Jag tror att det här absolut första mötet mellan två människor är mycket mycket viktigare än vad vi tror. Och det är ingenting vi kan göra åt i förväg, vad utfallet nu ska bli. Utan det är kemi och hormoner och kroppsspråk och feromer och fan och hans moster, som vi idag som den Moderna Skrivbordsmänniska vi är har absolut noll koll på.
Jag känner det som att jag passar ihop med kvinna A, men inte alls med kvinna B. Kvinna C kan vara lite mitt emellan, där kanske det går att bygga någonting.
Någon pratade tidigare om knullbar. Ett bra begrepp - kan jag tänka mig att gå till sängs med den människan? Essentiellt i vilket förhållande som helst. Och det vet man inte förrän man träffats.
Förhållandet av typerna A, B och C varierar garanterat hos alla människor, både i tid och till individ. Alkohol och kalas gör säkert så att typen A ökar, stress och för mycket jobb att samma typ minskar.
I verkliga livet, när man träffar människor på jobb, bland andras vänner, i kassakön på ICA, på hundpromenaden registeras alla potentiella partners i en bakgrundsprocess i knullbar-registret långt nere där lillhjärna blir till ryggmärg - utan att vi så ofta lägger märke till det.
Det är väl bara när bakgrundsprocessen tar överhanden, nitar systemet och skriker JACKPOT!!!!! så det ekar mellan hjärnhalvorna som vi lägger märke till den.
Så när vi väl bestämmer oss för att dejta någon vi redan scannat av IRL, då gör vi ju det inte med herr Andersson, som vi konstaterat icke knullbar redan i ICA-kön där han alltid vill tränga sig före, eller likaså icke knullbare fru Göterström som vi slåss med om luddet i tvättstugetorktumlaren med - utan vi väljer ju de vi redan känner åtminstone en liten form av attraktion till.
Därför blir det parbildning lite här och där i verkliga livet, om man faktiskt träffar en del människor - potentiella partners - nu som då.
Men vad gäller nätdejtingen då startar vi tidigare i urvalsprocessen.
Först ser vi en bild på det tilltänkta offret. 99% rejektas omedelbart, 1% kvarstår.
Sedan läser vi deras profiler. 90% rejektas omedelbart, 1o% kvarstår.
Sedan skriver vi ett mess. 50%svarar inte. 24% visar sig direkt vara idioter. 1% visar sig vara idiot och skickar en bild på sitt kön. 25% kvarstår.
Efter fem mess har 60% av kvarvarande redan tröttnat, och slutat att svara. Eller så har jag/du gjort det.
Kvarstår gör en handfull människor, som sållat bort en massa andra människor - och tror att de genomfört en urvalsprocess av nåt slag.
Men de har de ju inte. För de vet fortfarande inte hur knullbar den andre är.
Så träffas de, och i 90-99% av fallen uppstår inget pirr hos båda parter, dvs knullbarheten är inte tillräckligt god så att båda vill fortsätta träffas.
Därför tror jag att man upplever nätdejting som värdelös.
När det egentligen handlar om att träffa så många som möjligt, för att träffa rätt så fort som möjligt.