Fast det var väl JÄTTEBRA att du reagerade, att NÅN reagerade.Jag mötte för första gången på åratal en mops häromdagen. Den gick i mörkret vid en buske och lät. Jag stannade och pratade med ägaren som jag är ytligt bekant med och sa att nu har vovve hittat något spännande hör jag. Hunden hässjade ljudligt i busken. Hon såg helt oförstående ut. Hunden kom upp bredvid oss i lampljuset och jag blev så illa berörd. Han hävde in och ut luften. Dom hade gått 20 m från bilen så det var ingen anledning till anfåddheten alls. Jag blev ställd och kläcker naturligtvis; -Oj, jag har läst att mopsarna har knepigt med andningen men aldrig träffat någon förut. Hon blev naturligtvis illa berörd, jag vet att jag var klumpig, men jag fattar inte hur någon normalt empatisk, vilket hon är, kan köpa en sådan hund. Han var bara några år gammal.
Går man runt i sin mopsbubbla, intalad att det är så den rasen är - då tror man allt är bra.