När överger du din ras?

[vallhund]

Är det ok med djurskyddslagen att avla på dem?

 

[Maniac123]

Jag såg en disskussion i en uppfödargrupp på Fejan om Dalmatiner för ca 2 månader sen. Det verkade vara det friskaste och mest mentalt perfekta hunden man kunde skaffa sig enligt de uppfödare som var i tråden.

Jag vet inte vad jag ska säga.. Eller, jag har så mycket att säga så det skulle aldrig ta slut. Bäst jag är tyst.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag vet inte vad jag ska säga.. Eller, jag har så mycket att säga så det skulle aldrig ta slut. Bäst jag är tyst.

Haha, du är som jag är när det kommer till Schäferns exteriöravel.

Jag förstår dig!

 

[Sampi]

Hur sjuk ska din ras bli innan du överger den?

En fråga som väckts i mitt huvud de senaste dagarna när man läser om olika raser och deras sjukdomar. Vissa raser är relativt förskonade från sjukdomar medan andra är som vandrande skolböcker från veterinärskolan. Trots detta har rasen sina hängivna anhängare som villigt erkänner att deras hundar haft en veterinärkostnad genom livet som börjar närma sig bolånet på huset, men som ändå inte har en tanke på att byta ras. "Det spelar ingen roll hur sjuka de är, jag kommer alltid ha en X."

Hur resonerar ni kring det här? Vart går din gräns för när du överger din ras pga hälsostatusen? Vad är du villig att stå ut med för att få ha just den rasen? Eller är det snarare rasklubbens agerande som avgör i slutänden, om de aktivt jobbar för bättre hälsa (oavsett framgång eller inte) eller sopar det under mattan?

Min gräns dras ganska snabbt känner jag. Den dagen det blir mycket svårt att hitta en bra mittel utan pomeranian i stamtavlan, den dagen kommer jag inte längre skaffa rasen. Pomeranian för med sig black skin disease och har även andra problem. Det har förekommit haft något fall av black skin disease på kleinspitz i Sverige, och då kleinar med pomeranian bakom och det finns redan mittlar med kända BSD-bärare nära i stamtavlorna, även om det inte finns något känt fall av sjukdomen på mittel ännu. Inblandning av pom i de övriga tyska spetsarna ser jag allvarligt på.

Så ja, jag drar mina gränser ganska tidigt.

 

[arna]

Jag har haft tur med min shar pei. Hon har varit hos vet typ 2 ggr på 11 år. Fick livmoderinflammation vilket man inte kan påstå är rastypiskt. Men jag skulle nog inte ha en ny pei….är nyfrälst Broholmerägare och de ger jag inte upp för allt smör i Småland!

 

[linnsan]

Jag går ifrån schäfern när det inte längre finns hund att köpa som stämmer överens med mina krav. Dvs en förhållandevis frisk hund som funkar lika bra i vardag som till tävling, träning och tjänst. En allsidig brukshund helt enkelt. Är änsålänge inte orolig. Finns gott om kennlar som avlar åt det hållet och rasen är stor.

 

[linnsan]

Nej det är inte sportavlade hundar/individer som ställt till mycket elände. Aveln av dessa raser har ställt till elände för hundarna/individerna.

Tänker på schäfer, malle, labbe, bordercollie t ex. Men jag är gammal och jämför med schäfrarna o andra raser från mina yngre år. Då en inte pratade om hunden som om det var en tvättmaskin, avskyr begreppet ”av-och-på-knapp” till exempel.

Självklart finns fina individer fortfarande! Men jag är nedslagen över utvecklingen av aveln generellt, raser, på gruppnivå.

Nu tänker jag bara nämna schäfrarna då det är den ras jag har. Men att det bara är några få individer av schäfrar som mår bra håller jag absolut inte med om. 70% av alla polishundar är fortfarande schäfrar, många väktarhundar är schäfrar, många tävlingshundar och andra tjänstehundar är trots allt schäfrar och lever som vanligt i hemmiljö utöver "arbetslivet".

Sen har schäfern nog generellt avlats på högre drifter de senaste åren. Både för tjänstens och sportens skull. Har hunden bra nerver och hanteras rätt så är det absolut inget problem för de hundarna att sortera och leva helt normala liv. Problemet som jag har sett dock är faktiskt att vissa fortfarande ska "banka schäfer" aka oldschool och det ger ofta mer frustration och stress än de mer lågdriftade hundarna. Enligt min erfarenhet då.

En normal bruksschäfer som får utlopp för sin arbetskapacitet fysiskt och mentalt samt hanteras rättvist brukar inte gå runt och stressa. Dom finns, men så många är dom inte procentuellt sett.

Ok. Som sagt. Jag kan noll om BC-avel.
I bruksraserna är det nästan uteslutande förarbrister i grunden när problem dyker upp. Oftast är det bra hundar som körs på helt fel sätt av fel person då det gått åt pipan. Om vi håller oss till att disskutera sportaveln. Tror det har att göra med att sportaveln utvärderas mentalt i mer än dubbelt så stor utsträckning mot Showaveln.

Avskyr föresten begreppet sportavel. Föredrar benämningen arbetande avel. Att den lämpar sig för bla sport är en annan sak

Håller helt med om att det oftare är förarfel än hunden i sig som skapar problemen.

I min ras är det ju extremt stor skillnad på avel för arbete (vallning) och avel för sport (lydnad/ag/bruks). Det blir vanligare och vanligare med "sportvallning" också, men de går helt klart mer åt sporthållet än åt arbetshållet...

Det är ytterst få arbetsavlade hundar som ställer till det för sig och ägarna, jämfört med sporthundarna.

Brukshundar har ju bruks som just sina prov. Så avel mot det är ju som att avla mot att en BC ska bli bra på vallning. Tänker att en BC som avlas mot bruks blir lika bra inom vallning som en Schäfer som avlas till utställning blir inom bruks liksom. Varje ras måste ju avlas mot sina prov/arbetsområde.

 

[Roxer]

Jag kommer att lämna min ras iom nästa hundköp. Gränsen gick när jag såg hur rasklubben och uppfödarna hanterar sjukdomsbilden. Man går ut med att rasen är väldigt frisk, vilket inte alls är sant. De lyckades lura mig när jag sökte information om rasen. Man håller varandra om ryggen i avelsrådet, uppfödare vägrar gå ut med dödsorsaker, man blundar för tydlig ärftlighet i vissa linjer och avlar vidare, anmäler rasklubben när de går ut offentligt med namn på sjuka hundar, avlar på djur under 2 år, hälsotestar inte alls eller struntar i testernas resultat osv. Allergier är en mycket vanlig sjukdom i rasen och en sjukdom som jag personligen tycker är riktigt vidrig. Även mentaliteten har stora brister med hundar som är osäkra och veka som svarar utåt. Även många hundar som har svårt för andra hundar oavsett kön.

Jag har haft 3 st i rasen. Alla helt olika varandra. Upplever rasen som extremt spretig o svårt att veta vad man får i en valp. Personligen är det mentaliteten som får mig att byta ras, samt rasklubbens och uppfödarnas "arbetssätt". Sjukdomarna i sig hade jag kunnat riskera om det fanns en vilja hos klubben att jobba med det. Någon måste ju köpa hundarna för att det ska gå att jobba med problemen. Men jag uppfattar att denna ras är svår att leva med i vardagen och väljer en mjukare och tryggare ras nästa gång. En ras som många påstår vara sjuk men som åtminstone har lägre försäkringspremie än nuvarande ras.

Oj. Skönt och samtidigt skrämmande att få saker bekräftade. Trodde pappas frus hund var ett undantag. Allergisk (foder+kvalster), proteinproblemet som dallis har, tillväxtstörningar i tålederna, lömsk... Hade det varit min hund hade jag avlivat den, men enligt frun är den så frisk och sund. Pappa vågar inte säga något när hon är med. Dallisen flög på min ena hund efter att ha fungerat ihop i 7 år, faktiskt helt utan förvarning. Var som att något slog slint i huvudet på hunden. Han försökte även äta upp tiken första gången de träffades när hon var valp.

Jag vågar inte ha mina barn med hos dem om inte Dallisen är bortlämnad till hundvakten, han är för oberäknelig. De hade en äldre tik innan, men hennes beteende bortförklarade jag med ålder. Jag tror numera att det inte var så mycket ålder utan att rasen helt enkelt inte är så rolig i vardagen efter att ha haft en i närheten i 10 år snart.

 

[Zoya]

Den dagen jag inte kan hitta en kombination jag kan tänka mig att köpa valp ifrån. Jag är extremt medveten om vad jag vill ha och vad jag inte vill ha och det finns linjer och uppfödare inom rasen jag inte skulle ta i med tång ens en gång. Den dagen det blir så kommer jag överge min ras men då kommer jag nog inte att skaffa hund över huvud taget något mer.

 

[No1]

Trots att jag är en person som oroar mig för precis allt när det gäller mina hundar tror jag det ska väldigt mycket till för att jag skulle fundera på att inte ha boxer. Visst, skulle aveln gå helt åt skogen så det inte längre är en boxer varken utseendemässigt eller temperamentsmässigt, då skulle ju rasen jag vill ha inte finnas kvar längre, så det är väl nån slags gräns.

Men att det finns en hel del sjukdomar som gör att man måste vara noggrann när man väljer valp, det har jag ju redan levt med i ett antal år. Sen är det klart, jag förutsätter ju att det går att hitta en valp med bra hälsoförutsättningar om man är noggrann med sitt valpköp. Om alla individer hamnar där de sämsta är idag, nej, då skulle det inte funka.

Hur ser aveln och marknaden ut för Boxer?
Boxer var en av några raser som var vanliga när jag växte upp men numer ser jag dem aldrig.
Har Boxern konkurerats ut?

 

[YorkWann]

Jag kommer att lämna min ras iom nästa hundköp. Gränsen gick när jag såg hur rasklubben och uppfödarna hanterar sjukdomsbilden. Man går ut med att rasen är väldigt frisk, vilket inte alls är sant. De lyckades lura mig när jag sökte information om rasen. Man håller varandra om ryggen i avelsrådet, uppfödare vägrar gå ut med dödsorsaker, man blundar för tydlig ärftlighet i vissa linjer och avlar vidare, anmäler rasklubben när de går ut offentligt med namn på sjuka hundar, avlar på djur under 2 år, hälsotestar inte alls eller struntar i testernas resultat osv. Allergier är en mycket vanlig sjukdom i rasen och en sjukdom som jag personligen tycker är riktigt vidrig. Även mentaliteten har stora brister med hundar som är osäkra och veka som svarar utåt. Även många hundar som har svårt för andra hundar oavsett kön.

Jag har haft 3 st i rasen. Alla helt olika varandra. Upplever rasen som extremt spretig o svårt att veta vad man får i en valp. Personligen är det mentaliteten som får mig att byta ras, samt rasklubbens och uppfödarnas "arbetssätt". Sjukdomarna i sig hade jag kunnat riskera om det fanns en vilja hos klubben att jobba med det. Någon måste ju köpa hundarna för att det ska gå att jobba med problemen. Men jag uppfattar att denna ras är svår att leva med i vardagen och väljer en mjukare och tryggare ras nästa gång. En ras som många påstår vara sjuk men som åtminstone har lägre försäkringspremie än nuvarande ras.

Jag har inte haft Dalmatiner själv, men haft flera vänner som hat (alla har bytt ras) just pga mentaliteten.

 

[Linda_A]

Hur ser aveln och marknaden ut för Boxer?
Boxer var en av några raser som var vanliga när jag växte upp men numer ser jag dem aldrig.
Har Boxern konkurerats ut?

Antalet registrerade hundar har gått ner ganska kraftigt. En kombination (tror jag) av mindre efterfrågan under vissa tider samt att många uppfödare har slutat och inte ersatts av yngre förmågor. Idag är efterfrågan betydligt större än tillgången, speciellt om man vill ha en ordentligt bruksavlad boxer.

 

[Nepenthe]

Jag är van vid jakthundar och när vi letat hund är fokus mest på vad föräldrarna presterat.
Sen ska det såklart vara friska hundar men det är mest höfter att hålla koll på så varit förskonad mot sjuka hundar *peppar peppar

Sällskapshunden är vald utefter en frisk ras och skulle den bli sönderavlad skulle jag överge "min" ras