När ni var små...

[Brandgul]

...vad ville ni då bli när ni blev stora?
Hur långt från er drömbild av vad ni skulle jobba med hamnade ni?
Vågade ni statsa på drömmen?
Vad gjorde att ni inte satsade?

Min första dröm var att bli hästuppfödare,(big surprise ) ha ett stort stuteri med massa hästar, helst araber. Men det är ju inte så lätt om man nu inte råkar ha några miljoner som bara ramlar ner i knäet på en. Med hårt slit lyckades jag ändå få till en gård och några ston, och har fått flera mysiga föl. Fast det är verkligen inget jag blivit rik på.

Sen ville jag bli författare, och det vill jag nog fortfarande, men jag har inte ro i kroppen att sitta och skriva så länge och fokuserat som behövs. Jag kan på min höjd få ihop en novell på ca 2000 ord, vad ska det stå i resten av boken?
Sen lyser väl den där ultimata storyn, den som någon annan skulle vilja läsa, med sin frånvaro.
Drömmer vidare med kurs i skriv och berättarteknik.

Efter det ville jag syssla med astronomi, och nu har vi kommit till gymnasiet. Jag älskar fysik och jag älskar det fantastiska universum som vi bor i. Jag blir helt tårögd av att lyssna på Carl Sagan's "Pale Blue Dot" och läser med stort intresse på NASAs nyhetssida. Men det är väldigt mycket matte och jag har återigen för dåligt tålamod för att kunna jobba med denna dröm på heltid.

Nu är jag läkare, efter en lång och krokig väg. Det hade jag ALDRIG gissat om man frågat mig som 5, 10, 15 eller 25-åring. Det har aldrig funnits på kartan som yrke innan jag tydligen både sökt och kommit in på utbildningen. Nu har jag kommit så långt att det är dags att välja specialitet och jag har ingen aning. Så det är väl därför jag sitter här och försöker blicka bakåt för att se om finns några ledtrådar hur jag ska gå framåt.

Hur blev det för er?

Jag ville bli veterinär. Men jag insåg det omöjliga i det eftersom jag är så allergisk mot många djur.

Sen var mina idéer slut och jag har svävat nästan hela mitt liv i ovisshet trots att det har funnits framför näsan på mig så länge.

Jag jobbar till slut med ett teknisk yrke och med facit i hand skulle jag satsat spikrakt på det från början. Jag gick dock teknisk linje på gymnasiet som ändå möjliggjort detta som blev till slut (Jag blev ingenjör)

 

[mandalaki]

När jag var liten campade vi om somrarna. Det var förstås före datoriseringen så avgiften för campingen betalades manuellt varje dag, en person gick runt på campingplatsen, tog upp betalt och satte ett kvitto på en av tältpinnarna.

En sådan ville jag bli. Jag var så nyfiken på hur andra hade det i sina tält så om jag fick gå runt och ta betalt skulle jag kunna kika in i alla tälten.

Fast jag blev inte det.

 

[the_connemara]

Konstnär Vilket skämt. Jag ville eg bara rita hästar

Genom hela mitt liv annars har jag bara gjort val halvt omedvetna för att jag varit intresserad och har nu ett alldeles perfekt första och förhoppningsvis sista jobb, haha! Via civ ing blev jag processoperatör så jag gjorde väl lite motsatsen till vad man brukar/folk tycker man borde. Men det är ju det bästa imo, få lära sig mycket och omsätta lite sedan. Noll press

 

[athena_arabians]

Talade till dig - vad fint!

Jag har aldrig varit riktigt bra på att planera min framtid förutom när jag hade planen klar för att bli seminör

Jag älskar mitt jobb och har en enorm respekt för det. Många tycker naturligtvis inte om gruvor (vilket jag har förståelse för) men vi ska också komma ihåg att dagens välfärds-Sverige historiskt sett är byggt av gruv- och skogsindustrin. Utan Falu gruva hade vi aldrig varit en stormakt. Vår export domineras av skog, råmaterial (gruvor) och tunga industrimaskiner. När jag jobbar och därmed kvalitén på mitt jobb kan vara avgörande för att en glesbygd ska överleva iom en gruvstart. Det är ett ansvar som jag som sagt tar på allvar. Givetvis tar jag det på allvar att mitt jobb ska utföras på ett så säkert sätt som möjligt rent miljömässigt också.

Plus att jag får leka med intressanta stenar och vara med om naturupplevelser som inte är av denna värld också... på betald tid

Edit: Det som mest talade till mig under utbildningen var ekonomisk geologi, dvs malm. Jag var inte den bästa studenten (vin, män och... män ) men på den tentan var jag en poäng från full pott. Jag gjorde mitt examensarbete på Falu gruva.

 

[Brandgul]

Vad roligt att du skriver marinbiolog! Det var nämligen mitt drömyrke i ungefär den åldern också.. Hittills har folk sett ut ungefär såhär när jag berättat det
Jag vet inte varifrån den tanken kom då och jag är inte ens idag säker på vad en sån gör

Ja marinbiolog ville jag också bli. Tills jag insåg att svenska kusten var rätt tråkig (inga flasknosdelfiner) och att jag var tvungen att jobba utomlands för att se valar. Jag insåg min begränsning om att kunna få de jobben

 

[hastflicka]

Nar jag var liten ville jag bli doktor och ha lika manga barn som min farmor. Hon fick 11 barn. Tack och lov gick inte de drommarna i uppfyllense. Jag blev larare med lite extra studier som var roligt ... och ar mycket nojd med mitt liv.

 

[norrsol]

...vad ville ni då bli när ni blev stora?
Hur långt från er drömbild av vad ni skulle jobba med hamnade ni?
Vågade ni statsa på drömmen?
Vad gjorde att ni inte satsade?

Min första dröm var att bli hästuppfödare,(big surprise ) ha ett stort stuteri med massa hästar, helst araber. Men det är ju inte så lätt om man nu inte råkar ha några miljoner som bara ramlar ner i knäet på en. Med hårt slit lyckades jag ändå få till en gård och några ston, och har fått flera mysiga föl. Fast det är verkligen inget jag blivit rik på.

Sen ville jag bli författare, och det vill jag nog fortfarande, men jag har inte ro i kroppen att sitta och skriva så länge och fokuserat som behövs. Jag kan på min höjd få ihop en novell på ca 2000 ord, vad ska det stå i resten av boken?
Sen lyser väl den där ultimata storyn, den som någon annan skulle vilja läsa, med sin frånvaro.
Drömmer vidare med kurs i skriv och berättarteknik.

Efter det ville jag syssla med astronomi, och nu har vi kommit till gymnasiet. Jag älskar fysik och jag älskar det fantastiska universum som vi bor i. Jag blir helt tårögd av att lyssna på Carl Sagan's "Pale Blue Dot" och läser med stort intresse på NASAs nyhetssida. Men det är väldigt mycket matte och jag har återigen för dåligt tålamod för att kunna jobba med denna dröm på heltid.

Nu är jag läkare, efter en lång och krokig väg. Det hade jag ALDRIG gissat om man frågat mig som 5, 10, 15 eller 25-åring. Det har aldrig funnits på kartan som yrke innan jag tydligen både sökt och kommit in på utbildningen. Nu har jag kommit så långt att det är dags att välja specialitet och jag har ingen aning. Så det är väl därför jag sitter här och försöker blicka bakåt för att se om finns några ledtrådar hur jag ska gå framåt.

Hur blev det för er?

När jag var ca 10 år drömde jag om att bli hjärnkirurg (ingen aning om varför jag ville bli det)

Vid 18 års åldern ville jag jobba på ambulansen.

Vid 22 årsåldern ville jag bli barnmorska.

Jag blev/är en ssk.

 

[Malibu_Stacy]

Jag är en tråkig en som drömde om att bli veterinär och blev det också.
Den där klassiska som jobbar med hundar och katter, jobbar dock på ett stort djursjukhus och stormtrivs.
Pluggade utomlands för att komma runt kravet på toppbetyg i alla ämnen/maxpoäng på högskoleprovet.

 

[Fritidsryttare]

Här är en till som drömde om veterinäryrket efter att ha plöjt igenom mammas böcker om The Flying Vet (James Herriot's fantastiska bokserie) som liten. Nånstans på vägen falnade studiemotivationen och jag tappade tråden helt med vad jag ville bli och det tog många år innan någon form av målbild infann sig.
Nu är jag precis fyllda 26 och har sökt in till sjuksköterskeutbildningen. Drömmen är att jobba som djursjukvårdare men jag vill ha en bredare utbildning att falla tillbaka på. Första steget är att komma in, sen att klara de tre studieåren och därefter hoppas jag kunna specialisera mig.

 

[Teilani]

Jag ville först bli lastbilschaufför! Drömde lite om veterinär, men insåg att jag gärna skulle kunna jobba med djur, men att det inte är så roligt att jobba med sjuka och döende djur varje dag... Sedan ville jag bli pilot, men hade för dålig syn, funderade på trafikledare (flyg), men hade för dålig syn för det också, dessutom för dåliga betyg.
Där slutade jag väl drömma och blev praktisk, sökte gymnasie som jag kunde komma in på med mina betyg (handel- & kontor) och sökte sedan jobb inom handel. Jobbade ett par år i butik. När jag blev arbetslös tänkte jag återigen på det där med lastbil och om man som arbetslös kunde få bidrag via af för att ta lastbils-kort. Det kunde man, "men inte du, du är ju tjej och ingen kommer ju anställa en tjej för att köra lastbil!" enligt arbetsförmedlaren. Pluggade ett par år på folkhögskola, för att få högskolebehörighet, ifall jag skulle vilja studera vidare, vilket jag inte ville. Nu jobbar jag som produktutvecklare/inköpare, absolut inte något jag tänkt tanken att jag skulle kunna fixa, tycker inte jag är tillräckligt kreativ, men det funkar ju bra!

Skulle fortfarande kunna tänka mig att byta karriär och börja köra lastbil, men då vill jag i så fall ha långkörningar och det funkar ju inte när man har djur (katt och häst), så det blir nog inget med det.

Vad arg jag blir på alla människor som måste trycka ner andra och tala om vad de inte kan göra. Det är så himla onödigt! Och vi har ju faktiskt flera tjejer i forumet som kör både lastbil, buss, spårvagn och tåg. Jag tror inte att deras snopp-brist varit en avgörande faktor till deras anställningar.

 

[Teilani]

Jag ville bli ridande polis när jag var i 10-årsåldern. Läste alla böcker om Utter och tyckte det verkade SÅ roligt och coolt. Sen svalnade polisdrömmen ju äldre jag blev. På högstadiet och gymnasiet var jag allmänt förvirrad utan något egentligt mål alls. Det enda jag visste var att jag INTE skulle bli läkare, för det frågade folk om hela tiden genom att jag har en förälder som är det. På frågan om jag skulle gå i förälderns fotspår svarade jag att jag hellre skulle dö.

Nu har jag 3 terminer kvar på läkarprogrammet, så kan det gå! Vägen hit har verkligen inte varit rak. Struntade helt i skolan på högstadiet och gymnasiet och gick ut med under VG i snitt från samhällsvetenskaplig linje. Efter ett par år med timvikariat och lite random plugg bestämde jag mig ändå för att satsa på läkarprogrammet, jag vet att jag ångrat ihjäl mig annars. Pluggade basår i Uppsala och skrev högskoleprovet för att kunna ta mig in.

Annars hade det nog blivit något slags hästjobb för mig. Var iväg och provjobbade hos en stor arbetsgivare i Tyskland för 6-7 år sedan men det var en redig käftsmäll. Vet inte riktigt vad jag väntat mig men det var hårdare än jag trott på många plan. Hade jag varit lite mer förberedd på det och varit iordning i mitt mående hade jag förmodligen stannat kvar längre men nu blev det en kort session.

Följdfråga på att du trots allt valde läkaryrket; tänkte du någon särskild specialitet från början? Har du ändrat dig under vägen? Eller har du ingen aning du heller?

 

[Teilani]

Först bli hästuppfödare. Sen sångerska och författare.
Sen pluggade jag arkeologi då jag gillar historia.
I slutändan blev jag personalvetare. Med musik, skrivande och hantverk som hobby.

Det är faktiskt lyxigt att kunna ägna sig åt det man tycker om som ren hobby, utan krav på att det ska generera pengar!

Hur kom du på att bli personalvetare?

 

[Teilani]

Jag är bonnjänta i grunden och har älskat djur i hela mitt liv. Efter att jag inte fick gå APR-kursen som man var tvungen att ha för att blir seminör blev jag arg och läste in natur på ren ilska på Komvux, jag var nämligen tvungen att mjölka kor i ett halvår till för att få gå den och jag ansåg att jag redan kunde det efter att ha jobbat i en ladugård i ett och halvt år (jag har alltså aldrig läst traditionellt gymnasium).

Sedan hade jag en idé om att agronom var en bra idé. Efter ett år på Ultuna tyckte jag inte det längre (jag trivdes inte med halvmilitanta veganer och godsägarungar om vi ska vara lite stereotypa plus att jag kände inget intresse för att fortsätta rent ämnesmässigt). Vi hade läst kemi på Ultuna och det var ju rätt roligt så jag tänkte att kemist var en bra idé. Sedan läste jag kemi i "stan" (U-a) i ett halvår En kemist i korridoren tyckte att jag behövde ju ändå ett biämne så läs geologi ett halvår medan du funderar på vad du vill göra.

Jag blev kvar där

Att det blev berggrundsgeologi var på ren känsla, det var det som "talade" till mig så att säga (jag avskyr kvartärgeologi, "löst krafs" ). Jag skulle AALDRIG jobba norr om Dalälven eller med prospektering heller... jag har nu två andra hem i Norrland och älskar att jobba med prospektering

Senare har jag insett att det var geologi när min morfar förklarade varför det inte skulle bli en vulkan på vår gård när jag blev rädd efter att ha sett om Mt St Helens utbrott när jag var sju år (han förklarade tektonik för en sjuåring ). Jag kan tillägga att jag är den första i min familj med universitetsutbildning men min morfar var enormt intresserad av naturvetenskap och det förde han vidare till mig Min släkt är inte standard på något sätt, på gott och ont

Haha, löst krafs! Hade ingen aning om att geologi kunde vara så polariserat

Jag får erkänna att geolog faktiskt gjorde ett kort gästspel i min lista av karriärer. Jag är ju en rymdnörd och hade i mitt lilla huvud tänkt ut att om vi åker till en annan planet så behöver vi ju ha med oss människor som kan undersöka omgivningarna. Vem är bättre än en geolog att ta med till en fin planet som Mars!

 

[Teilani]

Nar jag var liten ville jag bli doktor och ha lika manga barn som min farmor. Hon fick 11 barn. Tack och lov gick inte de drommarna i uppfyllense. Jag blev larare med lite extra studier som var roligt ... och ar mycket nojd med mitt liv.

Herregud 11 barn! Jag har fullt upp med en unge, fattar inte hur folk kan hinna med att ha två!

 

[athena_arabians]

Haha, löst krafs! Hade ingen aning om att geologi kunde vara så polariserat

Jag får erkänna att geolog faktiskt gjorde ett kort gästspel i min lista av karriärer. Jag är ju en rymdnörd och hade i mitt lilla huvud tänkt ut att om vi åker till en annan planet så behöver vi ju ha med oss människor som kan undersöka omgivningarna. Vem är bättre än en geolog att ta med till en fin planet som Mars!

Nä, så polariserat är det inte. Men det var väldigt mycket kvartärgeologi på första terminens grundkurs men jag tyckte inte det var så roligt. Gissa vad ett av mina första uppdrag bestod av? Jo, moränprovtagning... dvs löst krafs

Jag har läst en kvällskurs i planeternas geologi också... väldigt intressant för en halvrymdnörd (morfar älskade astronomi också! Vilket han givetvis förde vidare ).

 

[Lillgrådis]

Senare har jag insett att det var geologi när min morfar förklarade varför det inte skulle bli en vulkan på vår gård när jag blev rädd efter att ha sett om Mt St Helens utbrott när jag var sju år (han förklarade tektonik för en sjuåring ).

Åh, en sådan händelse kan jag tänka mig som en bra inkörsport! Ett litet litet frö med någon klok människa som berättar något på rätt sätt och vid rätt tillfälle. Plus någonstans en allmän grogrund för intresset, och häpp, så är ens yrkesliv definierat. Utan att man inser det förrän långt senare. Så fint!

På tal om agronomyrket, så minns jag för övrigt att någon envis syo-konsulent tjatade ganska bestämt om att jag "borde" intressera mig för det. Jag är också första akademikern från en familj av bönder, jag vet inte om hon tyckte att det gjorde mig mindre passande just som jurist, men det var tydligt att hon såg det som en mycket dålig och konstig idé trots att jag hade betyg som skulle räcka.

Mer åt "alltså du skulle verkligen bli agronom, SKA du verkligen inte fundera på det i stället och så strunta i det där med juridiken". Inget ont om agronomer, men nu hade jag ju själv aldrig andats en stavelse om att det var något jag funderade på - eftersom jag inte gjorde det.

 

[athena_arabians]

Åh, en sådan händelse kan jag tänka mig som en bra inkörsport! Ett litet litet frö med någon klok människa som berättar något på rätt sätt och vid rätt tillfälle. Plus någonstans en allmän grogrund för intresset, och häpp, så är ens yrkesliv definierat. Utan att man inser det förrän långt senare. Så fint!

På tal om agronomyrket, så minns jag för övrigt att någon envis syo-konsulent tjatade ganska bestämt om att jag "borde" intressera mig för det. Jag är också första akademikern från en familj av bönder, jag vet inte om hon tyckte att det gjorde mig mindre passande just som jurist, men det var tydligt att hon såg det som en mycket dålig och konstig idé trots att jag hade betyg som skulle räcka.

Mer åt "alltså du skulle verkligen bli agronom, SKA du verkligen inte fundera på det i stället och så strunta i det där med juridiken". Inget ont om agronomer, men nu hade jag ju själv aldrig andats en stavelse om att det var något jag funderade på - eftersom jag inte gjorde det.

Min morfar var speciell

Tyvärr tror jag dålig SYO-konsulenter sabbat för många Som @Teilani sa, för många är för bra på att trycka ner folk. Någonstans känns det väldigt mycket som "du ska inte tro att du är något". Nu säger jag verkligen inte att en akademisk utbildning är bättre än någon praktisk utbildning utan att man ska på något sätt göra det som känns riktigt (oavsett om det är jurist eller lastbilschaufför). Något av det sista jag fick höra av min favoritlärare på högstadiet (som gjorde tiden där någorlunda uthärdlig) var att jag slösade bort mitt läshuvud eftersom jag började jobba direkt efter 9:an. Ett och ett halvt år i en ladugård och ett år på jordbruksskolan läkte mig, jag var så vansinnigt trasig efter högstadiet. Så jag är glad att jag inte lyssnade på honom men jag är fortfarande besviken på vad han sa.

Jag testade ju att bli agronom och det ska man VERKLIGEN vilja bli, inte "intvingad" i pga att man har jordbruksbakgrund!

 

[nullo-modo]

Mer åt "alltså du skulle verkligen bli agronom, SKA du verkligen inte fundera på det i stället och så strunta i det där med juridiken". Inget ont om agronomer, men nu hade jag ju själv aldrig andats en stavelse om att det var något jag funderade på - eftersom jag inte gjorde det.

Min faster har alltid frågat mig varför jag inte blir möbelsnickare, enda anledning tycks vara att jag är att släktingar på 17 och 18 talet var några av många Lindome snickare.
Närmste jag kommit är funderar på någon kurs för skoj skull men jobba med det, nä har aldrig slagit mig men vem vet

 

[Lager]

...vad ville ni då bli när ni blev stora?
Hur långt från er drömbild av vad ni skulle jobba med hamnade ni?
Vågade ni statsa på drömmen?
Vad gjorde att ni inte satsade?



Måste jag vara klar?

När jag var liten ville jag bli olika saker, veterinär höll i sig länge. Överbefälhavare ett tag. Psykolog när jag gick på gymnasiet.

Jobbade som hästskötare och ridledare en period, läste hundinstruktörsutbildningen.

Sedan läste jag miljö och ekonomi på universitetet, som följdes av socialantropologi, psykologi och internationella relationer där jag tog min fil.mag. Arbetade fortsatt med hästar, samt timme med hemtjänst och hemsjukvård under studietiden.

Sedan fick jag utlandsarbete med SIDA och MyRight där jag utvärderade biståndsprojekt, framförallt i Etiopien. Flyttade till centraleuropa för ett jobb och funderade på framtiden.

Kom hem och jobbade som ombudsman med förenings- och regionpolitik samtidigt som jag tog pedagogexamen, fick fast anställning som lärare direkt efter examen och tog SVA-kompetensen efterhand.

Nu känner jag mig lite halvdisträ igen, och funderar på att gå tillbaka till föreningsarbetet eller åka iväg. Hästen är borta, hunden har lyxpensionärsliv hos min mamma, och kattfröknarna har EU-pass.

Känner mig som en sån där ambivalent person som måste ha ett halvsteg före hela tiden. Jag kanske behöver lära mig att tagga ned istället, och gilla läget.

 

[mollyphlox]

...vad ville ni då bli när ni blev stora?
Hur långt från er drömbild av vad ni skulle jobba med hamnade ni?
Vågade ni statsa på drömmen?
Vad gjorde att ni inte satsade?

Min första dröm var att bli hästuppfödare,(big surprise ) ha ett stort stuteri med massa hästar, helst araber. Men det är ju inte så lätt om man nu inte råkar ha några miljoner som bara ramlar ner i knäet på en. Med hårt slit lyckades jag ändå få till en gård och några ston, och har fått flera mysiga föl. Fast det är verkligen inget jag blivit rik på.

Sen ville jag bli författare, och det vill jag nog fortfarande, men jag har inte ro i kroppen att sitta och skriva så länge och fokuserat som behövs. Jag kan på min höjd få ihop en novell på ca 2000 ord, vad ska det stå i resten av boken?
Sen lyser väl den där ultimata storyn, den som någon annan skulle vilja läsa, med sin frånvaro.
Drömmer vidare med kurs i skriv och berättarteknik.

Efter det ville jag syssla med astronomi, och nu har vi kommit till gymnasiet. Jag älskar fysik och jag älskar det fantastiska universum som vi bor i. Jag blir helt tårögd av att lyssna på Carl Sagan's "Pale Blue Dot" och läser med stort intresse på NASAs nyhetssida. Men det är väldigt mycket matte och jag har återigen för dåligt tålamod för att kunna jobba med denna dröm på heltid.

Nu är jag läkare, efter en lång och krokig väg. Det hade jag ALDRIG gissat om man frågat mig som 5, 10, 15 eller 25-åring. Det har aldrig funnits på kartan som yrke innan jag tydligen både sökt och kommit in på utbildningen. Nu har jag kommit så långt att det är dags att välja specialitet och jag har ingen aning. Så det är väl därför jag sitter här och försöker blicka bakåt för att se om finns några ledtrådar hur jag ska gå framåt.

Hur blev det för er?

Jag hade en period när jag ville bli arkeolog - var väldigt fascinerad av dinosaurier i 5-årsåldern. Tycker iochförsig fortfarande det är väldigt intressant med arkeologi, historia och sånt, men vet inte om jag är intresserad av att jobba med det på så sätt

Har också drömt om att bli veterinär, men de planerna lag jag på hyllan när jag insåg hur mycket plugg det behövdes, hur bra betyg man skulle ha plus det faktum att man inte kan studera till veterinär på svenska i Finland. Dessutom tror jag inte att jag riktigt skulle fixa att avliva djur, även om det hör till yrket.

Däremot har jag ett par barndomsdrömmar som fortfarande hänger med, att nångång kunna jobba lite med hästar i någon fort samt ha en småskalig ponnyuppfödning. Just nu är det fjordhästar och new forest jag gärna skulle ha i samlingen Häst har jag, tyvärr en valack så några egna föl blir det inte förän jag har möjlighet, tid och framförallt ekonomi som räcker till mer än en häst. Men det ordnar sig nog i framtiden har jag tänkt just nu är jag väldigt nöjd med min fina fjording och vi har förhoppningsvis många fina år framför oss.

Jag är utbildad arbetsterapeut, jobbar tyvärr inte som det just nu utan är personlig assistent. Skulle gärna jobba med något som motsvarar min utbildning lite mer, men det är dåligt med jobb här i hemtrakterna just nu. Finns behov av arbetsterapeuter, men pga spartider och omstruktureringar inom vårdområdet på kommande så är det inga som anställer ny personal och vikariat dyker sällan upp. Vill inte riktigt heller söka mig längre bort pga hästen och att flytta med häst är inget alternativ. Har också hela familjen samt nära vänner här så det håller mig också kvar.