Bukefalos 28 år!

Ni som gått utbildning till Usk, hur tog ni er igenom praktiken.

Sv: Ni som gått utbildning till Usk, hur tog ni er igenom praktiken.

Har inte läst alla svar. Men nej det är inte samma sak, att hjälpa en dement person. Som att hjälpa en mentalt friskare person.

En dement kan inte koppla ihop allt. Den kan se något som andra skulle acceptera utan problem. Några av de saker jag har varit med om; personen skriker ut våldtäkt, vid intimsiuationer. Kastat blöjer efter mig etcetra.

Synd att din första kontakt med vården sker på ett demens boende.
Mycket lättare på "vanligt" boende eller hemtjänst.
 
Sv: Ni som gått utbildning till Usk, hur tog ni er igenom praktiken.

*KL*

Jag tyckte också det var jobbigt första gången jag var i vården & jag introducerades till diarré & mindre trevliga saker. Men jag bet ihop, visade absolut inte för den jag hade hand om att jag tyckte det var jobbigt & tredje dagen var det ingenting som var påfrestande för mig.
Alltså, du vänjer dig. Ja, jag tycker att din reaktion var extremt överdriven men alla är vi olika & jag lovar dig att du vänjer dig. :)
Det kommer inte vara så jämt heller. Stay positive.
 
Sv: Ni som gått utbildning till Usk, hur tog ni er igenom praktiken.

Har du pratat med din handledare om att bara få gå bredvid en vecka, utan att behöva utföra de intimare delarna själv? Det tycker inte jag ska vara omöjligt. En del personer behöver lite längre tid på sig att komma in i (arbetet) praktiken.

Jag hade en liknande upplevelse på min långa praktikdel när jag gick barn och fritidsprogrammet, vilket gjorde att jag som hade fått bra betyg på alla tidigare praktikplatser, valde att välja ett annat yrke än förskolelärare som jag ursprungligen hade tänkt mig. Jag arbetade även extra på förskola och fritids under min studietid och fick bra betyg hela vägen.

Dock är det viktigt att veta att i alla omvårdnadsyrken och liknande kommer du att få handskas med bajs, kiss, spya, blod och snor.
 
Sv: Ni som gått utbildning till Usk, hur tog ni er igenom praktiken.

Har inte läst alla svar. Men nej det är inte samma sak, att hjälpa en dement person. Som att hjälpa en mentalt friskare person.

En dement kan inte koppla ihop allt. Den kan se något som andra skulle acceptera utan problem. Några av de saker jag har varit med om; personen skriker ut våldtäkt, vid intimsiuationer. Kastat blöjer efter mig etcetra.

Synd att din första kontakt med vården sker på ett demens boende.
Mycket lättare på "vanligt" boende eller hemtjänst.

Här tror jag att du har satt fingret på mitt problem till största delen. Jag har gått igenom gårdagen i mitt huvud om och om igen och just det här är ett stort problem för mej. Att de inte kan koppla ihop att man försöker hjälpa dem.
Efter det som hände igår så fick jag ett så starkt intryck av just detta problemet. På något sätt skulle en mentalt frisk person vara mycket lättare att hjälpa, gammal eller ej. Även om det är lika kränkande för dem att behöva få hjälp med sådana saker så är det ändå inte på samma sätt. Där kan man prata sej igenom sakerna. (eller det är så jag tror ialla fall). Men en dement kan man ju först få behöva tvinga in dem på toaletten, och sen bli gapad på en lång stund för att sedan behöva tvinga sej till att hjälpa dem att bli rena.

// I_skogen
 
Sv: Ni som gått utbildning till Usk, hur tog ni er igenom praktiken.

Har du pratat med din handledare om att bara få gå bredvid en vecka, utan att behöva utföra de intimare delarna själv? Det tycker inte jag ska vara omöjligt. En del personer behöver lite längre tid på sig att komma in i (arbetet) praktiken.

Jag hade en liknande upplevelse på min långa praktikdel när jag gick barn och fritidsprogrammet, vilket gjorde att jag som hade fått bra betyg på alla tidigare praktikplatser, valde att välja ett annat yrke än förskolelärare som jag ursprungligen hade tänkt mig. Jag arbetade även extra på förskola och fritids under min studietid och fick bra betyg hela vägen.

Dock är det viktigt att veta att i alla omvårdnadsyrken och liknande kommer du att få handskas med bajs, kiss, spya, blod och snor.

Jag ska ringa och prata med min handledare på skolan och handledaren på boendet på måndag. Men som jag skrivit tidigare fick jag känslan av att om jag inte kunde lova att jag skulle fixa de bitarna så var det inte lönt att jag fullföljde praktiken och det kan jag inte. Det enda jag kan lova är att jag kan försöka.

Jag vet att allt det där kan förekomma i de flesta vårdyrken. Jag är inte främmande för att torka både det ena och det andra. Det var just nu när denna situationen infann sej (med äldre och dementa) som jag bara stängde av och satte in någon mental spärr.

// I_skogen
 
Sv: Ni som gått utbildning till Usk, hur tog ni er igenom praktiken.

När jag började jobba inom vården så tyckte jag att matning var fruktansvärt. Jag började som "frukostvärdinna" när jag var 15 och fick inte göra något annat än att fixa fram frukost och mata personer. Efter första dagen sa jag att jag aldrig mer skulle jobba inom vården men jag hade en klok mamma och nu 8 år senare är jag fortfarande kvar inom det yrket och jag TRIVS!

Man vänjer sig vid de svåra bitarna och man lär sig att hantera dem. Jag tycker fortfarande att det är äckligt med bajs, kiss, slem och kräk men jag har blivit ganska neutral i att hantera det. Dessutom gör man det ju för att hjälpa människor även om de kanske inte alltid förstår det.
 
Sv: Ni som gått utbildning till Usk, hur tog ni er igenom praktiken.

Jag tycker att Philosophias inlägg i tråden är bra och konstruktiva. Eftersom det är en praktik, inte ett arbete, bör du ju kunna få viss hjälp att sätta dig in i uppgifterna steg för steg.

Därutöver, tycker jag att din syn på och föreställning om vad undersköterskearbete innebär, är kraftigt förskönad. Även när du skriver om skillnaden mellan att hjälpa dementa jämfört med icke-dementa, så framstår det för mig som att de personer du tror att det är lätt att hjälpa, i praktiken är de personer som inte behöver hjälp.

Tyvärr innebär ju arbete med människor sällan att man träffar människor när de är på topp, för då behöver man ingen hjälp. Det gäller ju inte bara vården, utan tex även arbetsförmedling och socialtjänst. När allt går lätt och smidigt och man oproblematiskt kan prata konstruktivt med varandra - ja, då är man oftast inte samtidigt i behov av vård. Utsattheten och hjälplösheten gör en till en annan person än den man är när man mår bra. Du ger intryck av att ha missat det.

Jag har flera år bakom mig som undersköterska/mentalskötare, och jag har aldrig någonsin arbetat på någon form av avdelning där det inte till och från uppstår rätt ohygieniska situationer som mycket väl liknar det du beskriver - där det är långt ifrån säkert att patienten vill ha den hjälp man erbjuder och som man själv tycker att patienten är i mycket akut behov av. Jag har även arbetat med gravt dementa (ofta med svåra psykiatriska diagnoser i botten samtidigt, vilket gör dem till några av de mest tungskötta patienter vi har), men jag skulle faktiskt säga att skillnaden inte är så stor som du verkar tro.

Det finns säkert undersköterskejobb som innehåller ett minimum av den här typen av arbetsuppgifter, men det är ju inte ovanligt att man först efter examen får ta det jobb man kan få, för att sedan söka sig till de jobb man finner intressanta.

Jag tycker med andra ord att du bör göra hela det arbete med dig själv som krävs för att du ska klara av den här praktiken, om du verkligen vill bli undersköterska. Eller byta yrkesplaner.
 
Sv: Ni som gått utbildning till Usk, hur tog ni er igenom praktiken.

Jag förstår dig, hade själv aldrig fixat det. Därför skulle jag heller inte kunna tänka mig att bli undersköterska.

Frågan är ju om det verkligen är ett lämpligt yrke för dig, obehagliga situationer kommer uppstå samma vilken inriktning du väljer, så är det i vården. Vad händer om du får underkänd på praktiken, får du ens möjlighet till att göra en ny om det beror på att du inte kunde/ville utföra nödvändiga moment?

Jag tror du måste ta dig en rejäl funderare på om det verkligen är rätt yrke för dig, för det verkar som du påbörjat utbildningen utan att vara medveten om vad den innebär.
 
Sv: Ni som gått utbildning till Usk, hur tog ni er igenom praktiken.

Jag ska ringa och prata med min handledare på skolan och handledaren på boendet på måndag. Men som jag skrivit tidigare fick jag känslan av att om jag inte kunde lova att jag skulle fixa de bitarna så var det inte lönt att jag fullföljde praktiken och det kan jag inte. Det enda jag kan lova är att jag kan försöka.

Jag vet att allt det där kan förekomma i de flesta vårdyrken. Jag är inte främmande för att torka både det ena och det andra. Det var just nu när denna situationen infann sej (med äldre och dementa) som jag bara stängde av och satte in någon mental spärr.

// I_skogen

Om du ändrar ditt sätt att tänka kommer det att gå hur bra som helst! Tänk vad är alternativet? Att en dement ska få sitta i sin egen skit för att han är våldsam lr nått annat? Större problem tkr jag är när det byts blöja för sällan. Dementa personer kan vara hur underbara som helst. De kan vara väldigt ledsna, tystlåtna, gapiga osv osv. Men de är människor precis som du och jag :). Om vi säger om barn som skriker vid blöjbyte så genomför du det ändå för barnets eget bästa. Ingen skillnad. Ta det varsamt. Om du känner att det blir för mkt be den ordinarie personalen göra det du har svårt för. Prata om det för henne när ni är ensamma. Jag tror ändå att det är viktigt att du faktiskt tar och spolar av, torkar och byter själv. När du har sett hur det går till. Fråga om du blir osäker.
 
Sv: Ni som gått utbildning till Usk, hur tog ni er igenom praktiken.

Jag ær natt-usk på ett sjukhem i Oslo. Inte demensavdelning, men jag har jobbat med det också. Før mig har nog det værsta varit de dementa som behøver hjælp med underlivshygienen men vægrar. Och då dom inte tar emot den hjælp dom behøver så blir dom såriga dær under och så blir det ænnu svårare før dom att bli tvættade... Jag tycker du ska fråga om du kan gå bredvid i børjan och førsøka vænja dig. Ditt "examensprov" får bli att byta en bajsbløja... Då jag gick utbildningen så hørde demensvården till psykiatridelen. Några få fick pratisera inom annan slags kolla upp den møjligheten annars.
 
Sv: Ni som gått utbildning till Usk, hur tog ni er igenom praktiken.

Kan säga som andra. Man vänjer sig men det tar ett tag ibland. Även fast jag jobbat 5 år inom äldreomsorgen så kommer det dagar när det är bara jobbigt. Då tar jag det etappvis. Bort med blöjan. Ut och hämta tvättvatten (andas) tvätta, bort med vattnet osv osv.

Är det lukten som är jobbig, lägg lite vixe/ mentolsalva under näsan
 
Sv: Ni som gått utbildning till Usk, hur tog ni er igenom praktiken.

Och en sak till. Du ÄR praktikant, då FÅR vissa saker vara jobbiga, man är inte van. Ett till tips är att inte titta rakt på det du gör utan kanske en 10 cm ovanför. Så du slipper se allt
 
Sv: Ni som gått utbildning till Usk, hur tog ni er igenom praktiken.

Kan säga som andra. Man vänjer sig men det tar ett tag ibland. Även fast jag jobbat 5 år inom äldreomsorgen så kommer det dagar när det är bara jobbigt. Då tar jag det etappvis. Bort med blöjan. Ut och hämta tvättvatten (andas) tvätta, bort med vattnet osv osv.

Är det lukten som är jobbig, lägg lite vixe/ mentolsalva under näsan

Problemet är att på det här stället använder de inte vatten när de gör rent, det är mängd på mängd på mängd med pappersark som går åt, det klabbas överallt och som avslutning torkas den sista skiten bort med ett pappersark med lite salva på. Vilket ser fruktansvärt ut enligt mej. Hade man fått ta något blött som faktiskt suger upp lite av avföringen så hade det nog sett mindre groteskt ut. Och säkerligen känts bättre för de äldre. Men det är bara min reflektion.

// I_skogen
 
Sv: Ni som gått utbildning till Usk, hur tog ni er igenom praktiken.

Det har nog hänt oss alla, att vi har reagerat på ett oväntat sätt när vi plötsligt ställs inför en situation vi inte har varit med om förut. Jag har varit med om det också, att kroppen plötsligt hittade på något eget som fick mig att undra om jag egentligen klarar av det här jobbet (mitt jobb är ett annat än ditt och situationen var helt annorlunda men känslan av misslyckande var kanske ungefär samma).

Jag försökte förstå vad det var som hade hänt och vad som fått mig att reagera så, och nästa gång tog jag en lite mer tillbakadragen roll. Men när jag upptäckte att jag kunde klara av det blev det bättre. Jag lärde mig strategier för att klara av det: Såhär måste inte alla göra men JAG måste det, för att klara av det. Du kommer också att klara av det. Du behöver lite tid på dig bara.
 
Sv: Ni som gått utbildning till Usk, hur tog ni er igenom praktiken.

Jag håller med Lejonelle och Philosofia och flera andra. Jag har själv gått hela svängen vårdlinjen akutpsykiatri vanlig syrra psyksyrra och började 1986, 15 år gammal. Jag har känt samma reaktion som du flera gånger. Ångest, vad häde, hur hamnade jag i detta etc. Chock äckel och ilska. Det kan vara allt från bajs som känns äckligt till att få berättat för sig om övergrepp till hemska fynd i rum och vid hembesök. Det tillhör inte vardagen därför tror jag alla oavsett rutin ibland känner det aom du kände. Sedan kan det bero på aå mycket. Vi är människor som möter människor. Situationen kan bli så att man blir berörd även om det kanake inte är så konstigt. Med en annan patient och handledare och andra ord innan kunde det gått mycket bättre!
Jag blev helt traumatiserad efter min första tvångsinjektion. 17 år .Hade inte sett ett bältesrum. Mängder av adrenalinstinna skötare vräker sig över en sjuk människa och spänner fast honom under skrik och gap. Sedan knuffas jag fram och ska begå ett övergrepp. Det var nog 20 pers i det lilla rummet. Fy.
Jag tror inte nån lärare faktiskt hade nån susning om vad som EGENTLIGEN hände på den tiden. Jaja hursomhelst sen pratade jag ut och gjorde under åren en egen modell för hur JAG tvångsinjecerar MITT sätt. Hur jag gör och tänker för att det ska bli bra men det bygger på rutin. Utbildningar måste man ibland ta sig igenom bara. Lycka till.
 
Sv: Ni som gått utbildning till Usk, hur tog ni er igenom praktiken.

Njäe. Vatten kan ibland vara för uttorkande och slabbigt. ibland är tvättkrämer ett bättre alternativ.
 
Sv: Ni som gått utbildning till Usk, hur tog ni er igenom praktiken.

Nu har jag aldrig bytt på en stor människa men väl på flera barn. Jag vet inte om man kan göra så på vuxna, men jag brukar ta ett rejält tag med blöjan och dra så att allt bajs följer med. Då brukar det i princip bara vara tvättningen kvar och det brukar ju inte vara några större problem. Jag fick bara upp en bild i huvudet hur man bara tar bort blöjan och sen ska gräva bort all avföringen med papper. Så gjorde jag mina första blöjbyten och jag förstod inte hur jag någonsin skulle få det rent.
 
Sv: Ni som gått utbildning till Usk, hur tog ni er igenom praktiken.

En del av problemet är ju att vuxna dementa är väldigt mycket tyngre än barn, vilket i sin tur har en negativ effekt på hur kladdigt det blir och hur mycket det sprids.

Alltså, det är en besvärlig uppgift att byta på en motsträvig dement med lös avföring, det ser ut ungefär som TS beskriver det, och tvättkrämen bidrar inte till estetiken på kort sikt.

Smidigast för personalen är ofta (tyckte jag) om man kan få med sig gamlingen ut i duschen utan alltför stort besvär och på ett mer eller mindre kallsinnigt vis "spola av", men det kan ju finnas skäl till att det inte funkar. Det tar också rätt lång tid med alla kläder som ska på och av etc.

De gamlas kroppar är inte bara tyngre, utan också mycket, mycket stelare än barns, även om gamlingen skulle råka vara samarbetsvillig.

Och så känns det ju på vissa vis som att det här med respekt och integritet inte underlättas av att det handlar om en vuxen, det är svårt, helt enkelt. Men de flesta lär sig det ändå ganska fort.
 
Sv: Ni som gått utbildning till Usk, hur tog ni er igenom praktiken.

Nä jag har som sagt ingen praktiskt erfarenhet av hur det går till. Jag tänker att det skulle kunna fungera till viss del även om man ligger på sidan. Det finns säkert någon som har en bra teknik som fungerar även på riktigt!!
 
Sv: Ni som gått utbildning till Usk, hur tog ni er igenom praktiken.

Tycker att du ska kolla om du kan få göra din första praktik på Hemtjänsten, det är inte alls lika mycket blöjbyten där. Jobbar själv i hemtjänsten och tycker att det arbetet är mycket friare och roligare. Vi har bara några brukare av väldigt många dm man hjälper med blöjbyten.

Om du får ha praktiken på hemtjänsten så kan du komma in i lite omvårdnadsrutiner, få kontakt med brukare och få lite mer kött på benen.
 

Liknande trådar

Träning Jag behöver tips, och jag varnar redan på förhand för att det kan bli långt. Jag har en sexårig ponny som jag har haft i ganska exakt...
Svar
15
· Visningar
2 999
Senast: Kiwifrukt
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp