B
Bubbs
Nu har vår pärla fått somna. Tomheten och saknaden är enorm. Jag bara gråter och gråter. Även om jag vet att vi tog rätt beslut för hennes skull och inte ångrar mig en sekund vill jag inget hellre än att ha henne här. Jag vill att hon ska hoppa upp till mig i soffan och buffa på mig med sin torra nos. Jag vill höra när hon går på golvet, pratar när vi kommer hem, piskar med sin svans. Se henne busa i snön. Att hon ska vara som innan hon blev sjuk.
Vetskapen att aldrig mer ha henne här gör så förskräckligt ont!
Usch vad jag saknar henne.
Men det känns skönt att veta att hon iaf har det bättre nu, nu slipper hon ha ont!
Vetskapen att aldrig mer ha henne här gör så förskräckligt ont!
Usch vad jag saknar henne.
Men det känns skönt att veta att hon iaf har det bättre nu, nu slipper hon ha ont!