Snyggt, grattis! Våra lönesamtal är på våren och eftersom jag visserligen är lagom amazing men också omgiven av lagom amazing kollegor så får jag i princip genomsnittet i procent. Å andra sidan är mitt jobb roligt och avslappnat och min lön är statistiskt hög så jag klagar inte.Jag har tagit ut mycket pengar i år, men trots ganska stora summor (sexsiffriga summor) ligger totalt sparande "bara" på -20 k i år. Kul att kunna använda lite av de pengar som genereras utan att gå back, som man hade gjort om de legat på ett vanligt sparkonto. Jag har två hantverkare kvar att betala samt en utlandsresa så finns en risk att jag behöver ta ut lite till, men det är inte helt säkert.
En annan fråga såhär i lönesamtals-tider, har det gått bra för er? Mitt jobb har gjort en extra satsning på mitt arbetslag, så min lön går upp med 3000 kr. Jag är väldigt tacksam och det är helt klart en ökning som kommer märkas! Jag tänker att inkomsterna är en stor del i hur mycket man klarar av att spara.
Det har gått vansinnigt mycket pengar det senaste 1,5 åren för mig, det är dyrt att separerajag har fått förståelse för att folk biter ihop i dåliga förhållanden kan jag lugnt säga, vilket är väldigt tragiskt! Men nu känner jag att jag börjar kunna landa lite rent ekonomiskt. Jag har en skoter och traktor jag ska sälja, sen borde läget vara lite lugnare framöver och jag hoppas att jag lyckas fylla upp min "vanliga" buffert igen.
Jag är på väg att nå målet som nämns i trådtiteln men det är för att jag just har sålt min lågbelånade bostadsrätt och ska bo i min sambos hyresrätt. Därför vill jag skaffa säkerhetsmarginal för att kunna köpa en tvåa och ändå slippa jobba, om vi separerar.
Det spelar så klart roll att jag - givet att jag alls måste jobba - verkligen uppskattar just det jobb jag har. Det är lika bra att spara/investera ett tag till nu istället för att riskera att jag behöver ta något sämre jobb igen senare.
