Sv: Nya A-kasse regler
Det stämmer ju bra i den riktning regeringen vill styra arbetsförmedlingen. Den ska inte längre hjälpa folk utanför arbetsmarknaden att hitta jobb och utbildning. Nej, den ska kontrollera den här redan svaga gruppen för att kunna sparka ut dem ur trygghetsystemen helt
.
Jag har uppfattat att de mesta resurserna i tid läggs på de personer som av olika skäl har ett "arbetshandikapp" - åtminstone är det så min kompis som har/haft chefsbefattning inom AF beskriver hur de jobbar. Många av dessa åtgärder leder inte till så mycket, kanske just på grund av att det handlar om människor med arbetshandikapp.
De personer som inte har ett arbetshandikapp förväntas ta ett stort eget ansvar för situationen.
Det finns ju, nationellt, ett antal lediga jobb. Det är bristande matchning mellan de arbetssökande och de lediga jobben. Man kan fundera på vems ansvaret är att förbättra matchningen.
Är det AF som ska "forma om" de arbetslösa för att passa de lediga jobben, eller är det jag som arbetssökande som behöver fundera på vad jag behöver göra för att kunna få ett jobb?
Ska jag som arbetslös kunna kräva att få ett jobb som passar min kompetens på min bostadsort, eller ska jag behöva acceptera att flytta för att få ett jobb?
Jag tycker personligen att varje enskild individ har ett stort ansvar för sitt eget liv och sin egen situation.
Jag ville inte jobba inom äldreomsorgen eller på löpande bandet på en fabrik och det var de jobb som existerade (i stort sett) på min uppväxtort.
Alltså flyttade jag för att läsa på universitet.
När jag var färdig med min utbildning, kunde jag inte få jobb på studieorten.
Alltså flyttade jag för att få ett jobb.
Därefter har jag flyttat för jobb ytterligare två gånger.
Mina studiekamrater har också till allra största delen flyttat, först för studierna och sedan för att få jobb. Någon enstaka stannade kvar på studieorten och lyckades till slut få jobb där.
Om man pga sjukdom inte kan göra sitt vanliga jobb, ser jag det också som en självklarhet att fundera på vad man kan göra i stället.
Men jag är också uppväxt i en bonde-släkt där man får lära sig att det är var och en som själv får slita för att få det man önskar och att man inte kan förvänta sig att någon annan serverar det åt en.
När pappa inte kunde fortsätta som mjölkbonde, på grund av sjukdom, gick han och sökte jobb. Dels via AF, där han inget fick.
Dels genom att själv gå runt och presentera sig på de olika fabrikerna. Detta var under lågkonjunkturen på slutet av 1980-talet och pappa var då ca 40 år och helt outbildad. Han fick jobb, och har varit kvar på samma fabrik sedan dess med ett uppehåll om ca ett år under lågkonjunkturen ca 2009 då han tillsammans med 75% av de anställda blev uppsagda. Under den perioden skaffade han i stället ett jobb i Norge. Nu är han återanställd på samma fabrik, först på tidsbegränsade anställningar och sedan i vintras åter fast anställd. Han har nu fyllt 65 men tänker fortsätta jobba till 67.
Jag tycker inte att det är orimligt att man använder en stor del av sin dag till att söka jobb när man får A-kassa. Antingen som pappa gjorde att åka runt till företag, eller att via internet (vilket han gjorde 2009) söka jobb på olika platser.
Jag ser det också som en rimlighet att man måste anstränga sig för att faktiskt göra sig anställningsbar.
Det kan handla om att byta bostadsort, eller om att tänka sig att byta bransch eller genom att vidareutbilda sig.
