När överger du din ras?

[Raderad medlem 94602]

Nej jag inser att jag inte lyckas göra mig förstådd men det spelar ingen stor roll. Jag bara svarade på frågeställningen i tråden om när man överger sin ras och för mig blir svaret att jag inte vill bidra alls till hunderiet och avstår därför hund.

Tur inte alla tänkte så för då skulle ju arten dö ut eller bara existera i det vilda

 

[Bison]

Jag kommer inte köpa Pekingese igen pga få uppfödare och usel avel.
En ras där uppfödare tom skriver ut på sin hemsida att de inte ska gå längre än 1 km. Helt sjukt!

Vill gärna ha mops men lite samma sak där.

 

[Stjärnklar]

Jag är väldigt anpassningsbar

Om det går åt fanders med min ras så kan jag byta, och kanske testa någon annan hundsport med den nya förmågan

Det viktiga för mig är att det är en ras som gillar att jobba, är nyfiken, samarbetsvillig, socialt säker och lekfull.

Jag är väldigt imponerad av det arbete som de seriösa uppfödarna lägger ned på sina hundar för att jag ska få möjligheten att dela min vardag med min fantastiska hund

 

[Maniac123]

Jag kommer att lämna min ras iom nästa hundköp. Gränsen gick när jag såg hur rasklubben och uppfödarna hanterar sjukdomsbilden. Man går ut med att rasen är väldigt frisk, vilket inte alls är sant. De lyckades lura mig när jag sökte information om rasen. Man håller varandra om ryggen i avelsrådet, uppfödare vägrar gå ut med dödsorsaker, man blundar för tydlig ärftlighet i vissa linjer och avlar vidare, anmäler rasklubben när de går ut offentligt med namn på sjuka hundar, avlar på djur under 2 år, hälsotestar inte alls eller struntar i testernas resultat osv. Allergier är en mycket vanlig sjukdom i rasen och en sjukdom som jag personligen tycker är riktigt vidrig. Även mentaliteten har stora brister med hundar som är osäkra och veka som svarar utåt. Även många hundar som har svårt för andra hundar oavsett kön.

Jag har haft 3 st i rasen. Alla helt olika varandra. Upplever rasen som extremt spretig o svårt att veta vad man får i en valp. Personligen är det mentaliteten som får mig att byta ras, samt rasklubbens och uppfödarnas "arbetssätt". Sjukdomarna i sig hade jag kunnat riskera om det fanns en vilja hos klubben att jobba med det. Någon måste ju köpa hundarna för att det ska gå att jobba med problemen. Men jag uppfattar att denna ras är svår att leva med i vardagen och väljer en mjukare och tryggare ras nästa gång. En ras som många påstår vara sjuk men som åtminstone har lägre försäkringspremie än nuvarande ras.

 

[Sel]

"Min" ras är ju generell väldigt hälsosam och enda sättet jag kan se att det skulle spåra ur är om USA fick större inflöde i aveln eftersom de inte hälsotestar alls. Glaucoma är såvitt jag vet den enda riktiga hälsorisken som är utbredd, och den är ju SÅ lätt att motavla egentligen, så om det sprider sig i europa får vi tamefan skämmas.
Om det blev såpass illa att det krävdes timmar och timmar av efterforskning och förarbete för att hitta en fysiskt frisk hund skulle jag överväga att lämna rasen. Jag vill kunna "anta" att en hund är frisk och bara behöva ta en titt på hunddata för säkerhets skull.
Att det sedan kan krävas efterforskning för att hitta just MIN hund är en annan sak.

 

[WildWilma]

När jag inte kan hitta en kombination som uppfyller mina kriterier när det gäller hälsa och mentalitet.

Problemet är att det blir ju inte lättare i en ny ras än i denna ras som jag är väl insatt i.

Just nu är det svårt att säga vad som kommer bli ett stort problem först i rasen men med en för liten avelsbas även om man tittar internationellt så kommer det troligen inte bli lättare att avla på vettiga kombinationer i framtiden om man inte börjar avla med högre inavelsgrader än idag vilket inte heller blir hållbart i längden.

 

[Hyacinth]

Jag vill tillägga att det finns ju så många roliga raser, jag skulle kunna tänka mig flera olika.
Jag är sugen på flera av de mindre sällskapsraserna så länge barnen är små, och jag vill ha belgare igen.

 

[LaMagia]

Den dagen det inte går att få tag i en frisk hund så skulle jag överge båda mina raser. Ingen av mina raser är där, så jag njuter av dem varje dag!

 

[Takire]

Hur sjuk ska din ras bli innan du överger den?

En fråga som väckts i mitt huvud de senaste dagarna när man läser om olika raser och deras sjukdomar. Vissa raser är relativt förskonade från sjukdomar medan andra är som vandrande skolböcker från veterinärskolan. Trots detta har rasen sina hängivna anhängare som villigt erkänner att deras hundar haft en veterinärkostnad genom livet som börjar närma sig bolånet på huset, men som ändå inte har en tanke på att byta ras. "Det spelar ingen roll hur sjuka de är, jag kommer alltid ha en X."

Hur resonerar ni kring det här? Vart går din gräns för när du överger din ras pga hälsostatusen? Vad är du villig att stå ut med för att få ha just den rasen? Eller är det snarare rasklubbens agerande som avgör i slutänden, om de aktivt jobbar för bättre hälsa (oavsett framgång eller inte) eller sopar det under mattan?

Jag har ju egentligen ingen favoritras, men tänker ju sannolikt aldrig skaffa en sheltie igen för att jag tycker det finns för mycket ohälsa i rasen. Då räknas väl ändå sheltien ofta som en rätt frisk ras egentligen...

 

[Acto]

Jag kommer inte köpa Pekingese igen pga få uppfödare och usel avel.
En ras där uppfödare tom skriver ut på sin hemsida att de inte ska gå längre än 1 km. Helt sjukt!

Vill gärna ha mops men lite samma sak där.

Det är ju helt sjukt och absurt att uppfödare påstår att en ras (inte en individuell hund utan rasen i stort) inte kan gå längre än 1 km. Alltså fruktansvärt hemskt och säger mkt om hälsostatusen för den uppfödarens hundar.

 

[AraSlei]

Ja faktum är att jag inte känner till någon (i Sverige) som föder upp hundar som heltidssyssla. Med industri menar jag hela karusellen, det är mycket pengar i omlopp sammantaget kring avel, utställningar, tävlingar, kringförsäljning, foderindustri, kläder, experter psykologer, problemhundskonsulter, magsårsmedicin, veterinärkliniker, tillbehör, schampo, trimning etc etc. Nej, jag menar inte att allt detta är något dåligt. Självklart ska det finnas veterinärer och tränare som tar betalt och kan försörja sig men det är en stor industri kring allt som har med hund att göra och vi verkar inte i ett vakuum utan påverkas av och påverkar övriga världen och det komplicerar det hela lite mer.

Jag vet flera som föder upp hundar som heltidssyssla, i kombination med att de även säljer sina tjänster som tränare, tränar upp hundar som de sedan säljer som fullutbildade osv. Inom t e x jaktlabrador finns det flera stycken

 

[iNHALE]

Jag kommer att lämna min ras iom nästa hundköp. Gränsen gick när jag såg hur rasklubben och uppfödarna hanterar sjukdomsbilden. Man går ut med att rasen är väldigt frisk, vilket inte alls är sant. De lyckades lura mig när jag sökte information om rasen. Man håller varandra om ryggen i avelsrådet, uppfödare vägrar gå ut med dödsorsaker, man blundar för tydlig ärftlighet i vissa linjer och avlar vidare, anmäler rasklubben när de går ut offentligt med namn på sjuka hundar, avlar på djur under 2 år, hälsotestar inte alls eller struntar i testernas resultat osv. Allergier är en mycket vanlig sjukdom i rasen och en sjukdom som jag personligen tycker är riktigt vidrig. Även mentaliteten har stora brister med hundar som är osäkra och veka som svarar utåt. Även många hundar som har svårt för andra hundar oavsett kön.

Jag har haft 3 st i rasen. Alla helt olika varandra. Upplever rasen som extremt spretig o svårt att veta vad man får i en valp. Personligen är det mentaliteten som får mig att byta ras, samt rasklubbens och uppfödarnas "arbetssätt". Sjukdomarna i sig hade jag kunnat riskera om det fanns en vilja hos klubben att jobba med det. Någon måste ju köpa hundarna för att det ska gå att jobba med problemen. Men jag uppfattar att denna ras är svår att leva med i vardagen och väljer en mjukare och tryggare ras nästa gång. En ras som många påstår vara sjuk men som åtminstone har lägre försäkringspremie än nuvarande ras.

Nu blir jag vill himla nyfiken på vilken ras det gäller.

 

[McFlurry]

Exakt samma situation här, en frisk ras förhållandevis, gjorde världens research innan, kollade kennlar, sjukdomar i linjerna, allt enligt skolboken man predikar för andra. Ändå gick det snett... Nu är jag beredd att försöka igen med rött förutsättningar, men man får ändå en tankeställare.

Ja det är inte alls enkelt. Men lycka till med valpplanerna oavsett om du stannar kvar i rasen eller ej!

 

[Bison]

Det är ju helt sjukt och absurt att uppfödare påstår att en ras (inte en individuell hund utan rasen i stort) inte kan gå längre än 1 km. Alltså fruktansvärt hemskt och säger mkt om hälsostatusen för den uppfödarens hundar.

Jag vet!
Ska inte berätta det för Ruben, vi har 3 km enkel väg till stallet som vi går året runt, även sommartid.

 

[Mia_R]

Jag vet!
Ska inte berätta det för Ruben, vi har 3 km enkel väg till stallet som vi går året runt, även sommartid.

Fast du har väl honom i handväskan när ni går så långt?

 

[Bison]

Fast du har väl honom i handväskan när ni går så långt?

Självklart
Helst skulle han bli dragen i en vagn.

 

[Dentaku]

Jag överger min ras så fort jag inte hittar någon kull som jag tror har förutsättningar att ge mentalt stabila, träningsvilliga individer(utan att ge avkall på inavelsgrad och hälsa).

Än har jag sluppit byta ras men det är inte direkt så att det dräller av intressanta kullar, så jag kan bara hoppas på att det finns nästa gång det är dags för valp.

 

[Maniac123]

Nu blir jag vill himla nyfiken på vilken ras det gäller.

Gissa Nej men, det gäller dalmatiner.

 

[Raderad medlem 94602]

Gissa Nej men, det gäller dalmatiner.

Jag såg en disskussion i en uppfödargrupp på Fejan om Dalmatiner för ca 2 månader sen. Det verkade vara det friskaste och mest mentalt perfekta hunden man kunde skaffa sig enligt de uppfödare som var i tråden.

 

[vallhund]

Jag såg en disskussion i en uppfödargrupp på Fejan om Dalmatiner för ca 2 månader sen. Det verkade vara det friskaste och mest mentalt perfekta hunden man kunde skaffa sig enligt de uppfödare som var i tråden.