Bukefalos 28 år!

Någon som gjort bröstförminskning?

:confused: Jag vet inte riktigt hur jag ska bemöta ditt inlägg. Givetvis får det påverkan på min yta om jag gör en operation som ändrar formen på min kropp. Jag har ingen lust att sitta och försvara mitt val att göra den här operationen men kan tala om att landstinget inte beviljar en bröstförminskning bara för att någon vill att kläderna ska sitta bättre.
Ja, men du beskrev ju bara det utseendemässiga i ditt inlägg, det var det jag reagerade på och inget annat. Det framgick inte vilka problem du hade i övrigt för det beskrev du ju inte. Jag menade inte att vara otrevlig eller att du behöver du försvara dig på något sätt, utan jag undrade bara.
 
Jag gick via min VC som skickade remiss till plastikkirurg men det går också att skicka egenremiss. Du måste då mäta brösten själv, bifoga bild och beskriva besvären du har. Landstingen har ofta avtal med privata plastikkirurger som är specialiserade på bröstoperationer. Det går inom vårdgarantin så du ska få komma på bedömning inom en månad och när du fått beviljandet ska du få op inom tre månader.

Jag fick vänta på op ca fem månader men det var för att jag remitterades fram och tillbaka och sen föll mellan stolarna. När jag lessnade på att vänta och ringde operationskoordinatorn blev jag erbjuden tid tre veckor senare. Från första besök på VC till op tog det knappt åtta månader, det tycker jag inte var så farligt. Det hade kunnat gå på tre-fyra om jag haft BMI under 25 på bedömningen och om remissen gått till rätt sjukhus direkt. Nu har jag förstått det som att vårdgarantin har förändrats och man kan söka vård i vilket landsting man vill och därmed välja det som har kortast kötid (och bäst vård)?

Mina bröst växte alltså inte för att jag gick upp i vikt utan kroppen fyllde ut dem ändå. Kirurgen sa på efterkontrollen att det blir så för vissa. Jag bad innan operationen att få så små bröst som möjligt - jag idrottade mycket och stördes/hämmades på diverse olika sätt av min stora byst - men kirurgen sa att man inte kan ta hur mycket som helst för då går det inte att sy ihop "snyggt" (så snyggt det nu blir med ärr över halva brösten). Han tog så mycket han kunde.
Det här tycker jag var intressant, mina bröst fyller bara på sig med åren så en op skulle i mitt fall med största sannolikhet sluta med att de ändå skulle vara gigantiska ändå.
 
Jag har dubbla Bh-ar så fort jag ska göra nåt mer än promenadtempo, vid ridning, träning m.m. så har jag bygel-bh med en tajt sport-bh över, de flesta jag känner som har byst över D-kupa kör med minst två bhar vid aktiviteter. Har du testat? Kan ju vara bra att köra den varianten tills du löst tutt-problemet på annats sätt.
 
Jag har dubbla Bh-ar så fort jag ska göra nåt mer än promenadtempo, vid ridning, träning m.m. så har jag bygel-bh med en tajt sport-bh över, de flesta jag känner som har byst över D-kupa kör med minst två bhar vid aktiviteter. Har du testat? Kan ju vara bra att köra den varianten tills du löst tutt-problemet på annats sätt.
Ja jag har ofta två bhar på. Först med bygel sen sportbhb över. Ibland även utan att träna. Men jag gillar det inte. Känner mig helt instängd.
Vore skönt att kunna träna med bara en bh.

Jag är sååååå avundsjuk på kvinnor med små bröst.
Att kunna springa och träna utan problem!
 
Kör också med två bhar ibland men det blir så jävla svettigt. Drömmer om pyttesmå bröst så man kan gå runt utan bh, vilken jävla frihet :love:
 
Om du planerar att gå ner i vikt, gör det först innan du bestämmer dig tycker jag. :) (även om det självklart är okej att fråga runt angående det praktiska först såklart!)

För vissa har man stora bröst oavsett vikt, men ibland varierar brösten helt på ens vikt och är väldigt "anpassningsbara" på så sätt. I början när jag gick ner i vikt så blev det ingen större förändring på brösten (till min besvikelse typ), men så plötsligt krympte de en HEL DEL väldigt snabbt. Jag förstår verkligen att du vill ha mindre bröst, det är onekligen mer praktiskt, men kanske om du går ner en del i vikt först så "följer" dina bröst med och blir mer okej att leva med? Värt att prova i alla fall.

Hur du än gör så önskar jag dig lycka till. Viktigaste är att du blir nöjd. :)
 
Om du planerar att gå ner i vikt, gör det först innan du bestämmer dig tycker jag. :) (även om det självklart är okej att fråga runt angående det praktiska först såklart!)

För vissa har man stora bröst oavsett vikt, men ibland varierar brösten helt på ens vikt och är väldigt "anpassningsbara" på så sätt. I början när jag gick ner i vikt så blev det ingen större förändring på brösten (till min besvikelse typ), men så plötsligt krympte de en HEL DEL väldigt snabbt. Jag förstår verkligen att du vill ha mindre bröst, det är onekligen mer praktiskt, men kanske om du går ner en del i vikt först så "följer" dina bröst med och blir mer okej att leva med? Värt att prova i alla fall.

Hur du än gör så önskar jag dig lycka till. Viktigaste är att du blir nöjd. :)
Ja först ska jag gå ned i vikt. Förhoppningsvis minskar brösten också då jag hört att de till stor del består av fett.

Samtidigt hade jag som normalviktig tonåring 75G i storlrk redan i gymnasiet så jag har tyvärr inte alltför stora förhoppningar. Får jag samma storlek nu och är normalviktig så kommer jag nog känna att jag inte har något val utan vara tvungen att operera. Tyvärr....
 
Ja, men du beskrev ju bara det utseendemässiga i ditt inlägg, det var det jag reagerade på och inget annat. Det framgick inte vilka problem du hade i övrigt för det beskrev du ju inte. Jag menade inte att vara otrevlig eller att du behöver du försvara dig på något sätt, utan jag undrade bara.
Du lät väldigt dömande med din kommentar om ytlighet. Jag spenderar dagarna med en ettåring så det finns inte så mycket tid att sitta och skriva långa uttömmande svar.

Det som har blivit bättre är att jag slipper dubbla sport-behåar vid fysisk aktivitet, slipper skavsår på brösten, slipper tryckskador i sidan av behån, ryggen är inte lika trött på kvällarna (förr kunde jag ha svårt att räta på ryggen efter att ha böjt mig framåt för musklerna orkade inte), mina axelproblem (spänningar och armar som domnar) har gått över, det känns som att folk tittar på mig på ett annat sätt och min självkänsla har blivit bättre. Och så det jag redan nämnt, att jag kan ha mer kläder och de sitter bättre.
 
Ja, men du beskrev ju bara det utseendemässiga i ditt inlägg, det var det jag reagerade på och inget annat. Det framgick inte vilka problem du hade i övrigt för det beskrev du ju inte. Jag menade inte att vara otrevlig eller att du behöver du försvara dig på något sätt, utan jag undrade bara.
Nu har ju @hvala sagt att det inte handlade om utseende bara men varför hade det varit fel om det gjort det?
Jag tycker det är tröttsamt att kläder aldrig sitter bra. Att behöva köpa flera storlekar större för att brösten ska få plats. Vilket gör att även armar tex blir för långa då jag är kort. Det är skitsvårt. Att dessutom inte kunna ha tajta kläder för då kommer folk stirra. Istället får jag ha stora kläder som gör att man ser ännu fetare ut.
Det skulle vara kul att någon gång kunna köpa snygga behåar istället för
dessa rejäla saker som dessutom kostar typ 500 st.
Att slippa få kommentarer om hur man ser ut. Att bli omtalad som "hon med brösten" pga sitt utseende. Det gör ont faktiskt.
 
Ja.. Vad har ni för erfarenheter? Blev ni nöjda? Kostnader? Gjorde ni privat eller fick det betalt?
Tell me..,

Jag håller nu på med viktminskning
Men om jag fortfarande har stora bröst efter denna så kommer jag nog göra detta.

Visst det finns en fysisk aspekt då de är i vägen och jag kan inte jogga etc. G-kupa är stort. Men mest känner jag att de inte passar mig. De är inte jag. Jag gillar dom inte.

Fick bröst tidigt redan som 13-åring
Men jag gillade dom betydligt mer då de var mindre då. Så en förminskning blir nog bra.
Jag har funderat på det. Drar 70G. Men... Minsta ingrepp jag gjort har jag mått dåligt länge efteråt och fått stora tydliga lila ärr. Så nä... Ska jag må dåligt flera veckor efteråt och sen ha så stora lila märken på brösten? Nej. Jag har ångrat mig.
 
Jag gjorde en förminskning när jag var 15 år gammal. Ack ja. Jag spelade handboll & rugby på elitnivå i min åldersklass och tuttsen var inte till min fördel vare sig fysiskt eller praktiskt. Men jag var waaaaaay to ung för det. Det är alltså mer än trettio år sedan jag lät göra förminskningen. Jag ansågs ha medicinsk orsak till förminskningen och betalade alltså inte själv för att få det utfört.
Jag är dock glad att jag gjorden den, vettifan liksom hur livet sett ut annars...
Jag har i alla fall levt med, hatat och varit stolt över fula, stora ärr, jag har ammat två barn fullt funktionellt(dock med ett antal stockningar i minne, som jag kanske hade fått även utan operation?), och trettiotre år senare och därmed har slitage, rondör och jordens gravitation gjort sitt och jag kan nog anses ha stor byst i dag trots allt. Jag gick från då 85D till 75B till idag 90D. Ärren är tydliga än idag, men tuttsen har bruks-skick. Eftersom jag inte är i fertil ålder idag skulle jag dock gladeligen montera ner dem, sälja dem, lämna dem till återvinningen eller nåt.

Skämt åtsido, numera görs förminskningar mycket snyggare och kanske mer beständigt än när jag gjorde det. Däremot är det vad jag förstått fortfarande så att operativt ingrepp kan innebära att möjligheten att amma kan förloras.
Jag måste fråga. Men varför hade du band 85 cm innan op och band 75 cm efter? Det borde varit samma eftersom du bara op brösten.
 
Nu har ju @hvala sagt att det inte handlade om utseende bara men varför hade det varit fel om det gjort det?
Jag tycker det är tröttsamt att kläder aldrig sitter bra. Att behöva köpa flera storlekar större för att brösten ska få plats. Vilket gör att även armar tex blir för långa då jag är kort. Det är skitsvårt. Att dessutom inte kunna ha tajta kläder för då kommer folk stirra. Istället får jag ha stora kläder som gör att man ser ännu fetare ut.
Det skulle vara kul att någon gång kunna köpa snygga behåar istället för
dessa rejäla saker som dessutom kostar typ 500 st.
Att slippa få kommentarer om hur man ser ut. Att bli omtalad som "hon med brösten" pga sitt utseende. Det gör ont faktiskt.
Som tillägg så handlar det nog om att
känna att de är för stora för min kropp. Hela överkroppen är bara bröst. Det ser inte bra ut. Jag gillar inte hur det ser ut,
@Kattennizze
 
Nu har ju @hvala sagt att det inte handlade om utseende bara men varför hade det varit fel om det gjort det?
Jag tycker det är tröttsamt att kläder aldrig sitter bra. Att behöva köpa flera storlekar större för att brösten ska få plats. Vilket gör att även armar tex blir för långa då jag är kort. Det är skitsvårt. Att dessutom inte kunna ha tajta kläder för då kommer folk stirra. Istället får jag ha stora kläder som gör att man ser ännu fetare ut.
Det skulle vara kul att någon gång kunna köpa snygga behåar istället för
dessa rejäla saker som dessutom kostar typ 500 st.
Att slippa få kommentarer om hur man ser ut. Att bli omtalad som "hon med brösten" pga sitt utseende. Det gör ont faktiskt.
Men att bli utstirrad på pga sina bröst är ju bara så ruttet, i mitt jobb t ex kan jag inte ha de tajtare kläderna som jag egentligen vill ha (de är skönast) eftersom jag riskerar att bli utstirrad av oförskämda män. Helst skulle jag ju vilja kunna gå med bar överkropp som män på stranden och ha hur tajta kläder som helst men jag pallar inte. Jag har ju ändå varit utsatt för sexuella trakasserier flera gånger pga mitt utseende.
Men jag skulle inte vilja operera dem för det, känns så fel för mig. (även om jag fattar att det finns flera skäl till operation för de som vill det är bäst att tillägga i detta minfält).
 
Men att bli utstirrad på pga sina bröst är ju bara så ruttet, i mitt jobb t ex kan jag inte ha de tajtare kläderna som jag egentligen vill ha (de är skönast) eftersom jag riskerar att bli utstirrad av oförskämda män. Helst skulle jag ju vilja kunna gå med bar överkropp som män på stranden och ha hur tajta kläder som helst men jag pallar inte. Jag har ju ändå varit utsatt för sexuella trakasserier flera gånger pga mitt utseende.
Men jag skulle inte vilja operera dem för det, känns så fel för mig. (även om jag fattar att det finns flera skäl till operation för de som vill det är bäst att tillägga i detta minfält).
Ja egentligen är det helt fel att någon behöver ändra sitt utseende för att andra ska kommentera.
Men samtidigt orkar man inte alltid förändra världen. Ibland vill man bara vara och få vara ifred.
 
Jag gick via min VC som skickade remiss till plastikkirurg men det går också att skicka egenremiss. Du måste då mäta brösten själv, bifoga bild och beskriva besvären du har. Landstingen har ofta avtal med privata plastikkirurger som är specialiserade på bröstoperationer. Det går inom vårdgarantin så du ska få komma på bedömning inom en månad och när du fått beviljandet ska du få op inom tre månader.

Jag fick vänta på op ca fem månader men det var för att jag remitterades fram och tillbaka och sen föll mellan stolarna. När jag lessnade på att vänta och ringde operationskoordinatorn blev jag erbjuden tid tre veckor senare. Från första besök på VC till op tog det knappt åtta månader, det tycker jag inte var så farligt. Det hade kunnat gå på tre-fyra om jag haft BMI under 25 på bedömningen och om remissen gått till rätt sjukhus direkt. Nu har jag förstått det som att vårdgarantin har förändrats och man kan söka vård i vilket landsting man vill och därmed välja det som har kortast kötid (och bäst vård)?

Mina bröst växte alltså inte för att jag gick upp i vikt utan kroppen fyllde ut dem ändå. Kirurgen sa på efterkontrollen att det blir så för vissa. Jag bad innan operationen att få så små bröst som möjligt - jag idrottade mycket och stördes/hämmades på diverse olika sätt av min stora byst - men kirurgen sa att man inte kan ta hur mycket som helst för då går det inte att sy ihop "snyggt" (så snyggt det nu blir med ärr över halva brösten). Han tog så mycket han kunde.
Fick du åka hem rätt snart eller behöver man ligga kvar länge?
Hur var första året efter dvs kan man träna eller är det ömt? Förstår att det är ömt i början förstås..
 
Fick du åka hem rätt snart eller behöver man ligga kvar länge?
Hur var första året efter dvs kan man träna eller är det ömt? Förstår att det är ömt i början förstås..
Jag fick stanna en natt, det är standard. Jag kunde börja träna lite lätt ca 6 veckor efter operationen (hade ont mer eller mindre konstant fram till då, det var verkligen tufft i början) och joggade försiktigt efter 9 veckor, enligt min träningsdagbok utan smärta. Dock var ju inte såren läkta då utan det tog nog ca 4-5 månader för mig innan det sista gick ihop. Det var mycket pyssel med att lägga om såren och tejpa ärren första halvåret.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Personligen tycker jag att det allmänna debatt-klimatet börjar bli riktigt ruggigt, det har varit det ett tag också. Nu pratar jag...
2 3
Svar
49
· Visningar
6 507
Senast: IngelaH
·
Övr. Barn Min femåriga son har blivit erbjuden ett ”modelljobb” och vi har tackat ja. Det aktuella företaget har en kul affärsidé som både jag...
Svar
8
· Visningar
1 274
Senast: Ajda
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Precis på dagen tre månader efter min ridolycka så fick jag äntligen möjlighet att komma upp på en hästrygg igen! :banana: Det var lite...
Svar
0
· Visningar
673
Senast: cassiopeja
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag har en sak att säga när det gäller vett, etikett och rent allmänt hyfs. Jag är uppriktigt sagt skittrött på att tacka för gåvor som...
Svar
0
· Visningar
972
Senast: Skorpion76
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hundlucka
  • Flämtningar
  • Guldfasanerna

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp