Ni som har/haft Norfolkterrier, hur fungerar de som första hund?

[Piggelin23]

Hej allesammans,

Jag och min sambo planerar att skaffa hund för första gången och har vid efterforskning fastnat för Norfolkterrier. Det som bland annat tilltalar oss är att rasen ofta beskrivs som en något “mjukare” terrier, med goda sällskapshundsegenskaper men fortfarande med den typiska terrierenergin och personligheten.

Samtidigt är vi medvetna om att vi är förstagångsägare och vill göra ett genomtänkt val. Vi har förstått att rasen kan vara viljestark och kräva tydlighet och konsekvens, och försöker därför bilda oss en uppfattning om vad det faktiskt innebär i vardagen.

Ni som har eller har haft rasen, hur upplever ni temperamentet i praktiken?
Hur tar sig den mer typiska “terriersidan” uttryck, och är det något som kan bli utmanande för en nybörjare?

Vi är också nyfikna på hur den står sig jämfört med mer uttalade sällskapshundsraser, till exempel bichon frisé, när det gäller följsamhet och “förlåtande” temperament.

En ytterligare fråga gäller skällande: Vi har läst att de kan vara ganska vokala och uttrycksfulla, men hittar mindre kring just skällandet, hur upplever ni Norfolkterriern i det avseendet i vardagen?

Vi är medvetna om att mycket beror på träning, miljö och individ, men eftersom rasen ibland inte rekommenderas som förstahund vill vi gärna ta del av erfarenheter från er som faktiskt lever/left med en, för att kunna fatta ett ansvarsfullt beslut.

Alla erfarenheter och råd tas tacksamt emot

 

[Nota]

Skulle säga att den är lättare än en bichon frise både vad gäller pälsvård och skällande då en bichon frise generellt skäller mycket mer.


Tycker den funkar finfint som förstahund.
Min förra granne hade en cairn som första hund, jag tycker alla småterrierna är så himla härliga

 

[Piggelin23]

Skulle säga att den är lättare än en bichon frise både vad gäller pälsvård och skällande då en bichon frise generellt skäller mycket mer.


Tycker den funkar finfint som förstahund.
Min förra granne hade en cairn som första hund, jag tycker alla småterrierna är så himla härliga

Tack för input! Låter ju väldigt lovande, särskilt om den upplevs lite enklare än en bichon frisè. Har också fått känslan av att de är riktigt härliga, med glimten i ögat.

Finns det något du upplevt som särskilt utmanande med rasen?

 

[Nota]

Tack för input! Låter ju väldigt lovande, särskilt om den upplevs lite enklare än en bichon frisè. Har också fått känslan av att de är riktigt härliga, med glimten i ögat.

Finns det något du upplevt som särskilt utmanande med rasen?

Jag har aldrig haft rasen själv bara träffat en del genom åren och jag som hundvana upplever dom inte som utmanande men man får ha med sig att det är en terrier om än en mild variant terrier

 

[Irrbloss]

Vad som funkar som första hund beror mycket mer på hur ni är som ägare och hur mycket kunskap ni är kapabla att ta in än vad hunden är för ras. Samt hur många resurser ni har för hjälp i närheten om ni inte reder ut saker själva - hundtränare, brukshundklubb osv.

Har ni lite humor och pondus så ser jag inga hinder att ha en ras med lite attityd, och just attityd brukar även dom mildare raserna i terriergruppen ha. Är ni mjukare och lite mer försiktiga av er så kan det vara klokt att istället välja en ras som är mjukare i sin framtoning och flyter med utan att kräva så mycket styrning.

Sen ska man vara medveten om att man kan få en utmanande individ även om man köper en "bra förstaras". Väljer ni en uppfödare som matchar rätt valp till rätt hem så är risken för det förhoppningsvis liten, men det är levande varelser man har att göra med så det finns aldrig nån garanti.

 

[Nota]

Vad som funkar som första hund beror mycket mer på hur ni är som ägare och hur mycket kunskap ni är kapabla att ta in än vad hunden är för ras. Samt hur många resurser ni har för hjälp i närheten om ni inte reder ut saker själva - hundtränare, brukshundklubb osv.

Har ni lite humor och pondus så ser jag inga hinder att ha en ras med lite attityd, och just attityd brukar även dom mildare raserna i terriergruppen ha. Är ni mjukare och lite mer försiktiga av er så kan det vara klokt att istället välja en ras som är mjukare i sin framtoning och flyter med utan att kräva så mycket styrning.

Sen ska man vara medveten om att man kan få en utmanande individ även om man köper en "bra förstaras". Väljer ni en uppfödare som matchar rätt valp till rätt hem så är risken för det förhoppningsvis liten, men det är levande varelser man har att göra med så det finns aldrig nån garanti.

Det här hur man uppfattar flyter med skiljer sig och åt.
Säg en staffe som trots sin kapacitet att slåss med andra hundar, ändå upplever jag dom så mycket enklare att ha med ut på stan, café , hundkurser osv. Dom är terriers dom är självsäkra inte oroliga eller rädda om sig på samma sätt som en ras som är lite larvigare och därmed kan bli mer utåtagerande i vardagen med skällande och utfall.

Jag upplever sällan att terrier håller på så utan dom är riviga när det väl gäller men lättsamma i övrigt.

 

[Mia_R]

Min enda erfarenhet av rasen är att min kompis blev folkskygg och knappt vågar gå ut med den, trots hundvana från barndomen och flera olika kurser från det att den var valp till vuxen. Hon reder inte ut den om den fortfarande lever. Tror iofs att mycket kan bottna i att hon blir stressad av honom och han känner det, så en nedåtgående spiral och vi har tappat kontakten helt.

 

[Tonto]

En granne hade en sådan, dom lät den göra precis som den ville och sa aldrig till den så den var ett litet monster som la sig ner och vägrade gå om det blev hundmöte, och sedan gjorde den utfall medens ägarna bara stod där.

 

[Nota]

En granne hade en sådan, dom lät den göra precis som den ville och sa aldrig till den så den var ett litet monster som la sig ner och vägrade gå om det blev hundmöte, och sedan gjorde den utfall medens ägarna bara stod där.

Ungefär som varannan golden brukar göra då

 

[Tonto]

Ungefär som varannan golden brukar göra då

Urk! Ja alltså jag tror det är ett ägarproblem, men en terrier borde man ju kunna bära som en handväska istället för att stå där och glo som ett fån med hunden. Det kan jag till och med göra med min reaktiva BC (lyfte honom i selen och gick vidare om han fick utbrott.)

 

[Nota]

Urk! Ja alltså jag tror det är ett ägarproblem, men en terrier borde man ju kunna bära som en handväska istället för att stå där och glo som ett fån med hunden. Det kan jag till och med göra med min reaktiva BC (lyfte honom i selen och gick vidare om han fick utbrott.)

Haha ja man undrar ju hur dessa hundägare tänker.
Jag har stått och väntat långa stunder på att dom ska flytta på sin hund som ligger rakt över gångbanan så cyklar får cykla ut i gräset för att kunna passera
Jag brukar tröttna och vända håll jag har verkligen inte lust att gå förbi en hund som ligger och smyger för att flyga upp som en drake när man är tillräckligt nära.

 

[Nota]

Urk! Ja alltså jag tror det är ett ägarproblem, men en terrier borde man ju kunna bära som en handväska istället för att stå där och glo som ett fån med hunden. Det kan jag till och med göra med min reaktiva BC (lyfte honom i selen och gick vidare om han fick utbrott.)

Men ja som du säger det är garanterat ett ägareproblem.

 

[Piggelin23]

Vad som funkar som första hund beror mycket mer på hur ni är som ägare och hur mycket kunskap ni är kapabla att ta in än vad hunden är för ras. Samt hur många resurser ni har för hjälp i närheten om ni inte reder ut saker själva - hundtränare, brukshundklubb osv.

Har ni lite humor och pondus så ser jag inga hinder att ha en ras med lite attityd, och just attityd brukar även dom mildare raserna i terriergruppen ha. Är ni mjukare och lite mer försiktiga av er så kan det vara klokt att istället välja en ras som är mjukare i sin framtoning och flyter med utan att kräva så mycket styrning.

Sen ska man vara medveten om att man kan få en utmanande individ även om man köper en "bra förstaras". Väljer ni en uppfödare som matchar rätt valp till rätt hem så är risken för det förhoppningsvis liten, men det är levande varelser man har att göra med så det finns aldrig nån garanti.

Vi försöker verkligen tänka i de banorna, både kring vad vi själva har för egenskaper och vilket stöd vi har runt oss om det skulle behövas. Det du skriver om “pondus” vs. mjukhet är nyttigt för oss att reflektera över.

Och ja, vi är helt med på att det aldrig finns några garantier när det gäller individen, det är något vi försöker ha i åtanke och som gör att vi inser vikten av att vara både förberedda och öppna för att det kan bli lite annorlunda än man tänkt sig.

Tack för svar!

 

[Nota]

Vi försöker verkligen tänka i de banorna, både kring vad vi själva har för egenskaper och vilket stöd vi har runt oss om det skulle behövas. Det du skriver om “pondus” vs. mjukhet är nyttigt för oss att reflektera över.

Och ja, vi är helt med på att det aldrig finns några garantier när det gäller individen, det är något vi försöker ha i åtanke och som gör att vi inser vikten av att vara både förberedda och öppna för att det kan bli lite annorlunda än man tänkt sig.

Tack för svar!

Jag skulle nog ännu säga att dom flesta raser följer sina rastypiska egenskaper och man kan räkna med att en renrasig hund blir som den beskrivs, sen finns alltid undantag tex jakthundar som inte jagar med särskilt uthållighet men dom kommer ändå alltid ha intresse för spår och vilt om du förstår.

 

[Piggelin23]

Jag skulle nog ännu säga att dom flesta raser följer sina rastypiska egenskaper och man kan räkna med att en renrasig hund blir som den beskrivs, sen finns alltid undantag tex jakthundar som inte jagar med särskilt uthållighet men dom kommer ändå alltid ha intresse för spår och vilt om du förstår.

Ja precis, rasstandarden finns ju av en anledning och ger ändå en ganska bra bild av grundegenskaperna man kan räkna med.

 

[Wingates]

Jag är ju av den fasta åsikten att alla hundar går att ha som första hund så länge man läser på om vad man köper sig.

Tycker norfolken verkar trevlig, bor nån här på området och den ser käck ut.

 

[Milosari]

Jag är ju av den fasta åsikten att alla hundar går att ha som första hund så länge man läser på om vad man köper sig.

Tycker norfolken verkar trevlig, bor nån här på området och den ser käck ut.

Jag är enig, och de här terriertyperna är inte svåra på något sätt. De behöver, som alla hundar, ramar och regler och en god relation med sin ägare för att utvecklas till riktigt trevliga familjemedlemmar. Där terriers generellt klarar sig rätt bra på egen tass kan en mjuk och försiktig hund förvandlas till en neurotisk individ när den inte får något stöd. Ganska få hundar blir trevliga med fri uppfostran.

TS jag tycker att det låter som ett bra val för ett enkelt och behagligt hundägande. Gå lite kurser med den, ge den en mening i livet och då får ni en bra grund att stå på. Tyvärr händer det då och då att det föds mindre trevliga individer i en ras som oftast är väldigt enkla. Men ni kan minska de riskerna genom att välja en uppfödare som tycker att god mentalitet är viktigare än ett vackert yttre. Fråga gärna om föräldradjuren eller några nära släktingar har gjort BPH (mentalbeskrivning).

 

[Sel]

Jag tycker att de flesta av de små robusta "sällskapsterrierna" för det mesta är käcka och rätt okomplicerade kompishundar! Så söta, kul och med på det mesta man kan tänkas vilja prova eller hitta på. Lagom helt enkelt, och rätt förlåtande. Det är synd att westien dras med en radda alleergiproblem för de är så nedrans söta, vi har flertalet här i byn.

Det var en liten norfolk på besök på hotellet där jag jobbar bara häromveckan och han var så sjukt rar och gullig att jag ville stoppa honom i fickan!
Uppförde sig exemplariskt på sin semester.

 

[Piggelin23]

@Wingates @Milosari

Tack för era svar, uppskattas verkligen!

Jag håller helt med om resonemanget kring att det i grunden handlar mycket om att förstå vad man tar sig an och vara beredd att möta det, oavsett ras och vi är absolut inställda på att lägga tid på grundträning och samarbete från start. Just det om ramar, regler och relation är något vi också fått uppfattningen är avgörande, särskilt med terriers som ändå har en del egen motor.

Och bra input kring uppfödare och mentalitet/BPH, det är något vi kommer kika närmare på

 

[Piggelin23]

Jag tycker att de flesta av de små robusta "sällskapsterrierna" för det mesta är käcka och rätt okomplicerade kompishundar! Så söta, kul och med på det mesta man kan tänkas vilja prova eller hitta på. Lagom helt enkelt, och rätt förlåtande. Det är synd att westien dras med en radda alleergiproblem för de är så nedrans söta, vi har flertalet här i byn.

Det var en liten norfolk på besök på hotellet där jag jobbar bara häromveckan och han var så sjukt rar och gullig att jag ville stoppa honom i fickan!
Uppförde sig exemplariskt på sin semester.

Visst är de gulliga!! Och att ta med hunden på det mesta är något vi ser fram emot att kunna göra, så det låter ju verkligen bra