Ni som gått utbildning till Usk, hur tog ni er igenom praktiken.

[kolblakkur]

Sv: Ni som gått utbildning till Usk, hur tog ni er igenom praktiken.

Tolkar jag dig rätt att du tänker söka dig till LSS istället för äldrevård?

Inom LSS kan det vara ännu värre, det är inte ovanligt för mig att se brukare äta bajs och mens från sina egna fingrar. Och de har också bajs överallt än just "där det ska vara".

 

[Mabuse]

Sv: Ni som gått utbildning till Usk, hur tog ni er igenom praktiken.

Då tycker jag att du ska prata om att få gå bredvid ett tag vid den typen av uppgifter. Du ska definitivt inte hoppa av. Det du går är en utbildning och vore märkligt att diskvalificeras bara för att man inte klarar av ett moment på momangen. Ge det en chans och visa din goda vilja. Du är ingen hemsk människa bara för att du inte klarade av det första gången. Du är där för att lära.

Fast om TS inte ens klarar att gå till praktikplatsen kan hon ju inte lära sig. Man måste ju åtminstone palla att befinna sig på praktikplatsen, och i nuläget är ju TS inte där, utan hemma för att hon mår så dåligt av praktikuppgifterna.

Om TS inte kan förmå sig att gå till praktikplatsen och försöka lära sig, så är ju alternativet att hoppa av.

 

[Philosophia]

Sv: Ni som gått utbildning till Usk, hur tog ni er igenom praktiken.

Fast om TS inte ens klarar att gå till praktikplatsen kan hon ju inte lära sig. Man måste ju åtminstone palla att befinna sig på praktikplatsen, och i nuläget är ju TS inte där, utan hemma för att hon mår så dåligt av praktikuppgifterna.

Om TS inte kan förmå sig att gå till praktikplatsen och försöka lära sig, så är ju alternativet att hoppa av.

Fast hon pallar ju inte att gå dit OM hon känner att hon måste byta blöjan osv. Vetskapen om att hon kan gå bredvid och successivt vänja sig kan vara den mentala lättnad som behövs för att det ska kännas bra att gå dit igen. Men det svarar ju TS själv bäst på.

 

[Skogstrollet]

Sv: Ni som gått utbildning till Usk, hur tog ni er igenom praktiken.

Fast om TS inte ens klarar att gå till praktikplatsen kan hon ju inte lära sig. Man måste ju åtminstone palla att befinna sig på praktikplatsen, och i nuläget är ju TS inte där, utan hemma för att hon mår så dåligt av praktikuppgifterna.

Om TS inte kan förmå sig att gå till praktikplatsen och försöka lära sig, så är ju alternativet att hoppa av.

TS har skrivit att det går bra att gå bredvid. Läs igen.

 

[mandalaki]

Sv: Ni som gått utbildning till Usk, hur tog ni er igenom praktiken.

Hoppas du ser Philosophias råd, det är utmärkt. Du kanske kan vänja dig på det viset.

 

[I_skogen]

Sv: Ni som gått utbildning till Usk, hur tog ni er igenom praktiken.

Är det själva "bajseriet" som du upplever som jobbigt och obehagligt, eller det att man blir väldigt intim och går nära med en människa man hjälper på det viset?

Att våga gå så nära med en självklar anda är inte helt lätt, jag kan tänka mig att det är svårare om man är ung (som jag tolkar dig) och lite osäker (praktiserar). Går du på praktik så bör du ha introducerats till arbetsmomenten genom att ha fått gå bredvid tycker jag tills du kände dig bekväm i situationen och med människorna du jobbar med.

Kräk med mera kan också vara obehagligt men blir ju inte lika personligt att ta hand om på ett sätt än vad det är att hjälpa någon på toaletten. Det är svårt att veta innan hur man ska reagera. Jag själv trodde absolut inte att jag skulle klara av det men väl på plats när det var "tvunget att göras" så var det inga större problem (jobbat som personlig assistent). Jag tror grejen handlar om att kunna dra en gräns mellan sitt eget jag och den andra individens behov. Samt att vara omgiven av stöttande personal när man är på praktik.

Fortsätt att gå med vid sidan, det är inte omöjligt alls att du efter en tid när du vant dig lite själv kommer att känna att du vill hjälpa dessa människor och att du då kan ta dig över den tröskeln.

Det är både och, jag har konstaterat att just biten med att kränka något är mycket stor, särskilt som en del av dem är väldigt dementa och inte förstår varför man vill hjälpa dem. Jag tror på något sätt att en människa som är klar i huvudet hade varit lättare att hjälpa.

Jag är ju väldigt ung om man jämför de jag hjälper, men har ändå hunnit få ett par år inom mitt första yrke, jag är 27 år gammal.

Självklart vill jag hjälpa, men vad händer om jag känner att jag ger det ett försök, står där mitt i rengörandet och känner att det tar stopp igen, att jag måste därifrån?

// I_skogen

 

[I_skogen]

Sv: Ni som gått utbildning till Usk, hur tog ni er igenom praktiken.

Då tycker jag att du ska prata om att få gå bredvid ett tag vid den typen av uppgifter. Du ska definitivt inte hoppa av. Det du går är en utbildning och vore märkligt att diskvalificeras bara för att man inte klarar av ett moment på momangen. Ge det en chans och visa din goda vilja. Du är ingen hemsk människa bara för att du inte klarade av det första gången. Du är där för att lära.

Jag ska prata med både min handledare på skolan och chefen för äldreboendet på måndag morgon. Så får jag helgen hemma i lugn och ro att fundera. Självklart vore det ett alternativ, då ger jag det en chans. Men jag kan ju inte garantera dem att det kommer att fungera, vilket det lät som att jag var tvungen att göra, annars var det inte lönt att jag gick dit igen.

// I_skogen

 

[I_skogen]

Sv: Ni som gått utbildning till Usk, hur tog ni er igenom praktiken.

Tolkar jag dig rätt att du tänker söka dig till LSS istället för äldrevård?

Inom LSS kan det vara ännu värre, det är inte ovanligt för mig att se brukare äta bajs och mens från sina egna fingrar. Och de har också bajs överallt än just "där det ska vara".

Nu finns det ju många grenar inom LSS, men nej det är ingen grej jag har tänkt att välja.

// I_skogen

 

[Boj]

Sv: Ni som gått utbildning till Usk, hur tog ni er igenom praktiken.

Jag har inte för avsikt att jobba inom äldrevården. Tanken är att vidareutbilda sej eller jobba med den inriktning jag väljer sista terminen vilket tar mej långt ifrån äldreomsorgen.

Självklart hade jag i bakhuvudet att jag skulle göra dessa moment, men när jag stod där igår så tog det stopp. Jag kände att det där klarar jag aldrig av.

// I_skogen

Men det här kan ju komma precis var som helst utan att du sökt till äldrevården, ett exempel är sköterska på operation. Jag opererade mig för en tid sedan, och där fanns även en äldre man som man måste byta blöjan på innan han åkte in på operationen. Så jag ser inte att man kan slippa helt även om man skulle välja bort avdelningar man inte vill arbeta på.

Förlossningen, där gör många kvinnor på sig under förlossningen. Alla hinner inte med ett lavemang te x även om det är målet från början.

Det känns för mig som om du borde byta yrkesinriktning faktiskt, nu låter detta ju lite taskigt att skriva så men så känns det faktiskt.

Det är ju inte minst lika förnedrande för den som måste få blöjan bytt.

 

[I_skogen]

Sv: Ni som gått utbildning till Usk, hur tog ni er igenom praktiken.

Fast hon pallar ju inte att gå dit OM hon känner att hon måste byta blöjan osv. Vetskapen om att hon kan gå bredvid och successivt vänja sig kan vara den mentala lättnad som behövs för att det ska kännas bra att gå dit igen. Men det svarar ju TS själv bäst på.

Precis som Philosophia skriver så tror jag att om jag slipper kravet att det SKA utföras så kanske jag kan komma över den mentala spärr som verkar ha slagit till och då kanske faktiskt klarar av det. Anledningen till att jag valde att stanna hemma idag är att dels mår jag inget bra, jag har sovit som en potta skit, vilket för mej innebär att jag inte kan göra så bra ifrån mej på praktikplatsen som jag skulle vilja. Sen ville jag få prata med min handledare på skolan och kunna diskutera detta i lugn och ro. Hade jag gått till praktikplatsen så hade jag börjat mitt pass redan kl. 7 och då men väckning och blöjbyte/rengöring. Och jag vill inte ställa mej och behöva ta av min handledaren tid och förklara allt detta när jag vet att de går under viss tidspress under sina arbetspass. Sen vill jag vara noga med att alla "överordnade" vet om mitt problem så att vi kan försöka lösa det så snabbt som möjligt vad lösningen nu är kan bli.

Jag tycker att jag överlag har fått goda råd från er alla och det tackar jag mycket för!

// I_skogen

 

[I_skogen]

Sv: Ni som gått utbildning till Usk, hur tog ni er igenom praktiken.

Men det här kan ju komma precis var som helst utan att du sökt till äldrevården, ett exempel är sköterska på operation. Jag opererade mig för en tid sedan, och där fanns även en äldre man som man måste byta blöjan på innan han åkte in på operationen. Så jag ser inte att man kan slippa helt även om man skulle välja bort avdelningar man inte vill arbeta på.

Förlossningen, där gör många kvinnor på sig under förlossningen. Alla hinner inte med ett lavemang te x även om det är målet från början.

Det känns för mig som om du borde byta yrkesinriktning faktiskt, nu låter detta ju lite taskigt att skriva så men så känns det faktiskt.

Det är ju inte minst lika förnedrande för den som måste få blöjan bytt.

Självklart kan det hända vart jag än väljer att arbeta sen, men jag tror ändå att det jag är inne på att läsa vidare till hamnar väldigt långt bort ifrån det.

Jag kan självklart ha fel.

// I_skogen

 

[Lajke]

Sv: Ni som gått utbildning till Usk, hur tog ni er igenom praktiken.

kl

Nu tänker jag som så att vilket yrke man än väljer, måste man ha tid att få "vänja sig" och inte känna press. Måste man vara okej med lik dagen man söker in till läkarlinjen, bara för man vet att man kommer obducera? Tycker TS får lite onödig skit för en sak hon mår dåligt över, man kan väl omöjligt veta om man är okej med en situation förrän man faktiskt är i den. TS trodde kanske att det inte skulle vara några problem, men det visade sig vara det.
Absolut ska TS tänka igenom sitt beslut en gång till - är det något TS kan vänja sig vid, eller kommer det alltid finnas den mentala spärren?
Det är en praktikplats och inte ett jobb, dvs hon är där för att lära sig och "testa på". Om jag hade vart du skulle jag fråga om jag får gå bredvid ett tag, vara med men inte göra det själv. Släpper det inte efter det (alltså om du fortfarande känner att det är lika jobbigt), så kan du ju överväga att hoppa av då.

Sen undrar jag som någon annan, är det bajset som är det jobbiga, eller är det något annat?

 

[Fan of Bill]

Sv: Ni som gått utbildning till Usk, hur tog ni er igenom praktiken.

Jag förstår dig, för jag fixar inte heller vuxna människors avföring, urin och dessa "dofter" som kommer med uppgifterna att ta hand om detta. Jag får kväljningar av det och kan om det vill sig illa spy.

Att jag vet det är för att jag har jobbat i ett aktivitetsteam på äldreboende och när sommarjobbarna kom, så vill dom äldre hellre att ett känt ansikte hjälper till med såna här känsligheter än att ett nytt ansikte gör det.

Så jag har hoppat in och hjälpt till nån gång då och då när det verkligen inte funnits nån ordinarie tillgänglig. Man får försöka bita ihop och inte visa det. Men som sagt, jag har så svårt för det och jag var inte ens där som undersköterska utan som fritidsledare. Men torkat barn har man gjort, det är ingen större skillnad, bara så otroligt way mycket mer gross med vuxna.

Man kan inte hjälpa att man får kväljningar och mår illa. Men jag skulle fortsatt om jag var du och inte gett upp efter en dag, det kanske trots allt är en vanesak oxå?

 

[skuggi]

Sv: Ni som gått utbildning till Usk, hur tog ni er igenom praktiken.

Självklart kan det hända vart jag än väljer att arbeta sen, men jag tror ändå att det jag är inne på att läsa vidare till hamnar väldigt långt bort ifrån det.

Jag kan självklart ha fel.

// I_skogen

Först och främst skulle jag råda dig till att undersöka VÄLDIGT noga så att det verkligen inte finns ens chans att ditt problem kan hindra dig inom det yrke du siktar på. Prata med MÅNGA, du vill inte ta dig hela vägen för att sedan inse att du inte klarar jobbet.

Prata med handledaren och läraren om det här, säg att du vill komma över den här spärren, men att du behöver hjälp.

Jag tog nog på mig ett "USK-skal" nästan direkt jag började på praktiken, där innanför stängs panikkänslor osv in, man bara jobbar på, och känner inte efter när man har USK-kläderna på. Då funkade det bra för mig att hantera patienter som BADADE i sina sängar i diarré, som plockade skit ur ändan och sprätte det genom rummet och patienter som fick hjärtstillestånd i fikarummet.
Du kanske bara behöver få hjälp att hitta dina "jobbkläder".

Ge inte upp, kämpa lite till! Lycka till!

 

[Milosari]

Sv: Ni som gått utbildning till Usk, hur tog ni er igenom praktiken.

Jag tror att du nog måste lära dig att komma över spärren för att göra ett bra jobb, oavsett vilken inriktning du kommer ha i fortsättningen. Att jobba inom vården gör ju att man tar hand om hela människan, även underlivet. Det går inte att som proffs backa och säga "nej det där gör jag inte". Framför allt för att det är otroligt kränkande mot vårdtagarna.

Därmed inte sagt att man måste gilla alla delar av sitt jobb, eller klara allt på en gång. Men din reaktion på situationen är helt extrem. Jag har aldrig hört talas om något liknande. Så det känns ju som att något konstigt har hänt, eller att du bär på något som orsakar den här reaktionen. Men oavsett så måste du ta tillfället i akt och träna om du vill fortsätta jobba som uska.

 

[kryddelydd]

Sv: Ni som gått utbildning till Usk, hur tog ni er igenom praktiken.

kl

Nu tänker jag som så att vilket yrke man än väljer, måste man ha tid att få "vänja sig" och inte känna press. Måste man vara okej med lik dagen man söker in till läkarlinjen, bara för man vet att man kommer obducera? hoppa av då.

Dissektion började första terminen, efter fyra veckor eller så. Så ja, lik måste vara OK väldigt tidigt i läkarutbildningen (när jag gick den för 20 år sedan).
Obduktion är knappast att betrakta som vardaglig syssla för de flesta läkare, medan personlig hygien torde vara en vardaglig syssla för de flesta undersköterskor.

Jag är också överraskad över att en så pass vuxen person som TS, 27 år gammal, inte förstått vad som ingår i undersköterskeutbildningen och -jobbet.
Att "vänja sig sakta" låter inte realistiskt i mina öron.

 

[nyponros]

Sv: Ni som gått utbildning till Usk, hur tog ni er igenom praktiken.

Hej!

Jag är färdig med min utbildning som USK/skötare (har psykiatriinriktning) om 3 veckor och är just nu på min sista praktik, på ett äldreboende. Jag har jobbat i hemtjänsten i 3 år och har haft 3 praktikperioder innan och inte ens jag förväntades gå in och byta på en människa helt själv första dagen. Jag tycker faktiskt att det låter som att din handledare varit ganska osmidig i sitt sätt att introducera dig, detta är något som du ska kunna utföra i slutet av din praktik. Första dagen(dagarna/veckan i ditt fall, när du är så ovan) är det mer rimligt att du bara behöver gå bredvid och TITTA på när de arbetar, speciellt om du aldrig någonsin innan arbetat med äldrevård. För både din och vårdtagarnas skull. De första dagarna är bara till för att du ska få känna in stället, lära känna brukarna och få en överblick över verksamheten, imo. Får du inte det får du ju inte chansen att sedan göra ett bra jobb och bemöta de äldre på ett fint sätt. Jag hade inte velat ha en helt okänd och ovan människa som bytte min blöja, som jag inte ens fått vänja mig vid lite grann först.

Du kanske kan ta upp detta med din lärare och handledare, att du vill pröva att bara gå bredvid första veckan utan krav på att utföra specifika vårdmoment? Så kan ni ta det steg för steg senare?


Jag prövade första gången att gå bredvid i hemtjänsten när jag var 18-19 år. Då reagerade jag också väldigt starkt och kände att jag ALDRIG skulle klara av alla vårdmoment. Något år senare prövade jag igen, gav det lite tid och undan för undan så har spärren släppt. Jag tänker inte alls på min egen bekvämlighet när jag jobbar, utan på brukarens. Jag går in i ett läge där jag bara fokuserar på att göra upplevelsen så bekväm och "naturlig" som möjligt för den jag hjälper, det är ju ett otroligt utsatt läge. Nu byter jag blöja, ger vagitorie och suppar och byter stomipåsar osv utan problem, det trodde jag INTE när jag gick min första introdag. Man växer in i rollen lite i taget. Nu när jag snart är klar är det såromläggningar jag fokuserar på att bli bättre på, och det tycker jag är "otäckare" än att sköta nedre hygien, men jag räknar med att vänja mig vid den biten också. Bensår ser inte alltid så trevliga ut... Men det är väldigt spännande att lära sig att utföra omläggningar och se ett sår bli bättre!

Vill avsluta med att jobbet inte alls behöver innebära massor av nedre hygien, mitt gör det inte! Det kanske utgör 10 procent av min arbetsdag i hemtjänsten. Men det förekommer och det gör det nog i så gott som alla vårdjobb, så man behöver fixa det på ett bra sätt i de fall det uppkommer.

Och det är en självklarhet att använda handskar vid ALL kontakt med kroppsvätskor (avföring, urin, saliv, sårvätskor, blod osv) samt att sprita händerna noga efteråt. Det är lika mycket för vårdtagarnas skull som för oss personal.

 

[Congeria]

Sv: Ni som gått utbildning till Usk, hur tog ni er igenom praktiken.

Jag förstår dig faktiskt, visst att det är något man ska förvänta sig men en del kan behöva en lite längre "introduktion" av sånt de finner obehagligt. Jag har inte påbörjat min utbildning till uska ännu utan går och väntar på detta, och under tiden så praktiserar jag på äldreboenden.
Till en början så behövde jag bara gå bredvid (och jag har hört att de som utbildar sig även de bara behöver gå bredvid i början tills de vant sig). De anställda frågade mig om jag tyckte att just den biten var obehaglig vilket jag sa att jag tyckte och behövde inte ta sådant själv.
Numer är jag helt självgående och det är inget jag ens tänker på längre. Man kommer in i ett annat tankesätt efter ett tag.

Så kanske du kan prata med de anställda och be om att få ta det lugnt med den biten första veckan eller så och sedan försöka dig på det igen. Tro det eller ej men man vänjer sig faktiskt så jag hoppas att du kan stå ut och ta dig igenom det

Och om du behöver mer tid än den praktik du får så kanske du skulle ha möjlighet att lägga in extra praktikveckor efter utbildningen och att du då får betyget senare? Vet att det finns de som fått flytta sin praktik och ta den senare så det kanske finns chans att man även kan få lägga till extra. Skadar ju inte att fråga

 

[Wysiwyg]

Sv: Ni som gått utbildning till Usk, hur tog ni er igenom praktiken.

Nu tänker jag som så att vilket yrke man än väljer, måste man ha tid att få "vänja sig" och inte känna press. Måste man vara okej med lik dagen man söker in till läkarlinjen, bara för man vet att man kommer obducera? Tycker TS får lite onödig skit för en sak hon mår dåligt över, man kan väl omöjligt veta om man är okej med en situation förrän man faktiskt är i den. TS trodde kanske att det inte skulle vara några problem, men det visade sig vara det.

För mig är det viss skillnad att känns obehag och missnöje inför en situation men ändå genomgå det än att inte klara uppgiften, gråta och sen bli så uppriven att man inte klarar av att gå tillbaka till uppgiften.

Kl

Till TS: Mitt bästa tips är att sluta hetsa och "stissa upp" situationen. Tänk inte på den alls. Låt det gå utan att du funderar över vad du gör. Om du inte kan släppa det, gör det till en uppgift att utföra så bra som möjligt och få det till att bli så bra det kan bli för vårdtagaren.

Jag hade själv "problem" med att ta hand om avlidna och gå ner till bårhuset på natten när jag började inom vården. Men jag lyckades vända det till något bra och numer känns det bra att kunna göra någon fin för anhöriga och hjälpa till en sista gång så att säga.

Grejen för mig var bara att sluta hetsa och tänka på det hela tiden. Bara liksom dra upp hakan och inse att jag måste klara det. Gör det inte ens till ett alternativ att misslyckas eller att se det som ett stort problem.

Självklart tycker ingen att det är trevligt med bajs och kiss men så är det att jobba inom vården. Du klara det, jag lovar!

 

[Cambrie]

Sv: Ni som gått utbildning till Usk, hur tog ni er igenom praktiken.

kl
Alla uppgifter inom vården är inte roliga. Oavsett vad du läser för undersköterskeutbildning kommer du stöta på det här, både inom äldreomsorg, sjukhus (oavsett avdelning), LSS och psykiatri... Som undersköterska får man liksom ta hand om skiten så att säga...

Jag jobbar själv inom hemtjänsten och har jobbat extra på ett psykhem. På båda ställena har sådant här ingått.
Hemtjänst skulle jag tippa på i de flesta kommuner har lite piggare människor än vårdhemmen, kanske är något att tänka på.

Sedan är det ju så - man vänjer sig. Jag mådde fruktansvärt illa första gångerna, nu går tvätt och byte av bara farten men visst kan jag fortfarande få kväljningar under till exempel vinterspysjukan när det är skit och spyor överallt. Som sagt - man vänjer sig. Det gör säkert du också bara du går tillbaka och biter ihop.