När rotar man sig?

Ava22

Trådstartare
I augusti har jag bott i Stockholm i 3 år. Jag trivs inte alls och det blir bara värre ju längre tiden går! Sambon vill absolut inte flytta till min hemstad, Växjö och vi har diskuterat det fram och tillbaka. Men jag känner att jag snart inte pallar längre och då vet jag inte vad jag gör.

Ni som har flyttat till ny stad och inte trivts, gav ni upp eller stannade ni kvar? Och varför stannade ni då kvar?
 
Sv: När rotar man sig?

Jag tror man rotar sig när man trivs, när man hittar en bekantskapskrets och en situation där man känner sig nöjd.

Om jag vore du skulle jag titta på vad det är jag saknar vad som inte känns bra och försöka ändra på det.

Jag bor i en ny stad jag flyttade från sthlm till en liten ort det tog ungefär 3 år och ett fritidshus innan jag rotade mig. Men jag tror att det där hänger jättemycket på om man hittar ett umgänge på orten och saker att göra som man trivs med helt enkelt om man får ett "liv" på sin nya bostadsort.
 
Sv: När rotar man sig?

Man rotar väl sig när man känner att livet känns meningsfullt? Hur lång tid det tar för den känslan att komma måste ju vara extremt olika.

Just när det gäller Stockholmslivet så kan jag tycka att det kräver en annan typ av praktisk organisering än det gör i mindre städer. Jag har exempelvis 40 min med bil till en av mina kompisar. Det försvårar helt klart. Jag har ingen nära kompis på gångavstånd vilket ibland känns så jäkla trist, att man inte bara kan ringa och gå en promenad med nån om 10 minuter typ. Den typen av okomplicerat umgänge saknar jag och kommer nog alltid att göra.
 
Sv: När rotar man sig?

kl

Storstäder tror jag är svåra att rota sig i. Det är svårare att lära känna människor; svårare att hitta sin bekantskapskrets. Det är mycket lättare om man pluggar, då brukar det ge sig själv. Likaså om man hittar kontakter via jobbet. Det beror kanske på ålder och intresse också; det är ju inte alla som gillar att hänga ute på klubbar osv. Du fick ett bra råd innan att göra en lista på det som är viktigast för dig. Varför vill inte sambon testa Växjö? Du har gett Stockholm tre år, han kanske kunde göra detsamma för dig (alltså tre år i Växjö) så kan ni ta beslutet sen.
 
Sv: När rotar man sig?

Flyttat runt en del och alltid varit rastlös, aldrig känt mig hemma, tills vi flyttade till den ort vi bor idag och jag har stormtrivts från första stund. Vill helst inte åka hemifrån alls. Har varken större elle mindre umgänge här än jag haft på tidigare ställen, men här är jag hemma. Bo någonstans och otrivas är vidrigt och sliter i långa loppet. Hoppas du hittar en lösning.
 
Sv: När rotar man sig?

I augusti har jag bott i Stockholm i 3 år. Jag trivs inte alls och det blir bara värre ju längre tiden går! Sambon vill absolut inte flytta till min hemstad, Växjö och vi har diskuterat det fram och tillbaka. Men jag känner att jag snart inte pallar längre och då vet jag inte vad jag gör.

Ni som har flyttat till ny stad och inte trivts, gav ni upp eller stannade ni kvar? Och varför stannade ni då kvar?

Jag flyttade till sambons hemby av praktiska skäl när vi flyttade ihop.
Jag trivdes inte alls men vi blev kvar där i fem år.

Vi letade nytt hus men fann inte något som passade perfekt.
Jag hittade ett hus i min gamla hemby som egentligen var en (lite större) sommarstuga.
Såg min chans att hamna där jag trivdes som bäst, med möjligheter att ha häst, underlätta för oss med barnpassning etc.
Huset var väl med sina 75 kvm (plus biyta ca 70 kvm) i minsta laget men med världens bästa läge.
Sambon var anti huset så fort han kom in i det. Där skulle han INTE bo...

Jag mådde inte alls bra av situationen där vi bodde. Jag mådde så dåligt av att bo där så jag ställde ett ultimatum, jag var tvungen att ta mig därifrån om jag skulle orka leva helt enkelt.
* Särbos. Antingen om sambon bodde kvar i huset och jag flyttade till en lägenhet.
* Gå isär.
* Flytta gemensamt till lägenhet. Sälja huset.
* Köpa lilla huset, sälja befintligt hus.

Jag tror sambon till slut förstod allvaret, att jag skulle bort därifrån om det så betydde att jag inte hade honom kvar.
Det slutade med att vi sålde huset och köpte det nya.
Jag mår verkligen mycket bättre här, livet är mycket enklare och vi bygger/förbättrar för framtiden :)
Sambon trivs också mer och mer, av det han sagt så längtar han inte tillbaka. Han var vant sig med storleken och ser fördelarna.
 
Senast ändrad:
Sv: När rotar man sig?

Det är så olika hur man gör , men för mig var det så att när jag var 23 körde vi in i en liten by till en bekant, Jag sa efter 10 minuter att här ska jag bo.
Vid 30 blev äntligen ett hus till salu här och vi köpte.
Jag gick ut i trädgården och sa, jag är hemma, min man svarade - du kanske ska se huset med? Det behövdes inte:p bott här sen dess, 17 år senare bor jag fortfarande i mitt drömboende, fast vi inte har speciellt hög standard, men jag vaknar lycklig var morgon.
Om man inte trivs kanske du verkligen behöver ta reda på vad du behöver, sen är det lättare att se om det finns i stockholm eller om du behöver flytta någon annanstans.
 
Senast ändrad:
Sv: När rotar man sig?

Våren 2007 jobbade jag tillfälligt i Kalmar. Trivdes bra med jobb, kollegor, stad och boende (bodde på Öland). Det hjälpte nog mig att fatta beslutet när jag två år senare sade upp mig från en provanställning i Östersund där jag verkligen INTE trivdes. Jag ville bara hem. Tiden i Kalmar lärde mig att jag inte "måste" bo i just Uppsala. Jag kan trivas på andra ställen - men inte i Östersund.

Tre år vantrivsel, för mig räckte fyra månader. Jag höll på att bli galen. Om rätt jobb dyker upp skulle jag utan tvekan flytta igen, men aldrig tillbaka dit.
 
Sv: När rotar man sig?

Jag flyttade till Uppsala för knappt 4 år sedan och kan inte påstå att jag känt mig riktigt hemma här. I början var det riktigt jobbigt och det har blivit bättre med åren men jag kan inte påstå att jag känner mig som hemma här trots sambo, trivsam lägenhet och en umgängeskrets som jag älskar. Jag kommer ursprungligen från Halmstad och när jag åker ner och hälsar på familjen känns det alltid som att komma hem, trots att de flesta av mina kompisar inte bor kvar där längre.

Jag skulle nog kunna bo i Uppsala några år till men jag vill inte bo här resten av livet. Jag längtar tillbaka till sydsverige för mycket för att klara det.
 
Sv: När rotar man sig?

Rubrikfrågan låter ju lite som att du tänker dig att det där med att "rota sig" är en mer eller mindre automatisk process, som kommer med tiden.

Så tror inte jag att det är, utan jag tror som många andra i tråden att alla inte kan rota sig överallt.

Nu har du ju sambon, men därutöver hade jag inte gett det tre år av vantrivsel att försöka rota mig. Jag förstår inte vilken sorts rötter som vantrivseln skulle kunna ge upphov till, om du förstår hur jag menar. Vad gott kan komma ur vantrivsel?
 
Sv: När rotar man sig?

När jag var på klassåterträff 15 år efter nian tyckte jag att det var lite beige att så många bodde kvar i stan, hur spännande var det liksom? 7-8 år senare satt jag i en lägenhet tre kvarter från mammas gata och kände hur hela jag började vakna till liv och hur jag, utan att fatta det, hade saknat så många bitar. Här finns så många människor som pratar samma språk som jag och som inte tycker att jag är konstig. Det är mitt hem.

Jag har bott på platser där jag har kunnat göra roliga saker och varit omgiven av snälla människor, men det är alltid något som har skavt lite grann. Det är här som är hemma.

Jag är oerhört tacksam över att maken också trivs så bra här. Han är inflyttad men känner sig hemma. Vi skulle båda kunna tänka oss att bo i England, men där skulle vi inte ha råd med samma levnadsstandard som här.
 
Sv: När rotar man sig?

Jag tror man rotar sig när man trivs, när man hittar en bekantskapskrets och en situation där man känner sig nöjd.

Om jag vore du skulle jag titta på vad det är jag saknar vad som inte känns bra och försöka ändra på det.

Jag bor i en ny stad jag flyttade från sthlm till en liten ort det tog ungefär 3 år och ett fritidshus innan jag rotade mig. Men jag tror att det där hänger jättemycket på om man hittar ett umgänge på orten och saker att göra som man trivs med helt enkelt om man får ett "liv" på sin nya bostadsort.

Jag har fått vänner, verkligen fina vänner men ingen som jag kan träffa bara sådära. Iom avstånd så måste det planeras,och oftast har man bara tid att träffas på helgen och inte efter jobb på vardagar eftersom det tar tid att ta sig runt :(


Man rotar väl sig när man känner att livet känns meningsfullt? Hur lång tid det tar för den känslan att komma måste ju vara extremt olika.

Just när det gäller Stockholmslivet så kan jag tycka att det kräver en annan typ av praktisk organisering än det gör i mindre städer. Jag har exempelvis 40 min med bil till en av mina kompisar. Det försvårar helt klart. Jag har ingen nära kompis på gångavstånd vilket ibland känns så jäkla trist, att man inte bara kan ringa och gå en promenad med nån om 10 minuter typ. Den typen av okomplicerat umgänge saknar jag och kommer nog alltid att göra.

Precis, i Växjö kan jag ta mig runt på ingen tid alls, här i Sthlm tar det tiiiiid! Även om jag hade haft en bil så hade det kvittat, det tar tid med trafiken ändå...

kl

Storstäder tror jag är svåra att rota sig i. Det är svårare att lära känna människor; svårare att hitta sin bekantskapskrets. Det är mycket lättare om man pluggar, då brukar det ge sig själv. Likaså om man hittar kontakter via jobbet. Det beror kanske på ålder och intresse också; det är ju inte alla som gillar att hänga ute på klubbar osv. Du fick ett bra råd innan att göra en lista på det som är viktigast för dig. Varför vill inte sambon testa Växjö? Du har gett Stockholm tre år, han kanske kunde göra detsamma för dig (alltså tre år i Växjö) så kan ni ta beslutet sen.

Det som stå allra högst på min lista på vad jag saknar så är det familjen och vännerna. Jag står min mamma och syster väldigt nära och det gör ont varje gång man säger hejdå efter ett besök. Jag saknar att bara ta en fika med mamma eller en promenad runt Växjösjön med syster. Nu måste det planeras, jag måste åka till Växjö, sen ska förhoppningsvis syster ha tid mellan jobb och barn.

Sambon vill inte pga jobb. Jag kan förstå honom, han är mitt inne i att göra en karriär inom IT och det är jättekul för hans skull! Det finns kanske inte samma möjligheter till det i Växjö som det finns i Sthlm. Men samtidigt, även om han kanske tjänar mindre pengar i Växjö så kostar det inte lika mycket att leva där nere som det gör här i Sthlm.

Jag flyttade till sambons hemby av praktiska skäl när vi flyttade ihop.
Jag trivdes inte alls men vi blev kvar där i fem år.

Vi letade nytt hus men fann inte något som passade perfekt.
Jag hittade ett hus i min gamla hemby som egentligen var en (lite större) sommarstuga.
Såg min chans att hamna där jag trivdes som bäst, med möjligheter att ha häst, underlätta för oss med barnpassning etc.
Huset var väl med sina 75 kvm (plus biyta ca 70 kvm) i minsta laget men med världens bästa läge.
Sambon var anti huset så fort han kom in i det. Där skulle han INTE bo...

Jag mådde inte alls bra av situationen där vi bodde. Jag mådde så dåligt av att bo där så jag ställde ett ultimatum, jag var tvungen att ta mig därifrån om jag skulle orka leva helt enkelt.
* Särbos. Antingen om sambon bodde kvar i huset och jag flyttade till en lägenhet.
* Gå isär.
* Flytta gemensamt till lägenhet. Sälja huset.
* Köpa lilla huset, sälja befintligt hus.

Jag tror sambon till slut förstod allvaret, att jag skulle bort därifrån om det så betydde att jag inte hade honom kvar.
Det slutade med att vi sålde huset och köpte det nya.
Jag mår verkligen mycket bättre här, livet är mycket enklare och vi bygger/förbättrar för framtiden :)
Sambon trivs också mer och mer, av det han sagt så längtar han inte tillbaka. Han var vant sig med storleken och ser fördelarna.

Jag är också rädd för att om vi skulle flytta att han skulle bli bitter och kanske inte trivas...

Rubrikfrågan låter ju lite som att du tänker dig att det där med att "rota sig" är en mer eller mindre automatisk process, som kommer med tiden.

Så tror inte jag att det är, utan jag tror som många andra i tråden att alla inte kan rota sig överallt.

Nu har du ju sambon, men därutöver hade jag inte gett det tre år av vantrivsel att försöka rota mig. Jag förstår inte vilken sorts rötter som vantrivseln skulle kunna ge upphov till, om du förstår hur jag menar. Vad gott kan komma ur vantrivsel?

Ja, jag trodde nog från början att det skulle bli så, att jag skulle ge det en tid och det skulle kännas bättre. Men det gör det ju uppenbarligen inte.
Kan det komma gott ur vantrivsel? Troligtvis inte :(
 
Sv: När rotar man sig?

Kan han tänka sig att flytta nån annanstans öht? Kan du tänka dig något annat än Växjö? Att hitta ett tredje alternativ där ni båda börjar från början kan vara bra.

Fundera på vad det är som gör att du trivs/inte trivs på ett ställe. Hur du skulle vilja ha det om du fick önska.

Jag har flyttat massor och aldrig stannat där jag inte trivts. Varför skulle jag?
 
Sv: När rotar man sig?

Fast nu är det du som inte trivs. Du räknas väl också? Att han kanske inte skulle trivas är ett dåligt argument.

Men i övrigt så funderar jag om det kan finnas praktiska lösningar i övrigt på några av dina problem. Kan du organisera tillvaron på annat sätt i Stockholm? Jag tror exempelvis att det finns ett skäl varför stockholmare äter ute oftare än andra människor. Istället för att åka hem och laga middag och sedan träffa vänner så äter man ute tillsammans med dem. Det blir liksom att man umgås med vännerna i praktiska sammanhang som att äta tillsammans, träna tillsammans, osv.

Men oavsett, tre år är lång tid och ingen förtjänar att vantrivas i tillvaron.
 
Sv: När rotar man sig?

Håller med Philosophia. Nu är det väl hans tur att prova på att bo "hemifrån"? Du har ju testat utan att trivas, då är det hans tur att se om det funkar för honom. Annars får ni väl hitta ett tredje ställe där ni bägge trivs?
 
Sv: När rotar man sig?

kan man ju se det.

Tyvärr är det ju en typ av råd som lätt blir lite meningslösa, eftersom personen det gäller - TS sambo - inte ber om råd.

Jag ser inte hur man gör för att få någon som inte vill flytta till Växjö, att göra just det.

Jag låter väl tyvärr pessimistisk här, men mitt intryck av en massa olika par är just att olika önskemål ifråga om bostadsort, är väldigt svårt att lösa. Många verkar inte heller vara nöjda med att vara särbo.

Själv skulle jag tex kunna tänka mig att ge Stockholm en chans, även om det bär emot litegrann, medan jag under inga omständigheter skulle flytta med till Växjö. Jag vet att jag inte skulle trivas.

Så jag funderar på hur TS sambos "kanske" ser ut. Säger han att han kanske inte skulle trivas, eller säger han att han inte skulle trivas, men TS tolkar in ett kanske, eftersom han inte har försökt på allvar?

Observera att jag inte försvarar TS sambo, jag pekar bara på att problemet ser väldigt svårlöst ut.

Finns det någon tänkbar kompromiss?
 
Sv: När rotar man sig?

Jag har fått vänner, verkligen fina vänner men ingen som jag kan träffa bara sådära. Iom avstånd så måste det planeras,och oftast har man bara tid att träffas på helgen och inte efter jobb på vardagar eftersom det tar tid att ta sig runt

Det där tror jag till viss del är en del av vuxenlivet, dock. Eller? Det kanske är jag som är dålig på att umgås, men jag tycker att det ganska ofta är trådar här med folk som känner sig ensamma och saknar att ha en bästis att hänga med som man hade i tonåren. Men jag vet inte om det är ett stadsfenomen?

För min del är räddningen i det fallet stallet. Där finns det ju nästan alltid någon att hänga med, och om det inte gör det har man ju alltid något att göra med hästen. När min dåvarande sambo ville flytta till Umeå var jag inte så pigg på det och konstaterade att visst kan vi flytta dit men då köper jag en häst. Och det var genom hästen jag hade nästan allt mitt umgänge. Jag läste enstaka kurser på universitetet, och då blir det inte så mycket pluggemenskap. Och eftersom min man var ett par år äldre än jag hade de flesta av hans kollegor småbarn.
 
Sv: När rotar man sig?

Så jag funderar på hur TS sambos "kanske" ser ut. Säger han att han kanske inte skulle trivas, eller säger han att han inte skulle trivas, men TS tolkar in ett kanske, eftersom han inte har försökt på allvar?

Fast det är inte TS sambos "kanske". Det var TS som skrev att hon var rädd för att han skulle bli bitter och kanske inte trivas.
 
Sv: När rotar man sig?

Stockholm är litet speciellt.
Jag skulle föreslå en trevlig förort i stället så att din sambo kan pendla och du kan trivas.
Alla får vad de vill ha.

Det där med att sitta fast på en ort har jag svårt att relatera till då jag hela mitt liv har flyttat runt.
Jag har däremot kommit fram till vad jag behöver för att trivas och kan leta rätt på det.
För ett par år sedan så följde jag med min sambo och flyttade till hans släktgård.
Och jag trivs faktiskt förträffligt.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Hej! Jag har alltid älskat hästar och djur, och försökt göra mitt bästa för att omge mig av djur och det lantliga. Jag har alltid...
2 3
Svar
52
· Visningar
4 244
Senast: Mabuse
·
Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
4 670
Senast: Grazing
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Året var 1994. Jag var trött på att bo i en förort. Jag ville ut på landet. Några år tidigare hade jag avslutat en 2-årig...
Svar
0
· Visningar
1 179
Senast: Wille
·
Fritid Kanske fel att prata tåg just nu, men jag behöver bukes samlade kunskap. ;) Jag hade tänkt åka till NY i september, men nu när jag...
2 3
Svar
44
· Visningar
3 935
Senast: ameo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp