dressyrtant
Trådstartare
Hejsan!
Prövar lyckan här och ser om nån har några idéer... Har redan haft hästen veterinärkollad, men symtomen är inte entydiga... "Egentligen har han inget fel", typ... Men ändå...
Förklarade symtomen för min "högubbe" och han sa då att han hade sett ett veterinärprogram på TV nyligen där en häst hade liknande symtom. Han sa att de hade konstaterat att hästen hade lite för trånga nervpassager på något ställe (obotligt). Jag har länge funderat på nåt dylikt för min häst (8 år). Det tog länge innan han lärde sig korsa bakbenen (flera år). Hans symtom kommer och går. Ibland är han världens mest underbara "joystick-häst"; gör vadsomhelst utan att det syns att ryttaren gör nåt. Ibland står han bara i ett hörn och slår med huvet och vägrar gå (när han blir riden, alltså). Det är närapå omöjligt för honom att fatta galopp ur skritt och han "kraschar" big time (några månader innan han repar sig) om han lyfter huvudet för högt under ryttare. Humöret växlar också med fysiska prestationsförmågan. Ibland kommer inte kisset direkt och han kan ibland stå länge efter han har kissat. Ofta lämnar bakbenen kvar då frambenen går iväg efter han har kissat. Ibland även annars. Inte dramatiskt mycket, men det syns. Sen "knycker" de iväg och han börjar gå normalt. Han har svårt för samling (duh...). Är en mycket kompakt kallblodskille (se min avatar). När han är i bra skick går han skolor och tom piruetter i skritt och trav. Galoppen rullar på rätt fint bara man lyfter från trav. Just nu är han konvalecent sedan senaste kraschen, har nu stått sedan september. Grinar mot sadeln, kräver låååånga tyglar (kan bli riden med kort tygel, men knycker emot om han känner att man inte kan ge så lång tygel som han vill ha då man ger fri tygel). Har haft svårt att hitta en sadel som passar, hans sadelläge är kort och brett (kort ansättningsyta innan fasta revbenen slutar, ingen bomvidd tycks räcka till). Är mycket känslig för vikthjälper och muskelintentioner hos ryttaren, kräver mycket exakthet vid ridning.
En gång då han "kraschade" tappade han ena bakbenet helt, kunde inte gå på det på några dar. Det gick över rätt snabbt.
Nån som vet mer om sådana saker? (Hittade inte mycket på "sök")
Tack på förhand!!!
Prövar lyckan här och ser om nån har några idéer... Har redan haft hästen veterinärkollad, men symtomen är inte entydiga... "Egentligen har han inget fel", typ... Men ändå...
Förklarade symtomen för min "högubbe" och han sa då att han hade sett ett veterinärprogram på TV nyligen där en häst hade liknande symtom. Han sa att de hade konstaterat att hästen hade lite för trånga nervpassager på något ställe (obotligt). Jag har länge funderat på nåt dylikt för min häst (8 år). Det tog länge innan han lärde sig korsa bakbenen (flera år). Hans symtom kommer och går. Ibland är han världens mest underbara "joystick-häst"; gör vadsomhelst utan att det syns att ryttaren gör nåt. Ibland står han bara i ett hörn och slår med huvet och vägrar gå (när han blir riden, alltså). Det är närapå omöjligt för honom att fatta galopp ur skritt och han "kraschar" big time (några månader innan han repar sig) om han lyfter huvudet för högt under ryttare. Humöret växlar också med fysiska prestationsförmågan. Ibland kommer inte kisset direkt och han kan ibland stå länge efter han har kissat. Ofta lämnar bakbenen kvar då frambenen går iväg efter han har kissat. Ibland även annars. Inte dramatiskt mycket, men det syns. Sen "knycker" de iväg och han börjar gå normalt. Han har svårt för samling (duh...). Är en mycket kompakt kallblodskille (se min avatar). När han är i bra skick går han skolor och tom piruetter i skritt och trav. Galoppen rullar på rätt fint bara man lyfter från trav. Just nu är han konvalecent sedan senaste kraschen, har nu stått sedan september. Grinar mot sadeln, kräver låååånga tyglar (kan bli riden med kort tygel, men knycker emot om han känner att man inte kan ge så lång tygel som han vill ha då man ger fri tygel). Har haft svårt att hitta en sadel som passar, hans sadelläge är kort och brett (kort ansättningsyta innan fasta revbenen slutar, ingen bomvidd tycks räcka till). Är mycket känslig för vikthjälper och muskelintentioner hos ryttaren, kräver mycket exakthet vid ridning.
En gång då han "kraschade" tappade han ena bakbenet helt, kunde inte gå på det på några dar. Det gick över rätt snabbt.
Nån som vet mer om sådana saker? (Hittade inte mycket på "sök")
Tack på förhand!!!