När börjar barnet bli kräset?

[hjärter_dam]

Jag var själv ganska kräsen som barn men äter i vuxen ålder det mesta med god aptit. Även min sambo, pappa till vår son, var kräsen som barn men där har det inte gått över utan han är fortfarnade mycket restriktiv med vad han äter och inte äter. Vår son är snart ett år och äter än så länge det mesta med god aptit.

Ni som har barn som är kräsna eller petiga med maten, när började det? Jag hoppas såklart att vår son ska fortsätta äta det mesta men räknar med att det kommer skifta i perioder så vill veta lite vad jag kan vänta mig framöver.

 

[Amha]

Dottern, 2 år, började för några månader sedan bli petig med lök. Idag rensade hon bort vitkål och kallade det för lök -.- men äter i övrigt det mesta.

 

[Freddie]

Viktor åt i princip allting som han blev erbjuden i matväg fram till han var tre år om jag inte missminner mig. Han tyckte till exempel mycket om att äta rå lök och oliver och hans favoriträtt som tvååring bestod av en skål torra havregryn med ett pocherat ägg ovanpå, serverat med gröna bönor. Vid sex års ålder var han vansinnigt kräsen och åt till exempel inte ost i någon form, lök, varma grönsaker av något slag och knappt någon frukt utöver två sorters äpplen, banan och melon. Nu är han snart nio och är mindre kinkig, men det finns en hel del han vägrar äta, bland annat gröna bönor, oliver, tomat och kalla mjölkprodukter (mjölk undantaget).

 

[voltis]

Dottern åt allt med god aptit tills hon var kanske 3? Då ratade hon plätsligt alla såser och allt kött (kyckling och fisk går bra, men inte rena köttbitar nöt eller fläsk). Ingenting får röras ihop på tallriken, hon ska se alla matvaror för sig.
Det håller i sig ännu och hon är snart 6. Men jag är inte orolig då hon ändå äter mycket mat, bara det att hon inte äter allt längre.
Och jag har lärt mig att se skillnad på om hon verkligen inte gillar det eller bara är kinkig för dagen.

Hoppas hon inte kommer "lida" av matneofobi som jag troligen har.
Jag har svårt för att prova ny mat, är rädd innan att det inte ska vara gott och då vågar jag inte prova. Är rädd för att det ska smaka illa, och har jag fått det i munnen redan så är det ju försent!
Vill heller inte äta mat som jag inte kan identifiera, tex grytor är mariga då det kan ligga ingredienser i som jag inte vet om.
Eller bara en sådan sak som bitar i yoghurt, konstigt nog, då jag vet att det tex är jordgubbar men jag ser inte alla bitarna....
Konsistenser är också jobbiga, det får inte vara för sladdrigt, tänk champinjoner på burk :O

Har läst att man ofta tydligen föds med neofobi, och det är ngt som naturligt växer bort eller som man får jobba lite med (neofobi= rädsla för nya saker). Jag är inte rädd för att göra nya saker, min variant gäller bara mat

Så jag försöker verkligen få dotterna att iaf smaka, innan hon ratar maten. Och jag märker att hon gör det mer och mer, jag tjatar aldrig eller tvingar aldrig. Men är nöjd om hon smakat och då ratar efteråt, då har hon gett det en chans

 

[Björk]

Ni som har barn som är kräsna eller petiga med maten, när började det? Jag hoppas såklart att vår son ska fortsätta äta det mesta men räknar med att det kommer skifta i perioder så vill veta lite vad jag kan vänta mig framöver.

Vad som räknas som kräset är nog olika beroende på vem/vilka du frågar.

Men enligt min "mall" så är maken OERHÖRT kräsen eller enahanda i sitt ätande. Jag tror det hänger ihop med hans allergi; han fick ganska svåra matallergier i 6-7årsåldern och blev då naturligtvis begränsad i vad han kunde äta. Till det hör att familjen nästan aldrig åt fisk. Idag klarar han en hel del (dock är ju många allergier kvar; det är (förstås) nötter, men också de allra flesta frukter och grönsaker) men jag tycker ofta han är "skeptisk" till saker utöver allergiproblemet. Att äta en pasta med curry och räksås det klarar han ju, men nej, han tackar nej till mängder av mat pga sin (begränsade; enligt mig) smakpalett.

Jag äter allt (vilket syns).

Äldsta barnet (7 år nu) äter i stort sett allt, men är svår med frukt och många grönsaker. Yngsta har i perioder varit väldigt kräsen; började väl vid 6-7 månader; jättesvår att få att äta något alls (4 år nu) Det som hade funkat på äldsta gick inte alls med yngsta. Sen blev välling en favorit o fick då fick det bli "reserven" pga allt hon knappt åt av. Idag äter hon lite dåligt hemma (men bra på fsk), men till skillnad från äldsta är frukt och grönt ganska tacksamt.

Min man säger inte "jag tycker inte om" inför barnen; istället säger han "nejtack, jag är inte hungrig" eller "jag äter sen". Däremot tycker jag ibland att han är alldeles för "bra" på att låta barnen hålla på sin åsikt om sin smak så att säga. T ex om de en gång ratat ärtsoppa för ett år sen och vi bjuder idag igen så är han alldeles för rask med att säga att "det tycker ju du inte om" eller dylikt. Senast idag fick jag säga till honom att inte påtala för den äldsta att det var senap på burgaren (det var väldigt lite) och direkt sätta sig och torka bort det som var där. Låt det vara tycker jag; smaken kan ändra sig om man LÅTER den få en chans att ändra sig. Och jag tycker det verkar enormt mycket krångligare att vara kräsen än att inte vara det; speciellt sett ur socialt perspektiv (och delvis också ur hälsoperspektiv).

Däremot äter maken alltid om någon bjuder på mat (såvitt det inte är något han har allergi emot); då tuggar han i sig och är artig.

 

[Björk]

Hoppas hon inte kommer "lida" av matneofobi som jag troligen har.
Jag har svårt för att prova ny mat, är rädd innan att det inte ska vara gott och då vågar jag inte prova. Är rädd för att det ska smaka illa, och har jag fått det i munnen redan så är det ju försent!
Vill heller inte äta mat som jag inte kan identifiera, tex grytor är mariga då det kan ligga ingredienser i som jag inte vet om.
Eller bara en sådan sak som bitar i yoghurt, konstigt nog, då jag vet att det tex är jordgubbar men jag ser inte alla bitarna....
Konsistenser är också jobbiga, det får inte vara för sladdrigt, tänk champinjoner på burk :O

Har läst att man ofta tydligen föds med neofobi, och det är ngt som naturligt växer bort eller som man får jobba lite med (neofobi= rädsla för nya saker). Jag är inte rädd för att göra nya saker, min variant gäller bara mat

Det där tycker jag stämmer till viss del på min make.... kanske inte så mycket som du beskriver, men han är SVÅR på att prova nytt. Jag river t ex alltid ner morot i köttfärssåsen; han vet om det och tål morot i uppvärmt skick. Men trots att jag gjort det flera gånger OCH han har ätit det så kan han ändå kommentera någon gång om han står bredvid att han önskar jag ska undvika moroten. Han tycker inte det smakar illa, men jag tolkar kommentaren som att han har någon slags idé om att han ändå inte gillar det lika mycket som utan.

 

[Raderad medlem 19815]

Ni som har barn som är kräsna eller petiga med maten, när började det? Jag hoppas såklart att vår son ska fortsätta äta det mesta men räknar med att det kommer skifta i perioder så vill veta lite vad jag kan vänta mig framöver.

Min snart 4-åring har alltid varit kräsen, ända sen han var liten, fast det har blivit värre sen han blev kanske två. Nu vill han nästan inte äta något förutom köttbullar/korv/rent kycklingkött, pasta/ris/potatismos/klyftpotatis, pannkakor, mackor och fil. Tomatsoppa äter han också. Morot som enda grönsak.

LIlla barnet som blir 2 i oktober smakar gärna allt som finns på bordet, sen kanske han märker att han inte gillade det.

 

[Sar]

Jag var själv ganska kräsen som barn men äter i vuxen ålder det mesta med god aptit. Även min sambo, pappa till vår son, var kräsen som barn men där har det inte gått över utan han är fortfarnade mycket restriktiv med vad han äter och inte äter. Vår son är snart ett år och äter än så länge det mesta med god aptit.

Ni som har barn som är kräsna eller petiga med maten, när började det? Jag hoppas såklart att vår son ska fortsätta äta det mesta men räknar med att det kommer skifta i perioder så vill veta lite vad jag kan vänta mig framöver.

Vår minsting (snart 5 år)har svårt för champinjoner i konsistensen (champinjoner på burk). Han är dock aldrig omöjlig med att smaka (vi kör smaka på all mat och man får direkt spotta ut om det är äckligt) och kan gott ställa upp på tävlingar där han äter en champinjon mot att han får två pommes frites av en av systrarna . Kräftor tycker han också ser läskiga ut men kan tänka sig äta en kräftstjärt om den är skalad men vill absolut inte suga på klon.
En av hans systrar (snart 10) petade ut lök, det har blivit bättre men större bitar petas fortfarande bort och har svårt för någon sorts slemmig konsistens så stundtals dissekerar hon. Andra systern (snart 10) äter allt.
Jag tänker att det är ytterst positivt om barnet åtminstone kan tänka sig smaka och att den vet att man absolut inte behöver äta upp något man inte tycker om.

 

[hjärter_dam]

Tack för era svar, låter som om inställningen till mat kan komma att ändras men också att han kan fortsätta att äta det mesta med god aptit.

@Björk, jag känner igen din mans inställning till nya smaker, min sambo är likadan och jag är lite orolig för hur hans inställning till mat ska påverka sonen. Min sambo äter tyvärr inte heller när han blir bjuden på sådant han inte gillar vilket jag upplever som ohyfsat och lite pinsamt. Jag kommer att servera varierad mat här hemma (de dagar det är jag som ansvarar för matlagningen) och så får sambon hantera det på ett sätt så att hans inställning inte påverkar sonens ätande.

 

[Raderad medlem 19815]

Vår minsting (snart 5 år)har svårt för champinjoner i konsistensen (champinjoner på burk). Han är dock aldrig omöjlig med att smaka (vi kör smaka på all mat och man får direkt spotta ut om det är äckligt) och kan gott ställa upp på tävlingar där han äter en champinjon mot att han får två pommes frites av en av systrarna . Kräftor tycker han också ser läskiga ut men kan tänka sig äta en kräftstjärt om den är skalad men vill absolut inte suga på klon.
En av hans systrar (snart 10) petade ut lök, det har blivit bättre men större bitar petas fortfarande bort och har svårt för någon sorts slemmig konsistens så stundtals dissekerar hon. Andra systern (snart 10) äter allt.
Jag tänker att det är ytterst positivt om barnet åtminstone kan tänka sig smaka och att den vet att man absolut inte behöver äta upp något man inte tycker om.

Alltså jag är en sån som älskar nästan all mat och gärna provar nytt, men champinjoner på burk... why?

 

[Snurrfian]

Min yngsta har varit petig sen födseln.. Han tvärvägrade allt utom vatten i nappflaska, utöver amning då... Sen har han fortsatt att vara kinkig. För honom är det inte så mycket smaker som konsistenser. Kött har han väldigt svårt med, det växer gärna i munnen på honom, och längre tillbaka så klarade han inte mos av något utan ville hellre äta en kokt potatis än potatismos.
Men han provar om man utmanar honom lite, han äter hellre "kinamat" än husmanskost.

Den stora har gått i lite perioder, men nu är hon 13 år snart och är genuint intresserad av mat och provar gärna nya rätter, grönsaker osv. Hon tycker å andra sidan att det lätt kan bli för starkt istället och väljer bort sånt efter att ha smakat.

 

[Petruska]

Alltså jag är en sån som älskar nästan all mat och gärna provar nytt, men champinjoner på burk... why?

Just det har jag aldrig serverat till något barn, men annars är min erfarenhet att barn är väldigt olika kräsna, och att det kan vara olika intensivt i olika åldrar, eller hela tiden tills de blir stora.

Jag har jobbat som dagiskokerska, så jag har sett många varianter. Mitt intryck är att det finns rätt lite man kan göra åt det medan de är små, men jag tror på att fortsätta att servera allting så de förblir vana vid att mat är varierat. Sedan måste man givetvis också se till att det alltid finns mat alla "kan" äta, inte tvinga de små att äta sådant de inte gillar.

(När det gäller vuxnas kräsenhet, saknar jag helt kapacitet att hantera det, och undviker i stort sett att äta tillsammans med kräsna vuxna.)

 

[Raderad medlem 19815]

Just det har jag aldrig serverat till något barn, men annars är min erfarenhet att barn är väldigt olika kräsna, och att det kan vara olika intensivt i olika åldrar, eller hela tiden tills de blir stora.

Jag har jobbat som dagiskokerska, så jag har sett många varianter. Mitt intryck är att det finns rätt lite man kan göra åt det medan de är små, men jag tror på att fortsätta att servera allting så de förblir vana vid att mat är varierat. Sedan måste man givetvis också se till att det alltid finns mat alla "kan" äta, inte tvinga de små att äta sådant de inte gillar.

(När det gäller vuxnas kräsenhet, saknar jag helt kapacitet att hantera det, och undviker i stort sett att äta tillsammans med kräsna vuxna.)

Jag hoppas att du har rätt.

 

[trazel]

Vår 4-åring äter inte kött i någon form. Han är mjölk- och sojaproteinallergiker, och överkänslig för baljväxer, vilket gör det han äter till en ganska reducerad kost. När han var liten, säg runt året så åt han allt med god aptit, men efter treårsåldern så har köttet försvunnit mer och mer ur hans kost. Han vill inte äta "kladd" - det ska vara uppdelat på tallriken vad som är vad - sås vill han dock ha på potatis/ris/whatever som nu serveras till.

Vår tvååring äter allt, då menar jag verkligen allt (utom mjölk som även han är allergisk mot). Han är mindre kinkig i det mesta och jag tycker det är en mer obrydd attityd över hela honom än vad det är hos storebrorsan. Det enda han vägrat äta någonsin är burkmat (vilket jag kan förstå)... Han har perioder som han äter mindre i, men då är det inget speciellt som han inte äter utan då äter han inte alls, medan han sedan kommer in i perioder då han äter som en häst.

Jag äter allt, sambon är lite kinkigare med maten - även om hans perspektiv på mat har vidgats en hel del sedan vi träffades.

 

[Sar]

Alltså jag är en sån som älskar nästan all mat och gärna provar nytt, men champinjoner på burk... why?

Varför inte?! Varma mackor med champinjonstuvning av champinjoner på burk, lövbitsröra med dito. Jag gillar de små runda bäst, med timjan på.

 

[Raderad medlem 19815]

Varför inte?! Varma mackor med champinjonstuvning av champinjoner på burk, lövbitsröra med dito. Jag gillar de små runda bäst, med timjan på.

Tja... för min del ser jag ingen anledning att äta någonting på burk när det finns färskt. Konserverad mat är inte i närheten av att smaka som färsk, för att inte tala om konsistensen. Jag hade nog också krävt att bli mutad med pommes för att äta burkchampinjoner!

 

[Sar]

Tja... för min del ser jag ingen anledning att äta någonting på burk när det finns färskt. Konserverad mat är inte i närheten av att smaka som färsk, för att inte tala om konsistensen. Jag hade nog också krävt att bli mutad med pommes för att äta burkchampinjoner!

Svamp äter vi färskt bara när den är nyplockad och det blir ju en rätt kort säsong. Annars är det frys eller tork som gäller (förutom champinjonerna då ). Har planer på att prova konservera kantareller till hösten dock. Jag ser hellre konservering som hållbarhetsmetod än frysning (plats, energiåtgång etc.)

 

[Petruska]

Svamp äter vi färskt bara när den är nyplockad och det blir ju en rätt kort säsong. Annars är det frys eller tork som gäller (förutom champinjonerna då ). Har planer på att prova konservera kantareller till hösten dock. Jag ser hellre konservering som hållbarhetsmetod än frysning (plats, energiåtgång etc.)

Fast just champinjoner finns ju färska i affären till hanterliga kostnader, eller hade du konserverat egenplockade själv? Då blir det möjligen en annan sak. När man konserverar kantareller själv, använder man väl inte metallburk, och det blir inte den där metalliska burksmaken. Samma sak borde ju gälla för egenkonserverade champinjoner.

Ja, det är svårt att se poängen med burkchampinjoner när färska champinjoner är så lättillgängliga, och både smaken och konsistensen dessutom avviker så mycket hos de konserverade.

(Jag hade hellre gett mig på att odla champinjoner i en låda, än köpa konserverade, om jag av någon anledning inte ville köpa färska. Eller avstått helt - egentligen de mer troliga alternativet.)

 

[Sar]

Fast just champinjoner finns ju färska i affären till hanterliga kostnader, eller hade du konserverat egenplockade själv? Då blir det möjligen en annan sak. När man konserverar kantareller själv, använder man väl inte metallburk, och det blir inte den där metalliska burksmaken. Samma sak borde ju gälla för egenkonserverade champinjoner.

Ja, det är svårt att se poängen med burkchampinjoner när färska champinjoner är så lättillgängliga, och både smaken och konsistensen dessutom avviker så mycket hos de konserverade.

(Jag hade hellre gett mig på att odla champinjoner i en låda, än köpa konserverade, om jag av någon anledning inte ville köpa färska. Eller avstått helt - egentligen de mer troliga alternativet.)

Nix, burkchampinjoner (jag gillar verkligen svamp men just färska champinjoner- och där har jag bara provat affärens, inte plockat själv efteresom jag inte hittat några! - tillhör inte favoriterna) och jag upplever inte någon metallsmak när de är tillagade. Det gör jag för övrigt inte heller om jag köper ex.vis tomater på burk. Kantareller konserveras mycket riktigt i glasburkar.

 

[Kiwifrukt]

Jag föddes kräsen, typ. Och har gått genom livet som fruktansvärt kräsen, nästan så man man säga att jag har en fobi mot mat. Har tre yngre syskon (som alltså har sett mig sitta och peta i maten och gnälla hela sin uppväxt, våra föräldrar är inte överdrivet kräsna), två av mina syskon har ätit det allra mesta genom hela livet och den andre (barn nummer tre i syskonskaran, så det är inte den som är närmast mig i ålder) var väldigt kräsen som barn men äter idag det mesta. Jag har alltså varit kräsen sen jag började äta någonting annat än bröstmjölk i princip, och äter fortfarande helst "barnmat" (typ makaroner och pannkakor och sånt), men jag skulle heller inte klassa mitt matbeteende som speciellt normalt.