Sv: Nu var det Focus tur..
Att bli påflugen av en annan hund... Så jävla typiskt när man lagt ner år på att få Focus att sluta hata andra hanar.
Jag beklagar verkligen olyckan. Har haft samma/liknande problem med min hane. Han har blivit påflugen gång på gång, samtidigt som han alltid har velat hålla en viss distans till andra hundar så har ju attackerna gjort detta nästintill omöjligt att träna bort.
Senast han blev attackerad var i höstas av en enorm Schäfer. Jag var inte med och tur var väl det... Min fästman var ute med Narmo och från skogen kom den gigantiska hunden på två röda och brutalt rammade omkull Narmo som har problem med ryggen. Fästmannen var tack och lov snabbt framme, ryckte tag i Schäfern och kastade in denne i ett träd. Han skrek och sprang efter sin matte som försökte sig på en flyktinkallning i stridens hetta istället för att ta sin hund på en gång.
Fästmannen var väldigt upprörd när han ringde och berättade, men Narmo tar inte till sig hans sinnesstämning lika mycket som min. Vi fick backa i träningen, men hade jag varit med så hade det tagit mycket längre tid eftersom han hade tagit åt sig mer av mina känslor.
Går i lugn och ro, och ser att vår andra granne har sina två S:t Bernadshundar ute. Men hör också att matten till dessa är i trädgården och ryter på dom. Perfekt tänkte jag, då vågar jag gå förbi.
Snudd på exakt samma sak hände mig i sommras. Fast mamma och pappas granne har bara en liten Jack Russell. Vi var på besök och jag var ute med Narmo och mamma och pappas gamle hund (11 år, har PRA och ser mycket dåligt). Jag hör hur en kvinna ropar inifrån trädgården och känner som du att det var ju bra att någon var där och kunde ta hunden (som vi vet har varit på andra hundar förut). Jag sneglar in på gården och ser att hunden sitter "fot" med ägaren. Ännu bättre. Men så efter några meter hör jag tassar mot asfalten och vad kommer utrusandes om inte hunden
. Jag släpper efter på mina koppel. Han skippar hälften av den vanliga hälsningsproceduren och rusar bak till Narmos rumpa. Narmo står och bara stirrar häpet och jag ser hur ilskan väller upp i honom. Gammelhunden står i kopplets längd borta från hunden och försöker se vad som händer, uppenbarligen skärrad av dennes närvaro. Lillhunden tar sats mot gammelhunden, men innan han hinner fram så tar Narmo honom och släpar honom i grusen en 50-60cm. Matten kommer utfarandes och dyker ner för att ta sin hund. Jag tar undan Narmo via kopplet. Kvinnan slår till sin hund på magen och vrålar att han varit dum. Till mig säger hon inget...
Hon håller i hunden och börjar skrika mer, "Loss loss!" osv. Som om att Focus skulle släppa för att hon säger loss?
Skulle tro att hon skrek detta i "panik". Hon trodde nog inte så mycket utan tänkte nog mer högt än något annat.
Så där står vi kanske i 20-25 sekunder, Focus i ett stadigt grepp och inget ruskande. Till slut lossar Focus (efter att jag virat hans öron 293 varv). Och jag skriker, lydnadsbög som jag är, "FOT!!!". Sen var det färdigt liksom.
Utan att döma dig eller för den delen vilja klandra dig för något eller så så skulle jag vilja fråga ett par saker mest av ren nyfikenhet. Jag känner varken dig eller dina hundar alls och vill som sagt inte rätta dig eller säga åt dig vad som är rätt och fel i ditt handlande, bara fråga.
Tror du inte att detta kan ge en extra negativ
krydda till hela händelsen för Focus? Alltså att matte blir arg och straffar honom och går in i kamp. Jag vet inte hur jag ska förklara, men jag tror att du förstår. Frågan är vad man hade kunnat gjort istället, jag känner ju inte din hund och jag vet hur snabbt man måste agera vid såna här lägen (speciellt om hunden som blir hållen skriker i panik) sen får det liksom bli lite som det blir. Det hade kanske inte hjälpt även om man nu (mot all förmodan) kunnat hålla sig sansad i läget och väntat på att hunden själv skulle släppt eller gett kommando i lugn ton? Kanske detta hade kunnat hjälpa då Focus kanske inte hade tagit till sig händelsen på ett lika negativt sätt? Men som sagt... man ska ju klara av att hålla sig lugn också
. Jag får dock lov att berömma dig att du var så snabb att ta din hund och hålla honom så att han inte började ruska. Sådant kan ju gå mycket fort och skapa väldiga skador.
Jag går hemåt med hundarna, klämmer åt Focus ett par gånger som efter detta ansåg att han var herren på täppan över hela jävla Göteborg.
Åter igen, jag känner inte din hund, men detta beteende behöver ju inte vara att han blivit nykrönt kung i sina ögon utan bara att han blir spänd efter händelsen för att vara beredd att försvara sig mot ytterliggare attack. "Bättre att brösta upp sig och vara beredd än att gå här och se ut som ett lätt byte", något i den stilen. Jag vet ju heller inte vad
klämmer åt betyder för dig så jag har ju ingen aning om vad du gjorde när han betedde sig på ett visst sätt. Kanske missförstod jag? Kanske menar du med dina ord
herre på täppan att han inte åtlydde dina kommandon och därmed valde du att "korrigera" för att skapa ordning igen eller vad som nu hände.
Ja, som du märker kan jag ju bara spekulera och har tolkat texten på ett visst sätt som kanske är helt fel. När jag dessutom inte känner varesej dig eller din hund så öppnar det ju dörrarna för ännu mera spekulation och tolkning.
Hoppas det löser sig för dig och din stackars hund. Bra jobbat att du gick och pratade med ägaren efterråt!
