Nu går det inte längre.

Självklart skall du ringa polisen om han tar barnet ifrån dig! O kontakta kyrka/kvinnojour direkt senare idag!
Tänkte försöka ringa kyrkan imorgon eftermiddag när han är på jobbet. Det är ju ett steg iaf. Och prata med bästa vännen om hon inte jobbar. Mamma får jag prata med nästa vecka då hon har lite mer ledigt från jobbet.
Det går runt i huvudet på mig och skräcken att förlora barnet river hål på mig.
Och så skäms jag för att det mitt i all den skräcken också bor en rädsla för att vara ensam resten av livet.
 
@Vallmo jag gick in på hemsidan du tipsade om. Det stämmer in på honom/vår relation till punkt och pricka. Alltihop.
Ja, det är otäckt när man läser något som man tror handlar bara om sig själv och istället ser man ett systematiskt mönster. Ett mönster för agerande, verbal misshandel och nu slutligen fysisk misshandel. Och att flera män gör det.

Jag är ledsen att det har blivit värre för dig.
Jag hoppas verkligen att du får kraft att bryta upp nu. Du kommer må så mycket bättre, det lovar jag.
 
Hur ska jag kunna lämna barnet hos en pappa som knappt ser hen? Eller hens behov? På vilket sätt är det bättre att vara utelämnad till en pappa som kan vara världens roligaste och mysigaste men bara på sina villkor?
Jag förstår vad du menar också men jag går sönder bara vid tanken på att lämna barnet ensam. Litar inte på att varken familjerätten eller soc hjälper mig i någon större omfattning.

Du ger inte heller pappan en chans att vara pappa.
Du vågar inte lämna barnet tillsammans med pappan: hur ska pappan då kunna lära sig att ta ansvar?
 
Den biten kan du släppa direkt. Du kommer inte att vara ensam resten av livet om du inte vill. Det där är ett icke-problem.

Att ta itu med resten är en prioritet och jag håller med om att du bör kontakta kyrkan/kvinnojouren så snart det är möjligt.
Ja det vet jag ju egentligen. Det är bara så trasigt nu. Jag skäms för att tanken ens dyker upp. Det viktiga är ju att barnet har det bra.
 
Du ger inte heller pappan en chans att vara pappa.
Du vågar inte lämna barnet tillsammans med pappan: hur ska pappan då kunna lära sig att ta ansvar?
Jag har lämnat ansvaret till pappan vid flera tillfällen sedan jag startade tråden. Vilket resulterat i påhopp om hur lite jag bryr mig om hur han mår, att han får göra allt, att jag inte klarar nånting samt ett barn som panikgråtit vid flera tillfällen. Ska barnet verkligen behöva lida för att pappa ska inse att han måste skärpa sig? Det är inte gråt på normal nivå utan hen gråter så att hen tappar andan och hyperventilerar och ögonen är uppspärrade så de ser ut att ramla ur snart... Hen gråter ALDRIG så hos nån annan. Inte med mormor och morfar och inte med mina vänner. Pappa kan inte anpassa sig efter någon annan. Har han bestämt att barnet vill leka en viss lek så ska hen göra det. Har pappa bestämt att barnet vill ha en smörgås så ska hen äta det. Det spelar då ingen roll att jag säger att hen har ont i munnen pga tandsprickning och har vägrat fast föda hela dagen för nu är pappa hemma och det äe klart att hen vill ha smörgås! Hen sätter händerna för ansiktet och skakar på huvudet för att jag skämmer bort hen, ÄT NU!
 
Ja det vet jag ju egentligen. Det är bara så trasigt nu. Jag skäms för att tanken ens dyker upp. Det viktiga är ju att barnet har det bra.
Så är det. Nu gäller det dig och barnet. Att du är trasig nu innebär inte att det kommer att vara så för evigt. Du kommer att läka och då är läget helt annorlunda. Men du behöver inte skämmas för att du tänker tanken. Det är bara ett symptom på att du är trasig just nu och har ingen verklig förankring.
 
Har du ens läst tråden?

Vad gör att du känner dig manad att skuldbelägga TS?

Ja, jag har läst tråden.
Skuldbelägga?
Visa på ett annat perspektiv, kanske.

Ja, TS beskriver ett uselt förhållande och en stark rädsla för förändring.
En del av rädslan, som jag läser inläggen, handlar om att TS är övertygad om att pappan är en dålig pappa som inte tar ansvar.
Det är säkert helt sant - eftersom beskrivningen visar att pappan lämpar över ansvaret på TS när det inte går bra.
Men att låta pappan faktiskt ta det ansvaret är inte dåligt.
Eller behöver inte vara.
Faktiskt.
 
Ja, jag har läst tråden.
Skuldbelägga?
Visa på ett annat perspektiv, kanske.

Ja, TS beskriver ett uselt förhållande och en stark rädsla för förändring.
En del av rädslan, som jag läser inläggen, handlar om att TS är övertygad om att pappan är en dålig pappa som inte tar ansvar.
Det är säkert helt sant - eftersom beskrivningen visar att pappan lämpar över ansvaret på TS när det inte går bra.
Men att låta pappan faktiskt ta det ansvaret är inte dåligt.
Eller behöver inte vara.
Faktiskt.
Fast på barnets bekostnad? Aldrig.
 
Ja, jag har läst tråden.
Skuldbelägga?
Visa på ett annat perspektiv, kanske.

Ja, TS beskriver ett uselt förhållande och en stark rädsla för förändring.
En del av rädslan, som jag läser inläggen, handlar om att TS är övertygad om att pappan är en dålig pappa som inte tar ansvar.
Det är säkert helt sant - eftersom beskrivningen visar att pappan lämpar över ansvaret på TS när det inte går bra.
Men att låta pappan faktiskt ta det ansvaret är inte dåligt.
Eller behöver inte vara.
Faktiskt.
Pappan har ansvar för sitt föräldraskap. Inte TS. Framförallt inte barnet.
 
Jagvill inte på något vis hindra en normal relation mellan pappan och barnet. Jag skulle vilja ha en normal relation till honom själv. Men det går inte.
Jag är trött på att höra hur dålig jag är, att jag aldrig ställer upp, att jag är patetisk och lat och att jag inte bryr mig om honom.
Jag är trött på att han talar om för mig vad jag tycker och känner. Att han lägger allt ansvar på mig för att relationen inte fungerar(om du bara inte var så... om du bara var mer si...). Trött på att allt alltid är mitt fel. Att han går i säng 03 och är trött när klockan ringer 06 är på något vis nåt som jag borde ha ordnat. Trött på att han inte säger nåt till mig om något men ändå förväntar sig att jag vet allt. Trött på att gå runt med frustration och indignation inom mig för att jag aldrig någonsin skulle tycka det var okej om någon annan behandlades såhär. Men ändå accepterar det själv.
 
Jagvill inte på något vis hindra en normal relation mellan pappan och barnet. Jag skulle vilja ha en normal relation till honom själv. Men det går inte.
Jag är trött på att höra hur dålig jag är, att jag aldrig ställer upp, att jag är patetisk och lat och att jag inte bryr mig om honom.
Jag är trött på att han talar om för mig vad jag tycker och känner. Att han lägger allt ansvar på mig för att relationen inte fungerar(om du bara inte var så... om du bara var mer si...). Trött på att allt alltid är mitt fel. Att han går i säng 03 och är trött när klockan ringer 06 är på något vis nåt som jag borde ha ordnat. Trött på att han inte säger nåt till mig om något men ändå förväntar sig att jag vet allt. Trött på att gå runt med frustration och indignation inom mig för att jag aldrig någonsin skulle tycka det var okej om någon annan behandlades såhär. Men ändå accepterar det själv.

Vad i landet befinner du dig?
Det finns garanterat en bukefalist i närheten.
 
Det perfekta hade varit om han kunde ta separationen lugnt och acceptera att barnet är för litet för att ha två hem. Men att han är välkommen hit flera dagar i veckan. Jag kan t o m lämna huset några timmar så de får vara ifred bara barnet får vara i sin trygga hemmiljö istället för att släpas runt till pappas alla stökiga vänner där hen inte alls kommer må bra.
Men det här scenariot är lika troligt som snar världsfred.
 
Lämna idioten. Jag är med i ett forum där många är ensamstående med pappor som ditt barns. De säger att det är tufft men det är SÅÅÅÅÅ MYCKET BÄTTRE utan honom. SÅ skönt! Papporna är rövhattar deluxe men inte värre föräldrar på nåt sätt när de är ensamma. Vissa blir bättre och vissa försvinner. Att stanna hjälper inte barnet.
 
Vad i landet befinner du dig?
Det finns garanterat en bukefalist i närheten.
Jag vågar inte avslöja vart jag bor då det blir alltför lätt att lista ut vem jag är. Men ja det finns bukefalister här och jag vet på ett ungefär vilka. De kan ju dock inte göra så mycket... Bara jag kan och jag vet inte hur jag ska våga.
 
Så länge barnet är litet kommer varannanvecka inte vara aktuellt troligen. den tiden du har barnet själv kommer vara så mycket tryggare och bättre för barnet jämfört med nu.
Ja jag har lagt märke till att hen påverkas mer nu. Hen pratar inte så mkt men förstår mkt man säger. Hen var väldigt orolig inatt när pappa dundrade upp med hen för att skälla på mig över att jag inte kom och fick hen att somna om. Jag var på toaletten... men det var tydligen för att jäklas... Barnet klamrade sig fast i mig som en liten apa och blev hysterisk när jag försökte lägga ner hen.
Det hjälper ju inte att pappa blir missnöjd över att barnet lugnt somnar om bara jag hyssjar lite från vår säng men gallskriker om det bara är pappa där...
 
Ja jag har lagt märke till att hen påverkas mer nu. Hen pratar inte så mkt men förstår mkt man säger. Hen var väldigt orolig inatt när pappa dundrade upp med hen för att skälla på mig över att jag inte kom och fick hen att somna om. Jag var på toaletten... men det var tydligen för att jäklas... Barnet klamrade sig fast i mig som en liten apa och blev hysterisk när jag försökte lägga ner hen.
Det hjälper ju inte att pappa blir missnöjd över att barnet lugnt somnar om bara jag hyssjar lite från vår säng men gallskriker om det bara är pappa där...
Dumpa, dumpa, dumpa, dumpa.
 

Liknande trådar

Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
6 019
Senast: mars
·
Gravid - 1år Jag visste inte om jag skulle fortsätta i min första tråd "vem tar du med till förlossningen?" eller om jag skulle skapa en helt ny...
2
Svar
22
· Visningar
3 368
Senast: Milosari
·
Småbarn Huuuuur har du fått ditt barn att vilja äta sånt? Vår unge åt allt fram till typ 2 år. Nu är det bara barnmat typ pannkakor, hamburgare...
2 3
Svar
48
· Visningar
3 017
Övr. Barn Då var utredningen klar på sonen, och vi fick två diagnoser. Jättetråkigt såklart, men också väntat. En del av mig känner ”Jaha, nu...
Svar
15
· Visningar
2 193
Senast: Destiny_D
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp