Nervklen vid lågtryck?

[Efwa]

Jag är helt klart känslig för tryckfall, framförallt.

Mannen har barometer i klockan och jag brukar fråga min man, ca 2 timmar innan trycket faller, om det har gjort det. Han tyckte länge att jag var lite löjlig men det var ju för att jag var två timmar före barometern. Numer vet han bättre.

Det slår nästan aldrig fel. Det är verkligen en väldigt speciell form av huvudvärk tycker jag och jag är helt klart känsligare på sommaren och under bästa vintern, dvs när det är riktigt kallt och fin snö.

Det har dock stannat där så jag har inte brytt mig om det så mycket.

 

[tanten]

Jag lider av samma fenomen. Så fort värmen kommer så barkar mitt mående åt helsike, och inte blir det bättre av att nätterna är så ljusa att jag inte får någon vettig sömn.

Det här känner jag igen.

Jag mår uselt sommartid.
Dels får värmen min kropp att värka och svullna och bara det är vidrigt. Men så blir jag dessutom låg. Längtar till hösten när jag lever upp och mår normalt igen. Hösten är underbar för då går sommarbluesen över.

Åska är underbart för då blir det i alla fall svalare.

 

[Petruska]

Det här känner jag igen.

Jag mår uselt sommartid.
Dels får värmen min kropp att värka och svullna och bara det är vidrigt. Men så blir jag dessutom låg. Längtar till hösten när jag lever upp och mår normalt igen. Hösten är underbar för då går sommarbluesen över.

Åska är underbart för då blir det i alla fall svalare.

Före åska är jobbigt för mig, efter är bra.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är värme, lufttryck eller något helt annat jag reagerar på. (Det är inte riktigt min grej att skaffa en barometer och en kalender och sedan föra bok över det hela, inte ens om jag hade en app för det.) Jag tycker själv att jag reagerar både på värme och framförallt fallande lufttryck (när lågtryck kommer), men inte på något helt konsekvent sätt.

De rätt få artiklar om fenomenet - biometerologi - som finns, pekar på lite olika faktorer, där temperatur och lufttryck ingår.

 

[Killaloe]

Det här känner jag igen.

Jag mår uselt sommartid.
Dels får värmen min kropp att värka och svullna och bara det är vidrigt. Men så blir jag dessutom låg. Längtar till hösten när jag lever upp och mår normalt igen. Hösten är underbar för då går sommarbluesen över.

Åska är underbart för då blir det i alla fall svalare.

Såhär har jag det med och det blir konstant värre (och jag är bara 30, så jag har väl många härliga somrar att se fram emot ).

Sen upplever jag en fruktansvärd krypande/pirrande känsla i huvudet (som om det flyttat in ett stim med elektriska ålar under huden) inför varje åskväder. Efteråt är det fantastiskt men innan och under själva åskvädret (knallarna får mig att bli livrädd) är jag faktiskt suicidal Jag hatar det

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är värme, lufttryck eller något helt annat jag reagerar på.

Jag tänker att själva omställningen i lufttrycket påverkar väldigt mycket - alltså att det kanske inte är lågtrycket som så utan den förändringen som sker?

 

[Wysiwyg]

Jag kan bli störd av lågtryck (antar jag att det är i alla fall). Får ont i huvudet, tycker det känns lite jobbigt att andas ibland, jobbigt att röra på mig, är inte hungrig. Tror det är lufttrycket blandat med fuktigheten. När jag varit i Australien har den extrema värmen inte alls stört mig lika mycket men den är ju torr.

 

[starcraft]

Mitt humör påverkas inte så mycket, men före åska och när regnet liksom "hänger" i luften framförallt sommarhalvåret får jag ont i huvudet (jag har nästan aldrig ont i huvudet annars) och blir helt sänkt, tappar orken helt. Jag älskar värme och när kollegorna klagar på 35 graders värme är jag nöjd och har massor av energi, när åskan sen kommer är alla glada för att det blir svalare och jag blir sänkt och vill helst gå och lägga mig. Känns på något sätt skönt att man inte är ensam... Dessutom upplever jag att jag blir känsligare med åren och jag är inte 30 fyllda ännu, så jag lär väl tycka det är ett helvete när jag är gammal om det inte börjar avta.

 

[Kattennizze]

Men det finns väl ingen som helst anledning att inte äta antidepressiva om du mådde bättre på dem och tyckte biverkningarna var åtminstone acceptabla? Det hade jag gjort, man ska inte behöva må så dåligt av väder.

 

[Petruska]

Men det finns väl ingen som helst anledning att inte äta antidepressiva om du mådde bättre på dem och tyckte biverkningarna var åtminstone acceptabla? Det hade jag gjort, man ska inte behöva må så dåligt av väder.

Tack för att du säger det.

Invändningarna är av rätt principbetonad art. Jag tänker att det är något fel med hur var och varannan äter antidepp och att det är fel att medikalisera normala tillstånd (ja, jag räknar vädret som normalt trots pågående klimatförändringar).

Och så upplever jag det lite jobbigt att gå till läkare för det här. Helst skulle jag vilja köpa antidepp på nätet, men jag fattar att det är en väldigt dålig idé.

 

[Petruska]

Mitt humör påverkas inte så mycket, men före åska och när regnet liksom "hänger" i luften framförallt sommarhalvåret får jag ont i huvudet (jag har nästan aldrig ont i huvudet annars) och blir helt sänkt, tappar orken helt. Jag älskar värme och när kollegorna klagar på 35 graders värme är jag nöjd och har massor av energi, när åskan sen kommer är alla glada för att det blir svalare och jag blir sänkt och vill helst gå och lägga mig. Känns på något sätt skönt att man inte är ensam... Dessutom upplever jag att jag blir känsligare med åren och jag är inte 30 fyllda ännu, så jag lär väl tycka det är ett helvete när jag är gammal om det inte börjar avta.

Jag är 50 och för mig har de sista två veckorna varit värre än någonsin i det här avseendet.

Ja, jag skriver detta som en liten uppmuntran som du säkert förstår!

 

[Petruska]

Jag tänker att själva omställningen i lufttrycket påverkar väldigt mycket - alltså att det kanske inte är lågtrycket som så utan den förändringen som sker?

Ja, jag har alltid tänkt mig att det särskilt är när lufttrycket faller som jag mår dåligt. När jag har läst på lite idag, har jag hittat en teori om att det vid vissa väder sker små ändringar i lufttrycket hela tiden och att det kan vara sådana man känner av. Det skulle stämma med min upplevelse av de sista två veckorna här på västkusten i så fall.

 

[myzzan]

som här ont i huvudet kan till och med säga att de blir åska

äter inte varm mat på jobbet blir lätt irriterad tycker det är jobbigt när kläderna säger åt sig på en när de är riktigt kvaft ute

 

[Hyacinth]

Jag åt antidepressiva några månader på sommaren häromåret, och det hjälpte. Det gjorde det. Sen var det lite biverkningar som jag gärna hade levat utan, men det funkade hyfsat totalt sett.

Det känns som overkill på ett sätt, men vi har diskuterat det hemma den här veckan för det här är orimligt.

Jag hade petat i mig antidepressiva. Sen hade jag försökt planera aktivitet efter mående i största möjliga mån. Om möjligt lagt in en resa mitt i fanskapet till lagom varmt men torrt klimat.
En vecka med bättre väder kan göra mirakulösa underverk.

 

[Raderad medlem 19815]

@Petruska min inställning är att det visst är bra att i fört hand försöka förbättra sitt mående genom strategier osv, men ibland kommer man till en gräns där det blir övermäktigt. Då blir det liksom orimligt åt det hållet, att kämpa och kämpa men ändå må dåligt.

 

[Petruska]

@Petruska min inställning är att det visst är bra att i fört hand försöka förbättra sitt mående genom strategier osv, men ibland kommer man till en gräns där det blir övermäktigt. Då blir det liksom orimligt åt det hållet, att kämpa och kämpa men ändå må dåligt.

Ja, du har rätt. I alla andra sammanhang skulle jag säga: Varför ska du må sämre än du behöver?

Nu har jag i alla fall fått ordning på den migrän som bråkat med mig parallellt under ungefär de här två veckorna. (Med hjälp av svindyr receptfri medicin med triptaner.)

Nu när migränen är under kontroll, känner jag ju att en hel del förbättringspotential återstår innan jag är mitt normala jag.

Jag känner ju också att jag inte kommer åt det här sättet att må dåligt på med mina vanliga strategier. Dåligmåendet "handlar" liksom inte om någonting, det finns inget att riktigt ta i för att komma åt det.

Jag kan lätt föreställa mig lägen där jag så sett mår betydligt sämre, men det finns orsaker till det och vägar ur det som ändå gör det åtkomligt för mig själv (tex sorg).

 

[Anna]

Jag påverkas starkt av åska på väg in. Eller oväder i största allmänhet, men bara på sommaren, så det torde väl vara någon sorts lågtryckskänslighet. Får ont i huvudet, blir lättirriterad, mår lite illa (troligen av huvudvärken). Jag vaknade vid fyra imorse och hade så ont i huvudet att jag trodde att jag skulle kräkas om jag satte mig upp, men lyckades rota igenom varenda handväska jag kunde hitta i liggande ställning och hittade äntligen en förpackning ipren. Tog två och somnade om av ren utmattning och det var bättre när jag vaknade igen när klockan ringde, men inte mycket. Fick snooza i typ 40 minuter, jag kunde knappt röra mig. Jag drack säkert tre-fyra liter vatten igår också, så det är inte bara vätskebrist vilket annars hade varit en enkel förklaring.

Och mycket riktigt, nu kom det en regnskur för en stund sedan och i eftermiddag ska det tydligen bli åska. Hoppas verkligen det så att luften blir lite lättare och olustigheten försvinner. Huvudvärk är något av det värsta jag vet, man blir så allmänpåverkad.

 

[Petruska]

Jag påverkas starkt av åska på väg in. Eller oväder i största allmänhet, men bara på sommaren, så det torde väl vara någon sorts lågtryckskänslighet. Får ont i huvudet, blir lättirriterad, mår lite illa (troligen av huvudvärken). Jag vaknade vid fyra imorse och hade så ont i huvudet att jag trodde att jag skulle kräkas om jag satte mig upp, men lyckades rota igenom varenda handväska jag kunde hitta i liggande ställning och hittade äntligen en förpackning ipren. Tog två och somnade om av ren utmattning och det var bättre när jag vaknade igen när klockan ringde, men inte mycket. Fick snooza i typ 40 minuter, jag kunde knappt röra mig. Jag drack säkert tre-fyra liter vatten igår också, så det är inte bara vätskebrist vilket annars hade varit en enkel förklaring.

Och mycket riktigt, nu kom det en regnskur för en stund sedan och i eftermiddag ska det tydligen bli åska. Hoppas verkligen det så att luften blir lite lättare och olustigheten försvinner. Huvudvärk är något av det värsta jag vet, man blir så allmänpåverkad.

Det där känner jag igen.

Det åskade ju igår, men det lättade aldrig upp riktigt så där som man önskar efter åska.

 

[Korven]

Absolut en tröst! Ibland har jag tänkt att jag lider av årstidsbundna (hyggligt lindriga) depressioner. I mitt fall då sommardepressioner.

Gäller det för fler än mig att särskilt sommarhalvåret är jobbigt på det här viset?

Alltså, jag hatar verkligen att frysa om vintern, och jag kan bli arg och trött på mörkret, men det är inte alls på det här sättet. Inte alls. Inte den här tunga känslan i kropp och själ utan vettig anledning. (När man hatar kyla är ju kylan anledningen, det är ju en helt annan sak.)

Jag gillar inte heller sommar. Vintern i år var ju värdelös också, ingen snö

 

[Petruska]

Jag gillar inte heller sommar. Vintern i år var ju värdelös också, ingen snö

Jag gillar nog sommar. Men jag gillar inte hurdan jag blir på sommaren.

 

[Korven]

Jag gillar nog sommar. Men jag gillar inte hurdan jag blir på sommaren.

Ja så kan man uttrycka det.

 

[Anna]

Det där känner jag igen.

Det åskade ju igår, men det lättade aldrig upp riktigt så där som man önskar efter åska.

Nej, och inte i tisdags heller. Då smällde det ju ändå rejält och störtregnade ett slag, jag satt instängd på ett möte mellan 18 och 20 och trodde verkligen att det skulle vara sååå skönt att kliva ut i friska luften efteråt. Tji fick jag, det var ju fortfarande bastufeeling även om temperaturen hade sjunkit en del.