När lågan brinner ut....

[Texaz]

Har ett antal tuffa år bakom mig med bl a skilsmässa, livslång sjukdom och dödsfall i familjen

Nu orkar jag inte mer, nu har energin bara tvärt tagit slut
Helt plötsligt har all ork och lust att göra saker försvunnit. Kroppen värker i stort sett konstant, värst är armarna, och det är svårt att sova pga värken. Ekonomin är i botten och jag gör vad jag kan för att ta itu med det.

Har idag tagit det tunga beslutet att göra mig av med mina hästar, alla, inte bara de två som jag länge tänkt. Det känns både tungt och skönt, sen återstår att se om jag kan hitta hem åt dem då, men det blir en senare fråga.

Jag har helt enkelt gett upp! Känns inte som att jag har något kvar att kämpa för längre, utan jag vill bara lägga mig platt ner

HUR hittar man glöden igen, viljan och lusten? Och nej, jag är inte självmordsbenägen (alltid något!).

 

[cambodia]

Men jag måste bara ge dig en stor kram!!

 

[TinyWiny]

Genom att ge dig själv tid att landa. Du har gått igenom så mycket under så lång tid. Slag efter slag utan att du har hunnit resa dig emellan. Det blir för mycket ibland. Du behöver landa. Ge dig själv tillåtelse att landa. Sörja det som blev och det som inte blev. Sedan kan du gå vidare med en lättare ryggsäck. Ta det du behöver av erfarenhet med dig och gå vidare med ditt liv. Då kan du hitta dig själv. Få glöden, viljan och lusten.

Jag vill rekommendera boken Sorgbearbetning. Du hittar den på sorg.se. Den boken har hjälpt mig enormt mycket.

Många varma kramar.

 

[lil-sis]

Får du någon hjälp av sjukvården?
Du har onekligen haft ett helvete och att du inte orkar till slut är inte ett dugg konstigt!

 

[monster1]

Får du någon hjälp av sjukvården?
Du har onekligen haft ett helvete och att du inte orkar till slut är inte ett dugg konstigt!

Sök vård, det låter onekligen som en utmattning/depression.

 

[Texaz]

Genom att ge dig själv tid att landa. Du har gått igenom så mycket under så lång tid. Slag efter slag utan att du har hunnit resa dig emellan. Det blir för mycket ibland. Du behöver landa. Ge dig själv tillåtelse att landa. Sörja det som blev och det som inte blev. Sedan kan du gå vidare med en lättare ryggsäck. Ta det du behöver av erfarenhet med dig och gå vidare med ditt liv. Då kan du hitta dig själv. Få glöden, viljan och lusten.

Jag vill rekommendera boken Sorgbearbetning. Du hittar den på sorg.se. Den boken har hjälpt mig enormt mycket.

Många varma kramar.

Ska kika efter den, tack för tipset!!

Tja, just nu vet jag inte HUR jag ska landa, eller var? Nere på botten eller kan jag greppa någon klippa på vägen?
Jag är van att kämpa, alltid kämpa, aldrig ge upp! Har egentligen bara kraschat en enda gång, och det var när jag blev sjuk, innan jag fick hjälp.... Ändå känns det här värre, just att jag bara släpper taget om allt som jag tidigare levt för, hästarna är en så stor del av mig!!
Det är ju där jag har mitt lilla umgänge, och de har alltid varit min fristad och terapi
Ändå känns det som att det är det enda jag kan göra just nu, jag har varken tiden, orken eller ekonomin för tillfället

 

[Texaz]

Får du någon hjälp av sjukvården?
Du har onekligen haft ett helvete och att du inte orkar till slut är inte ett dugg konstigt!

Jo jag har ju min vårdkontakt, som jag ska boka tid hos, men det tar emot eftersom jag inte gjort min del, dvs ätit min medicin på lång tid, vilket säkert bidrar till att jag står där jag gör idag
Men jag har helt enkelt inte haft (tagit mig) råd att hämta ut den, har prioriterat att beta av skulderna, vilket ju ändå inte gått så strålande
Sjukskriven vill jag inte bli, eftersom jag precis fått fast anställning, och jobbet behöver jag för att komma på fötter ekonomiskt. Men det borde heller inte komma på tal, då det knappast är lösningen just nu

 

[bitta]

Prioritera vad som ska till för att du får sova. Utan en vettig sömn orkar man inte som man borde kunna.

 

[TheRedLightning]

Jag skulle nog ta en dag i taget och bara fokusera på att ta hand om sig själv och låta allt smälta. Kanske även ta hjälp av någon psykolog eller liknande.

Oavsett hur det blir, jag tror på dig att du kommer fixa detta förr eller senare, låt det ta tid.

 

[Petruska]

Ta upp detta med din vårdkontakt. Har du, förutom medicinen, haft någon samtalskontakt? Med din historik bör du kunna få det via vården, alltså inte dyrt.

Och läkemedelskostnaden, om du verkligen inte klarar den kanske tex kyrkan kan hjälpa dig?

För mig är det här inte förvånande och det du skriver låter exakt som en fallbeskrivning av depression.

 

[TinyWiny]

Ska kika efter den, tack för tipset!!

Tja, just nu vet jag inte HUR jag ska landa, eller var? Nere på botten eller kan jag greppa någon klippa på vägen?
Jag är van att kämpa, alltid kämpa, aldrig ge upp! Har egentligen bara kraschat en enda gång, och det var när jag blev sjuk, innan jag fick hjälp.... Ändå känns det här värre, just att jag bara släpper taget om allt som jag tidigare levt för, hästarna är en så stor del av mig!!
Det är ju där jag har mitt lilla umgänge, och de har alltid varit min fristad och terapi
Ändå känns det som att det är det enda jag kan göra just nu, jag har varken tiden, orken eller ekonomin för tillfället

Börja med att läsa boken. Gör övningarna och landa där du landar.
Jag känner såväl igen det. Man kämpar och kämpar och tillslut vet man inget annat. Att då faktiskt våga släppa, att hitta det där som kan få en att släppa det som varit kan göra att man hittar andra vägar, andra sätt att leva på utan att ständigt kämpa. Det är otäckt och främmande men att göra det kan bli vändningen du behöver. Jag tycker inte att du ska göra något alls innan du har läst och gjort övningarna i boken. Den är så bra och så förlösande att alla som någonsin kämpat med någon sorg oavsett vad för typ av sorg det handlar om borde läsa den och göra övningarna i den.

Sedan kan du ta beslut. Oavsett vad som händer så kommer du komma fram till beslut som är bra för dig.

 

[EmmaW]

Jo jag har ju min vårdkontakt, som jag ska boka tid hos, men det tar emot eftersom jag inte gjort min del, dvs ätit min medicin på lång tid, vilket säkert bidrar till att jag står där jag gör idag
Men jag har helt enkelt inte haft (tagit mig) råd att hämta ut den, har prioriterat att beta av skulderna, vilket ju ändå inte gått så strålande
Sjukskriven vill jag inte bli, eftersom jag precis fått fast anställning, och jobbet behöver jag för att komma på fötter ekonomiskt. Men det borde heller inte komma på tal, då det knappast är lösningen just nu

Först och främst, en stor kram

Jag förstår hela grejen med att känna att luften går ur en, att man inte orkar men måste jobba för det är enda lösningen ekonomiskt.
Mitt råd är att hitta saker som ger återhämtning. Det är a och o för att orka. Det kan vara att träffa en vän. Sitta en stund i stallet, vid en strand eller ta en promenad i skogen. Små små tillfällen av återhämtning är jätteviktigt. Att röra på sig tex promenad för att lösa spänningar i kropp och själ men även vila när du behöver. Vad får får dig att må lite bättre om än för ett litet ögonblick?
En samtalskontakt kan vara bra, om inte annat bara för att få ösa ur sig allt för att sen kunna gå vidare för stunden.
Det finns få saker som är så förödande som att ha skulder (men jag vet att du varit med om värre tyvärr) där är mitt tips att inte vara rädd för att be om hjälp och tips för att komma på fötter.

 

[Texaz]

Ta upp detta med din vårdkontakt. Har du, förutom medicinen, haft någon samtalskontakt? Med din historik bör du kunna få det via vården, alltså inte dyrt.

Och läkemedelskostnaden, om du verkligen inte klarar den kanske tex kyrkan kan hjälpa dig?

För mig är det här inte förvånande och det du skriver låter exakt som en fallbeskrivning av depression.

Hade samtalskontakt några gånger efter att sonen gick bort, men det gav mig inte så mycket
Sökte istället upp prästen som jag träffade på akuten (sjukhuskyrkan), och samtalade med henne en tid, det gav lugn. Tyvärr har hon slutat
Medicinen kommer att prioriteras när lönen kommer nästa vecka, sen får jag härda ut tills den verkar, fast den är iofs enbart för att förhindra humörsvängningarna och där är ju skadan redan skedd....

 

[Texaz]

Börja med att läsa boken. Gör övningarna och landa där du landar.
Jag känner såväl igen det. Man kämpar och kämpar och tillslut vet man inget annat. Att då faktiskt våga släppa, att hitta det där som kan få en att släppa det som varit kan göra att man hittar andra vägar, andra sätt att leva på utan att ständigt kämpa. Det är otäckt och främmande men att göra det kan bli vändningen du behöver. Jag tycker inte att du ska göra något alls innan du har läst och gjort övningarna i boken. Den är så bra och så förlösande att alla som någonsin kämpat med någon sorg oavsett vad för typ av sorg det handlar om borde läsa den och göra övningarna i den.

Sedan kan du ta beslut. Oavsett vad som händer så kommer du komma fram till beslut som är bra för dig.

Har reserverat boken på biblioteket , hoppas att det är rätt bok!

 

[Texaz]

Först och främst, en stor kram

Jag förstår hela grejen med att känna att luften går ur en, att man inte orkar men måste jobba för det är enda lösningen ekonomiskt.
Mitt råd är att hitta saker som ger återhämtning. Det är a och o för att orka. Det kan vara att träffa en vän. Sitta en stund i stallet, vid en strand eller ta en promenad i skogen. Små små tillfällen av återhämtning är jätteviktigt. Att röra på sig tex promenad för att lösa spänningar i kropp och själ men även vila när du behöver. Vad får får dig att må lite bättre om än för ett litet ögonblick?
En samtalskontakt kan vara bra, om inte annat bara för att få ösa ur sig allt för att sen kunna gå vidare för stunden.
Det finns få saker som är så förödande som att ha skulder (men jag vet att du varit med om värre tyvärr) där är mitt tips att inte vara rädd för att be om hjälp och tips för att komma på fötter.

Just nu kan jag inte komma på mycket som får mig att må lite bättre, men det ger sig nog... Att sjunga brukar ge mig energi, så igår testade jag en ny kör, men jag kände mig mest bara tom och ville att kvällen skulle ta slut så jag fick åka hem

 

[Texaz]

Prioritera vad som ska till för att du får sova. Utan en vettig sömn orkar man inte som man borde kunna.

Sover oftast rätt ok, om inte värken väcker mig.

 

[EmmaW]

Just nu kan jag inte komma på mycket som får mig att må lite bättre, men det ger sig nog... Att sjunga brukar ge mig energi, så igår testade jag en ny kör, men jag kände mig mest bara tom och ville att kvällen skulle ta slut så jag fick åka hem

Musik är bra, kanske kan du hitta något attt lyssna på och sjunga till hemma som ger lite känslan av styrka, glädje eller bara lugn och ro?

 

[bitta]

Sover oftast rätt ok, om inte värken väcker mig.

Åh, du skrev i första inlägget att du hade svårt att sova.
Sömn är i vart fall bra skit. Det insåg jag på allvar när jag började sova ordentligt efter en period av mycket värk.
Men det är ju bra om det inte är något större problem.

 

[Fan of Bill]

Just nu kan jag inte komma på mycket som får mig att må lite bättre, men det ger sig nog... Att sjunga brukar ge mig energi, så igår testade jag en ny kör, men jag kände mig mest bara tom och ville att kvällen skulle ta slut så jag fick åka hem

Åh

Stora varma kramen

Vad kostar medicinen?

 

[Texaz]

Åh

Stora varma kramen

Vad kostar medicinen?

Tack för den kramen

Medicinen är rätt dyr, ca 400 för en och en halv månad. Var in på 1177 igår och beställde tid till läkaren, skulle tro att det behövs annat än min vanliga just nu för att "puffa" upp mig, hämtar dock ut denna så snart jag får lön så har jag något att börja med. Men den kommer antagligen inte att hjälpa mig för tillfället, dock är det ju bra om jag ligger på en bra nivå när jag pallrar mig upp igen.

Har lite ångest över att lämna bort hästarna, fick igår svar från en ridskola angående min älskade skruttgubbe De tyckte att han verkade intrressant, och jag vet att han skulle få det toppenbra där, men det skär ändå i hjärtat och jag undrar hur jag kan tänka tanken att leva ett liv utan hästar
Men just nu har jag svårt att ens mocka, får enorm värk redan efter första boxen, och jag plågas av ett ständigt dåligt samvete över att jag inte kommer igång med ridningen

Kan säkert också vara nyttigt att hitta en identitet utanför hästvärlden, att hitta vem JAG är om jag skalar bort det yttre!