Bukefalos 28 år!

När slutar det vara så ömt?

Det ÄR ju normalt, så varför ska man inte tycka att det är normalt?
Alltför normalt och alltför många som inte söker hjälp för att det ska vara "normalt ".
Bara några av alla länkar jag hittade nedan i ämnet.

"– För det här har ju säkert haft mycket skam. Kvinnor har suttit hemma och haft ett jobbigt liv på alla sätt, men inte vågat prata om det, för man tror att man är ensam."
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=98&artikel=4832509

"Det är normalt. Att föda barn innebär att kroppen förändras, det går över”.

Om jag fått en spänn för varje gång någon i vården yttrat dessa ord till mig så vore jag rik.

Vad jag inte hade förberett mig på, vad ingen hade berättat för mig, var att saker och ting kunde gå fel. Att underliv kunde trasas sönder och skapa bestående problem."

http://www.svt.se/opinion/article2984535.svt

"Enligt den officiella statistiken drabbas minst fyra tusen kvinnor varje år av denna mycket svåra skada. Men experter som Uppdrag granskning varit i kontakt med menar att det snarare rör sig om så många som tio tusen drabbade.

Om kvinnan inte får rätt vård direkt ökar risken för ett långt lidande med smärta, avföringsläckage och oförmåga till ett fungerande sexliv."

http://www.svt.se/ug/allvarliga-forlossningsskador-syns-inte-i-journalerna

 
Tack ni som svarat!
Idag hade jag extra ont så tog och speglade mig och upptäckte att det var gult runt stygnen som var kvar :crazy:
Så har försökt få tag på någon som kan titta på det hela dagen idag, men fick tid imorgon..
Inte undra på att det gör ont :wtf::cry:
Hur har det gått idag @Krati?
 
Hur har det gått idag @Krati?

Var hos en läkare på gyn och var förberedd på att höra något i stil med "herregud!" Och sedan köras direkt till operation eller något i den stilen.
Döm av min förvåning när allt såg bra ut!?
Det gula jag sett var tydligen normalt? Kunde se ut så när det höll på att läka. Stygnen som var kvar höll på att lossa och livmodern satt där den skulle! :bump:
Frågade om en grej jag sett i spegeln som jag inte kände igen, men hon förstod inte vad jag menade utan allt var som det skulle. :up:

Ska på efterkontrollen idag. Hade tänkt avböja gynundersökningen men så tänkte jag att det är väl alltid bra med två utlåtanden :p
 
Nånstans handlar det väl om att hitta en balans i informationen som ges till gravida och nyförlösta kvinnor. Att kategoriskt säga att "Att ha ont i X veckor är normalt" eller "Har du problem efter X veckor är något fel" hjälper ju ingen. Spannet "normalt" är så himla brett, likaså spannet "fel".

En lite mer nyanserad information och framförallt lite kampanj och mycket uppmuntran för kvinnor att våga prata och våga söka hjälp när det inte känns bra (oavsett om man befinner sig i normalspannet eller inte) tror jag skulle gynna många.
 
Vilket himla trams.
Man skall inte behöva ha ont i flera månader efter en förlossning bara för att det är "normalt".
Det finns massor att göra för att laga skadorna och det skall man få hjälp med.
Att bli ledsen för att man är onormal är ju så dumt så att klockorna stannar.
Man skall baske mig få hjälp och inte bli avfärdad.

Att skämmas eller bli ledsen för att saker inte fungerar bra är bara så kontraproduktivt.
Det finns hjälp att få och den skall man ha.
Kvinnor skall inte behöva lida av smärta i onödan bara för att det skall vara "så normalt så".
 
Precis som att det är "normalt" att ha ont så kan man gå igenom en förlossning utan att det märks sen. Allt som blev efter min förlossning med vidöppen hjässbjudning var ett litet litet hack i slidmynningen. Behövde inte sys alls, efter 45 min satt jag i en fåtölj och hade hunnit duscha. Skämdes över att få åka säng till bb, jag kunde ju gå. Började rida efter ett par v (fick ligga en v på bb pga hf) och fick klart godkänt på efterkontrollen.
Jag kan inte påstå att jag var vältränad innan graviditet/förlossning, men allt gick bra ändå. Och jag är ingen superwoman för det, det är inom normalspannet det också helt enkelt :)
 
Vilket himla trams.
Man skall inte behöva ha ont i flera månader efter en förlossning bara för att det är "normalt".
Det finns massor att göra för att laga skadorna och det skall man få hjälp med.
Att bli ledsen för att man är onormal är ju så dumt så att klockorna stannar.
Man skall baske mig få hjälp och inte bli avfärdad.

Att skämmas eller bli ledsen för att saker inte fungerar bra är bara så kontraproduktivt.
Det finns hjälp att få och den skall man ha.
Kvinnor skall inte behöva lida av smärta i onödan bara för att det skall vara "så normalt så".

Men om det inte finns något fel? Om det bara tar lång tid att läka? Vad menar du att sjukvården ska göra då? Trolla?

Och jag var förstås inte ledsen över att vara onormal utan för att jag var övertygad om att något var fel. "Ingen annan" hade ju ont. Trodde jag.

Och nu är det tredje gången att man SJÄLVKLART ska gå och kolla sig om man är orolig. Men i normalspannet finns också de som har ont länge.
 
Det bästa jag lärde mig på min profylaxkurs:
Att folk egentligen menar "vanligt" när de säger "normalt".


Vilket himla trams.
Man skall inte behöva ha ont i flera månader efter en förlossning bara för att det är "normalt".
Det finns massor att göra för att laga skadorna och det skall man få hjälp med.
Att bli ledsen för att man är onormal är ju så dumt så att klockorna stannar.
Man skall baske mig få hjälp och inte bli avfärdad.

Att skämmas eller bli ledsen för att saker inte fungerar bra är bara så kontraproduktivt.
Det finns hjälp att få och den skall man ha.
Kvinnor skall inte behöva lida av smärta i onödan bara för att det skall vara "så normalt så".

Jag hoppas att du riktar de här formuleringarna till själva företeelsen och inte specifika personer.
 
Var hos en läkare på gyn och var förberedd på att höra något i stil med "herregud!" Och sedan köras direkt till operation eller något i den stilen.
Döm av min förvåning när allt såg bra ut!?
Det gula jag sett var tydligen normalt? Kunde se ut så när det höll på att läka. Stygnen som var kvar höll på att lossa och livmodern satt där den skulle! :bump:
Frågade om en grej jag sett i spegeln som jag inte kände igen, men hon förstod inte vad jag menade utan allt var som det skulle. :up:

Ska på efterkontrollen idag. Hade tänkt avböja gynundersökningen men så tänkte jag att det är väl alltid bra med två utlåtanden :p
Vad bra att det ser bra ut :)
Men om du har samma känsla om några veckor tycker jag du ska söka hjälp.:)
 
Men om det inte finns något fel? Om det bara tar lång tid att läka? Vad menar du att sjukvården ska göra då? Trolla?

Och jag var förstås inte ledsen över att vara onormal utan för att jag var övertygad om att något var fel. "Ingen annan" hade ju ont. Trodde jag.

Och nu är det tredje gången att man SJÄLVKLART ska gå och kolla sig om man är orolig. Men i normalspannet finns också de som har ont länge.
Är det inget fel så är det inte :)
Det som jag förespråkar och tänker fortsätta förespråka är att har mamman ont och lider av det så ska det kollas upp. Det i första hand innan det klassas som normalt. Skit samma om det är vanligt förekommande och klassas som normalt.

Egentligen kan vi också fundera på vad som klassas som normalt, särskilt i sjukvården? Det är ju många krämpor som inte ses som nödvändiga att behandla även om det hade varit möjligt...
För mammors del så har jag även en inte så positiv syn på saken. Det har bara i den här tråden skrivits att nog får hon förvänta sig att ha ont för hon har ju fött barn.


Sedan så blir nu aldrig kroppen exakt likadan som tidigare - det är ju bara att se på magen. Så att det kan kännas förändrat är en helt annan sak än att gå runt och ha ont och bli begränsad utav det.
 
Vill förtydliga en sak till jag menade.
Att något klassas som normalt behöver ju inte betyda att det inte är behandlingsbart. Att det som är vanligt och därför klassas som normalt är något som inte går att ändra på eller bör accepteras.
 
Är det inget fel så är det inte :)
Det som jag förespråkar och tänker fortsätta förespråka är att har mamman ont och lider av det så ska det kollas upp. Det i första hand innan det klassas som normalt. Skit samma om det är vanligt förekommande och klassas som normalt.

Egentligen kan vi också fundera på vad som klassas som normalt, särskilt i sjukvården? Det är ju många krämpor som inte ses som nödvändiga att behandla även om det hade varit möjligt...
För mammors del så har jag även en inte så positiv syn på saken. Det har bara i den här tråden skrivits att nog får hon förvänta sig att ha ont för hon har ju fött barn.


Sedan så blir nu aldrig kroppen exakt likadan som tidigare - det är ju bara att se på magen. Så att det kan kännas förändrat är en helt annan sak än att gå runt och ha ont och bli begränsad utav det.

Men det är ju precis samma sak som jag skrev i mitt första inlägg och nu skriver för fjärde gången: SJÄLVKLART ska man gå och kolla upp sig om man är orolig. Det är formulär 1A.

Jag pratar alltså inte om extrema förlossningsskador, sådana ska ju fixas till direkt. Och naturligtvis spelar typ av skada in i hur lång tid man har ont. Och upplever man att sjukvården inte hjälper en eller förklarar för en vad det är som händer/kommer att hända med kroppens läkning - ja då ska man ju självklart protestera mot det och kräva sin rätt till hjälp.

Jag tänker att det på ett sätt är två sidor av samma mynt. Inte bara finns det risker i att inte ta sina skador på allvar – utan det finns också någon slags norm att det är självklart att man ska klara av att gå tillbaka till att vara som vanligt direkt efter. Men allvarligt talat: kroppen utsätts för enorma påfrestningar. Varför pratar vi inte om det? Varför tillåts man inte läka i lugn och ro efteråt? Varför förväntas man vara som ny veckan efter? Varför pratar man inte om att det kan göra ont som in i helvete efteråt, länge. Och att man kanske aldrig blir exakt som förut? Men att det är ok, precis på samma sätt som att jag har ett ärr på armen efter att jag ramlade när jag var liten.

Min mage ser exakt likadan ut som den gjorde innan jag fick barn, men det säger du att din inte gör. Helt okej det med, alla varianter är normala, alla fungerar inte på samma sätt.
 
[QUOTE="Krati, post: 17172132, member: 96537"
Jag syddes en del, löpande stygn, både invändigt och utvändigt.
Förlossningen var hemsk och kommer be om planerat snitt vid eventuellt syskon längre fram. Men den här tiden efter är nog värre än själva förlossningen.
Är det normalt att man är såhär öm efter?[/QUOTE]

Nu vet jag inte hur din förlossning var.

Men med två pl. kejsarsnitt bakom mig så kan jag säga att man kan ha otur att ha ont länge efter. Med minstingen så åt jag värktabletter 2 månader efter, gjorde minsta möjliga hemma. I december är det 2 år sen andra snitter gjordes och det ömmar ibland med för tajta kläder. Nu är jag gravid igen, vecka 19 imorn och ena ärret (har 1 ifrån varje kejsarsnitt av någon anledning) både kliar, stramar och ömmar ju mer magen växer.

Iofs är jag en av de få som försökt vägra mina kejsarsnitt och försökt få vaginal förlossning :angel:
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Hej! För 12 dagar sedan föddes äntligen vår fina son. Förlossningen var inte rolig, men allt gick bra och vårt lilla knyte mådde bra...
Svar
14
· Visningar
2 777
Senast: Equilina
·
A
Övr. Barn Jag födde barn vaginalt för snart ett år sedan. Allt gick bra och det enda som var riktigt jobbigt och gjorde ont var när BM skulle sy...
Svar
15
· Visningar
6 966
Senast: Anonym_mum
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp