- Svar: 1
- Visningar: 503
Äntligen tog jag tag i att ringa vårdcentralen och har fått en "akuttid" till psykolog nästa vecka. Jag är alltid lika orolig inför att vara öppen med hur jag mår, man vet aldrig hur receptionisten kommer vara, hur väl den kommer lyssna och hur inkännande den är. Men det kändes bra, receptionisten var väldigt mjuk. Jag vågade dock inte säga allt. Det är väldigt svårt att prata om trauma och eventuell PTSD. Men jag fick med att jag känner mig väldigt stressad, har ångest och hjärtklappning ofta.
Det här lilla samtalet räckte för att jag skulle få tårar i ögonen, igen. Det känns som att jag gråter väldigt ofta. Det och skratta hela tiden, åt ingenting, tills jag inte kan andas. Eller båda och.
Jag börjar känna att, kan inte jobbet bara säga upp mig någon gång?! Så jag slipper gå tillbaka dit fler gånger. Samtidigt kommer det ge en annan stress istället att gå till Arbetsförmedlingen, att inte ha en hållbar ekonomisk situation.
Om jag måste säga upp mig själv måste jag vänta på beslut från anställningar jag sökt, och vänta tills jag kan söka in på diverse studier. Eftersom jag missat ansökningstiden för augusti måste jag vänta till vår (?) nu. Jag vill inte vara kvar så länge
Hoppas, hoppas psykologen är bra nästa vecka.
Det här lilla samtalet räckte för att jag skulle få tårar i ögonen, igen. Det känns som att jag gråter väldigt ofta. Det och skratta hela tiden, åt ingenting, tills jag inte kan andas. Eller båda och.
Jag börjar känna att, kan inte jobbet bara säga upp mig någon gång?! Så jag slipper gå tillbaka dit fler gånger. Samtidigt kommer det ge en annan stress istället att gå till Arbetsförmedlingen, att inte ha en hållbar ekonomisk situation.
Om jag måste säga upp mig själv måste jag vänta på beslut från anställningar jag sökt, och vänta tills jag kan söka in på diverse studier. Eftersom jag missat ansökningstiden för augusti måste jag vänta till vår (?) nu. Jag vill inte vara kvar så länge
Hoppas, hoppas psykologen är bra nästa vecka.
