortfarande hur det kan vara så lätt när det verkar så svårt annars ibland.

Fast där har du ju ingen aning om bakgrunden. Och HON kan inte ha sjukskrivit sig mer än sju dagar, sedan krävs det att läkaren gör det.
 
Ja o h jag tycker det I grunden är bra. Läkare bedömer och beskriver det medicinska och FK det rättsliga. Alla gör det de är bäst på. MEN det kräver att saker ändras från nu. Men jag tycker läkare ska slippa juridik och att FK ska slippa göra medicinska bedömningar. Och så skulle det bli i ett utopia där det kom tydliga underlag och det verkligen bara handlade om att bedöma rätten till förmån.

Men dit är det långt och både FK och landstinget har massor med jobb om man ska komma dit.

För det är tyvärr inte lagmässigt så enkelt att det bara handlar om sjuk eller ej. Det handlar om hur länge man varit sjuk, och vad domstolarna sagt ska spela roll osv. Och det är bara se på FKs handläggningstid hur bökigt det är utreda.

Så ska man gör en enkel process, den som vore bäst för patienten, där läkarens ord berättigade till ersättning skulle man behöva ändra lagen och sänka kraven vilket blir fler med ersättning och dyrare. Eller så skulle läkarna behöva utreda en massa mer.

Tillägg. Det är heller inte alltid så att läkarna ens vet. När det gäller andra förmåner så många läkare skriver t ex intyg för aktivitetsersättning för personer som inte klarar vanligt jobb men ett anpassat. De har inte rätt till ersättning och det är helt okej tycker jag läk inte vet det.
Jag menade alltså att jag tycker att lagen borde ändras om den nu är formulerad annorlunda. Jag tycker inte att det borde finnas någon juridik involverat alls kring bedömning av människors behov av sjukskrivning.
Däremot det andra kring SGI osv ska läkarna såklart inte behöva hantera.
 
Fast där har du ju ingen aning om bakgrunden. Och HON kan inte ha sjukskrivit sig mer än sju dagar, sedan krävs det att läkaren gör det.
Nej antagligen inte men huvudargumentet var att det är en vanlig mening i artiklar i media utan någon vidare referens till någon sjukdom utan kanske relaterat till att man är arg på X. Sedan följt av ett exempel från mitt jobb. Jag har länge undrat över den självklarhet som det yttras. Om X gör såhär så sjukskriver jag mig.

Men jag överförklarar. I media kan man lätt få ett intryck av att arbetsplatskonflikter är en giltig och fullt acceptabel sjukskrivningsorsak. Det hade jag fått. Men det är det tydligen inte.

Bertil Thorslund påpekar att konflikter på arbetsplatsen inte är en legitim sjukskrivningsorsak, konsekvenserna är arbetsgivarens ansvar. Också de ekonomiska.

https://www.gp.se/forskare-synar-jobb-konflikter-1.1217027?

Men det har egentligen mycket lite med den övriga diskussionen att göra och det var inte heller det jag ville säga med mitt ursprungsinlägg. Det var bara en reflektion över ett mediafenomen.
 
Senast ändrad:
Nej antagligen inte men huvudargumentet var att det är en vanlig mening i artiklar i media utan någon vidare referens till någon sjukdom utan kanske relaterat till att man är arg på X. Sedan följt av ett exempel från mitt jobb. Jag har länge undrat över den självklarhet som det yttras. Om X gör såhär så sjukskriver jag mig.

Men jag överförklarar. I media kan man lätt få ett intryck av att arbetsplatskonflikter är en giltig och fullt acceptabel sjukskrivningsorsak. Det hade jag fått. Men det är det tydligen inte.



https://www.gp.se/forskare-synar-jobb-konflikter-1.1217027?

Men det har egentligen mycket lite med den övriga diskussionen att göra och det var inte heller det jag ville säga med mitt ursprungsinlägg. Det var bara en reflektion över ett mediafenomen.
Jag har nog aldrig sett artiklar i media där det framstår som att någon är sjukskriven för att hen är arg. Så jag vet inte riktigt vad du pratar om.
 
Du skrev ju att du anser att systemet i grunden är bra. Det var då denna del i diskussionen startade, jag tycker nämligen att systemet är skitdåligt.

Det är nog inte alls säkert att det skulle bli så dyrt. Det skulle innebära mindre administrativt arbete för läkarna (läkarna är dyra per timma och skulle då istället kunna träffa fler patienter) och det skulle bli betydligt mindre kostnad för alla dessa stressade handläggare.
Om man nu antar att läkarna gör korrekta bedömningar och att det främst är att de skriver dåliga intyg som är problemet så bör det ju inte göra någon större skillnad i vilka som får/har rätt till sjukpenning.
För vi vill ju att alla som behöver sjukpenning ska få sjukpenning, eller hur?
Sedan undrar jag också egentligen över hur läkarna ska kunna känna till alla arbeten så väl att de ska kunna veta exakt vilken del i depressionen som gör att man inte kan arbeta på exakt just det arbetet? Läkare är väl egentligen inte bättre på att känna till alla arbeten i Sverige än försäkringskassan.

Då är det kanske arbetsgivarens som borde bidra med det istället. Här på bygget kan man inte arbeta med ett brutet ben för att...

Men det blir ytterligare en part iofs.

(dvs jag håller med, känns som att en orsak till att de kanske inte vill svara tydligt är att det nog ligger utanför deras kännedom exakt hur sjukdom X (välkänd) påverkar arbete Y där läkaren aldrig jobbat.)
 
Sedan undrar jag också egentligen över hur läkarna ska kunna känna till alla arbeten så väl att de ska kunna veta exakt vilken del i depressionen som gör att man inte kan arbeta på exakt just det arbetet? Läkare är väl egentligen inte bättre på att känna till alla arbeten i Sverige än försäkringskassan.

Då är det kanske arbetsgivarens som borde bidra med det istället. Här på bygget kan man inte arbeta med ett brutet ben för att...

Men det blir ytterligare en part iofs.

(dvs jag håller med, känns som att en orsak till att de kanske inte vill svara tydligt är att det nog ligger utanför deras kännedom exakt hur sjukdom X (välkänd) påverkar arbete Y där läkaren aldrig jobbat.)
Läkarna pratar väl med sina patienter om vad som blir problematiskt och hur situationen ser ut?
 
Sedan undrar jag också egentligen över hur läkarna ska kunna känna till alla arbeten så väl att de ska kunna veta exakt vilken del i depressionen som gör att man inte kan arbeta på exakt just det arbetet? Läkare är väl egentligen inte bättre på att känna till alla arbeten i Sverige än försäkringskassan.

Då är det kanske arbetsgivarens som borde bidra med det istället. Här på bygget kan man inte arbeta med ett brutet ben för att...

Men det blir ytterligare en part iofs.

(dvs jag håller med, känns som att en orsak till att de kanske inte vill svara tydligt är att det nog ligger utanför deras kännedom exakt hur sjukdom X (välkänd) påverkar arbete Y där läkaren aldrig jobbat.)

Läkaren behöver inte beskriva att patienten inte kan bygga för att. Utan att patienten inte kan utföra sitt arbete som byggare då patienten inte kan lyfta armarna ovan axelhöjd höjd tex.

Men det är svårt för läk ta reda på tex om byggfirman kan erbjuda en skrivbordstjänst ett tag.

Det kommer in efter ett tag i bedömningen att man har kontakt med AG. Då prövas mot vilka anpassade uppgifter ag kan erbjuda. När det gäller lite längre sjukskrivningar har FK ofta kontakt med arbetsgivare.

Mitt intyg nu så jag informerade läk om vad AG gjort för anpassning när han frågade. Ändå står inget om det i intyget och är I kryssat att anpassade arbetsuppgifter skulle ev kunna göra jag kunde återgå i arbete. Fullt logiskt eg då han bara har mitt ord på anpassningar etc.

FK kommer garanterat kolla upp det. Och kan även om det behövs bara lite mer drivande mot AG att de ska ta det ansvar de har i lag om anpassningar, rehabilitering osv. Svårare för läk att ringa min chef och tycka "du förstår väl att du måste... Har du gjort ditt o h datt. Nu har Alexandra varit sjukskriven såhär många dagar så nu..."
Eller för all del utreda omfattningen av arbetsgivaransvaret. Är det rimligt ag köper en stol för 11 000 kr eller låter mig få andra uppgifter? För min arbetsgivare - oh ja. För en liten firma som enbart målar hus - helt andra krav.

Så det är himla många dimensioner. Men jag tycker också det borde kollad med Ag än mer. Även från FKs sida. Inte hänvisa till att ag borde kunna utan att kolla.
 
Jag menade alltså att jag tycker att lagen borde ändras om den nu är formulerad annorlunda. Jag tycker inte att det borde finnas någon juridik involverat alls kring bedömning av människors behov av sjukskrivning.
Däremot det andra kring SGI osv ska läkarna såklart inte behöva hantera.
Jag håller så mycket med! Och tänker att om det inte behövdes personal på myndigheten för att bedöma en persons rätt till sjukpenning så skulle det frigöra massa pengar som i dag går till FK. Dessa pengar skulle i stället kunna användas för att bygga ut antingen företagshälsovården eller Arbets- och miljömedicin mottagningarna och lägga mer av det arbetsrelaterade utredningsarbetet där. Jag tycker absolut att läkare, psykolog, sjukgymnast (heter det ju inte längre, men jag kan inte komma på ordet...) som är specialiserade mot FHV/AMM är de bästa att bedöma arbetsförmågan och då självklart i samråd med AG. För de sjuka som inte har arbete, behöver utredas för varaktig ersättning eller annat där det inte finns en AG att samråda med bör speciella FHV- (AMM-)mottagningar finnas. Kanske till och med så att SGI, anmälan i tid mm kan utredas där, så kan FK helt läggas ned? Det vore en besparing, om kanske inte givet i pengar så i mänskligt lidande, för både försäkrade och FKs medarbetare.
 
Jag tänkte flika in med en fråga och tagga dig @Alexandra_W , du verkar kunna det här.

Vad händer om läkaren sjukskriver en på 100 % och FK bara godkänner 50 %? Skolkar man från jobbet då om man bara jobbar 50? Och vad händer med SGI?
 
Fast där har du ju ingen aning om bakgrunden. Och HON kan inte ha sjukskrivit sig mer än sju dagar, sedan krävs det att läkaren gör det.

Var på vårdcentralen häromdagen pga envisaste förkylningen ever som aldrig går över och sköterskan sa att numera skriver sköterskorna intyget för dag 8-14 sen efter det måste läkare skriva intyget eftersom det ska till FK. Men för sån vanlig 7-dagars till arbetsgivare räcker att en sjuksköterska gör det tydligen, var nyheter för mig.
 
Var på vårdcentralen häromdagen pga envisaste förkylningen ever som aldrig går över och sköterskan sa att numera skriver sköterskorna intyget för dag 8-14 sen efter det måste läkare skriva intyget eftersom det ska till FK. Men för sån vanlig 7-dagars till arbetsgivare räcker att en sjuksköterska gör det tydligen, var nyheter för mig.
Det har jag aldrig hört heller. Men huvudpoängen var att personen inte kan sjukskriva sig själv mer än en vecka.

Edit: det verkar vara brott mot sjuklönelagen om ssk skriver intyg, den ser ut att bara tala om läkare och tandläkare.
 
Jag menade alltså att jag tycker att lagen borde ändras om den nu är formulerad annorlunda. Jag tycker inte att det borde finnas någon juridik involverat alls kring bedömning av människors behov av sjukskrivning.
Däremot det andra kring SGI osv ska läkarna såklart inte behöva hantera.

Fast rent strikt sett så är det väl bedömningen till ersättning från sjukförsäkringssystemet som försäkringskassan hanterar. Och det har jag svårt att se hur man kan få till utan att blanda in juridik, oavsett vem som gör prövningen om vi önskar likabehandling och rättssäkerhet i myndighetsbeslut i landet. Tänker du att läkarna ska börja göra de bedömningarna, eller att ingen ska göra den bedömningen utan att det borde bli fritt efter eget upplevt behov?
 
Jag tycker absolut att läkare, psykolog, sjukgymnast (heter det ju inte längre, men jag kan inte komma på ordet...) som är specialiserade mot FHV/AMM är de bästa att bedöma arbetsförmågan och då självklart i samråd med AG.

Men om vi flyttar arbetet med att samråda möjligheten till anpassningar på arbetsplatsen med arbetsgivaren så behövs ju fler av dessa yrkesgrupper istället. Och jag har inte hört att läkarbristen har förbättrats på senare tid, så var ska vi hitta dessa extra läkare? Stafettläkare är väl också fortfarande väl använt, och det lär inte vara de bästa förutsättningarna med inhyrd tillfällig personal för att de ska ta det ansvar som behövs. Läkarutbildningen är lång som den är, och jag tycker att det är bättre att de lägger fokus på sin medicinska kompetens och tar hjälp i samverkan med andra experter på sjukförsäkringssystemet, juridiken kring det och kunskap om arbetsmarknaden, än att de ska vidareutbilda sig inom det också. Vad säger fackförbunden för läkare och psykologer om ditt förslag?
 
Fast rent strikt sett så är det väl bedömningen till ersättning från sjukförsäkringssystemet som försäkringskassan hanterar. Och det har jag svårt att se hur man kan få till utan att blanda in juridik, oavsett vem som gör prövningen om vi önskar likabehandling och rättssäkerhet i myndighetsbeslut i landet. Tänker du att läkarna ska börja göra de bedömningarna, eller att ingen ska göra den bedömningen utan att det borde bli fritt efter eget upplevt behov?
Jag funderar dock lite på hur mycket som ÄR juridik i det här. Socialförsäkringsbalken skriver ju knappast saker som att ”sjukdomen X påverkar arbetet Y i tillräcklig omfattning”.

Det görs ju därför en bedömning av hur den specifika patientens A sjukdom Y påverkar hens arbetsförmåga. Och där bör ju de som har mest koll vara läkarna. Sedan kan ändå en handläggare på FK besluta att nej, arbetsförmågan är inte så påverkad att A har rätt till sjukpenning.
 
Jag funderar dock lite på hur mycket som ÄR juridik i det här. Socialförsäkringsbalken skriver ju knappast saker som att ”sjukdomen X påverkar arbetet Y i tillräcklig omfattning”.

Det görs ju därför en bedömning av hur den specifika patientens A sjukdom Y påverkar hens arbetsförmåga. Och där bör ju de som har mest koll vara läkarna. Sedan kan ändå en handläggare på FK besluta att nej, arbetsförmågan är inte så påverkad att A har rätt till sjukpenning.

Är det vanligaste vid avslag att läkaren och handläggaren har samma uppfattning om personens besvär, men gör olika bedömning av huruvida det påverkar arbetsförmågan, eller att läkarutlåtandet inte beskriver tillräckligt på vilket sätt arbetsförmågan påverkas och att handläggaren bedömer att det inte är visat att arbetsförmågan är nedsatt? På din beskrivning låter det som att både läkaren och handläggaren bedömer patientens medicinska status och gör olika bedömning, medan jag har fått uppfattningen att läkaren gör bedömningen av patientens medicinska status och handläggaren gör bedömningen av det beskrivna underlaget. Har jag fel?

(Jag förutsätter här att vi pratar om en person med kortare sjukskrivning som ska bedömas mot nuvarande arbete, annars blir det ju en annan situation)
 
Jag funderar dock lite på hur mycket som ÄR juridik i det här. Socialförsäkringsbalken skriver ju knappast saker som att ”sjukdomen X påverkar arbetet Y i tillräcklig omfattning”.

Glömde det första stycket i mitt förra svar. Nej, bedömningarna i praktiken kommer ju påverkas av direktiv och framväxt av praxis. Men lagen sätter ju ramarna, så det är svårt att utforma ett system som ska finansieras och utbetalas av det allmänna, utan att reglera det via juridik. Myndigheters verksamhet och beslut är ju transparanta och överprövningsbara just för att garantera rättssäkerhet och likabehandling inför lagen. Att ta bort FK:s inblandning i prövningen om rätt till ersättning från det allmänna systemet, och överlåta det helt på en enskild läkare anser jag medför andra problem.

Sedan finns ju förstås alternativet att som i många andra länder, nedmontera det allmänna och övergå till privata försäkringssystem. Då kan man välja vilken premie man vill betala, till vilken nivå man vill försäkra sig, och välja ett bolag som är effektivare och/eller mer utbetalningsvilliga än FK. Då kan man ju kanske också välja ett helt system av vårdgivare, försäkring m.m. och slipper vända sig till det allmänna. Själv tycker jag det vore väldigt olyckligt om vi går åt det hållet i Sverige av flera skäl, men det finns ju krafter som vill det så avskaffandet av FK, AF m.fl. kanske kommer närmare än vi räknar med. Om det blir bättre eller sämre får vi ju se...
 
@Thaliaste Jag är inte ute efter att montera ner några system eller driver ens en tes. Jag bara funderar över den zon i det här där det trots allt handlar om bedömningar snarare än lagtolkning.

Och det är nog klart att det FK ska göra är bedöma om underlaget är tillräckligt men där känns det som att man kan hamna vid vägs ände - där det enda som återstår är att handläggaren står bakom ryggen på den sjuke på jobbet. Hur långt ska läkare och sjuk behöva gå för att styrka vad de säger?

Transparent och överprövningsbart är ju toppen, men när det gäller FK får tydligen de flesta avslag vid omprövning och ännu fler får det vid överklagan.
 
Jag tänkte flika in med en fråga och tagga dig @Alexandra_W , du verkar kunna det här.

Vad händer om läkaren sjukskriver en på 100 % och FK bara godkänner 50 %? Skolkar man från jobbet då om man bara jobbar 50? Och vad händer med SGI?

Om man får avslag, oavsett om det är på hela eller på en del så måste man återgå i arbete eller skriva in sig som aktiv arbetssökande på AF första vardagen efter beslutet. Om man skolkar från jobbet bestämmer ju chefen, de kan ju medge tjänstledig utan lön tex om de vill. SGI skyddas genom jobb eller inskriven på AF. Finns nu ett något längre skydd för luckor, förr förlorade med SGI med en dags glapp.

Var det svar? Annars hojta igen
 
Om man får avslag, oavsett om det är på hela eller på en del så måste man återgå i arbete eller skriva in sig som aktiv arbetssökande på AF första vardagen efter beslutet. Om man skolkar från jobbet bestämmer ju chefen, de kan ju medge tjänstledig utan lön tex om de vill. SGI skyddas genom jobb eller inskriven på AF. Finns nu ett något längre skydd för luckor, förr förlorade med SGI med en dags glapp.

Var det svar? Annars hojta igen

Det var svar nog, tack för hjälpen!
 
*kl*

Jag jobbar inte på FK men har fram tills nyligen jobbat med ekonomiskt bistånd och alltså med flertalet klienter som hamnar hos oss för hjälp med sin försörjning efter att de har fått avslag från FK.

Jag blir också ofta frustrerad över FK´s beslut, trots det är jag enig med Alexandra när det gäller att det inte går att gå rakt av på läkarintyg och att FK inte skulle kunna ha åsikter om dessa. Ni anar inte hur många galna läkarintyg som jag har sett. Jag tycker t ex att det är ganska rimligt att FK nekar sjukpenning efter ett läkarintyg som är baserat på 15(!) år gamla journalanteckningar, läkaren träffade alltså inte ens patienten för 15 år sedan. Skulle FK verkligen köpa det utan att ifrågasätta nuläget? Självklart hjälper vi klienten när det är möjligt att överklaga/begära omprövning, men i det här fallet tycker jag inte det går att säga nåt om FK´s belsut. Läkarens arbete däremot..

Likaså tycker jag inte att det är helt rimligt att patienten sjukskrivs 4-6 månader för att patienten "sover dåligt". Det är väl fullt rimligt att FK inte köper detta heller. Patienten behöver ju hjälp med ORSAKEN till varför personen sover dåligt och åtgärder för detta, vad det än må vara. Det kan absolut innebära sjukskrivning en period, också. En sjukskrivning och glömma bort patienten istället för att personen faktiskt får hjälp tycker jag inte är till patientens fördel över huvud taget.

För att ta några, färska, exempel.

Det begås absolut fel på FK, men att läkarkåren skulle stå över allt annat, oavsett vad de kommer med, är inte heller en optimal lösning.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Akvarietråden IV
  • Flämtningar
  • Uppfödare som slutat svara

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp