Bukefalos 28 år!

När ens egen hund blir ett monster...

simba_112

Trådstartare
Har idag tappat allt förtroende för min hund. Respekten och tilliten är som bortfluget. Jag har alltid vetat att hon har riktigt stor jaktlust i sig men trodde aldrig det skulle gå så här långt.
Ett liv släcktes idag. På grund av min hund.
Usch. Mår skitdåligt :(
Vi har fyra hundar. De var alla ute på gården idag, vi har en stor ordentligt inhägnad tomt. Jag är inne och städar. Plötsligt får jag genom fönstret se hur de springer i en jäkla fart mot baksidan. Hinner skymta nåt rött framför dem. Slänger ifrån mig det jag håller och rusar ut. Hör en hund som skäller, jaktskall. Bakom gäststugan hittar jag dem, två av hundarna hugger gång på gång mot en stackars katt. Den tredje är fram och smånafsar medan den fjärde "bara" duttar med nosen och ser mest förvirrad ut.
Tre av hundarna håller sig undan när de ser mig och känner av min ilska, men min fina snälla mysvovve är som förbytt. Helt låst på sitt "byte", trots att jag hugger tag i henne, ruskar henne och vrålar så fortsätter hon att kämpa för att komma loss och tillbaka. Tror inte att hon varken hörde eller såg mig, jag var bara nånting som var ivägen.
Till slut halvt om halvt bar och släpade jag ut henne i hundgården, mer eller mindre kastade ner henne på backen och öste ur mig både det ena och det andra. DÅ först började hon reagera och hon visade underkastelse men i samma sekund som jag vände ryggen till försökte hon springa ut igen..
Fick in de andra hundarna och sambon tog katten och åkte in till veterinären. Men jag visste redan att det var för sent. Katten hade dött innan de kom fram:cry:

Vems katt det var vet jag inte. Har inte sett den tidigare. Kan vara en vandrare eller möjligtvis en vildkatt.

Nu står jag här och vet inte var jag ska börja.
Hur ska jag lyckas reparera min och min hunds relation?
Så fort jag tänker på henne blir jag ledsen och mår dåligt. Min hund som är uppväxt med katter och har en ängels tålamod med allt och alla.
Hon förvandlades till ett monster på två sekunder.
I vilken ände börjar man?
 
Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Åh fy... stackars stackars katt :(.


Klandra inte dig själv, och klandra inte din hund... Det är ett rovdjur, tänk på det.

Jag förstår verkligen hur du känner, men samtidigt kan du inte tänka på henne som "din myshund" i en situation likt denna, utan när hon jagar är hon ett rovdjur och inte en "myshund". Jag tror inte att din hund kommer tappa tilliten till DIG, däremot kanske du inte kommer kunna lita på henne igen när du sett vad hon faktiskt är kapabel till att göra. Däremot ÄR hon samma individ fortfarande, och det kan ingen ta ifrån henne, försök komma vidare trots detta och se att du lärt dig något av det. Något annat kan du ju inte göra tycker jag.

Var inte så hård mot dig själv, vad hade du kunnat göra annorlunda? Att hundar är rovdjur är inget nytt, och du vet att du har en hund med stor jaktlust och nu har du fått kvitto på HUR stor. Vi håller tummarna för att det inte händer igen...

Kram till dig, jag skulle må precis lika dåligt som du... det skulle kunna hända mig med nämligen.
 
Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Det är skillnad på familjens egna katter o andra katter, speciellt om katten springer. När väl jaktinstinkten tagit över så är det bara det som gäller, speciellt om de/den lyckats fälla bytet.

Hundar är hundar o hundar är rovdjur. Härom året blev det ett jädrans liv på Leon, han försöker nästan ta sig ut genom en stängd glasdörr, straxt utanför, inne i hundgården sitter en självmordsbenägen katt. Jag hade nog inte gråtit om hunden varit ute o klippt katten.

Ta några djupa andetag o låt sambon ta hand om hunden tills du samlat ihop dig.

Kram
 
Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Jag förstår att du mår dåligt och du är rejält omskakad av den tragiska händelsen.

Men din hund är fortfarande din myshund, din hund är inget monster, din hund är ett rovdjur. Du kommer att komma över detta, det lovar jag dig. Just nu är allt så färskt eftersom det precis hänt. Låt någon annan hantera hunden de närmsta dagarna så att du kan komma över och börja sortera med tankarna.

KRAM!
 
Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Jag råkade ut för samma sak med min gamla tik - ett rådjurskid strök med - det tog lååång tid innan jag slutade få ångest när jag tänkte på det och insåg att min älskade snälla lydiga vovve kunde göra så MEN hunden har inte gjort fel, tänk på det - den agerade HELT efter sin natur.

Konstigt nog tog jag det helt annorlunda när grannens jakthund klippte en kanin för mig - jag tyckte bara synd om hunden och försökte försvara henne för husse var inte glad alls när han hämtade henne.

Det är vårt eget fel om vi utsätter våra tamdjur för en situtation deras natur inte kan hantera - skyll inte på hunden.
 
Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Tack hörrni!
Ni har så klart rätt i det ni säger.
Det är sånt jag egentligen redan vet, men när man står där själv är det svårt att se klart.
De två som högg har fått vara ute i hundgården hela dagen så jag kunnat smälta händelsen i lugn och ro (sambon jobbar em/kväll).

Har ni några tips på hur man kan bryta hennes låsning på vilt (ja, och katter:crazy:)?
 
Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Håller med de andra, hundar är rovdjur. Jag sa alltid att om min jappe skulle hitta en mus eller träffa ett marsvin eller whatever skulle han bara nosa och vara lite nyfiken men försiktig.

Tills han träffade sin första vattensork. Jag han inte ens reagera förrän han sprintat över gräset, knäckt nacken på den och börjat äta :eek:

Jag blev absolut inte upprörd eller ledsen på honom, men noterade att jag nog INTE ska låta honom träffa smådjur :grin:

Även den snällaste hund kan nog. Kelpien har kommit på skadade djur, skogsmöss som sprungit framför fötterna på honom osv utan att göra mer än nosa försiktigt. Men skulle samma sak ske i flock med en hund med större preydrive skulle han nog också kunna ta en tugga.

Dock håller jag med om att de flesta hundar gör skillnad på familjens djur och främmande!
 
Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Har ni några tips på hur man kan bryta hennes låsning på vilt (ja, och katter:crazy:)?

Jag har inga tips som fungerar när hunden väl har fixerat på ett byte, men som förebyggande så tycker jag att skvallerträning är tokbra. Jag lyckades själv kalla in min jaktidiot när en hare dök upp framför nosen på henne igår (ja, hon var lös). Det hade jag aldrig någonsin klarat utan skvallerträningen.

Ta en kopp te. Ring och prata med någon som känner dig och hunden som du vet att du kan prata av dig hos, eller så ringer du mig och pratar av dig, du kan få mitt nummer om du vill. Försök att bara andas, ta det lugnt och försök att acceptera att det här tyvärr är sådant som kan hända om man har otur. Det är ju trots allt rovdjur vi har hemma.
 
Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Dessutom var ju din hund i grupp, då blir det ännu värre.

Det är skitsvårt att få "ur" dem jaktinstinkten. Jag har inga direkta tips eftersom en sån här kattjakt är svår att förutse, det bästa är väl att undvika katter...
 
Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Jag råkade ut för samma sak med min gamla tik - ett rådjurskid strök med - det tog lååång tid innan jag slutade få ångest när jag tänkte på det och insåg att min älskade snälla lydiga vovve kunde göra så MEN hunden har inte gjort fel, tänk på det - den agerade HELT efter sin natur.

Konstigt nog tog jag det helt annorlunda när grannens jakthund klippte en kanin för mig - jag tyckte bara synd om hunden och försökte försvara henne för husse var inte glad alls när han hämtade henne.

Det är vårt eget fel om vi utsätter våra tamdjur för en situtation deras natur inte kan hantera - skyll inte på hunden.

Det var inte illa, få in ett rådjurskid i trädgården, för du var väl inte så naivt dum, att du bröt mot koppeltvånget under våren i skog o mark?
 
Senast ändrad:
Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Det är rätt löjligt egentligen, vi människor tar in ettrovdjur i våra hem och glömmer totalt att det ärjust ett rovdjur.
Att lilla gulliga snoffsan snabbt o geschvint klippen en harunge, chockar oss och skakar om oss.

Säger rätt mycket om oss egentligen.
En katt, en hund är ett rovdjur. Behöver bara de rätta signalerna så drar datamaskinen mellan deras öron igång,och gissa att de är duktiga på att döda då!!
 
Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Jag har inga tips som fungerar när hunden väl har fixerat på ett byte, men som förebyggande så tycker jag att skvallerträning är tokbra. Jag lyckades själv kalla in min jaktidiot när en hare dök upp framför nosen på henne igår (ja, hon var lös). Det hade jag aldrig någonsin klarat utan skvallerträningen.

Ta en kopp te. Ring och prata med någon som känner dig och hunden som du vet att du kan prata av dig hos, eller så ringer du mig och pratar av dig, du kan få mitt nummer om du vill. Försök att bara andas, ta det lugnt och försök att acceptera att det här tyvärr är sådant som kan hända om man har otur. Det är ju trots allt rovdjur vi har hemma.

:love:
Vad snäll du är, blir ju alldeles tårögd:o

Har försökt en gång i tiden med skvaller på henne men hon blir helt blockerad vid minsta lilla viltstörning. Eller om hon ser en katt. Jättesvårt när det är så extremt, har vart med om hundar som blockerat sig förr, men aldrig nånsin som henne..
 
Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Det var inte illa, få in ett rådjurskid i trädgården, för du var väl inte så naivt dum, att du bröt mot koppeltvånget under våren i skog o mark?

Du, utan att gå mer in på det, så kan saker hända trots att hunden är kopplad i skog och mark.

Så förbannat onödigt att försöka spä på det dåliga samvetet på en hundägare när det inträffade säkert redan är preskriberat. Hur många kiddar stryker inte med i slåtter? Själv var jag nära att rida rakt över ett i våras, tur att jag har en uppmärksam häst.
 
Sv: När ens egen hund blir ett monster...

*KL*

Jag ser inte riktigt vad som skadat förtroendet och relationen mellan dig och hunden?

Min lilla papillon/cavalierblandning dödade sork på löpande band, och nöp en hare en gång med. Sen en olycksalig dag rymde en av mina tamkaniner. Blandisen och min greyhoundhane fick tag i den. Jag fick avsluta plågan för kaninen.

Inte höll jag det emot hundarna. Det är rovdjur, och jag kan inte gärna tycka det är bra att hon tar sork och sen banna henne för hon tar en kanin. Bytesdjur som bytesdjur. Greyhoundhanen var dessutom en pensionerad kapphund - avlad och tränad på sin jaktlust. BÅDA levde med katt/er, inkl kattungar utan minsta problem.

Min greyhoundtik nöp ett par harar. Sen gjorde JAG det oförlåtliga och brast i min tillsyn. Så hon nöp en kattunge hos grannen :cry: Framför ögonen på grannens barnbarn :crazy:
Hon levde med katter, och var uppvuxen med katter och kattungar. Men våra katter = familjemedlemmar, andras katter = bytesdjur. Även hon var fd kappis och avlad och tränad på sin jaktlust.

Jag höll aldrig något av dödsfallen mot hundarna, de betedde sig helt sunt och korrekt. Däremot så det tog LÅNG tid innan jag förlät mig själv för att JAG orsakade att kattungen hos grannen dog.

Din hund är inget monster - din hund är en fullt normal hund med jaktlust och som inte bara är intresserad att 'springa efter' utan brukar 'allvar' med om hon hinner ikapp. Det är inget monster som sagt, och det är PRECIS samma hund idag som hon var igår och förra veckan!
 
Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Nej men hej - är du tebaks allaredan.
Nix - jag stog på stallplan med hunden 10 m ifrån mig och ser helt plötsligt en råget gå över vägen 5 m framför hunden - med ett nyfött kid efter. Det sa tjoff så var hon framme och kiddet var så litet så det dog nog av anslaget. Min jycke var av det vekare slaget som inte ens vågade jaga trasan på MUH för hon visste att jag inte tolererade det men jag han ju inte ens skrika nej innan det var kört den här gången - för jaktinstinkt hade hon men löd ju om jag bara hunnit med.
Nä hu det var inte kul - men ibland är oddsen emot en.

Jag brukar tänka på att jag räddade ett annat kid från räven då jag och en annan hund lyckades komma emellan räven och kiddet så råbocken kunde jaga undan räven och geten kunde få undan kidden. Betalade igen där liksom.
 
Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Har också en hund med otrolig jaktinstinkt. Jag kan aldrig slappna av med henne ute i skogen men vi har kommit så pass långt att hon kan vara lös men alltid under fullständig kontroll från min sida. Stoppkommandot fungerar helt i alla situationer men jag måste tajma det så att hon inte hinner över en gräns. Däremot så kan jag aldrig släppa henne lös så att hon kommer åt min sons kaniner som bor i en box i stallet. Då låser hon sig som din hund gjorde. Jag får lyfta henne därifrån och hon är spänd som en fiolsträng. Ta det hela som en lärdom. Du vet nu vad du har för något i din hund. De är rovdjur.

Men snälla försök få tag på kattägaren. Det finns inget värre än att bli av med ett älskat husdjur utan att få veta vad som hänt. Ovissheten gnager hela tiden. Jag vet av egen erfarenhet.
 
Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Min terrier tar möss och sork när han får chansen (hade just ihjäl en mus som katten släpade in och tröttnade på efter några minuters jakt. Turbo ger sig inte förrän han har den). För hunden är det egentligen ingen skillnad mot att ta en katt. Förstår att du är ledsen och besviken, men hunden följde bara sin instinkt. Försök hitta kattägaren bara.

Kram!
 
Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Det var inte illa, få in ett rådjurskid i trädgården, för du var väl inte så naivt dum, att du bröt mot koppeltvånget under våren i skog o mark?

OT, Det har diskuterats i all oändlighet, men det råder inget koppeltvång under våren i skog och mark
 
Sv: När ens egen hund blir ett monster...

*KL*

Jag ser inte riktigt vad som skadat förtroendet och relationen mellan dig och hunden?

Min lilla papillon/cavalierblandning dödade sork på löpande band, och nöp en hare en gång med. Sen en olycksalig dag rymde en av mina tamkaniner. Blandisen och min greyhoundhane fick tag i den. Jag fick avsluta plågan för kaninen.

Inte höll jag det emot hundarna. Det är rovdjur, och jag kan inte gärna tycka det är bra att hon tar sork och sen banna henne för hon tar en kanin. Bytesdjur som bytesdjur. Greyhoundhanen var dessutom en pensionerad kapphund - avlad och tränad på sin jaktlust. BÅDA levde med katt/er, inkl kattungar utan minsta problem.

Min greyhoundtik nöp ett par harar. Sen gjorde JAG det oförlåtliga och brast i min tillsyn. Så hon nöp en kattunge hos grannen :cry: Framför ögonen på grannens barnbarn :crazy:
Hon levde med katter, och var uppvuxen med katter och kattungar. Men våra katter = familjemedlemmar, andras katter = bytesdjur. Även hon var fd kappis och avlad och tränad på sin jaktlust.

Jag höll aldrig något av dödsfallen mot hundarna, de betedde sig helt sunt och korrekt. Däremot så det tog LÅNG tid innan jag förlät mig själv för att JAG orsakade att kattungen hos grannen dog.

Din hund är inget monster - din hund är en fullt normal hund med jaktlust och som inte bara är intresserad att 'springa efter' utan brukar 'allvar' med om hon hinner ikapp. Det är inget monster som sagt, och det är PRECIS samma hund idag som hon var igår och förra veckan!

Ursäkta mig, men hur tusan kunde dina hundar lyckas nypa och ta så många djur?! I ditt fall låter det verkligen som att du har brustit i tillsyn. Nej, inte deras fel det håller jag med om, men däremot ditt :mad:
 

Liknande trådar

B
Övr. Hund Hej alla. Nu har jag ett stort problem som jag verkligen skulle behöva Er hjälp med. För tre dagar sedan hämtades en ny hund hem...
2 3
Svar
47
· Visningar
4 357
Senast: Acses
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hund rädd i ny bil
  • Tråden för spår
  • Min sambo mår dåligt av hunden

Hästrelaterat

  • Tvillingdräktighet
  • Dressyrsnack 17
  • Tungband

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp