När färger försvinner ur en ras

Vit schäfer. Färgen förbjöds 1933 men man fortsatte avla utomlands, främst i USA och Kanada.
Den är numera en egen ras, vit herdehund.

Undrar varför den vita färgen förbjöds? Kanske för att den syns så tydligt och man ville ha militär- och polishundar som såg mer neutrala ut?
 
Salukins rasstandard har alltid varit skriven för att täcka in alla de variationer som finns inom rasen. Dvs, mankhöjden är bara "ungefär" och vikt nämns inte ens. Båda hårlagen är godkända och det är inget konstigt om en långhårig saluki har väldigt lite behäng på öronen och jättemycket på svansen tex.

När det gäller färger så är samtliga färger godkända, däremot är brindle "inte önskvärt" eftersom man förut fick för sig att de enda brindlefärgade var greyhoundkorsningar. Det har visats inte stämma alls, men nu är det så lagom lätt att få bort det :( Dessutom är det många som inte gillar helsvarta salukis eftersom det kan "gömma" brindle och diskussionen är stundtals hetsig, även om det nu var några år sedan det riktigt stormade kring det där och en av mina vänners brindlefärgade hundar fick i somras ett excellent på utställning! (Tidigare har det alltid varit "good pga färgen" typ)

Själv struntar jag fullständigt i vad mina hundar har för färg, och vad de har för hårlag. Jag struntar också i hur öronen är och jag tycker det är charmigt att Lily håller svansen högre än vad som är önskvärt enligt standarden.

I rasen finns det också flera som verkligen är måna om genetisk bredd i avelsbasen och tack vare att vi fortfarande kan importera och mönstra in hundar från ursprungsländerna så har vi flertalet hundar även i Sverige med låg inavelsgrad (oavsett hur många generationer man kollar på).
 
Min fråga är: har dessa färger uteslutits efter att rasstandarden skrivits eller innan? Hur tidigt fick bullmastiffen egentligen sin rasstandard, om man uteslöt färger redan på 1880-talet? Kan det kanske ha varit så att man i samband med att rasstandarden skrevs så beslutade man vilka färger som man ansåg vara typiskt för rasen?

Den allra första rasstandarden för chow chow skrevs 1895. Jag har ett foto av denna handskrivna standard och gällande färger så godkändes enfärgat svart, röd, gul, blå, vit etc. Japp, ordet etc finns faktiskt med. Vid en senare revidering av standarden tog man bort gul och ersatte med fawn och så lade man till creme. Nu kanske detta låter dramatiskt, men man valde helt enkelt att byta namn på den färg som först benämndes gul till fawn. Detta är inte samma fawn som man ser hos t ex mops, utan det är en diluterad röd. Gällande creme så var det högst troligt den färgen man menade med vit i den första standarden, men när man lade till creme så fick vit stå kvar. Vit har aldrig funnits i rasen. Vi har alltså sex färger i standarden, men bara fem finns i verkligheten. Ändå finns det en ökande andel uppfödare utomlands (tack och lov ännu inte i Sverige) som tycker att de fem färgerna i standarden bara är för fegisar, så istället föder man upp chow chow i färger som choklad, lila och merle i alla möjliga konstellationer.

På ett sätt tycker jag att det är märkligt att folk tycker att det är upprörande att rasstandarden begränsar vilka färger som är godkända inom rasen, men å andra sidan är det väl för att färg är en sådan enkel sak att se och alla kan ha en åsikt om det. Man hör inte lika ofta folk som undrar över varför hängöron inte är ok på en schäfer, varför ett brant kors är fel hos så många raser, men typiskt hos andra. Varför ljusa ögon är fel, varför vissa raser ska ha slutna kattassar och andra ska ha långa hartassar. Varför ska de flesta spetshundar ha svansen på ryggen, men kommer man med en pudel som bär svansen på samma sätt så är det fel.

Rasstandarden är en beskrivning av hur en ras ska se ut rent exteriört. Vad jag vet så är det inte vanligt att färger tas bort ur rasstandarden, men jag känner till fall där färger lagts till. Jag är så gammal att jag kommer ihåg när fransk bulldogg inte fick vara gula. Brindle har inte alltid varit en godkänd färg hos basenji. Nu senast så har man godkänt svart och silver hos riesenschnauzer. Alla ändringar i rasstandarder måste komma från de som äger standarden och det är kennelklubben/rasklubben i rasens hemland. SKK kan bestämma över de svenska rasernas standard, men de kan inte ändra i standarden för t ex flatcoated retriever.
Jag läste rasstandarden för schäfer här om dagen. En mankhöjd som avviker mer än 1 cm från det önskvärda intervallet är ett diskvalificerande fel.
 
Jag läste rasstandarden för schäfer här om dagen. En mankhöjd som avviker mer än 1 cm från det önskvärda intervallet är ett diskvalificerande fel.
Förstår inte det anmärkningsvärda i det? Du har ju ändå ett spann på 5cm för mankhöjd.
I min ras är det två cm +/- utanför standarden allt utanför det är diskvalificerande fel.

Förstår inte problemet? Du får ju fortfarande avla på dem, de blir bara inte korade eller kan ställas ut.
 
Min fråga är: har dessa färger uteslutits efter att rasstandarden skrivits eller innan? Hur tidigt fick bullmastiffen egentligen sin rasstandard, om man uteslöt färger redan på 1880-talet? Kan det kanske ha varit så att man i samband med att rasstandarden skrevs så beslutade man vilka färger som man ansåg vara typiskt för rasen?

Den allra första rasstandarden för chow chow skrevs 1895. Jag har ett foto av denna handskrivna standard och gällande färger så godkändes enfärgat svart, röd, gul, blå, vit etc. Japp, ordet etc finns faktiskt med. Vid en senare revidering av standarden tog man bort gul och ersatte med fawn och så lade man till creme. Nu kanske detta låter dramatiskt, men man valde helt enkelt att byta namn på den färg som först benämndes gul till fawn. Detta är inte samma fawn som man ser hos t ex mops, utan det är en diluterad röd. Gällande creme så var det högst troligt den färgen man menade med vit i den första standarden, men när man lade till creme så fick vit stå kvar. Vit har aldrig funnits i rasen. Vi har alltså sex färger i standarden, men bara fem finns i verkligheten. Ändå finns det en ökande andel uppfödare utomlands (tack och lov ännu inte i Sverige) som tycker att de fem färgerna i standarden bara är för fegisar, så istället föder man upp chow chow i färger som choklad, lila och merle i alla möjliga konstellationer.

På ett sätt tycker jag att det är märkligt att folk tycker att det är upprörande att rasstandarden begränsar vilka färger som är godkända inom rasen, men å andra sidan är det väl för att färg är en sådan enkel sak att se och alla kan ha en åsikt om det. Man hör inte lika ofta folk som undrar över varför hängöron inte är ok på en schäfer, varför ett brant kors är fel hos så många raser, men typiskt hos andra. Varför ljusa ögon är fel, varför vissa raser ska ha slutna kattassar och andra ska ha långa hartassar. Varför ska de flesta spetshundar ha svansen på ryggen, men kommer man med en pudel som bär svansen på samma sätt så är det fel.

Rasstandarden är en beskrivning av hur en ras ska se ut rent exteriört. Vad jag vet så är det inte vanligt att färger tas bort ur rasstandarden, men jag känner till fall där färger lagts till. Jag är så gammal att jag kommer ihåg när fransk bulldogg inte fick vara gula. Brindle har inte alltid varit en godkänd färg hos basenji. Nu senast så har man godkänt svart och silver hos riesenschnauzer. Alla ändringar i rasstandarder måste komma från de som äger standarden och det är kennelklubben/rasklubben i rasens hemland. SKK kan bestämma över de svenska rasernas standard, men de kan inte ändra i standarden för t ex flatcoated retriever.

Jag reagerar på att man begränsar raser i färg pga att det har i princip noll och inget syfte för rasers funktion :)

Men, så har jag raser som avlas på funktion och egenskaper i stället för utseende. Jaktlabradorerna kommer i flera olika format, wachtelhunden lika så. Hos wachtelhundar är alla färger utom svart godkända, men hos labbarna är ju färgerna begränsade.
 
Jag reagerar på att man begränsar raser i färg pga att det har i princip noll och inget syfte för rasers funktion :)

Men, så har jag raser som avlas på funktion och egenskaper i stället för utseende. Jaktlabradorerna kommer i flera olika format, wachtelhunden lika så. Hos wachtelhundar är alla färger utom svart godkända, men hos labbarna är ju färgerna begränsade.
Finns det fler färger hos labbe då? Alltså att det förekommer färg som inte är godkänd - annars är det ju same same?
 
Finns det fler färger hos labbe då? Alltså att det förekommer färg som inte är godkänd - annars är det ju same same?

Njae, det skulle väl vara de som är dilute, men de är ju inte renrasiga. Silverlabrador, charcoal osv. Det dyker dock inte upp i reggade kullar.
Däremot kan det komma hundar med t ex ”för mycket” vita fläckar osv, rosenöron mm. Inom jaktlabbeaveln bryr man sig inte så mycket om sådant, så länge det är en bra hund.
 
Har suttit och läst lite om hur olika raser har förändrats sedan de introducerades. Man blir lite slagen av hur många raser har förlorat färger som en gång i tiden var fullt godkända - någon bestämde sig för att det var fult, helt enkelt. Vet att t.ex. gula flattar fortfarande dyker upp då och då, men de är ändå inte godkända. Finns det någon ”rörelse” inom rasen som vill få dem godkända? Hur ser det ut hos era raser - har ni förlorat någon färg under åren? Finns det några färger som tekniskt sätt existerar men som inte uppskattas och därför inte syns? Tankar på det hela?

Här är några exempel jag kunde hitta, fyll gärna på om ni kan fler:
- Irländsk setter som nu är två raser: röd och röd&vit
- Gordon setter brukade finnas i både svart och tricolor variant
- Bullmastiff fanns som ”pied” (vit med mörka fläckar) men det togs ut ur standarden på 1880-talet av okänd anledning
- Rhodesian ridgeback fanns som brindle (och med vita tassar) när den först etablerades
Dobermann har dilutiongenen så vi kan få både isabell/fawn (beroende på vad man vill kalla det) och blått i rasen men färgerna är inte längre godkända pga hälsoskäl.
Hud och pälsproblem kommer med färgen så jag tycker det är klokt att inte avla på den. Många färgtestar dessutom så det föds ytterst sällan diluted dobbisar i Europa. I Usa är det lite annat, men det orkar jag inte ens tänka på.
 
Shiban har ju en fjärde färg, cream, som är godkänd men inte "önskvärd", framför allt inte i ursprundslandet Japan. Det är troligt att den uppstod på grund av inkorsning av andra raser för länge sedan, och den är inte önskvärd på grund av att man inte kan bedöma de vita tecknen (urajiro) på så ljusa hundar. Man kan helt enkelt inte se om de är helt rastypiska.
Här i UK ställs de ut och avlas medvetet på, jag vet inte riktigt var jag står i frågan.

De andra färgerna är röd, sesam och black&tan.
 
Min ras (Drent) som är otroligt liten i hela världen och som man från moderorg. pratar om att vilja göra ev. inkorsningar i, så har man fortfarande kvar i standarden att vitt på öronen är ett diskvalificerande fel :cautious:
Så man tar den utseendebiten viktigare än jaktegenskaperna eller inaveln, vilket jag naturligtvis har påtalat som heltokigt. :meh:
 
Min fråga är: har dessa färger uteslutits efter att rasstandarden skrivits eller innan? Hur tidigt fick bullmastiffen egentligen sin rasstandard, om man uteslöt färger redan på 1880-talet? Kan det kanske ha varit så att man i samband med att rasstandarden skrevs så beslutade man vilka färger som man ansåg vara typiskt för rasen?

Den allra första rasstandarden för chow chow skrevs 1895. Jag har ett foto av denna handskrivna standard och gällande färger så godkändes enfärgat svart, röd, gul, blå, vit etc. Japp, ordet etc finns faktiskt med. Vid en senare revidering av standarden tog man bort gul och ersatte med fawn och så lade man till creme. Nu kanske detta låter dramatiskt, men man valde helt enkelt att byta namn på den färg som först benämndes gul till fawn. Detta är inte samma fawn som man ser hos t ex mops, utan det är en diluterad röd. Gällande creme så var det högst troligt den färgen man menade med vit i den första standarden, men när man lade till creme så fick vit stå kvar. Vit har aldrig funnits i rasen. Vi har alltså sex färger i standarden, men bara fem finns i verkligheten. Ändå finns det en ökande andel uppfödare utomlands (tack och lov ännu inte i Sverige) som tycker att de fem färgerna i standarden bara är för fegisar, så istället föder man upp chow chow i färger som choklad, lila och merle i alla möjliga konstellationer.

På ett sätt tycker jag att det är märkligt att folk tycker att det är upprörande att rasstandarden begränsar vilka färger som är godkända inom rasen, men å andra sidan är det väl för att färg är en sådan enkel sak att se och alla kan ha en åsikt om det. Man hör inte lika ofta folk som undrar över varför hängöron inte är ok på en schäfer, varför ett brant kors är fel hos så många raser, men typiskt hos andra. Varför ljusa ögon är fel, varför vissa raser ska ha slutna kattassar och andra ska ha långa hartassar. Varför ska de flesta spetshundar ha svansen på ryggen, men kommer man med en pudel som bär svansen på samma sätt så är det fel.

Rasstandarden är en beskrivning av hur en ras ska se ut rent exteriört. Vad jag vet så är det inte vanligt att färger tas bort ur rasstandarden, men jag känner till fall där färger lagts till. Jag är så gammal att jag kommer ihåg när fransk bulldogg inte fick vara gula. Brindle har inte alltid varit en godkänd färg hos basenji. Nu senast så har man godkänt svart och silver hos riesenschnauzer. Alla ändringar i rasstandarder måste komma från de som äger standarden och det är kennelklubben/rasklubben i rasens hemland. SKK kan bestämma över de svenska rasernas standard, men de kan inte ändra i standarden för t ex flatcoated retriever.
Älskar "ect" i detta sammanhang!
 
  • Gilla
Reactions: Sel
På cocker har vi den omstridda färgen sobel. Under många år angavs cockerns färger bara som ”various” i standarden samt att enfärgade hundar bara får ha vitt på bröstet. Dessa kunde inte ställas ut, men väl användas i aveln.

På 00-talet blev sobeln mycket populär och därför började fler föda upp färgen. Det ska tilläggas att detta inte nödvändigtvis var buskavlare utan ett antal välrenommerade och seriösa uppfödare som helt enkelt tyckte att färgen var fin och lyckades få tag på bra individer som dessutom hade lite annorlunda linjer.

Men den engelska cockerklubben gillade inte detta. De menade att sobeln var resultat av inkorsningar och sedan något decennium är det en icke önskvärd färg (men hundarna får registreras och man kan avla på dem). I en mycket seriös cockergrupp på Fejan jag är med i är det dock en hel del som är irriterade över detta, eftersom INGET tyder på att sobeln har något med inkorsning i senare tid att göra. Färgen har funnits länge, den första som fångades på bild var född runt 1930 och jag har sett färgen i stamtavlor tillbaka på 1920-talet. Färgen finns även hos ACS (naturligtvis), field och ESS, men rörande de två sistnämnda känner jag inte till historiken. Men om den också kan föras långt tillbaka tyder det ju på att soblar fanns innan spaniels delades i de nuvarande raserna.

Nu tycks det som om det finns två varianter hos just engelsk cocker: den ”vanliga” sobelvarianten och en till som egentligen ska kallas domino och som är en mutation som bara finns hos ECS. Den kan ju verkligen inte vara resultat av inkorsning menar de som nu verkar tycka att det är dags att ta striden och åter få sobeln fullt godkänd.

Själv känner jag mest att det säkert har skett medvetna och omedvetna inkorsningar lite då och nu. För sådär 125 år sedan var inte gränserna mellan raserna så knivskarpa. Det kunde födas cocker och field i samma kull, vikten avgjorde. Ytterligare ett par decennier tillbaka i tiden korsade man förmodligen in basset, vilket syntes på den tidens mycket långa och låga hundar. Den typ av (utställnings)cocker vi har idag, som är högre på benen fick sin första ambassadör i en tik född 1906. Det finns säkert en del gener kvar från den tidens egenskapsavel. Varför skulle just färgen vara diskvalificerande när den inte på något sätt påverkar hunden eller dess funktion? Den är ju inte neongrön som skrämmer viltet.
 
Min fråga är: har dessa färger uteslutits efter att rasstandarden skrivits eller innan? Hur tidigt fick bullmastiffen egentligen sin rasstandard, om man uteslöt färger redan på 1880-talet? Kan det kanske ha varit så att man i samband med att rasstandarden skrevs så beslutade man vilka färger som man ansåg vara typiskt för rasen?

Den allra första rasstandarden för chow chow skrevs 1895. Jag har ett foto av denna handskrivna standard och gällande färger så godkändes enfärgat svart, röd, gul, blå, vit etc. Japp, ordet etc finns faktiskt med. Vid en senare revidering av standarden tog man bort gul och ersatte med fawn och så lade man till creme. Nu kanske detta låter dramatiskt, men man valde helt enkelt att byta namn på den färg som först benämndes gul till fawn. Detta är inte samma fawn som man ser hos t ex mops, utan det är en diluterad röd. Gällande creme så var det högst troligt den färgen man menade med vit i den första standarden, men när man lade till creme så fick vit stå kvar. Vit har aldrig funnits i rasen. Vi har alltså sex färger i standarden, men bara fem finns i verkligheten. Ändå finns det en ökande andel uppfödare utomlands (tack och lov ännu inte i Sverige) som tycker att de fem färgerna i standarden bara är för fegisar, så istället föder man upp chow chow i färger som choklad, lila och merle i alla möjliga konstellationer.

På ett sätt tycker jag att det är märkligt att folk tycker att det är upprörande att rasstandarden begränsar vilka färger som är godkända inom rasen, men å andra sidan är det väl för att färg är en sådan enkel sak att se och alla kan ha en åsikt om det. Man hör inte lika ofta folk som undrar över varför hängöron inte är ok på en schäfer, varför ett brant kors är fel hos så många raser, men typiskt hos andra. Varför ljusa ögon är fel, varför vissa raser ska ha slutna kattassar och andra ska ha långa hartassar. Varför ska de flesta spetshundar ha svansen på ryggen, men kommer man med en pudel som bär svansen på samma sätt så är det fel.

Rasstandarden är en beskrivning av hur en ras ska se ut rent exteriört. Vad jag vet så är det inte vanligt att färger tas bort ur rasstandarden, men jag känner till fall där färger lagts till. Jag är så gammal att jag kommer ihåg när fransk bulldogg inte fick vara gula. Brindle har inte alltid varit en godkänd färg hos basenji. Nu senast så har man godkänt svart och silver hos riesenschnauzer. Alla ändringar i rasstandarder måste komma från de som äger standarden och det är kennelklubben/rasklubben i rasens hemland. SKK kan bestämma över de svenska rasernas standard, men de kan inte ändra i standarden för t ex flatcoated retriever.
Hos mastiff (inte bullmastiff, oops :bag:) var pied en av de vanligaste färgerna i ”ursprungshundarna” och i gamla tavlor är de flesta av mastifferna just fläckiga. Varför de skulle ses som mindre rastypiska vet jag inte, men det verkar som om flera raser förlorade sitt vitt runt 1800-talet, den röd och vita irländska settern föll ju ur modet ungefär samtidigt.
 
På tal om färg. Vet någon varför grand danois får vara harlekin (som ändå kräver merle för att synas) men inte bara merle? Borde det inte födas merlevalpar utan harlekinmodifieringen mest hela tiden? :confused:
 
På tal om färg. Vet någon varför grand danois får vara harlekin (som ändå kräver merle för att synas) men inte bara merle? Borde det inte födas merlevalpar utan harlekinmodifieringen mest hela tiden? :confused:
Det föds helt säkert en hel del valpar med oönskad färg, men som min förre veterinär sa så har det säkert förekommit att de valparna, precis som med bl a boxer tidigare, aldrig rapporterats utan "försvunnit".
 
Det föds helt säkert en hel del valpar med oönskad färg, men som min förre veterinär sa så har det säkert förekommit att de valparna, precis som med bl a boxer tidigare, aldrig rapporterats utan "försvunnit".
Dessa dagar tror jag inte att det händer faktiskt, det vore om inte annat verkligen pengar i sjön då många är villiga att betala hutlösa pengar (eller minst vanligt valppris) för lite udda individer.
 
Vit schäfer. Färgen förbjöds 1933 men man fortsatte avla utomlands, främst i USA och Kanada.
Den är numera en egen ras, vit herdehund.

Undrar varför den vita färgen förbjöds? Kanske för att den syns så tydligt och man ville ha militär- och polishundar som såg mer neutrala ut?
Den vita färgen förbjöds av två anledningar.
Det bottnar i Schäferns arbetsområde. Den blev en viktig del i krig som patrullhund och som rapporthund. De vita syntes helt enkelt för tydligt och ansågs oanvändbara.
Man tyckte sig också se sviktande hälsa och mentalitet oftare i de vita. Eftersom man då ville ha högpresterande nyttohundar mönstrade man ut dem till egen ras.
Detta skedde givetvis i rasens hemland Tyskland.
USA kör ju sitt eget race.
 
Exakt så är det. Alla retrivers med jaktinriktning i aveln är "för smala/slimmade" för att gå vidare i utställning. Settrar och andra fågelhundar har inte samma problem, för där har utställningsaveln inte fått samma fäste.

Du menar att den röda irländska settern inte har blivit en avart hos utställningsfolket?
IMG_5398.jpeg
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Med inspiration från tråden "Hur "försvarar" man köp/avel av osunda raser?" så vore det kul med en lista på raserna och hur sund/osund...
Svar
5
· Visningar
6 937
C
Övr. Katt Våra två älsklingar är ju "huskatter" kort och gott - och helt underbara. Men jag funderar ändå litegrann... Vad som kan finnas i... Om...
2
Svar
22
· Visningar
7 337
Senast: Heulwen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kattsnack 10
  • Senast tagna bilden XV
  • Uppdateringstråd 29

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp