Nödvändigt eller inte att analysera allt foder?

[kryddelydd]

Jag tycker TS och en del andra i den här tråden verkar tycka att just en grovfoderanalys är onödig, bara för att grovfoderanalys inte är lika med facit så är den lika bra att hoppa över.

Själv är jag nog väldigt färgad av att jag i mitt arbete som djursjukskötare verkligen dagligen stöter på hästar som har foderrelaterade åkommor och med då okunniga/ ointresserade hästägare. Jag kan verkligen se en tydlig trend där man för femton år sedan fodrade med ögat, till att man för fem år sedan oftast hade analyserat foder ( där problemet var att inte alla kunde tyda/förstå höanalysen), till idag då det har blivit löjligt/ocoolt att analysera grovfoder igen. Dags att enbart fodra med ögat igen. Det är så frustrerande att stå mittemot en hästägare som har ett pågående fånganfall på sin häst, men fnyser åt förslaget att de ska analysera sitt grovfoder, ofta med just argumentet att de minsann inte analyserar sin egen mat eller sina barns mat. Jag erkänner att jag blir provocerad av alla hästägare som dyker upp med sina dyra hästar men som verkligen inte skulle lägga pengar eller vill lära sig mer om grovfoderanalys. De tar hellre proteinbrist, zinkbrist, selenbrist eller EMS på sin häst. Jag är som sagt medveten om att jag blir provocerad av att just något så enkelt som grovfoderanalys är något som så många hästägare tycker är löjligt/ bortkastade pengar. Jag är också väl medveten om att det inte går att få fram nyttan med analys hos dessa hästägare. Den diskussionen är egentligen inte ens värd att ta med dessa hästägare, vi tycker helt enkelt för olika.

Nu ska jag inte påstå att jag i arbetet stött på "alla dessa" hästar med iron-overload, det rör sig om enstaka exemplar genom åren. Då är det ju vanligare att järnet är en bakomliggande orsak till tex EMS och zinkbrist. Men foderrelaterade åkommor kryllar det av och färre och färre verkar analysera sitt foder.

Det är intressant att du väljer fång som exempel på foderrelaterad sjukdom.
Fång torde väl oftast (inte alltid) bero på överfodring.
Inte på brist på analyser.
För mycket mat, oavsett vilken.
För så långt jag förstått utifrån pubmed och mina sökningar på laminitis, så vet man fortfarande inte vad som är exakta orsaken. Mer än att förstås överfodring ökar risken...

och överfodring är ju generellt sett ett stort foderrelaterat problem i Sverige.

Jag tycker att jämförelsen med barn är relevant.
På så sätt att både häst och människa är biologiska varelser som är anpassningsbara i väldigt stor utsträckning.
Så länge både häst och människa får i sig tillräckligt av det mesta och skapligt balanserat, så klarar sedan kroppen att kompensera en hel del.

Bara för att en viss kvot av fosfor/kalcium finns i fodret så betyder inte det att vi vet hur mycket som tas upp av vad. Eller mängden järn. Så länge vi inte ger extrem överlastning i fodringen, så kompenserar hästkroppen rimligen en hel del.
Hästar är biologiskt anpassningsbara även med hänsyn taget till olika jordmån. Det skiljer sig mellan exempelvis Island och Sverige.
Och ändå verkar det inte särskilt vanligt med uttalade bristsjukdomar hos islandshästar ens när de byter miljö (eksem, men det är ju en annan fråga).

Så visst att ha en analys och se så det inte är katastrofalt åt något håll.
Men att stirra sig blind och beräkna sig blå med olika tillskott torde inte behövas. Eftersom hästkroppen inte tar upp exakta mängder.
Den där optimala blandningen torde inte finnas i verkligheten.

 

[RedChili]

Vad jag fått till mig är att vi människor kan äta "fel" mat i 15-20 år innan sjukdomar till slut bryter ut medans hästar är känsliga och blir sjuka/får problem redan efter några månader. Om det nu stämmer så verkar det inte så rimligt att jämföra med barn eller oss vuxna för den delen heller.
Själv så vill jag ha analys på fodret, för att åtminstone ha ett hum om vart det lutar. Och vad jag eventuellt behöver komplettera med. Sedan får man självklart använda sina ögon och sin känsla för att bedöma hur aktuell häst fungerar med den maten man ger.

 

[svea]

Jag tycker att det är jättebra om man analyserar sitt grovfoder och håller hyfsad koll på att det man stoppar i hästen någorlunda motsvarar dess näringsbehov. Och det är väl inte fel i sig att analysera ner på mikronivå och sitta hemma på kammaren och blanda sina egna mineraler med mödosamt hopskrapade specialpreparat från jordens alla hörn. Det jag har så svårt för med det extrema räknandet är att det ofta är del av en präktighetskultur bland hästmänniskor som känns ganska påfrestande, särskilt när den pyser ut i form av pekpinnar mot folk som inte prioriterar detta i sitt liv med hästen. Det är klart att folk slår bakut om de förväntas gå ner på en sån extrem detaljnivå i sitt hästägande, och när det underförstås att de är lite sämre hästägare om de inte gör det.

Vi hästägare behöver kunna (och betala) så himla mycket och lägga ner så mycket tid bara för att ge våra hästar bra basics - ett hälsosamt stall, en bra hagmiljö, lämpligt foder, vettig ridning och så vidare. Jag tycker att vi kanske ibland behöver ta ett steg tillbaka och fundera på vad som är rimligt i hästägandet, egentligen. Är det till exempel rimligt att lägga jättemycket tid och pengar på extra analyser och fodertillskott för att försöka förebygga något som KANSKE skulle kunna hända genom att fodra på ett sätt som ser perfekt ut på pappret?Eller räcker det att räkna ut en foderstat som är okej, och ha den som grund för att fodra med ögat?

Jag ifrågasätter inte att det är bra att analysera och göra sitt bästa för att pussla ihop foderstaten. Däremot ifrågasätter jag hur mycket tid, energi och pengar som är rimligt att lägga på den hobby som hästägandet är för de allra flesta, och hur mycket präktighetskultur och dåligt samvete vi ska släppa in i hästeriet. Jag är inte säker på att vinsten i hästhälsa och hästägareglädje är proportionerlig den stora insats det krävs för att satsa på perfekt i stället för att nöja sig med okej. Jag tror för övrigt att hela samhället skulle må bättre av att satsa lite mer på okej.

 

[nullo-modo]

Jag tycker att det är jättebra om man analyserar sitt grovfoder och håller hyfsad koll på att det man stoppar i hästen någorlunda motsvarar dess näringsbehov. Och det är väl inte fel i sig att analysera ner på mikronivå och sitta hemma på kammaren och blanda sina egna mineraler med mödosamt hopskrapade specialpreparat från jordens alla hörn. Det jag har så svårt för med det extrema räknandet är att det ofta är del av en präktighetskultur bland hästmänniskor som känns ganska påfrestande, särskilt när den pyser ut i form av pekpinnar mot folk som inte prioriterar detta i sitt liv med hästen. Det är klart att folk slår bakut om de förväntas gå ner på en sån extrem detaljnivå i sitt hästägande, och när det underförstås att de är lite sämre hästägare om de inte gör det.

Vi hästägare behöver kunna (och betala) så himla mycket och lägga ner så mycket tid bara för att ge våra hästar bra basics - ett hälsosamt stall, en bra hagmiljö, lämpligt foder, vettig ridning och så vidare. Jag tycker att vi kanske ibland behöver ta ett steg tillbaka och fundera på vad som är rimligt i hästägandet, egentligen. Är det till exempel rimligt att lägga jättemycket tid och pengar på extra analyser och fodertillskott för att försöka förebygga något som KANSKE skulle kunna hända genom att fodra på ett sätt som ser perfekt ut på pappret?Eller räcker det att räkna ut en foderstat som är okej, och ha den som grund för att fodra med ögat?

Jag ifrågasätter inte att det är bra att analysera och göra sitt bästa för att pussla ihop foderstaten. Däremot ifrågasätter jag hur mycket tid, energi och pengar som är rimligt att lägga på den hobby som hästägandet är för de allra flesta, och hur mycket präktighetskultur och dåligt samvete vi ska släppa in i hästeriet. Jag är inte säker på att vinsten i hästhälsa och hästägareglädje är proportionerlig den stora insats det krävs för att satsa på perfekt i stället för att nöja sig med okej. Jag tror för övrigt att hela samhället skulle må bättre av att satsa lite mer på okej.

Dyrt att ta analys, allt är ju relativt men äter flera hästar av samma hö eller betar på samma mark så blir det ju billigare ju fler som delar.
Sitta och blanda själv orkar jag inte så beställer det som behövdes och lägger till att jag vill ha det färdigt pelleterat, även där blir det billigare och enklare ju fler hästar som äter samma grovfoder.

 

[mackan]

Jag tycker TS och en del andra i den här tråden verkar tycka att just en grovfoderanalys är onödig, bara för att grovfoderanalys inte är lika med facit så är den lika bra att hoppa över.

Själv är jag nog väldigt färgad av att jag i mitt arbete som djursjukskötare verkligen dagligen stöter på hästar som har foderrelaterade åkommor och med då okunniga/ ointresserade hästägare. Jag kan verkligen se en tydlig trend där man för femton år sedan fodrade med ögat, till att man för fem år sedan oftast hade analyserat foder ( där problemet var att inte alla kunde tyda/förstå höanalysen), till idag då det har blivit löjligt/ocoolt att analysera grovfoder igen. Dags att enbart fodra med ögat igen. Det är så frustrerande att stå mittemot en hästägare som har ett pågående fånganfall på sin häst, men fnyser åt förslaget att de ska analysera sitt grovfoder, ofta med just argumentet att de minsann inte analyserar sin egen mat eller sina barns mat. Jag erkänner att jag blir provocerad av alla hästägare som dyker upp med sina dyra hästar men som verkligen inte skulle lägga pengar eller vill lära sig mer om grovfoderanalys. De tar hellre proteinbrist, zinkbrist, selenbrist eller EMS på sin häst. Jag är som sagt medveten om att jag blir provocerad av att just något så enkelt som grovfoderanalys är något som så många hästägare tycker är löjligt/ bortkastade pengar. Jag är också väl medveten om att det inte går att få fram nyttan med analys hos dessa hästägare. Den diskussionen är egentligen inte ens värd att ta med dessa hästägare, vi tycker helt enkelt för olika.

Nu ska jag inte påstå att jag i arbetet stött på "alla dessa" hästar med iron-overload, det rör sig om enstaka exemplar genom åren. Då är det ju vanligare att järnet är en bakomliggande orsak till tex EMS och zinkbrist. Men foderrelaterade åkommor kryllar det av och färre och färre verkar analysera sitt foder.

Vad olika man tolkar. Som sagt undrade jag i inlägg 57 ang ditt påstående om just järn. På vilket sätt kopplar du det till, om dina fall är så få, till just EMS och zinkbrist osv?

Ang din upplevelse att många hästar får fång så det är ju inte öht kopplat till huruvida folk analyserar sitt foder eller inte känner jag? Fång och IR och EMS är ju oftast kopplade till att folk helt enkelt överutfodrar sina hästar och låter dem bli för feta - analys eller inte.

Jag upplever inte alls att det är någon ”backlash” att folk inte tar analys på sitt grovfoder . Snarare tvärtom .

Men som sagt - att folk analyserar grovfodret är inte ekvivalent med att hästar fodras på vettigt sätt för den skull .

 

[mackan]

@svea det är inte så dyrt att ta analys inkl micromineralerna så den motiveringen som argument blir nog inte så bärande.

 

[Eukaryot]

Vad jag fått till mig är att vi människor kan äta "fel" mat i 15-20 år innan sjukdomar till slut bryter ut medans hästar är känsliga och blir sjuka/får problem redan efter några månader. Om det nu stämmer så verkar det inte så rimligt att jämföra med barn eller oss vuxna för den delen heller.
Själv så vill jag ha analys på fodret, för att åtminstone ha ett hum om vart det lutar. Och vad jag eventuellt behöver komplettera med. Sedan får man självklart använda sina ögon och sin känsla för att bedöma hur aktuell häst fungerar med den maten man ger.

Varifrån har du fått till dig att hästar utvecklar bristsjukdomar snabbare/lättare än människor och därför får bristsjukdomar efter några månader medan människor klarar sig i 20 år? Källa? Du blandar inte ihop det med välfärdssjukdomar som tex hjärt &-kärlsjukdomar, fång osv? För människor kan också utveckla bristsjukdomar på några månader. Ta skörbjugg t ex, det fick ju sjömännen på bara några månader, förr i tiden.

Hästar lever ju inte lika länge som människor, så de åldras ju självklart fortare, dvs de får åldersrelaterade krämpor snabbare (som snabbas på av "välfärden"), men det har knappast att göra med om de har /inte har fått den "perfekta" mineralblandningen att göra...

Jag gissar att fång (pga tex överutfodring) och kolik (pga tex för mycket foder på en gång/för långa uppehåll mellan fodringar/mask/för lite vatten) är de största foderrelaterade riskerna för hästar i dagens läge. Inte näringsbrist.

 

[Freazer]

Djur som kanske inte är så vanliga som tamdjur, sådana som står längre evolutionärt från oss, typ fåglar, kan ju i fångenskap tyvärr få näringsbrist, för att den ansvariga missat att ge en viss typ av mat. Det är tyvärr inte helt ovanligt om jag är rätt informerad. Men jag kan inte erinra mig att jag har hört om någon häst som blivit sjuk av järnbrist t ex.

Min ena unghäst har haft järnbrist. Hade infektion samtidigt så svårt att säga vad som kom först.
Köpte hästen i år. Kändes trött, typ förkyld, tog ett blodprov som visade på just järnbrist och då nämda infektion.

 

[RedChili]

Varifrån har du fått till dig att hästar utvecklar bristsjukdomar snabbare/lättare än människor och därför får bristsjukdomar efter några månader medan människor klarar sig i 20 år? Källa? Du blandar inte ihop det med välfärdssjukdomar som tex hjärt &-kärlsjukdomar, fång osv? För människor kan också utveckla bristsjukdomar på några månader. Ta skörbjugg t ex, det fick ju sjömännen på bara några månader, förr i tiden.

Hästar lever ju inte lika länge som människor, så de åldras ju självklart fortare, dvs de får åldersrelaterade krämpor snabbare (som snabbas på av "välfärden"), men det har knappast att göra med om de har /inte har fått den "perfekta" mineralblandningen att göra...

Jag gissar att fång (pga tex överutfodring) och kolik (pga tex för mycket foder på en gång/för långa uppehåll mellan fodringar/mask/för lite vatten) är de största foderrelaterade riskerna för hästar i dagens läge. Inte näringsbrist.

Sånt jag fått höra av erfarna hästmänniskor helt enkelt + att jag har själv har erfarenhet av att hästar tappar hull väldigt fort om de inte får det de behöver ( ex. stod i ett stall tidigare där hästarna en vinter fick hösilage av dålig kvalitet en kort period, mer som komat. Alla hästarna tappade muskler snabbt, vissa mer o andra mindre).
Men då tänker jag inte bara näringsbrist av vitaminer och mineraler, utan proteiner mm.

 

[Charly]

Jag tycker att det är jättebra om man analyserar sitt grovfoder och håller hyfsad koll på att det man stoppar i hästen någorlunda motsvarar dess näringsbehov. Och det är väl inte fel i sig att analysera ner på mikronivå och sitta hemma på kammaren och blanda sina egna mineraler med mödosamt hopskrapade specialpreparat från jordens alla hörn. Det jag har så svårt för med det extrema räknandet är att det ofta är del av en präktighetskultur bland hästmänniskor som känns ganska påfrestande, särskilt när den pyser ut i form av pekpinnar mot folk som inte prioriterar detta i sitt liv med hästen. Det är klart att folk slår bakut om de förväntas gå ner på en sån extrem detaljnivå i sitt hästägande, och när det underförstås att de är lite sämre hästägare om de inte gör det.

Vi hästägare behöver kunna (och betala) så himla mycket och lägga ner så mycket tid bara för att ge våra hästar bra basics - ett hälsosamt stall, en bra hagmiljö, lämpligt foder, vettig ridning och så vidare. Jag tycker att vi kanske ibland behöver ta ett steg tillbaka och fundera på vad som är rimligt i hästägandet, egentligen. Är det till exempel rimligt att lägga jättemycket tid och pengar på extra analyser och fodertillskott för att försöka förebygga något som KANSKE skulle kunna hända genom att fodra på ett sätt som ser perfekt ut på pappret?Eller räcker det att räkna ut en foderstat som är okej, och ha den som grund för att fodra med ögat?

Jag ifrågasätter inte att det är bra att analysera och göra sitt bästa för att pussla ihop foderstaten. Däremot ifrågasätter jag hur mycket tid, energi och pengar som är rimligt att lägga på den hobby som hästägandet är för de allra flesta, och hur mycket präktighetskultur och dåligt samvete vi ska släppa in i hästeriet. Jag är inte säker på att vinsten i hästhälsa och hästägareglädje är proportionerlig den stora insats det krävs för att satsa på perfekt i stället för att nöja sig med okej. Jag tror för övrigt att hela samhället skulle må bättre av att satsa lite mer på okej.

Jag tycker du tar upp något väldigt viktigt och det är det här med skuldbeläggande osv. Det finns ju en utvecklad hästindustri som omsätter "hyfsat" mkt pengar. När vi får problem med våra hästar kommer det oftast kosta en jävla massa. Det är inte vårt individuella FEL att marker är försurade (vilket gör att vissa mineraler fälls ut och andra inte tas upp i samma utsträckning av växten). Det är inte vårt FEL att fodertillverkare inte anpassar varken mineraltillskott eller färdigfoder efter de omständigheterna eller utifrån att vissa mineraler behöver vara i balans då de konkurrerar med varandra. Däremot blir det ofta vårt PROBLEM när man står med fång, sen-/ledskador, hovrelaterade problem, som hade kunnat förebyggas. Ja, det finns många felkällor osv som någon sa, men på det stora hela är det vissa mineraler som är brist och andra som är överskott i våra grovfoder ALLTID. Vissa av dessa "går åt" och "sparas" i ännu större utsträckning hos vissa hästar. Om vi från början hade haft balanserad foderstat kanske vissa av oss hade sluppit tusen och åter tusentals kronor i klinikskoningar och diverse mirakeltillskott. Det är det som är lite orättvist, det är inte vårt fel men blir ibland vårt problem.

För min egen del är jag just en sån som sitter och väger och räknar småmaniskt och det finns ju inte en chans att alla kan hålla på så, det är nästan överdrivet. Men har man hästar som har problem så får man ju försöka lösa det och ofta kan balanserad foderstat (och motion/rörelse) lösa väldigt mkt i förebyggande syfte. Självklart behöver man inte lägga tid, energi, pengar, oro om man inte har några problem. Men uppenbarligen verkar många ha det så marknaden svämmar över av olika "lösningar".

Så min lösning för att (vad jag tror) i slutändan spara in pengar, tid, oro, energi på veterinärbesök, hovproblem, fång på mina som ligger i riskzonen är att ha koll på fodret i den utsträckning som är rimligt för mig. OM jag har det så kan jag tillåta många av de felkällor som nämnts då jag har lite mer marginal att spela på. Jag vill t ex verkligen att mina hästar ska kunna gå på bete med andra utan att bli sjuka. Det betyder att jag alltid måste reglera energimängden, ha tillräckligt protein av rätt typ, mycket motion och ALLTID magnesium, zink, koppar, jod, natrium(salt) och selen. ALLTID e-vitamin och omega-3 när de inte äter gräs. Minska socker, stärkelse och järn/mangan så mkt som går. Detta vet jag bland annat genom analys på mitt eget foder men också alla andra analyser jag sett från Sverige. Detta ger mig mindre problem även om jag måste lägga orimligt mkt energi på detta som istället hade kunnat erbjudas via hästnäringen som borde ha så mkt mer behovs-/grovfoderanpassade varor.

 

[mackan]

Jag tycker du tar upp något väldigt viktigt och det är det här med skuldbeläggande osv. Det finns ju en utvecklad hästindustri som omsätter "hyfsat" mkt pengar. När vi får problem med våra hästar kommer det oftast kosta en jävla massa. Det är inte vårt individuella FEL att marker är försurade (vilket gör att vissa mineraler fälls ut och andra inte tas upp i samma utsträckning av växten). Det är inte vårt FEL att fodertillverkare inte anpassar varken mineraltillskott eller färdigfoder efter de omständigheterna eller utifrån att vissa mineraler behöver vara i balans då de konkurrerar med varandra. Däremot blir det ofta vårt PROBLEM när man står med fång, sen-/ledskador, hovrelaterade problem, som hade kunnat förebyggas. Ja, det finns många felkällor osv som någon sa, men på det stora hela är det vissa mineraler som är brist och andra som är överskott i våra grovfoder ALLTID. Vissa av dessa "går åt" och "sparas" i ännu större utsträckning hos vissa hästar. Om vi från början hade haft balanserad foderstat kanske vissa av oss hade sluppit tusen och åter tusentals kronor i klinikskoningar och diverse mirakeltillskott. Det är det som är lite orättvist, det är inte vårt fel men blir ibland vårt problem.

För min egen del är jag just en sån som sitter och väger och räknar småmaniskt och det finns ju inte en chans att alla kan hålla på så, det är nästan överdrivet. Men har man hästar som har problem så får man ju försöka lösa det och ofta kan balanserad foderstat (och motion/rörelse) lösa väldigt mkt i förebyggande syfte. Självklart behöver man inte lägga tid, energi, pengar, oro om man inte har några problem. Men uppenbarligen verkar många ha det så marknaden svämmar över av olika "lösningar".

Så min lösning för att (vad jag tror) i slutändan spara in pengar, tid, oro, energi på veterinärbesök, hovproblem, fång på mina som ligger i riskzonen är att ha koll på fodret i den utsträckning som är rimligt för mig. OM jag har det så kan jag tillåta många av de felkällor som nämnts då jag har lite mer marginal att spela på. Jag vill t ex verkligen att mina hästar ska kunna gå på bete med andra utan att bli sjuka. Det betyder att jag alltid måste reglera energimängden, ha tillräckligt protein av rätt typ, mycket motion och ALLTID magnesium, zink, koppar, jod, natrium(salt) och selen. ALLTID e-vitamin och omega-3 när de inte äter gräs. Minska socker, stärkelse och järn/mangan så mkt som går. Detta vet jag bland annat genom analys på mitt eget foder men också alla andra analyser jag sett från Sverige. Detta ger mig mindre problem även om jag måste lägga orimligt mkt energi på detta som istället hade kunnat erbjudas via hästnäringen som borde ha så mkt mer behovs-/grovfoderanpassade varor.

Hur menar du att fång/skador som senskador osv skulle vara relaterat till analys eller inte på grovfodret ?

 

[Breen]

Det är intressant att du väljer fång som exempel på foderrelaterad sjukdom.
Fång torde väl oftast (inte alltid) bero på överfodring.
Inte på brist på analyser.
För mycket mat, oavsett vilken.
För så långt jag förstått utifrån pubmed och mina sökningar på laminitis, så vet man fortfarande inte vad som är exakta orsaken. Mer än att förstås överfodring ökar risken...

och överfodring är ju generellt sett ett stort foderrelaterat problem i Sverige.

Jag tycker att jämförelsen med barn är relevant.
På så sätt att både häst och människa är biologiska varelser som är anpassningsbara i väldigt stor utsträckning.
Så länge både häst och människa får i sig tillräckligt av det mesta och skapligt balanserat, så klarar sedan kroppen att kompensera en hel del.

Bara för att en viss kvot av fosfor/kalcium finns i fodret så betyder inte det att vi vet hur mycket som tas upp av vad. Eller mängden järn. Så länge vi inte ger extrem överlastning i fodringen, så kompenserar hästkroppen rimligen en hel del.
Hästar är biologiskt anpassningsbara även med hänsyn taget till olika jordmån. Det skiljer sig mellan exempelvis Island och Sverige.
Och ändå verkar det inte särskilt vanligt med uttalade bristsjukdomar hos islandshästar ens när de byter miljö (eksem, men det är ju en annan fråga).

Så visst att ha en analys och se så det inte är katastrofalt åt något håll.
Men att stirra sig blind och beräkna sig blå med olika tillskott torde inte behövas. Eftersom hästkroppen inte tar upp exakta mängder.
Den där optimala blandningen torde inte finnas i verkligheten.

Ja, fång kan bero på överutfodring och givetvis andra saker. Många hästar jag möter i arbetet är idag väldigt överviktiga/rullar fram. Här ser jag att det är väldigt många hästar idag som går på fri tillgång/stora mängder grovfoder, vilket givetvis är bra men som inte fungerar för alla. Dock tycker jag faktiskt att det även här brister om grovfodret inte är analyserat. Få hästägare verkar förstå varför deras häst som förra året gick på fri tillgång/ ett visst antal kg och då var i bra hull, detta året har blivit smällfet på samma mängd mat. Har du tex. en shetlandsponny så spelar det faktiskt väldigt stor roll om du ena året har ett hö på 5 Mj och 5% socker, för att nästa år ge den hö med 12 Mj och 20% socker. Men eftersom det numera anses hos många hästägare vara väldigt löjligt med grovfoderanalys, så kan jag inte svara hästägaren när den står på kliniken med sin fånghäst/EMS/PPID huruvida de vågar fortsätta fodra med sitt grovfoder hemma eller inte. De får helt enkelt chansa och fortsätta fodra sin ponny med ögat, som nu fått fång kanske helt i onödan. Alternativt skicka in en analys och vänta ett par veckor på svaret. Majoriteten av gånger när jag frågar vad de fodrar med, så får jag svar som är i stil med att analys är onödigt/ löjligt/ inte behövs/ deras häst äter faktiskt jätttedyr fin musli. Jag anser inte nödvändigtvis att alla hästägare måste räkna på mikromineraler. Men jag tycker det är konstigt att inte vilja veta om hästens underhållsbehov av Mj och Smrp är uppfyllda, men jag har förstått att få hästägare är intresserade av det. Jag tycker att det vore en bättre idé att få fler hästägare att kunna tyda en analys, än att så många hästägare idag förlöjligar nyttan med analys.

Jag har förstått på majoriteten av hästägare jag möter att de tycker jämförelsen barn och hästar är bra. Själv konstaterar jag bara att mina hästar äter samma foder 9 månader om året. Två av dem äter exakt samma grovfoder 12 månader om året, innan jag byter parti hö som äts exakt samma 12 månader i sträck osv. De får inget annat och går inte på bete. Hittills idag har mina hästar ätit 6 till tio kg hö, samma sorts hö vid varje mål. Mina barn har idag ätit musli med kvarg/ostsmörgås till frukost. Lax och spenatlasagne till lunch. Tacos med grönsaker till kvällsmat. Plus clementin och äpple. Imorgon kommer de att äta något helt annat. Så nej, i min värld haltar jämförelsen barn och hästar, alltid.

 

[Karoliten]

Jag tycker du tar upp något väldigt viktigt och det är det här med skuldbeläggande osv. Det finns ju en utvecklad hästindustri som omsätter "hyfsat" mkt pengar. När vi får problem med våra hästar kommer det oftast kosta en jävla massa. Det är inte vårt individuella FEL att marker är försurade (vilket gör att vissa mineraler fälls ut och andra inte tas upp i samma utsträckning av växten). Det är inte vårt FEL att fodertillverkare inte anpassar varken mineraltillskott eller färdigfoder efter de omständigheterna eller utifrån att vissa mineraler behöver vara i balans då de konkurrerar med varandra. Däremot blir det ofta vårt PROBLEM när man står med fång, sen-/ledskador, hovrelaterade problem, som hade kunnat förebyggas. Ja, det finns många felkällor osv som någon sa, men på det stora hela är det vissa mineraler som är brist och andra som är överskott i våra grovfoder ALLTID. Vissa av dessa "går åt" och "sparas" i ännu större utsträckning hos vissa hästar. Om vi från början hade haft balanserad foderstat kanske vissa av oss hade sluppit tusen och åter tusentals kronor i klinikskoningar och diverse mirakeltillskott. Det är det som är lite orättvist, det är inte vårt fel men blir ibland vårt problem.

För min egen del är jag just en sån som sitter och väger och räknar småmaniskt och det finns ju inte en chans att alla kan hålla på så, det är nästan överdrivet. Men har man hästar som har problem så får man ju försöka lösa det och ofta kan balanserad foderstat (och motion/rörelse) lösa väldigt mkt i förebyggande syfte. Självklart behöver man inte lägga tid, energi, pengar, oro om man inte har några problem. Men uppenbarligen verkar många ha det så marknaden svämmar över av olika "lösningar".

Så min lösning för att (vad jag tror) i slutändan spara in pengar, tid, oro, energi på veterinärbesök, hovproblem, fång på mina som ligger i riskzonen är att ha koll på fodret i den utsträckning som är rimligt för mig. OM jag har det så kan jag tillåta många av de felkällor som nämnts då jag har lite mer marginal att spela på. Jag vill t ex verkligen att mina hästar ska kunna gå på bete med andra utan att bli sjuka. Det betyder att jag alltid måste reglera energimängden, ha tillräckligt protein av rätt typ, mycket motion och ALLTID magnesium, zink, koppar, jod, natrium(salt) och selen. ALLTID e-vitamin och omega-3 när de inte äter gräs. Minska socker, stärkelse och järn/mangan så mkt som går. Detta vet jag bland annat genom analys på mitt eget foder men också alla andra analyser jag sett från Sverige. Detta ger mig mindre problem även om jag måste lägga orimligt mkt energi på detta som istället hade kunnat erbjudas via hästnäringen som borde ha så mkt mer behovs-/grovfoderanpassade varor.

Hur ger felaktig foderstat senskador?

 

[mackan]

Ja, fång kan bero på överutfodring och givetvis andra saker. Många hästar jag möter i arbetet är idag väldigt överviktiga/rullar fram. Här ser jag att det är väldigt många hästar idag som går på fri tillgång/stora mängder grovfoder, vilket givetvis är bra men som inte fungerar för alla. Dock tycker jag faktiskt att det även här brister om grovfodret inte är analyserat. Få hästägare verkar förstå varför deras häst som förra året gick på fri tillgång/ ett visst antal kg och då var i bra hull, detta året har blivit smällfet på samma mängd mat. Har du tex. en shetlandsponny så spelar det faktiskt väldigt stor roll om du ena året har ett hö på 5 Mj och 5% socker, för att nästa år ge den hö med 12 Mj och 20% socker. Men eftersom det numera anses hos många hästägare vara väldigt löjligt med grovfoderanalys, så kan jag inte svara hästägaren när den står på kliniken med sin fånghäst/EMS/PPID huruvida de vågar fortsätta fodra med sitt grovfoder hemma eller inte. De får helt enkelt chansa och fortsätta fodra sin ponny med ögat, som nu fått fång kanske helt i onödan. Alternativt skicka in en analys och vänta ett par veckor på svaret. Majoriteten av gånger när jag frågar vad de fodrar med, så får jag svar som är i stil med att analys är onödigt/ löjligt/ inte behövs/ deras häst äter faktiskt jätttedyr fin musli. Jag anser inte nödvändigtvis att alla hästägare måste räkna på mikromineraler. Men jag tycker det är konstigt att inte vilja veta om hästens underhållsbehov av Mj och Smrp är uppfyllda, men jag har förstått att få hästägare är intresserade av det. Jag tycker att det vore en bättre idé att få fler hästägare att kunna tyda en analys, än att så många hästägare idag förlöjligar nyttan med analys.

Jag har förstått på majoriteten av hästägare jag möter att de tycker jämförelsen barn och hästar är bra. Själv konstaterar jag bara att mina hästar äter samma foder 9 månader om året. Två av dem äter exakt samma grovfoder 12 månader om året, innan jag byter parti hö som äts exakt samma 12 månader i sträck osv. De får inget annat och går inte på bete. Hittills idag har mina hästar ätit 6 till tio kg hö, samma sorts hö vid varje mål. Mina barn har idag ätit musli med kvarg/ostsmörgås till frukost. Lax och spenatlasagne till lunch. Tacos med grönsaker till kvällsmat. Plus clementin och äpple. Imorgon kommer de att äta något helt annat. Så nej, i min värld haltar jämförelsen barn och hästar, alltid.

Jag tycker tankarna ang fri tillgång är väldigt relevanta.
Det har blivit väldigt poppis bland hobbyhästägare senaste årtiondet med fri tillgång utifrån att denna grupp hästägare nappat på att hästar behöver tuggtid större delen av dygnet för att må bra .

Tyvärr blir det inte riktigt så enkelt och utifrån det får väldigt många problem med hästarnas hälsa .

Detta problem är ju väldigt uppmärksammat av veterinärer och övriga inkl forskare .

Jag erfar inte att problemet i sak är relaterat till huruvida folk analyserar sitt grovfoder eller inte. Erfar att väldigt många som analyserar grovfoder och räknar i detalj har hästar med fång/EMS/IR osv.

 

[Karoliten]

Ja, fång kan bero på överutfodring och givetvis andra saker. Många hästar jag möter i arbetet är idag väldigt överviktiga/rullar fram. Här ser jag att det är väldigt många hästar idag som går på fri tillgång/stora mängder grovfoder, vilket givetvis är bra men som inte fungerar för alla. Dock tycker jag faktiskt att det även här brister om grovfodret inte är analyserat. Få hästägare verkar förstå varför deras häst som förra året gick på fri tillgång/ ett visst antal kg och då var i bra hull, detta året har blivit smällfet på samma mängd mat. Har du tex. en shetlandsponny så spelar det faktiskt väldigt stor roll om du ena året har ett hö på 5 Mj och 5% socker, för att nästa år ge den hö med 12 Mj och 20% socker. Men eftersom det numera anses hos många hästägare vara väldigt löjligt med grovfoderanalys, så kan jag inte svara hästägaren när den står på kliniken med sin fånghäst/EMS/PPID huruvida de vågar fortsätta fodra med sitt grovfoder hemma eller inte. De får helt enkelt chansa och fortsätta fodra sin ponny med ögat, som nu fått fång kanske helt i onödan. Alternativt skicka in en analys och vänta ett par veckor på svaret. Majoriteten av gånger när jag frågar vad de fodrar med, så får jag svar som är i stil med att analys är onödigt/ löjligt/ inte behövs/ deras häst äter faktiskt jätttedyr fin musli. Jag anser inte nödvändigtvis att alla hästägare måste räkna på mikromineraler. Men jag tycker det är konstigt att inte vilja veta om hästens underhållsbehov av Mj och Smrp är uppfyllda, men jag har förstått att få hästägare är intresserade av det. Jag tycker att det vore en bättre idé att få fler hästägare att kunna tyda en analys, än att så många hästägare idag förlöjligar nyttan med analys.

Jag har förstått på majoriteten av hästägare jag möter att de tycker jämförelsen barn och hästar är bra. Själv konstaterar jag bara att mina hästar äter samma foder 9 månader om året. Två av dem äter exakt samma grovfoder 12 månader om året, innan jag byter parti hö som äts exakt samma 12 månader i sträck osv. De får inget annat och går inte på bete. Hittills idag har mina hästar ätit 6 till tio kg hö, samma sorts hö vid varje mål. Mina barn har idag ätit musli med kvarg/ostsmörgås till frukost. Lax och spenatlasagne till lunch. Tacos med grönsaker till kvällsmat. Plus clementin och äpple. Imorgon kommer de att äta något helt annat. Så nej, i min värld haltar jämförelsen barn och hästar, alltid.

Iallafall vårt hö och ensilage innehåller många olika växter

 

[Charly]

Hur menar du att fång/skador som senskador osv skulle vara relaterat till analys eller inte på grovfodret ?

Fång relaterat dels till socker/stärkelse så klart. Dels till de mineraler, vitaminer osv jag räknade upp genom att en häst i riskzonen (IR, PPID osv) har extra behov av dessa och är extra känsliga för obalans/överskott av järn då järnöverskott hämmat upptag av andra mikromineraler. Mikromineraler är ju en jätteviktig del som alla andra näringsämnen/byggstenar i kroppen, bara att de finns/tillsätts i mindre mängd. Alla kroppens funktioner påverkas (mer eller mindre) av obalans inklusive senor, ligament, muskler, hjärnan, alla organ påverkas. Det är Kellons arbete och hänvisningar jag stödjer mig på, är absolut inte biolog själv och kan inte förklara alla processer. Går att söka på om man vill ha de korrekta förklaringarna.

Självklart är inte alla individer lika känsliga och vissa människor kan ju röka, dricka och käka donken varje utan att det händer något. Men grupper i riskzonen klarar det inte lika bra. Eller det kan ta kortare el längre tid. Kroppen försöker ju t ex hela tiden hålla nivåerna i blodet vilket gör att reserverna i organen tas och det är först när det är riktigt illa det kan mätas med blodprov t ex.

 

[mackan]

Fång relaterat dels till socker/stärkelse så klart. Dels till de mineraler, vitaminer osv jag räknade upp genom att en häst i riskzonen (IR, PPID osv) har extra behov av dessa och är extra känsliga för obalans/överskott av järn då järnöverskott hämmat upptag av andra mikromineraler. Mikromineraler är ju en jätteviktig del som alla andra näringsämnen/byggstenar i kroppen, bara att de finns/tillsätts i mindre mängd. Alla kroppens funktioner påverkas (mer eller mindre) av obalans inklusive senor, ligament, muskler, hjärnan, alla organ påverkas. Det är Kellons arbete och hänvisningar jag stödjer mig på, är absolut inte biolog själv och kan inte förklara alla processer. Går att söka på om man vill ha de korrekta förklaringarna.

Självklart är inte alla individer lika känsliga och vissa människor kan ju röka, dricka och käka donken varje utan att det händer något. Men grupper i riskzonen klarar det inte lika bra. Eller det kan ta kortare el längre tid. Kroppen försöker ju t ex hela tiden hålla nivåerna i blodet vilket gör att reserverna i organen tas och det är först när det är riktigt illa det kan mätas med blodprov t ex.

Så du menar att du anser att skador som senskada är relaterat till detta ?

 

[Charly]

Hur ger felaktig foderstat senskador?

Hela kroppen är ju uppbyggd av byggstenar, om vissa fattas försämras ju uppbyggnaden/funktionen. Det är ju väldigt mkt mer komplicerat än jag kan förklara, men alla hästens behov behöver helt enkelt vara uppfyllda för att alla delar i kroppen ska kunna fungera. Senor och ligament är ju gjorda av något (30% of their total mass, is composed of about 86% collagen, 2% elastin, 1–5% proteoglycans, and 0.2% inorganic components such as copper, manganese, and calcium. Enligt Wikipedia. Och så klart vatten, som ska transporteras runt i kroppen på rätt sätt)

 

[Charly]

Så du menar att du anser att skador som senskada är relaterat till detta ?

Jag bara går efter Kellons texter och arbeten men absolut att alla hästens behov måste vara tillgodosedda (inte bara energi, protein (vilka aminosyror?), kalcium och fosfor) för att kroppen ska fungera. Bland annat senor, men gäller ju alla funktioner och uppbyggnaden av hela kroppen. Analys i sig löser ju inte problemet men vetskapen om att vissa näringsämnen ofta är brist/obalans hade kunnat förebygga många skador på lång sikt ja.

 

[mackan]

Jag bara går efter Kellons texter och arbeten men absolut att alla hästens behov måste vara tillgodosedda (inte bara energi, protein (vilka aminosyror?), kalcium och fosfor) för att kroppen ska fungera. Bland annat senor, men gäller ju alla funktioner och uppbyggnaden av hela kroppen. Analys i sig löser ju inte problemet men vetskapen om att vissa näringsämnen ofta är brist/obalans hade kunnat förebygga många skador på lång sikt ja.

Jag känner att du kanske bör skaffa lite allmän kunskap annat än just att tro /tolka Kellon eller vem det må vara som exempel, som du utrycker din tro här .