Namn som fått avslag

[Reville]

Det inträffar ju inte. Det blir i praktiken inga sådana funderingar, för ingen verkar heta Adolf. Jag tror inte att jag har träffat en enda person som har hetat Adolf som fötts efter, tex, 1950, i hela mitt liv. Det är väl det som gör att associationen till Hitler består.

En familj härikring har en son som heter Adolf faktiskt, han är väl i 14-15årsåldern. Så en och annan finns det, men det är nog väldigt ovanligt ändå

 

[Jeffery]

Namn är kul. Frodo, Bilbo, Gimli finns det några som heter. Även Legolas och Arwen. JRR Tolkien utgick ofta från gammalnordiska namn, naturligt eftersom han var professor i lingvistik.

"Totalt 1 man har Gollum som förnamn"

 

[Lena Furberg]

Jesus är ett namn som för mig i praktiken fungerar som två olika. Ett som uttalas "på svenska" och har bibelkoppling. Och ett latinskt "schesuus" som jag inte alls accosierar till korsfästning. Sen blir det konstigt i vissa fall för att de ser lika ut i skrift om jag inte direkt kan avgöra vilket det är.

Vi har en kompis som heter Jesus. Han är amerikan men med mexikanskt påbrå. Han uttalar sitt namn mer som "Hesus". Det var lite kul en gång när han och min man var ute och klättrade och jag skrev till en bekant att -"J är ute och klättrar med Jesus". I skrift såg det väldigt religiöst ut.

 

[Lena Furberg]

Amerikanarna använder också efternamn som förnamn (vilket man alltså inte ska göra i Sverige enligt bestämmelserna). Jag känner t.ex. en Jackson, och känner till ännu fler fastän jag just nu har hjärnsläpp och inte minns namnen.....

 

[Lena Furberg]

Eller de som hette James och Steve, uttalat pa bred norrlandska, och helt med Svensk intonation, under min uppvaxt

Eller Vajlet!

 

[Raderad medlem 6459]

Amerikanarna använder också efternamn som förnamn (vilket man alltså inte ska göra i Sverige enligt bestämmelserna). Jag känner t.ex. en Jackson, och känner till ännu fler fastän jag just nu har hjärnsläpp och inte minns namnen.....

Jackson är fint tycker jag .

 

[Keb71]

Eller Vajlet!

Det har jag en faster som heter, hon är född på 50-talet, i Korpilombolo.

 

[Keb71]

...
Vi har traffat en Jerker som kom fran Sverige och inte insag hur hans namn lat pa Engelska. Han kallar sig numera for mellannamnet Dan.
Eller en Norsk kille som heter Odd-Ivar och inte heller forstod hur det skulle lata pa Engelska nar han flyttade hit.

Det är lite kul när en viss grupp på förra jobbet håller presentation om sin verksamhet på engelska:

"I'm Odd and he is Dick."

 

[BernT]

Amerikanarna använder också efternamn som förnamn (vilket man alltså inte ska göra i Sverige enligt bestämmelserna). Jag känner t.ex. en Jackson, och känner till ännu fler fastän jag just nu har hjärnsläpp och inte minns namnen.....

Jackson är gulligt. Hade kunnat döpa min framtida son till det. Men stavat Jaxon för att va lite unik

 

[Petruska]

Amerikanarna använder också efternamn som förnamn (vilket man alltså inte ska göra i Sverige enligt bestämmelserna). Jag känner t.ex. en Jackson, och känner till ännu fler fastän jag just nu har hjärnsläpp och inte minns namnen.....

Just amerikanska namn, alltså. Jag tycker ofta att det är omöjligt att veta vad som är förnamn och vad som är efternamn när det gäller amerikanska namn. Plus att jag ofta har svårt att avgöra kön med hjälp av förnamnen.

 

[Petruska]

Jag hade en klasskamrat som hette "Jesus Maria (någonting)", det var väl på mellanstadiet, alltså 1970-talet.
Han kom från latinamerika.

Han heter nog så fortfarande.

 

[Mineur]

Eller så är det så att föräldrarna utgår från den nordiska mytologin och inte medvetet väljer att namnge sitt barn till grym/bister/förskräcklig (som också @karamelldrottningen redan nämnt)

Ja alltså jag har inga åsikter på namnet som sådant (det har jag inte på några namn, för övrigt), jag försökte bara hjälpa till med en möjlig förklaring

I oversattning till Engelska blir det mer typ Bister

Aha, i mina kretsar används det ofta som en synonym till typ "terrible". "Yeah that was pretty grim". En googling gör gällande att det kan betyda både och, men du har rätt i att det nog är vanligare att man menar typ dyster, bister

För övrigt tycker jag att Grim vore ett jättefint namn på en pojke!

 

[Petruska]

Jackson är gulligt. Hade kunnat döpa min framtida son till det. Men stavat Jaxon för att va lite unik

När jag läste de båda stavningarna nu, snabbt efter varandra, så uttalade min hjärna spontant den första på engelska och den andra på svenska. X gör alltsammans lite ljudmässigt hårdare för mig, tydligen.

 

[Migo]

Jag har ett ganska ovanligt namn, vilket har inneburit att jag fått bokstavera det i typ varenda sammanhang sen jag lärde mig alfabetet. Jag får ofta frågan "vart kommer du från som heter så?" eller blir nonchalant kallad nått helt annat med typ samma begynnelsebokstav.

Dessutom ett namn som på andra språk har en betydelse, och inte alltid en smickrande sådan.... Tack mormor som kom med det namnförslaget

 

[Petruska]

Ja alltså jag har inga åsikter på namnet som sådant (det har jag inte på några namn, för övrigt), jag försökte bara hjälpa till med en möjlig förklaring

Aha, i mina kretsar används det ofta som en synonym till typ "terrible". "Yeah that was pretty grim". En googling gör gällande att det kan betyda både och, men du har rätt i att det nog är vanligare att man menar typ dyster, bister

För övrigt tycker jag att Grim vore ett jättefint namn på en pojke!

På danska (och väl även på fornnordiska) betyder det ful, både utseendemässigt fult/hemskt och när någon gör något fult.

 

[Zoya]

Även jag har ett ovanligt namn. Alla mina tre namn faktiskt (förnamn, andranamn och efternamn). När jag var barn blev det alltid fel. Ingen kunde uttala mitt förnamn eftersom det är finskt och således hade en finsk stavning. När jag var tonåring ändrade jag således tilltalsnamn till mitt andranamn som är ovanligt men ändå mer lättuttalat för svenskar. Familj och vänner fortsatte dock kalla mig för mitt förstanamn (krångligt värre). Så i vuxen ålder bytte jag tillbaka till mitt förstanamn men ändrade stavningen på det så att det numera är uttalbart även på svenska

Dock så blir det ofta fel ändå eftersom folk inte tror att det är ett namn utan att det saknas något, de lägger således till bokstäver för att de tror att det blir rätt då. Men jag har vant mig. Säger ofta, heter XX, det är som yy fast utan z i början.

Mitt efternamn ska vi inte ens tala om. Jag bokstaverar alltid när någon vill skriva ner mitt efternamn. Det blir till 100% fel annars. Får alltid höra när jag bokstaverar "-det var inte första gången du bokstaverade hör jag".

Nu i vuxen ålder rycker jag bara på axlarna men det var mindre kul som barn/tonåring. Då ville iaf inte jag sticka ut på grund av mitt namn. Det självförtroendet att hantera det hade jag inte som ung.
Mina barn skulle slippa detta kände jag så de fick därför namn som är internationellt gångbara, inte de absolut vanligaste men ändå sådana att de är svåra att knixa till på något sätt. De fick dessutom pappans svenska (men ovanliga) efternamn.

Min bror däremot valde att ge sina barn riktigt amerikaniserade namn, den ena dessutom med en stavning som är annorlunda än vad namnet egentligen har. Dessutom har barnen dubbelefternamn, pappans krångliga (som jag har) och mammans tyska. Tycker lite synd om barnen eftersom jag av egen erfarenhet vet att de alltid kommer vara tvungna att bokstavera sina namn.

 

[starcraft]

Amerikanarna använder också efternamn som förnamn (vilket man alltså inte ska göra i Sverige enligt bestämmelserna). Jag känner t.ex. en Jackson, och känner till ännu fler fastän jag just nu har hjärnsläpp och inte minns namnen.....

Fast Jackson är ju godkänt i Sverige också som förnamn. Jag har en kompis som döpt sin son till det.

 

[sthu]

Jag har ett jättevanligt namn. Det funkar det också.

Fast när jag var liten kunde jag inte uttala det. Kunde (kan!) inte säga r och givetvis har jag ett r i namnet. Snacka om mobbvänligt!

 

[Jozze]

Tycker lite synd om barnen eftersom jag av egen erfarenhet vet att de alltid kommer vara tvungna att bokstavera sina namn.

Jag har alltid behövt bokstavera mitt (österrikiska) efternamn, och jag har aldrig tyckt att det varit jobbigt. Jag har tvärtom alltid tyckt om mitt annorlunda namn. Så dina brorsbarn behöver inte tycka att det är jobbigt, även om jag förstår att du tyckte det.

Mina barn har fått båda våra efternamn, och kommer troligtvis behöva bokstavera båda. Pappans är dock ett mycket vanligare efternamn än mitt. Jag hoppas att de tycker att det är värt det, annars får de väl ta sin farfars efternamn eller mormors flicknamn.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag har alltid behövt bokstavera mitt (österrikiska) efternamn, och jag har aldrig tyckt att det varit jobbigt. Jag har tvärtom alltid tyckt om mitt annorlunda namn

Jag har alltid fått rätta folks uttal av mitt namn men har alltid älskat mitt namn - gör det fortfarande . Så du har helt rätt i att det verkligen varierar hur man känner för annorlunda namn.