Ny partner med starka åsikter

Efter en lång relation på 18 år så tog jag krafttag o bröt upp. En långdragen skillsmässa på 1 år som strax är över.

Jag märker att man delvis skaffat sig vanor & ovanor under årens lopp.

Hur ser ni dock på saken att:

Ens nya partner har åsikter hur ni klär er? Mjukisbyxor o t-shirt är typ ingenting man bör klä sig i?! Utan egentligen alltid klä sig med stil. (Jag som gillar Adidasbyxor o t-shirt hemma på kvällen).

Hur ni för er/rör er/går. Jag har en förmåga att titta ner i backen en del när jag går på stan.

Att alltid vara tillgänglig, le och vara framåt o glad.

Hur mkt åsikter & tyckande om eran personlighet, hur ni klär er. Viker ni er för att partnern gillar annan inredning än ni?

Har ni varit med om att få "påbackning" hur ni är? Hur tog ni det, jag försöker lyssna, ta till mig o vara objektiv.

Men ändå vill man ju känna att man duger. Förstår ni vad jag menar?

Jag hade en gång en fantastisk kk som var rolig och ödmjuk och sexig och allt det där...
Vi var kk i 1.5-2 år tills vi bestämde att "bli tillsammans" och då ändrades allt. Till exakt det du skrivit.

Det höll i 4-5 månader. Sedan bröt vi upp. Det fungerade inte när han ville visa upp en show-off girl, liksom det är inte jag...
Detta är samma kille som vägrade gå till snabbköpet tillsammans med mig om jag hade mjukisbyxor på......
 
Efter en lång relation på 18 år så tog jag krafttag o bröt upp. En långdragen skillsmässa på 1 år som strax är över.

Jag märker att man delvis skaffat sig vanor & ovanor under årens lopp.

Hur ser ni dock på saken att:

Ens nya partner har åsikter hur ni klär er? Mjukisbyxor o t-shirt är typ ingenting man bör klä sig i?! Utan egentligen alltid klä sig med stil. (Jag som gillar Adidasbyxor o t-shirt hemma på kvällen).

Hur ni för er/rör er/går. Jag har en förmåga att titta ner i backen en del när jag går på stan.

Att alltid vara tillgänglig, le och vara framåt o glad.

Hur mkt åsikter & tyckande om eran personlighet, hur ni klär er. Viker ni er för att partnern gillar annan inredning än ni?

Har ni varit med om att få "påbackning" hur ni är? Hur tog ni det, jag försöker lyssna, ta till mig o vara objektiv.

Men ändå vill man ju känna att man duger. Förstår ni vad jag menar?

Blir man inte älskad, uppskattad och åtrådd för den man är så är relationen helt fel. Man ska inte ens behöva fundera på om man duger.

Dumpa!
 
Efter en lång relation på 18 år så tog jag krafttag o bröt upp. En långdragen skillsmässa på 1 år som strax är över.

Jag märker att man delvis skaffat sig vanor & ovanor under årens lopp.

Hur ser ni dock på saken att:

Ens nya partner har åsikter hur ni klär er? Mjukisbyxor o t-shirt är typ ingenting man bör klä sig i?! Utan egentligen alltid klä sig med stil. (Jag som gillar Adidasbyxor o t-shirt hemma på kvällen).

Hur ni för er/rör er/går. Jag har en förmåga att titta ner i backen en del när jag går på stan.

Att alltid vara tillgänglig, le och vara framåt o glad.

Hur mkt åsikter & tyckande om eran personlighet, hur ni klär er. Viker ni er för att partnern gillar annan inredning än ni?

Har ni varit med om att få "påbackning" hur ni är? Hur tog ni det, jag försöker lyssna, ta till mig o vara objektiv.

Men ändå vill man ju känna att man duger. Förstår ni vad jag menar?

Men hjälp! Vem fan håller på så? Nej, det är inget jag stött på.
Det låter ju helt rubbat och en sån person hade jag inte kunnat vara med.
Att man tycker sig ha rätt att bestämma över och göra om andra vuxna är inget för mig. Usch!
 
Det du beskriver är kontroll på alla punkter. Det är helt tvärtemot vad som är en sund relation. Lyder du och blir uppskattad för det så har du ju inte fått uppskattning för den du är utan för den som någon annan vill att du ska vara. Varenda ett av kraven är helt orimliga.
 
Efter en lång relation på 18 år så tog jag krafttag o bröt upp. En långdragen skillsmässa på 1 år som strax är över.

Jag märker att man delvis skaffat sig vanor & ovanor under årens lopp.

Hur ser ni dock på saken att:

Ens nya partner har åsikter hur ni klär er? Mjukisbyxor o t-shirt är typ ingenting man bör klä sig i?! Utan egentligen alltid klä sig med stil. (Jag som gillar Adidasbyxor o t-shirt hemma på kvällen).

Hur ni för er/rör er/går. Jag har en förmåga att titta ner i backen en del när jag går på stan.

Att alltid vara tillgänglig, le och vara framåt o glad.

Hur mkt åsikter & tyckande om eran personlighet, hur ni klär er. Viker ni er för att partnern gillar annan inredning än ni?

Har ni varit med om att få "påbackning" hur ni är? Hur tog ni det, jag försöker lyssna, ta till mig o vara objektiv.

Men ändå vill man ju känna att man duger. Förstår ni vad jag menar?
Nej det där är inte okej, man ska kunna gå i det man trivs i och mår bra i.

När det gäller inredning osv så bör ju båda få sitt, man får kompromissa i ett hem. Att ge upp sin egen stil helt är dock lite fel tycker jag. Risken är att man tappar sig själv på vägen.
 
En tjej jag dejtade i några månader vart skitsur för att hon tyckte inte jag hade fixat håret ordentligt när vi skulle på restaurang efter att vi hade varit på badet. Jag fixade det som jag alltid brukade göra...
Hon menade på att hon hade gjort sig snygg för mig och jag inte hade ansträngt mig.
Det förstörde stämningen totalt. Jag vart sur över sättet hon kommenterade det på...
Har man åsikter om saker så kanske jag kan ändra mig om jag känner för det. Men då måste man framföra det på rätt sätt, särskilt om det handlar om utseendet.
Jag är glad att jag gick vidare för att hon hade åsikter om allt. Det var så mkt som var fel.
 
Senast ändrad:
Fine om man har en oergonomisk gångstil, typ hängande axlar, vilket kan leda till ont i ryggen. Eller om man klär sig som en ovårdad luffare och ska på stan. Men det du nämner är långt över gränsen för vad man ska acceptera!

Men aven om det finns en ordentlig orsak och det kanske ar helt ratt meddelande beror det mycket pa hur det framfors. Skulle personen saga, "akta sa du inte far ont i ryggen om du haller den sa dar" och sedan tystna kan det vara okay ... eller saga, "Du ar sa himla fin i -whatever- kan du inte ta pa dig det?" ar det okay, men inte att upprepa sina "instruktioner", att insistera, eller ha asikter om for manga av mina vanor eller ovanor.
 
Men aven om det finns en ordentlig orsak och det kanske ar helt ratt meddelande beror det mycket pa hur det framfors. Skulle personen saga, "akta sa du inte far ont i ryggen om du haller den sa dar" och sedan tystna kan det vara okay ... eller saga, "Du ar sa himla fin i -whatever- kan du inte ta pa dig det?" ar det okay, men inte att upprepa sina "instruktioner", att insistera, eller ha asikter om for manga av mina vanor eller ovanor.
Håller helt med dig! Det beror lite på orsaken om varför man säger det. Men någonstans tycker jag ändå man får ha en åsikt. Även om vi bara ska på Coop kan man ju iaf försöka vara hel och ren och inte ha hö i håret. Ungefär där drar både jag och sambon gränsen. :rofl: men att inte få ha mjukisar hemma? Jag skulle nog inte stå ut en dag!

Det handlar nog om att försöka ha en partner som har ungefär samma åsikter om var man drar gränsen, men TS kille verkar ju ha henne som trofé/prydnad i hemmet. Helt otroligt hur folk är funtade!
 
Efter en lång relation på 18 år så tog jag krafttag o bröt upp. En långdragen skillsmässa på 1 år som strax är över.

Jag märker att man delvis skaffat sig vanor & ovanor under årens lopp.

Hur ser ni dock på saken att:

Ens nya partner har åsikter hur ni klär er? Mjukisbyxor o t-shirt är typ ingenting man bör klä sig i?! Utan egentligen alltid klä sig med stil. (Jag som gillar Adidasbyxor o t-shirt hemma på kvällen).

Hur ni för er/rör er/går. Jag har en förmåga att titta ner i backen en del när jag går på stan.

Att alltid vara tillgänglig, le och vara framåt o glad.

Hur mkt åsikter & tyckande om eran personlighet, hur ni klär er. Viker ni er för att partnern gillar annan inredning än ni?

Har ni varit med om att få "påbackning" hur ni är? Hur tog ni det, jag försöker lyssna, ta till mig o vara objektiv.

Men ändå vill man ju känna att man duger. Förstår ni vad jag menar?

RUN!
 
@norrsol ungefär sådär var mitt ex i början. Det slutade med en dom för grov kvinnofridskränkning på honom och att jag är glad att jag överhuvudtaget kom därifrån levande. Det är inte ett sunt beteende, inte ett schysst beteende och inte ett accepterat beteende. Som i princip alla här ovan sagt, en relation ska lyfta dig inte sänka dig.
 
Har ni varit med om att få "påbackning" hur ni är? Hur tog ni det, jag försöker lyssna, ta till mig o vara objektiv.

Ja. Både jag och vänner. Det har alltid slutat i mer eller mindre kontrollerande och ibland våldsamma förhållanden.

Det går inte att göra en sådan person nöjd. Vad du än gör och hur du än går/står/klär dig/pratar/skrattar/sitter/äter/whatever kommer det aldrig duga och det kommer alltid finnas något annat att "förbättra". Det är bara bryta upp, på en gång. Det kan faktiskt vara livsfarligt att fortsätta i ett sådant förhållande.
 
Ens nya partner har åsikter hur ni klär er? Mjukisbyxor o t-shirt är typ ingenting man bör klä sig i?! Utan egentligen alltid klä sig med stil. (Jag som gillar Adidasbyxor o t-shirt hemma på kvällen).

Skulle aldrig kommentera på min partners vardagsklädsel, framförallt inte vad man har hemma på kvällen liksom. De enda tillfällena jag skulle se att det är på uns okej att kommentera kläder är typ vid högtidligare tillfällen (ex bröllop, begravningar eller andra tillfällen som kräver en viss klädkod).

Hur ni för er/rör er/går. Jag har en förmåga att titta ner i backen en del när jag går på stan.

Om kommentaren som följde titta ned i backen-kommentaren var "jag tänkte mest höra efter om allt var okej".

Att alltid vara tillgänglig, le och vara framåt o glad.

Återigen som kommentaren ovan, om det är av oro att någonting var fel, men du ska ju absolut inte behöva vara "tillgänglig, le och vara framåt och glad" jämt, framförallt om det inte ens är sån du är eller vill vara. Du ska ju inte vara någon annan än dig själv liksom!

Viker ni er för att partnern gillar annan inredning än ni?

Ska vi dela hem och tillvaro är det båda parter som får kompromissa för att hitta någonting båda gillar och trivs med. Men då är det ju inte för att någon "viker" sig, utan man pratar och kommer fram till saker gemensamt.

Har ni varit med om att få "påbackning" hur ni är? Hur tog ni det, jag försöker lyssna, ta till mig o vara objektiv.

Har aldrig varit med om det från en partner (har aldrig haft någon), men har fått kommentarer av andra kring mitt utseende (mobbing från åk1-9)...
 
Efter en lång relation på 18 år så tog jag krafttag o bröt upp. En långdragen skillsmässa på 1 år som strax är över.

Jag märker att man delvis skaffat sig vanor & ovanor under årens lopp.

Hur ser ni dock på saken att:

Ens nya partner har åsikter hur ni klär er? Mjukisbyxor o t-shirt är typ ingenting man bör klä sig i?! Utan egentligen alltid klä sig med stil. (Jag som gillar Adidasbyxor o t-shirt hemma på kvällen).

Hur ni för er/rör er/går. Jag har en förmåga att titta ner i backen en del när jag går på stan.

Att alltid vara tillgänglig, le och vara framåt o glad.

Hur mkt åsikter & tyckande om eran personlighet, hur ni klär er. Viker ni er för att partnern gillar annan inredning än ni?

Har ni varit med om att få "påbackning" hur ni är? Hur tog ni det, jag försöker lyssna, ta till mig o vara objektiv.

Men ändå vill man ju känna att man duger. Förstår ni vad jag menar?
Usch! Låter farligt det där!!! En manipulativ människa som antagligen bara blir värre ju mer du ändrar dig.
Mitt välmenande råd - dumpa nu!
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp